av Kretsgång

Kretsgång
lör, 2023-05-27 - 09:31

Det sägs att det ska vara välgörande att skriva när vilsenheten är stor, så jag testar. För flera år sedan var jag inne här på forumet och läste vad andra skrev och fann stor tröst i människors berättelser, framförallt tror jag tack vare den ärlighet och mänsklighet jag fann i tråden. En stor kontrast mot hårdheten och förljugenheten som härskar på många håll i samhället idag. Kunde förstås ha skrivit bara för mig själv, men det finns något trösterikt i att dela sina innersta tankar med andra, att kunna det och kanske inte bli hårt dömd och utesluten, som annars ofta händer. Jag har ingen jag kan tala med om mina problem, eftersom jag inte vågar öppna mig för andra. Min erfarenhet hittills i livet är att det krävs mycket lite för att andra människor ska vända sig ifrån en om inte till och med emot en. Det kan förstås också bero på att jag inte är ärlig med vem jag är, att jag inte står för den jag är och egentligen helt saknar självkänsla och självförtroende, fast jag försöker agera som om jag hade bäggedera. Att jag inte står för vem jag är beror delvis på att jag faktiskt inte vet vem jag är, egentligen, och på den stora skam jag känner över delar av mig själv och känslan jag haft hela livet av att inte duga som jag är. Om någon skulle fråga mig vilken känsla som är den dominerande i mitt liv skulle jag ärligt svara: Skammen. Det är grundackordet. Och mitt sätt att hantera det är alkoholen. Och som alla vet som läser härinne är det en kur som i sig föder mer av samma åkomma den tillfälligt kan dränka. Det är en tung känsla, också för att den är svår att dela. Den är skamlig i sig själv. Det krävs mycket av både självkänsla och självförtroende för att våga visa sin skam, stå för sin skam, och stort självförtroende och god självkänsla ger automatiskt mindre utrymme för skammen. Så det är något av ett moment 22. Men jag har inget val. Jag måste hitta mig, vara mig och lära mig älska mig. Annars kan jag inte fortsätta leva. Utan det kan jag inte fungera bland människor. Utan det kommer jag bara att väcka andra människors förakt, eftersom jag i grund och botten föraktar mig själv. Att skriva här, kanske är ett första steg. Jag behöver någon som tar emot och kanske förstår det jag säger, annars kanske det bara blir rundgång i huvudet, som det brukar vara. Och många av oss som dricker eller har druckit för mycket vet vad skam är, vi har känt skammen. Jag hoppas att vi kanske kan dela våra erfarenheter och därigenom kanske stötta varandra på vägen mot frigörelse från både alkoholen och skammen. Igår morse vaknade jag med den sortens bakfylla som jag bara inte klarar en enda till av. Med en ångest från Dantes nionde krets. Och tog då beslutet (för vilken gång i ordningen? 30:e? 40:e?) att aldrig mer dricka en droppe alkohol. Så är på andra dagen. Andra och tredje dagen efter en idiotfylla där jag gjort bort mig totalt, på jobbet dessutom, brukar det vara lätt att avstå. Skammen är då så stor, liksom viljan till botgöring, att jag mest liknar en munk som ger upp allt för att tillbringa resten av mina dagar i bön. Jag sjukskrev mig igår och hela nästa vecka. För en gångs skull sa jag faktiskt som det är: "Jag mår så psykiskt dåligt att jag helt enkelt inte klarar av att jobba". Jag sa att jag skulle söka hjälp, och bad om förlåtelse för att jag beter mig som ett as och är otrevlig och sprider negativ stämning bland mina jobbarkompisar som är väldigt trevliga och helt oskyldiga i sammanhanget. Det kändes ändå positivt. Men jag tror att jag är körd där ändå. Jag kan leva med det om hela den här händelsen och allt annat som lett fram till idag, i slutändan kan leda fram till ett till ett tillfrisknande. Då var det värt det. Och jag kommer aldrig bli frisk om jag dricker vin så snart jag blir stressad, av jobbet, relationer, känslor av otillräcklighet och underlägsenhet, prestationsångest eller vad det nu må vara. Jag orkar ju inte ens umgås med människor utan att vara åtminstone lite påverkad. Särskilt inte nu. Ända sedan pandemin har jag isolerat mig, inte på grund av rädsla för virus, utan för att jag genomgick en operation som förstörde mitt utseende. Sedan dess har jag genomgått flera operationer, men jag ser fortfarande konstig ut. Så när alla andra gick tillbaka till jobbet så fortsatte jag att jobba hemma. Jag går egentligen bara ut för att handla och när jag måste. Jag känner mig väldigt obekväm bland människor med det utseende jag har nu. På jobbet har de försökt tvinga tillbaka mig och jag har gjort allt för att slippa. Till sist berättade jag hur det låg till, och sa att jag hoppas vara tillbaka till hösten. Det hoppas jag också att jag ska vara. Nu ska jag ha en lång semester. Och lagom till den har jag alltså gjort bort mig på fyllan, igen. Och tagit beslutet att aldrig mer dricka. Och att under ledigheten försöka hitta mig, vara mig, acceptera mig och älska mig (kan knappt ens skriva orden). Oavsett hur jag ser ut, vad jag har gjort, vem jag har varit och hur framtiden ser ut. Det blir en utmaning. Men jag tror faktiskt att det kan gå, det måste gå. Första steget är att inte köpa en flaska vin framåt måndag, tisdag när den värsta ångesten runnit undan och det börjar kännas som en god idé att bara ta ett glas vin och slappa lite – det är ju ändå semester. Nej, jobbet börjar nu.

Kennie
lör, 2023-05-27 - 10:01

Hej Kretsgång,
Tack för din fina text. Och vad bra att du var ärlig mot arbetsgivaren samt bad om ursäkt. Jag tror de flesta av oss är beredda att ge våra medmänniskor en ny chans, så om du orkar behöver inte jobbet vara kört. Du skriver om din känsla av skam, och självförakt. Har den funnits med dig även innan drickandet? Har du fått någon hjälp med känslorna, tex samtalsterapi eller liknande? Att skriva här kan ju nästan funka så ibland också. Har du någon tanke själv om vad som kan hjälpa dig att stå emot när suget kommer? Styrka till dig, det går att sluta dricka!

vår2022
lör, 2023-05-27 - 10:15

@Kretsgång Hej och välkommen hit! Vad bra gjort av dig att skriva här och att ta beslutet ta sluta dricka som totalt förgör dig. Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver, om hur jag mer och mer isolerade mig tillsammans med alkoholdjävulen och dess destruktiva värld. Min självkänsla och skam var oerhört stor och jag kände mig värdelös. Jag höll på att gå under. Ingen livsglädje eller livslust egentligen. Såg inget ljus eller en möjlighet till förändring, jag var fast.

Någonstans ifrån kom ändå en kraft, det som jag kan utläsa hos dig sker, att sluta dricka. Att det var den enda möjliga lösningen för att på något sätt kunna komma vidare. Alkoholen höll på att ta livet av mig kändes det som. Jag började även att gå i terapi för att få på något sätt kunna få tag i vad jag kände innerst inne och vilka behov som jag hade. Jag var så förvirrad i mina känslor och visste inte riktigt vad jag kände eller ville. Vem jag egentligen var. Det har varit en så oerhört stor hjälp och räddning för mig. Jag fick hjälp att få tag på mina känslor och se vem jag var i förhållande till alla runt om mig. Jag såg mig själv och mitt ”medberoende” till andra. Inte medberoende till någon alkoholist utan som medberoende där jag tappat bort mig själv och var andra tillags på bekostnad av mig själv.

Det absolut viktigaste var att bli nykter, det har inneburit att all ångest och skit som alkoholen medför försvann, och det var massor som alkoholen orsakade. Min alkoholhjärnan fick återhämta sig och komma i balans igen. Jag blev stabilare, lugnare och kunde hantera livet på ett helt annat sätt som nykter. Jag kunde inte tro eller förstå att det skulle bli en sådan skillnad som nykter. Men där alkoholen går in, går vettet ut - det stämmer verkligen!

Idag har jag varit nykter i över 1 år och 7 månader. Mitt liv har förändrats totalt och jag älskar verkligen livet igen. Med det har bättre självkänsla, självförtroende kommit, medkänsla med mig själv och andra samt att jag tycker att jag är bra som jag är och jag duger. Jag är tillgänglig för mig själv och andra och jag gömmer mig inte längre. Jag har livslust och livsglädje.

Mitt råd till dig är att börja med en tre månaders nykterhet som ett första mål. Då kan din hjärna få återhämta sig och komma i balans igen. Du kommer att hinna känna en förändring i tankar och känslor. Gå med i alkoholprogrammet här som är ett bra stöd för en nykter planering. Ta hjälp av en psykolog för samtal, du har mycket att prata om. Det är det psykologer är till för, att hjälpa oss sortera, förstå och få ihop oss själva. Att gömma sig med sin skam är inte bra och det är svårt att komma vidare på egen hand.

Lycka till och fortsätt skriva här. Det är bra egenterapi och att sätta ord på sina känslor är så välgörande och lättar på det inre trycket. Man kan bättre se vad som pågår inom sig själv. Ha det gott❤️

Kretsgång
lör, 2023-05-27 - 10:19

Hej Kennie, tack för svar. Ja, skammen och självföraktet har jag alltid haft med mig, från början också en stor blyghet, jag skulle nog kalla det social fobi. Om alkoholen över huvud taget har gjort något gott i mitt liv, så var det att den hjälpte mig över den värsta sociala fobin. Men blyg är jag fortfarande, och ganska osäker i sociala sammanhang. Jag har aldrig fått någon hjälp med dessa känslor, eftersom jag aldrig själv sökt hjälp. Jag har hållit upp från alkoholen tidigare vid några tillfällen, någon månad, tre månader kanske ett halvår. Konditionsträning hjälper, och att leva allmänt sunt. Det svåra är jobbet och sociala sammanhang. Mitt jobb är krävande (för mig) och jag lider av prestationsångest (eftersom jag tror att bra prestationer är det enda som gör att jag duger) och att ungås med människor i sammanhang där folk dricker tycker jag är tråkigt om jag inte själv dricker. Men det kanske är sånt som blir lättare med tiden?

Kretsgång
lör, 2023-05-27 - 10:39

Hej Vår2022 och tack även för ditt svar. Vad skönt det känns att få svar från andra som inte dömer. Jag har lagt locket på mina känslor så länge att mitt inre är som en sjö med stillastående och ruttnande vatten, utan varken in- eller utlopp. Bara att få släppa ut och ta in lite nya tankar gör stor skillnad. Härligt att höra att du har varit nykter så länge och vilken skillnad det har gjort för dig, det är dit jag vill också, och att få ta del av din och andras resor ger mycket hopp och inspiration. Jag vill också kunna möta mig själv och världen precis som den är. Utan alkohol. Precis som du säger så suger ju alkoholen all must och livslust ur dem som inte skruvar på korken i tid. <3

Amanda L
lör, 2023-05-27 - 11:27

@Kretsgång Hej, din resa till alkoholen verkar lik min. Enorm blyghet i början av tonåren som grundades i låg självkänsla och ja, skam var en del av det. Så jag tog hjälp av alkoholen precis som du.
Självkänslan har blivit bättre och blygheten försvann inte helt, men nästan. Men det tog nästan femtio år…Alkoholen blev kvar och tog alltmer plats, tills för 90 dagar sedan. Skriver detta för att du inte ska tro att du är ensam.
Men nu är det dags för dig att fimpa alkoholen och gå vidare.
Kanske behöver du mer hjälp än Forumet. Ta den isf, vare sig det är behandling genom arbetet eller AA.
Men att skriva och läsa här kan också ge en hel del. I alla fall har det hjälpt mig en bit på vägen.
Välkommen hit.❤️🙏🏻❤️

Kretsgång
lör, 2023-05-27 - 11:55

Hej Amanda, tack för ditt svar, så skönt att höra att man inte är ensam! Det behöver jag, känns så mycket lättare att kämpa vidare i vetskap om att fler brottats med liknande svårigheter, och lyckats finna en väg ut . Faller jag igen, eller känner att jag inte ensam lyckas bryta mina negativa tankemönster och befria mig från skammen och alkoholen så är jag numera öppen för att söka hjälp. Jag har faktiskt inget val, om det ska vara någon mening med en ny dag. <3

Amanda L
lör, 2023-05-27 - 13:23

@Kretsgång Du är absolut inte ensam. Jättebra att du kommer hit och ta tag i det. Om du har möjlighet till behandling genom jobbet, så är det toppen.
Passa på att fråga!
Tror människor är mer överseende och förlåtande än du tror.
Det är snarare den dåliga självkänslan som ofta ställer till det.
Vi vågar liksom inte lita på att folk kan tycka om oss.
Vi är många som kämpar här, med alkoholen, men också mycket annat.
Så fortsätt skriv ner dina tankar och berätta om dittnästa steg. Kram❤️

Kretsgång
lör, 2023-05-27 - 14:02

@Amanda L Jag tror nog att jag kan få behandling genom jobbet. I alla fall för alkoholproblemet, men det problemet är inget jag har berättat om, någon annanstans än här i forumet faktiskt. Att be om hjälp kräver ju att man erkänner problemet och att man vill ta itu med det på allvar, och så långt har jag kanske inte kommit förrän nu. Jag hoppas att jag har kommit så långt nu. Var ute och handlade nyss och gick nästan automatiskt till höger efter matbutiken, mot bolaget alltså, har ju inget vin hemma. Men så kom jag på att jag inte ska dricka. Kändes bra att ta till vänster istället. Men jag vet att det kommer dagar när jag åter igen har glömt vad det kostar mig att bara ta ett glas. Eftersom jag inte tar ett glas. Att dricka ett glas är helt poänglöst i min värld, och det är väl en av anledningarna till att jag hamnat här på AH. Människor kanske är förlåtande, om man ber om ursäkt och står för man gjort, och faktiskt bättrar sig. Men du har helt rätt i att det är den dåliga självkänslan som ställer till det. Den gör att jag har svårt att förlåta mig själv. Det är hemskt att bete sig som en idiot, och veta att man beter sig som en idiot, och ändå bete sig som en idiot igen. Då är det svårt att låta bli att betrakta sig som en idiot, och då är det inte lätt att tycka om sig. Hur förlåter man sig själv för saker man gjort när man är berusad, som man skäms så mycket för att man knappt orkar visa sig ute?

Amanda L
lör, 2023-05-27 - 15:03

@Kretsgång Första steget är nig att inse att man inte är ensam om det. Så gott som alla här har gjort liknande dumheter. En del väldigt, väldigt många. Men även folk som du tror är välfungerande har ofta också nåt i bagaget…
Så, lägg det bakom det. Nu kan du återvinna din självrespekt genom att ta tag i just dina problem.jag vet hur svårt det är att erkänna dem, trots att så många har dem och trots att vi uppmuntras att dricka en beroende framkallande drog överallt .
Men man behöver ju inte berätta för alla på en gång. Jag berättade först för mig själv, sen för min sambo, sen för en vän. Du väljer själv.
Men se till att lägga uppe plan innan den gamla ovanan tar över igen. Du klarar det!💪🏻❤️

Kretsgång
lör, 2023-05-27 - 16:12

@Amanda L Hur togs det emot när du berättade? Har du berättat på arbetet? Hur tycker du att det är att leva utan alkohol? Hur gör du om suget sätter in? Hur lägger man upp en plan? Vad är viktigast för att öka chanserna att lyckas sluta helt? Har som sagt hållit upp tidigare, men alltid med tanken att det är en "paus". Nu vill jag lägga ner. Jag vill inte lägga mer tid och energi på alkohol, inte förlora fler dagar till ångest, huvudvärk och mörker. Men jag oroar mig – sinnessjukt nog – för att det ska bli tråkigt. Bara för att alkoholen är kul nån timme eller högst två.

Varafrisk
lör, 2023-05-27 - 16:25

Hej @Kretsgång och välkommen hit!

Jag vill först säga att du är inte ensam. Vi är många här inne och därute. Jag har skrivit här på forumet under tre år
men klarade inte av att bli nykter bara när jag åt antabus under 58 dagar. Fick avsluta m antabusen pga att min lever tog stryk av den. Jag förstod att jag behövde mer hjälp än den här på forumet men skammen var mitt största hinder. Ville inte ta kontakt med socialtjänsten då jag känner många där genom olika jobb. Till slut tog jag kontakten men blev inte nykter. Jag var inte ”där” som jag brukar säga. Det slutliga steget var att gå på behandling, en öppenvårdsbehandling på hemmaplan. Men jag sa nej för jag ville inte berätta på jobbet återigen var skammen det största hindret. Men under hösten kände jag mig så sliten visste knappt hur jag skulle hålla ihop. Var dödligt trött när jag klev upp för att göra mig iordning. Fyllde 60 år i december. Å jag tänkte jag kommer dö om jag inte slutar nu. 11/1 i år berättade jag för min chef och därefter för alla kollegor ca 25 st. Ingen hade anat att jag var alkoholberoende. Och bemötandet var jättefint. Jag har gått behandling och går nu på eftervård. Det är det bästa gjort 💪🏻 På appen cairy står det att jag har varit nykter i fyra månader och fem dagar. Jag känner inte längre skam. Jag är extremt trött pga postakut abstinens men jag är nykter och fri!!!

Fortsätt och skriv om allt som du vill skriva om. Och ta en dag i taget🙏🏻

Kram🐬🤗

Amanda L
lör, 2023-05-27 - 16:59

@Kretsgång Oj, vad många frågor!
Ska försöka svara. Det första handlar om det där att livet blir tråkigt. Det är nog beroende hjärnan som spökar, för det verkar vara det största hindret för de flesta här, förutom skam.
Detta trots att de flesta beskrivit att de knappt kan sova, orka, livet är pest, ångest minnesluckor. En del har till och med förlorat kontakten med sina barn!
Detta beror på alkoholmissbruket — men ändå är det så kul med alkohol!?!
Vi tänker ologiskt eftersom en del av hjärnan är kapad av alkoholen. Den delen har bara ett sätt att lösa alla problem: mer alkohol!
Livet som nykter kan se olika ut. Jag har för min del bara mått bättre och bättre. Men kan såklart känna ett kort sug ibland, men det går över.
Jag lever samma liv som förr, aktiviteter, middagar, fester. Skillnaden är att jag nu slipper bli full och inte minnas vad jag gjorde eller sa på slutet. Jag dricker alkoholfritt.
Jag hade mycket vånda för vad folk skulle säga eller undra över. Men de flesta undrar ingenting. Och om de gör det har jag bara sagt att jag mår bättre utan.
Jag är lugnare, mindre irriterad, sover gott och upplever lyckokänslor allt oftare nu när hjärnan inte tjatar om alkohol hela tiden…
Pln: om jag var dig skulle jag börja med att vara nykter tre månader, påbörja Alkohol programmet och kalendern här under Stöd.
Prata med din arbetsgivare, säg att du vill gå en alkoholbehandling ( jag tror det kan vara en effektiv kombo).
Försök också att starta upp goda vanor om du orkar, kanske någon slags träning eller dans. Att röra sig är jättebra.
Det viktiga är att du gör en plan och följer den. Vaga planer om mindre förbättringar och förändring ”sen” brukar bara sluta i diket.
Jag har berättat för dem som behöver veta, men det kan man ta i den takt det behövs, tycker jag. Ingen har dock reagerat dåligt …
❤️

Kretsgång
lör, 2023-05-27 - 17:51

@Varafrisk Hej Varafrisk, och tack till dig också för svar, pepp och goda råd! Jag blir så glad att jag nästan blir tårögd över att människor tar sig tid att svara och dela med sig av sina erfarenheter och råd. Det här måste vara ett av de finaste nätforumen som finns. Härligt att höra att du har kommit flera månader in i din nykterhet och håller i, trots att det verkar ha varit motigt i början. Önskar dig och alla andra här all lycka med tillfrisknandet. Jag kanske också kommer att behöva hjälp, och det kommer jag att be om ifall jag inte håller i denna gången. Fint att det finns hjälp att få. Kram <3

Kretsgång
sön, 2023-05-28 - 09:42

En omedelbar belöning när man är nykter är de oslagbara morgnarna, utan illamående och kemisk ångest.
Dag tre nu. Mulet. Härligt. Älskar mulna lediga sommardagar. Känner fortfarande att jag aldrig mer vill dricka en droppe. Helt ärligt har alkoholen de sista tio åren inneburit max 10 procent glädje, resten elände. Jag var storsnusare (är bara måttlig med motion) men lyckades faktiskt sluta, trots att övergången till nikotinfrihet innebar månader utan glädjekänslor och grava koncentrationssvårigheter. Det gick för att jag hade bestämt mig. Snuset åt upp mitt tandkött. Jag ville inte tappa tänderna. Så jag stod ut. Vill jag så går det. Såååå...vad gör alkoholen för mitt liv?

– Förstör min psykiska och fysiska hälsa.
– Förstör mina relationer.
– Ger förlorade dagar i bakrus, dagar som inte levs utan bara måste genomlidas.
– Riskerar mitt arbete och försörjning.

Borde vara lika motiverande som tandkött.

Skönt att skriva här. Kanske inte så kul att läsa, men så härligt med ett forum där en bara kan få skriva av sig, kravlöst och fritt. En enda gång har jag gått till en terapeut för att få hjälp. Behövde stöd att ta mig ur ett våldsamt förhållande. Terapeuten sa att hon inte kunde hjälpa mig, jag hade redan koll "fanns så många andra som behövde mer hjälp". Folk tenderar att tro att jag har koll, och på sätt och vis så ser jag nog ofta vad som är fel och vad som behöver göras. Det betyder ju inte att jag inte kan behöva hjälp att faktiskt göra det som måste göras. Jag är svag som många andra, och så tacksam att det finns informellt och fint stöd i forum som detta! Lyckades i alla fall lämna den våldsamma partnern, anmälde vederbörande två gånger för våld och hot, båda gångerna möttes vi i rätten, båda gångerna dömdes hen. I fem år efter uppbrottet hotades jag till livet och stalkades, jag kikade ut genom titthålet varje gång innan jag gick ut genom dörren, men jag gjorde det. Jag blev fri. Jag ska bli fri från alkoholen också. Tror det är det minsta problemet jag har nu. Mitt största problem är att förstå vem jag egentligen är, stå för den jag egentligen är och att förlåta mig själv. Någon sa "Det gäller att ha modet att våga vara den man är och att inte tappa modet för att man är den man är". Föräldrars viktigaste uppgift är att förmedla känslan till sina barn att de är värda att älska precis som de är. När det misslyckas blir det svårt. Men det kanske kan gå? Kram till alla <3

Kretsgång
sön, 2023-05-28 - 09:54

Jag skriver i mitt förra inlägg att jag tror att "alkoholen är det minsta problemet jag har nu". Med det menar jag att alkoholmissbruket är ett symptom på mitt grundproblem, min negativa självbild, mitt självförakt, osäkerhet och dåliga självkänsla. Det jag medicinerar emot med alkohol. Jag menar alltså att om sjukdomen försvann så kanske behovet att medicinera också försvinner. Men jag inser också att "medicinen" förvärrar problemen, och att den måste bort först. Nu direkt. Och jag tror inte att det är en lätt uppgift, bara inte lika stor som att förändra en livslång negativ självbild.

vår2022
sön, 2023-05-28 - 10:02

@Kretsgång Du låter motiverad och handlingskraftig. Bra, det behövs i nykterhetsprocessen. Den första tiden är på ett sätt den tuffaste tiden när man slutar dricka, men när man kommit igång så lägger man en bra grund för fortsättningen. Det är så oerhört skönt när alkoholångesten släpper som du säger och jag älskar också de nyktra mornarna med mitt goa kaffe😁. Din lista kan jag också skriva under på och räddningen har varit att vara nykter.

Det som jag tycker har varit/är så spännande och intressant är just att få lära känna mig själv på djupet, vem jag är, förstå mig själv och mina behov, stå upp för mig själv, skydda mig själv och ha medkänsla med mig själv. Nykterheten är en förutsättning för att kunna göra denna resa och utforskning. Jag har närmat mig själv genom att nyfiket utforska mig själv, att inte vara rädd för detta utan se det som spännande. Det är ju faktiskt bara mig själv jag möter, det kan vara sorgligt och smärtsamt men det är aldrig försent att bygga upp och ”hela” sig själv. Förstå varför jag tänker och känner som jag gjort och få självkännedom. Det har gjort mig stark och givit mig möjlighet att utforma mitt liv som jag vill ha det för det är mitt liv som jag ska leva.

Grattis till 3 dagar!🥳. Du är på god väg och det blir bara bättre och bättre ju längre du är nykter. Ha det gott!❤️