Ångesten tar mitt liv...

Thea

Godmorgon vänner!
Härligt att få läsa dig, Berra, till morgonkaffet!! ja du e inte bara rolig , du e klok oxå. Gillar när du skriver om möjligheter kontra o-möjligheter.
Jag uteslöt ordet problem för många år sen o ersatte det med lösningar ist. Det e rätt häftigt hur man kan vända tankarna från negativt till positivt, med hjälp av språket.
Du e ju ett lysande exempel, förebild, hur man kan lyckas med det!
Ert kalas lät ju härligt, gillar när barnen får vara med o ha roligt, menar roligt verkligen. Finns det nåt roligare än att få ta nattbad!!

Ja, Måne, det e spännande att lära känna sin insida, inte alltid så kul , tröttsamt ibland, men nyttigt.
Jag tror nyckeln till att framgångsrikt lyckas med alkoholen, e att hela tiden, påminna sig om konsekvenserna. Vill jag tillbaka? Vad vinner jag?
Man förlorar hela tiden, respekten för sig själv, ångest, ja alla vet.

Jag har kommit på varför jag inte vill räkna nyktra dagar, jo, om jag sätter upp för långsiktiga mål, som, jag ska aldrig dricka mer, så e det orealistiskat mål just nu i tänket, skulle jag misslyckas så skulle det kännas hopplöst, o självkänslan skulle dala rakt ner, medan kortsiktiga mål, ger mer hopp o styrka, som för mig, en dag i taget, bara idag.
Det tar tid för hjärnan att programmera om sig, att ersätta gamla tankar o etablera nya.
Nya tankar, nya vanor, vet att det funkar.
Positiva tankar ger positiva handlingar. Tänker på inrotade vanor, hur många har man inte av den varan?
När jag rökte förut o telefonen ringde, tände jag ALLTID en cig. Tänkte inte ens på det. Det var så inrotat. Som med fredagar, helg sa hjärnan, kopppla av , ha "roligt", fest. Jaha, likhetstecken med vin.
Ska försöka bli medveten om mina tankar på ett bättre sätt, bli mer uppmärksam på dem, o mina ovanor, gör man inte mycket per automatik?
En prilla efter maten, kaffet, ett måste, ett begär för mig, hehe.
Ingen brådska att ta itu med den ovanan nu, en sak i taget.

Jag vaknade nykter, mår bra o det e störtskööönt!
Ska somna nykter oxå, idag.

Överfölls, nä blev attackerad, igårkväll, totalt oförberedd, av en fruktansvärd känsla av sorg o saknad. Det var rent fysiskt, gjorde ruggigt ont i hela mig.
Det var läskigt, lever med saknaden hela tiden, men igårkväll, var det som ett betongklooss av sorg, ramlade ner på mig.

Kramar, Thea

surran

Hej Berra!

Du gör min dag!! Lådvin jag tror jag skrattar ihjäl mig!!!

Låter som du har funnit din väg och jag är så glad för din skull!
Nyfiken på pysseologerna. Hur hittade du dem? Kan man få hjälp via vården eller blir det till att ta ur egen ficka!!

Kram

Helene

victoria

Berra, Måne, Thea...tack för att jag fick börja med era fina inlägg till mitt morgon (förmiddags?) kaffe! Har varit så djupt ledsen i gårkväll och sovit dåligt inatt. Jag som skrev så glatt till Mickey, om hur jag inte hade jobbångest efter semestern för första gången i mitt liv, fick besked igår om förändringar på min arbetsplats som jag ska tillbaka till på tisdag. Någon har slutat och någon annan har fått hennes tjänst och enl mig är det beslutets som tagit helt absurt. Känns som om det kommer att påverka min arbetssituation och belastningen oerhört. Det var ju detta jag kommit ifrån och mådde så bra av.
Ser ni nu här hur jag går igång omedelbart och direkt. Jag är inte och har aldrig varit en sådan som kan tänka possitivt om allt. Är rationalist och kritisk för det mesta, skulle dock inte vilja gå så långt som att kalla mig pessimist.
Till ovanstående kalldusch kan tilläggas att jag alltid är lite sorgsen då vi kommer hem efter resa eller semester eftersom jag inte vill bo i den stad där vi bor. Har aldrig eg velat, men hamnade här då jag väntade min dotter (hennes far bor här) och har varit så "snäll" att jag stannat under hennes uppväxt för att de skulle ha en så god relation som möjligt (vi lever dock inte ihop sedan många år). Dottern har pluggar nu på annan ort 100 mil härifrån, men nu har min man ett företag här, och sjuka, gamla föräldrar, så den flytt jag drömt om verkar ännu vara flera år bort.
På dessa två dilemman igårkväll kommer min hyresgäst (bor i eget med en extra lägenhet på bottenplan) upp till oss, full som en kastrull, och vill bara tala om att han plockat ur min tvätt och hängt den för att påbörja sin egen tvätt. Mina menstrosor och annan tvätt hängde i knölar på sträcken (och jag hade min övriga smutstvätt efter semestern slängd på tvättstugegolvet - fräscht) och där och då bröt jag ihop och började storböla och tala om för den (stackars?) berusade mannen hur obekväm och kränkt jag kände mig över hans tilltag! Rusade upp och ful-grät i över en timme. Min man ledsnade rejält på mig, och jag har sovit grinandes i dotterns säng, md hennes go-lukt i kudden. Usch vad jag känner mig eländig och tröstlös!

Men nu! när jag läst era rader känns det bättre...Tack för att jag fick ösa ur mig...

Thea

Hej Victoria, ja tvätten blev droppen för dig, o ve den som rör ens menstrosor!!!!! Det mest privata.
Men grattis, du drack ju inte!

Ja, vantrivsel e ju inget kul.Förändringar går ju inte på en kafferast heller, men lösningar bruka dyka upp när man minst anar det.
Om du brukar be, så kan du ju göra det till ett böneämne.

Idag ska jag bara vara, grått o trist ute, så jag har ingen press på mig själv att jag måste ut.
Ska försöka göra lite åt mina skjutit-uppsaker, började rensa ut kryddglas o dammsugit i skåp, sen behövde jag en paus, det e f.n snart 2 timmar. Hehe

de e svårt att bara vara , när man jämt haft barn omkring sig, o måsten, mat, bak, ut, aktiviteter.
Jag har aldrig levt själv i hela mitt liv, jättekonstigt!
Det e oxå att lära om på nåt vis. Stressar inte längre, började träna det för länge sen o det funkar rätt bra.

Hade planerat att sticka utomlands efter bouppteckningen, som e i sep. men nu går jag ju i behandling.
Har vänner utomlands som vill att jag ska komma i 2 veckor, vill dt, men osmatkanske när jag går i behandling? Ambivalent.

Glad att du mår bättre! Ditt namn betyder "segrarinna" så du klarar det här. Fniss, inte för det, men det e kanske en hjälp!

Kram/Thea

Berra

Hej mina vänner!

Jag tycker mig kunna läsa att de flesta av oss har haft en bra Söndag...
Söndagen som brukar vara kontentan av både Fredagen och Lördagens begivenheter...

Jag "Skötte" mig dessa två dagar, och fick således en mycket behaglig Söndag...
Ro, sinne, och tid för existens, hann uppleva livet som det borde vara...
Ingen ångest, inga kval, bara finnas...

Det kan låta fjuttigt, men när Söndagarna tidigare har gått i helvetets kval,
så är Söndagar UTAN den, en mycket stark och behaglig befrielse...

Hjärtat slår i normal takt, inga svettningar, inga minnesflash'ar,
inget konstigt funderande...inget städa-bort-bakfyllan-städande...
Inget vad-var-det-jag-sa-funderande, eller vad-hade-jag-sönder-tänkade

Att bara få andas lugnt, och få bara vara...
Jag står här och .....får uppleva...en riktig Söndag!, som de SKA vara, härligt...
Ingen stress, inget planerande, flacka runt på ett fridfullt sätt...

De tankar jag hade, var snälla och mycket enkla, kunde katalogisera dem på ett förnuftigt sätt.
Som t.ex..."är detta ett problem??, nähä, då glömmer vi det!"

Våra grannar som var med igår, tog med sig grabben och hans kusin på en golfrunda (!)...
Efteråt var de så sällskapssjuka så de bjöd in sig själva på kaffe,
(och med förhoppning om få äta upp resterna efter frugans kanongoda Budapestrulle...)

Vi fortsatte småpratandet och det var så där "enkelt" leverne så timmarna bara flög iväg...
Så det blev en gemensam middag med hämtat kinakäk, och nyinköpta videorullar...
Så klockan hann bli precis tolv innan de pallrade sig över gatan i ljuset från gatlyktan...
Nio timmars oplanerad umgänge, bara sådär

Alkohol då?
Jorå, det går visst att dricka rödvin till tjing-tjong-krubb...
De var tre personer som delade på ett helrör, knappt en tredjedel var taget när middagen var klar.
Så resten åkte ut i slasken, det finns inget planerat drickande i början av arbetsveckan...
Om som ni vet, ja rödvin blir ju dåligt på ett par dagar, så väck bara, så där...

Låter det hemskt?, nja jag tyckte det kändes på sätt och vis bättre...
Hellre i slasken, än bakfull på Tisdagen, och det där med sparandet, kan bli ett synd-att-kasta-bort-grej, och så dricker man upp det bara för att det inte ska förfaras...
Men det kan bli livet som förfaras istället...

Ingen har ju problem med att slänga matrester som legat några dagar för länge i kylen...
Men ack och ve för den som slänger gammal sprit, den måste ju vara dum i huvudet, eller?
Men hellre låta några surt förvärvade skattade pengar gå i slasken,
än några surt fördärvade skuttande människor gå i slasken...

Det är väldigt skönt att veta, att livet inte är slut bara för att det är en Söndag...
Jodå, det är arbetsmåndag imorgon efter semestern...
Det KAN bli ett helvete, men.....det är morgondagens problem,
och inget jag behöver ta ut i förskott idag, denna sköna Söndag...

Lev väl!, lev med alla sinnen (i behåll..)

Mors Berra

måne

gomorron alla
Thea,Berra,Monkey,Victoria
ärliga härliga inlägg
lite som en skyddsvägg
att läsa o begrunda
kämpa för att leva sitt liv till hundra
blir lättare o en smula kul
med alla livserfarenheter som glädje o strul
men är det inte så livet är
man får acceptera
det är så här
men utan att bedöva
utan att beröva
det vackra inom sig
jag känner oändlig kärlek
inför livet
inför mig o dig
ändå så svårt o svart ibland
men allt blir så mycket lättare
med en hjälpande hand
att ta emot o öppna sig
är att våga
att lära sig känna
livets faktiska låga,,,

jaja,det behövde rensas lite bland ordharangerna
i mitt inre
lättar mitt sinne
alla kämpar vi
O Victoria,förstår din ilska
gråten väller upp när som'
lika för mig,men den lättar också
jag kan känna glädje ena sekunden
för att bli lessen andra,märkligt
gråter ganska ofta,men har lätt för det
o det blir bara värre om det inte får komma ut,,,
känslosam,,,
psyket spelar spratt med en,
o alkohjärnan lika så,jag vet hur det måste va men ändå smyger sig små tankar
upp,o suget kommer i små vågor,,alkodrömmar.sover dåligt
tycker det är värre nu än sist jag varit nykter ett tagska det inte bli lättare?
men tänker inte kasta in handduken idag,o jag vaknade nykter,hel ,men trött
kaffe i magen
börjar dagen
o lite läsa här
om allt,om er
som livet är
lite melankoli
mina rader andas
men jag blandar mina tankar
med andras (era)
så blr allt en aning ljusare,,,,
kram alla ni
Måne

Kvinna-mamma46

OJ oj oj oj Berra vad långt du kommit i ditt tänk och hantering av känslor. Blir rent lycklig när jag läser! Tänk om alla hade fått en sån psykolog som du har!

O Måne. Jag tror att nykterheten går i olika faser och ibland är det bara jobbigt. Första gången man lyckas ett tag så blir det ofta lite smekmånad över det, och det ger en kick med den nya livsvägen. Andra gången kanske det blir lite tuffare i början utan nyhetens behag... Men kämpa på, härda ut, det enda alldeles säkra sättet att bli nykter är att inte dricka. :) Tiden läker och om du då kan vara riktigt buddhistisk i ditt tänk, (som ju är i dina dikter och som säkert sitter djupt i din personlighet) så blir det även stabilt, långvarigt och ett väldigt trevligt liv.

Skit i känslorna, (som någon skrev här. :) se till fakta, var i nuet och gör välbefinnande saker. O tänk sinnesrobönen eller denna ramsan: :

Vid inbillade eller faktiska problem: Kan jag göra något åt det nu? Om inte, kan jag göra något åt det senare? Ja, kanske. Eller nej. Sedan släpper man det. Låt tankarna komma, kämpa inte emot, bara notera dom och låt dom flyga iväg igen. Och återgå till här och nu. Och känns hur skön stolen är du just sitter på, hur vackert regnet porlar mot fönstret, eller hur kärt din vårdtagare ler mot dig.

För att få till detta kognitiva sätt att bearbeta sitt alko-sug så tror jag att man måste ha accepterat sitt problem BÅDE i hjärta och själ.

Vi är många här som har oförstående omgivning, eftersom vi utåt sett klarar det sociala med hem, familj och jobb. Det är en fördom och okunskap. För många år sedan hörde jag att 80 procent av alla alkoholister jobbar. Skulle tro att det är ännu fler nu. Det är lätt lyssna på dom som säger att vi inte är alkisar, att det är klart du kan ta ett par glas vin osv osv. för det är ju precis vad hjärnan vill höra eftersom dess receptorer skriker efter alkohol, är på helspänn, lugnande och välmåendesystem är utkonkurrerade och vi är rastlösa, irriterade, deppiga, oföretagsamma, och har svårt att se att det finns en ljusning på sikt.

Men det finns det! Det funkar med nykterhet, vi läker, vi är födda till att vara nyktra och det är så vi ska leva. Och efterhand som tiden går växer vår sinnesro, tacksamhet, lycka om vi fortsätter att vara rädda om oss och inte glömmer vårt förflutna.

Släpp taget
öppna ditt sinne för världen, universum, kosmos och allt runtomkring.
Le mot dig själv och mot andra, det sprider glädje
Slösa med skratt och humor.
Oro, stress, trötthet är tecken, tänk ramsan ovan. Fastna inte i ältande, låt inte egot och hjärnan få mer näring till de "sjuka ställena".

Lev och låt leva.
Kram

Thea

Godmorgon alla govänner!
Vilken multivitamin att få läsa alla era morgoninlägg, vilken bra start på veckan!!!

Ja Berra , härligt som vanligt att få del av dina insiktsfulla tankar.
Allt annat än fjuttigt, som du skrev! hade oxå en bara-vara söndag, jätteskönt o frid fullt inom mig!

Måne, vår allas poet, klokt och fint, som vanligt!
Ja, när känslorna ploppar upp, blir det ju bergodalbana, man får väl acceptera dem o låta de komma o släppa. De ju inte farliga iaf. vi processar ju , nyktra, o alla dövade känslor börjar vakna, iofs, e det ju nåt att vara glad för. Det händer ju nåt, i hjärnan i tankarna.

Förr i tiden trodde man att känslorna satt i hjärtat, men med den senaste forskningen inom neuromedicinen, vet man att även känslorna sitter i hjärnan.
Så hela tänket med alla olika terapiformer som går ut på kropp-tanke-känsla-handling. e att vi kan förändra våra egna tankar-känslor. O det e ju helt fantastiskt!

Pia, blir glad av dig oxå. Läser mellan raderna att du har tagit till dig av mindfullness-filosofin.
Jag tycker den e helt suverän! O ingen ny kunskap, 2300 år gammal.(buddistiskt, för er som inte känner till det) Vad e det man säger? "Klok gubbe ska man lyssna på"
Jag har blivit enormt hjälpt av den, för mig, att lära mig att stanna upp, vänta. Inte handla på impuls. Hade aldrig tänkt på det förut, att i samband med alkoholen, fatta impulsbeslut att ta första glaset.
Har ju hört av alkoterapeupter att det tar 30-60 sek innan impulsen går över, men andningsövningen e ju suverän, tänkte på stress bla.
Att djupandas långsamt 10 ggr, o inte tänka, bara andas, släpper neg. tankar, o stress. Kan man göra överallt, tar en minut.
Sen skrev du så bra om inbillade problem, ja attsätta igång en massa fantasitankar, e ju inte så bra, dessa om, om.

Ja, alla vänner, jag önskar er en skön , måndag-arbetsvecka.
Ta det lugnt därute!

Jag ska peppa mig, för jag har lite jobbiga möten idag, o jag e rädd för stresskänslan, det e inte bra för mig o min nykterhet.
Men jag somnade nykter o vaknade nykter, o ska vara det.........idag!

Solkramar/Thea

Berra

Hej Go'vänner!

Jo Snurran, mina hjärnskrynklare har jag fått via sjukvården...
Man får övertyga husläkaren lite att man har ett starkt behov av hjälp att komma tillrätta med sig själv, det gåller både medikamenter och en "huslig oberoende själ" att dela sina tankar med.
Mycket av behandlingen är att prata av sig, med en verkligen god lyssnare...

Han/hon ger dig lite senare små "ledtrådar" som sätter sig som frön i skallen...
Man går inte därifrån och är helad direkt efter, det är en ganska så långsam process...
Ingen "fixar" det åt dig, utan mycket består i att våga "öppna" sina sinnen...
Ta in nya intryck, låta dig behandla dem, och förstå hur man har tänkt tokigt...

Vi är alla insnöade i våra egna tilltrasslade tankar, som beror mycket på uppväxt och den miljö man befinner sig i, och till slut så upptäcker man....men hallå, jag har tänkt fel hela tiden...!
Och jag är en tjurig och stolt j*vel,
och för mig har det varit väldigt jobbigt att lära mig att "tänka om" i nya banor...
Jag trodde jag tänkte och gjorde rätt, men felfelfel...

Jag har blivit "lärd" att vara bror duktig, och har inte velat inse mina brister...
Precis som när man hade krökat och slagit ut ett glas rödvin över den vita bordsduken,
det var "inte jag"-syndromet, det var personen brevid som stötte till mig, duken var bubblig, bordet stod ojämnt, glaset lutade osv osv...

När jag lärde mig att inse mina brister, att jag inte är fulländad
och kan erkänna det och säga förlåt, det var verkligen svårt, jag lovar...
Den som vågar visa sig svag, är faktiskt väldigt stark, har jag upptäckt...

Det hela började med att jag förstod att jag inte längre klarade av att dricka alkohol,
först för mig själv, och sedan basunera ut det till alla andra...
"Här är killen som inte längre klarar av att dricka sprit, haha!..."

Hela den här resan, från att bli nykterist till nu, har hela tiden handlat om mig själv...
Tillflykten till berusningen när det var svårt, fanns inte längre...
Vad f*n ska jag göra???, börja nysta där problemen verkligen ligger????

Och det gjorde jag, och här är jag nu, en livsomvändande resa...
Kalla det 50-årskris om ni vill, jag kallar det en form av självupptäckt...

Man kan inte leva med självförakt och förnekelse hela livet,
livet blir sprött som ett tomt ägg...hårt skal och inget innehåll..
Nu har jag börjat lära mig att "fylla på det" med (för mig) viktigt innehåll...
BBB är kanske inte livets innehåll, brudar bilar och bärs...
BBB blev Berras Brutala Behandling istället...

Så nu upptäcker jag varje dag "andra" saker som ger livet innehåll,
frånvaron av fyllångesten t.ex är nog den allra bästa...
Vilket kan låta konstigt, för den "sjukdomen" matade jag ju självmant...

Helgen har blivit min igen, och nu fyller jag mig själv med andra saker, än alkoholen...

Ett nytt liv, med klarare syn, jisses! var det så här det var?

Mors Berra

surran

Hej Berra. Tror jag ska byta namn till Snurran i stället för Surran :-) Du är inte den enda som kallar mig för det. Underbart!!!

Ok, ja jag skulle verkligen behöva dammsuga upp i alla mörka vrår av min själ. Finns så mycket där. Jag var med om ett väpnat rån för ett år sedan snart. Då fick jag gå i kristerapi, men hamnade snart in på mitt krisartade liv. Han var kanon och vi skulle börja en behandling som utåt sett skulle vara om rånet, men egentligen om mitt liv. Men så kom den jäkla vintern och jag kunde inte ta mig dit på grund av att tågen inte gick. Så när jag äntligen tog tag i det igen. Hade han tyvärr slutat och det blev aldrig nåt. Synd för där hade jag verkligen kunna få bearbeta mycket.

För jag tror en stor orsak till att jag dricker är att jag har så dålig kontakt med mig själv. Ska alltid vara bra och duktig och fixa och trixa med allt. Alkoholen blir som en ventil jag använder för att få ut mina negativa känslor. Jag blir därför väldigt ledsen eller arg ofta när jag är full. O jag dricker mig medvetslös. Inte bra alls. Därför behöver jag nog träffa en som kan hjälpa mig att bearbeta det som finns i mig nånstans men som jag stöter bort när jag är nykter.

Ska kanske försöka med jobbet igen.

Kram

monkey

God morgon alla nya vänner! Eller bundsförvanter. Hemliga sådana. För ingen annan vet att jag har funnit så många fina människor här. Jag ser fram emot varje stund i detta forum och denna tråd är helt underbar. Tack Berra!

Och Måne! Vad fint du skriver! Surran, vi har en hel del gemensamt. Kram! Thea, Victoria ni är klippor i min värld. Kvinna-mamma 46, kloka du! Ha en bra tisdag allihopa. Nu ska jag väcka barn och skjutsa till dagis och jobba och mala på och ännu en nykter dag ska läggas till handlingarna. Jag drömde förresten i natt att jag drack och det var hemskt. Skönt att vakna.

Kram allihopa

måne

gomorron godingar
Ha en bra dag själv Monkey
i vardagens karusell,hämta lämna,jobba,handla
hämta ,laga mat,,,dricka vin,,,STOPP
så var det ju,,men inte så länge sen,
för att varva ner,må bra en stund,orka lite mer
mer vin,mår ännu bra
lite till,börjar irritera mig på nåt,maken,röran,tvätten
alla måsten blir dubbelt så stora
och jag måste dricka mer,mer,,
svart,,
vaknar med ångest,svettningar,minnesluckor
hur kom jag i säng,vad sa jag
såg barnen mig,full som en kastrull
mer ågren,bultande huvud,,,,
avsky
reminder
usch,alltid druckit till jag stupar
alkodrömmar Monkey,fgörföljer mig med
man vaknar svettig,,pust,det var bara en dröm
bara det,att man blir arg o negativ när man dricker
säger ju allt,man tål inte alkohol på nåt sätt i hela världen
den ska ju göra en glad en stund,,sen ska man sluta
men man blir depp,,o fortsätter,att man inte fattar,,
mor min är alko,vi har kontakt,men den är ytlig
hon ringer på fyllan,för sitt dåliga samvete
min barndom var minst sagt kaotisk
min far dog 40 år gammal,av alkohol o droger
så man har ju inte generna med sig direkt
men jag tänker inte sluta som dem
no way
Monkey,jag lägger också till en nykter dag till mina handlingar
kram
Måne

Thea

Måne, känner så väl igen mig i vad du skriver, klockrent.
Min mamma var oxå alko, o alltid elak på fyllan, ja elak e för milt sagt. Slog mig o gav mig fläskläpp när jag var höggravid. Full, de få ggr hon var barnvakt.
Jag ska aldrig bli som hon, tänkte jag när jag var liten (fast hon drack inte förrän jag var äldre, började när jag var 12 kanske) men hon tog igen de åren innan, med råge!
Ältar inte det längre, bara reflekterar över att jag tagit efter alkomönstret(fast jag blev aldrig aggresiv när jag drack), det e ett jäkla upprepningstvång. Läskigt.

Lägger en dag till handligarna e bra! Typ bokslut varje kväll. Bra tanke. Somna nöjd, vakna nöjd.

Kram, Thea

Berra

Hallå!

Tisdag, och tillbaka till min "hatade" arbetsplats...
Men semestern gav mig precis det jag så väl behövde, tid för att andas, och återhämta mig...

Jag har börjat prata med mina arbets"kamrater" igen,
börjat skratta lite, och dragit någon vits å så...

Jag har givit dem (och mig) en ny chans, lagt det gamla åt sidan för tillfället...
Man behöver inte vara långsint och komma ihåg allt gammalt groll...

Men...börjar de jävlas så går jag in i tilt-mode igen...

Min KBT-agent har sagt åt mig att jag ska berätta hur JAG känner det...
T.ex om någon gör något som sårar mig, så ska jag inte svälja förtretet och gå därifrån,
utan berätta för den personen hur dess utsago påverkade mina känslor...

Alltså, inte säga att ..."du är ju dum i huvvet din jävel..!
För då sätter sig den personen i försvarsposition, och förhandlingen låst...

Utan lite så här... "Vet du om att det där du sade (eller gjorde) verkligen sårade mig?..."
Då har förhandlingen förändrats, och man har öppnat sig för ömkan, och man har pekat ut den personen som den som förorsakade det, och bollen ligger hos honom/henne...
Själva orsaken (handlingen) är ju inte påtalad, utan att personen sårade mig..

Så han/hennes möjlighet att fortsätta försvara sig i själva frågan är helt enkelt av-väpnad..
Helt fantastisk förhandlings-situation, men inte speciellt manlig...

Och det krävs mycket för en att visa sig såå sårbar och "känslig"...
Och det är just det jag håller på och bearbetar mig på nu...

Jag har ju redan sabbat mitt rykte, eftersom jag är "deppig" och en grinig jävel..
Så man har absolut inget att förlora, torskar jag jobbet..fine!
Det är lönen jag behöver, för att finansiera mitt liv...

Jag behöver alltså hela tiden se till mig själv, ja vara självisk om det är så ni ser det..
För det är det jag behöver hålla koll på nu, mitt liv, styra och ställa...
Att vara sin egen mamma, inte låta några andra "skada" mig...

Jag måste växa och bli stor i mitt sinne, och då får inga andra klampa på mig...
Antingen "fräsa ifrån", eller använda sig av list som den jag berättade om här ovan...

Jag kommer att bli "bäst"...

Mors Berra

victoria

Hmm, Berra...skulle behöva nummret till din shrink...

Skrev ju här några inlägg upp om min jävla skitlördag. Gick tillbaka till jobbet idag, efter min semester - OCH SA UPP MIG! Fort va det gjort - som min mamma brukar säga. Ja, vet inte riktigt, men det känns bra just nu - det är ju inte så att inte tanken funnits, visste faktiskt då jag tackade ja till den här anställningen för 16 månader sedan att det inte var så säkert att jag skulle trivas, men det fanns andra fördelar med tjänsten - arbetstider, mindre ansvar, ganska flexibelt med ledigheter och så - som passade mig och var/är värdefulla för mig då vi har tråkigheter med sjukdom i familjen som jag måste/vill kunna sätta i första rummet.

Sååå, nu får vi se vad som händer...försöker ha tillit till att allt ordnar sig till det bättre i slutänden, och att när jag lämnar något gammalt finns plats för något nytt att komma in.

Kom att tänka på den där sagan min mamma läste för mig, boken om mymlan, mumintrollet och lilla My. Sist på varje sida innan man skulle vända blad stod frågan: "...vad tror du hände sen?"

Japp det var min tisdag! Kram

Berra

Hej igen!

Det var modigt Vicka'n!, det skulle aldrig jag ha tordas, om än viljat...

Tankarna finns där att "ge dem kicken", det skulle kännas bra för mig själv...
Men rädslan över arbetsmarknaden och min specifika gren skrämmer mig..

Jo, jag är en fegis, men jag vill att det som förorsakade det också ska lösa det...
Man vinner inget genom att springa ifrån det, och deras sätt att behandla mig,
blir också deras "straff" att få ha mig kvar...
Jag har ett fullt "ego" minsann...

Tänkte på det jag skrev tidigare om, att hela "resan" jag har varit med om,
och skrivit här på forumet, har handlat "om mig själv", en sorts egenresa...

Och det som Fenix skrev i sin egna tråd om att det handlar lite om en "förvandling"...
Byta ut sin gamla (dåliga) vanor, till nya (kanske lite bättre..) vanor...

Allt handlar inte bara om att sluta eller dricka mindre av alkoholen...
Det krävs något litet "mer", en karaktärsförändring typ...
Och då menar jag inte att man bara har en dålig karaktär för att man fortsätter dricka...
Utan en liten större "förändring", av sig själv...

Sluta tänka i gamla banor, såsom att alkoholen får mig att slappna av, glömma problemen etc...
Det är så lätt att fastna i de återkommande tankebanorna om att jag får/kan inte osv...
Till slut handlar allting om det jag inte längre kan få göra...
Allting snurrar just omkring dessa tankebanor, det jag inte får göra längre...

Skulle vända på det och säga så här....

Jag får inte längre tänka på allt som jag inte längre får göra..!!!

Släpp tankarna "fria" till andra tankar, kanske det som jag istället KAN göra när jag inte dricker...

Köra bil t.ex..
oj så bra då kan man hämta sina ungdomar på nattkröken,
eller vara en "frivillig" fyllchaffis som verkligen gör någon nytta,
eller en som kan köra bil på Söndagsmornar till barnens aktiviteter...

Eller vara piggare...
på helgkvällarna, en som inte fyllsomnar..
morgonpiggare, vaknar utsövd t.ex

Får en bättre mental hälsa...
Slipper ångest dagarna efter, får en bättre relation till sin partner och vänner...
Inga fyllsamtal, fyll-SMS, fyll-mail osv..

Skrämmer inte barnen på fyllan..

Får en bättre ekonomi..., bolaget är inte den som får mest del av din lönekaka..

Bättre hälsa, kanske den där skogspromenaden verkligen blir av nu, och inte bara snackas om..

Massor av "tid över" när man inte bara sitter och slappar och hinkar i soffan...
Kanske läge för att söka upp en ny hobby, att göra istället för att kröka...
Modellbygge låter tråkigt, men har du verkligen prövat???
Ingen kan säga något om något annat, UTAN att ha prövat...

Byta partner och vänkrets!!!
Låter lite risky-business, men om klistret i dina förhållande enbart ha varit krökandet,
så behöver du ett luftombyte till en sundare vänkrets...
Kvällslektioner i dragspel skaffar många nya bekantskaper, dans likaså...

Man får inte vara rädd för att våga förändra sig...

Kanske en ny vågad frisyr "hjälper" dig i dina nya vanor, eller ett skägg...
(Jag började med skägg..)

Nyinköpta kläder som aldrig får bäras onykter t.ex..
(avsaknaden av bärs minskade mitt midjemått rejält)

Spegelbilden med en förändring styrker ditt nya val med en ny livsstil..

Det speglar mitt nya jag, där JAG vill ha en förändring, och inte fastna i vanans makt...

Det blev dagens skörd av Berras tugg....

Mors!