av Kevlarsjäl62

Kevlarsjäl62
lör, 2023-07-01 - 23:12

Nu går det snabbt utför. Hämtade bilen i mitt förra hem i morse och det hade redan druckits 😱 Alltså startar det direkt han vaknar nu. Med ledning av de SMS han skickar då och då så är det inte många nyktra dagar/timmar. Det är mycket "prat" om att han gjort sitt och att han inte har nån livslust. Att jag inte ska oroa mig för framtiden, att han ordnat allt. Det gör mig egentligen mest förbannad, eftersom jag upplever att offerkoftan sitter alltför bra. Självklart gör det mig ledsen att han verkar tappat allt intresse för att leva, vill bara dricka. Och självklart är det svårt att hålla detta ifrån sig. Nu bävar jag för vad jag kan förvänta mig framöver? Att jag lämnade har tydligen gjort hans missbruk värre och det var väl väntat och jag funderar över om loppet redan är kört. Eller kan det vara så att han ska längst ner i botten för att komma till någon slags insikt? Men hur ska han kunna kunna komma dit, när han inte inser att han mår så här dåligt just p g a alkoholen. Jag upplever att han tror att han dricker för att han är deprimerad fast det egentligen är precis tvärtom! Ni som slutat eller kommit fram till att ni ska försöka sluta, när och hur kom ni fram till det? Var det nån speciell händelse? Och är det någon som blivit lämnad p g a sitt missbruk och hur påverkade det drickandet? Blev det värre eller blev det en ögonöppnare? Om ni orkar och vill dela med er vill jag gärna höra era tankar och erfarenheter. Jag vet inte hur jag ska tänka nu. Ibland funderar jag på att bryta all kontakt ett längre tag, men jag vet inte om det ens funkar. Vi är så sammanlänkade av hus och ekonomi än mycket p g a att han inte jobbar längre trots att det är flera år till pensionen. Snart står han utan inkomst också.

vår2022
sön, 2023-07-02 - 13:00

@Kevlarsjäl62 Hej! Jag är från andra sidan och har nu varit nykter i drygt 1 år och 8 månader. Du undrar vad det är som får en alkoholist att sluta dricka. Jag har varit en ”fungerande” alkoholist på så sätt att jag klarat av att sköta mitt jobb, hus mm trots att jag drack varje kväll under många år. Jag började även ta återställare på morgonen, fyllde på under dagen, jobbade hemifrån och pandemin pågick. Jag var på botten, men inte på det sättet att jag supit bort allt, jobb, äktenskap mm. Hade ångest mest hela tiden och ingen egentlig livslust. Min man tyckte bara jag kunde dra ned lite på drickandet, han var också i det men kunde sluta i tid, kanske var vi båda medberoende. Han visste inte att jag även drack i smyg och gömde. Slöt mig allt mer och ville bara hålla mig hemma så jag kunde dricka ifred. Kände så mycket skam över mig själv. Då förstod jag inte hur mycket alkoholen drog ned mig mentalt, att den skapade så mycket ångest och att mina tankar var ganska verklighetsfrånvända. Jag var fast i denna negativa, självdestruktiva alkoholbubbla och försökte lindra och dämpa ångesten och skammen och såg ingen utväg. Jag visste att alkoholen förvärrade allt, men visste inte hur jag skulle kunna komma ur den onda cirkeln. En kväll orkade jag inte mer, jag var förtvivlad, allt var ett enda mörker, jag hade nog nått min personliga botten kanske. Jag berättade om mitt smygande, hur dåligt jag mådde för min man och sade att jag ville att vi skulle göra detta ihop, annars går det inte. Inte köpa hem mer alkohol och sluta dricka. Han blev rätt stum, men insåg allvaret i det. Det innebar ju att även han inte skulle få dricka sitt vin mer. Han gick med på det. Jag har försökt dricka måttligt men det har aldrig funkat. Det som fick mig att sluta tror jag, var att jag såg bilder framför mig där jag var nykter och mådde bra, att där fanns räddningen. Jag var avundsjuk på de som var nyktra och fräscha. Jag fick en oerhört stor motivation till att sluta dricka och jag är en målmedveten person och denna gång ville jag verkligen sluta helt och fullt. Vid tidigare försök har jag mest sett det som en sorg att sluta dricka, att livet kommer att bli så grått och trist. Men så kändes det inte denna gång. Jag skulle lyckas denna gång, jag visste det. Min man var lite orolig i början för hur det skulle gå och hur knäckt jag skulle bli om jag inte lyckades. Men jag visste denna gång, att jag skulle lyckas. Jag visste att den första veckan skulle vara hemsk med abstinens, men jag skulle fixa det! Och på den vägen är det, mitt liv har förändrats totalt och jag förstår nu att alkoholen orsakade ångest, skuld och skam med säker 75%! De övriga 25% har varit underliggande orsaker till min alkoholism samt även att jag har genetisk sårbarhet för det. Tänk om alla verkligen kunde förstå det.

I mitt fall var det endast min egna drivkraft och min tilltro till min egna förmåga att klara av det, som fick mig att sluta dricka. Jag tror att det är därifrån det måste komma, från en själv. Vet inte om jag skulle slutat pga att min man skulle vilja skiljas, alkoholdjävulen är så jävla stark och hot biter nog inte. Svårt för mig att säga, men det skulle ha varit fruktansvärt att välja alkoholen framför honom, kanske hade jag gjort det. Man kan inte ta ansvar för någon annans liv, det måste man göra själv, hur hemskt det än är och låter. Man måste skydda sig själv från att gå under tillsammans med en alkoholist. Det är självdestruktivt och det förgör en.

Kanske är det likadant med medberoende som med alkoholism, kan se en likhet. Det är självdestruktivt och det förgör en psykiskt, ångest, skuld och skam. Ingen annan kan ta beslutet att lämna/sluta än en själv. Man måste vara motiverad för att ta ett steg framåt, tro på sin egna förmåga att klara av det. Att värdet att sluta dricka/att lämna, är större än att fortsätta dricka/vara kvar. Att man tar makten i sitt egna liv och styr det efter egna behov och villkor. Att man tar ett ansvar för sitt liv, sin familj genom att inte låta sig gå under av något som förgör livet.

En liten delning från mitt liv. Ha det gott!❤️

Kevlarsjäl62
sön, 2023-07-02 - 13:27

@vår2022 Tack så mycket för att du delade med dig 🧡 Det känns viktigt för mig att försöka förstå, inte minst för mitt eget läkande. Det var väldigt fint att läsa det du skrev och jag är imponerad av er alla som kämpar mot ert beroende. Kloka, fina människor som råkar vara de som "fastnade", jag är mycket medveten om att det lika gärna kunnat vara jag. Jag skulle vilja visa min man det du skrev, skulle det vara ok? Tack än en gång 🧡

vår2022
sön, 2023-07-02 - 13:56

@Kevlarsjäl62 Vad fint att du uppskattade det😁. Självklart får du visa din man det. Det känns bra att kunna dela med sig från båda sidor, det ger ökad kunskap, ökad förståelse och vidgar perspektiv. Kan såväl förstå och känna igen mig i hur det är på båda sidor, då jag är uppvuxen där det brukades mycket alkohol och vilket kaos och ångest det medförde. Så jag har varit såväl medberoende som alkoholist. Idag mår jag bra och har hitta hem till balans och trygghet. Skulle nog säga att jag fått ännu mer styrka, självkänsla och tilltro till min egna förmåga genom att ha omvärderat mitt liv och valt att gå på en livsväg som jag är i samklang med. Vad det gäller mig och min man har vi fått ett så mycket mer innehållsrikt liv, kommit varandra närmare i tillit och närhet. Vi har inga fyllebråk mer och kan samtala och diskutera i en helt annan ton och anda. Att sluta dricka har bara gjort gott för även honom. Han tackar mig för att jag vågade och tog steget och han är min största supporter❤️.

vår2022
sön, 2023-07-02 - 14:21

@Kevlarsjäl62 En sak till hör från andra sidan😁. Idag behöver jag inte kämpa mot mitt beroende. När man varit nykter en längre tid så har hjärnan fått återhämtning och balans igen. Den börjar fungera som den ska, pannloben där konsekvenstänkandet sitter har blivit dominant igen och suget hålls i schack. Det jag aldrig kan göra är att glömma att om jag dricker, så triggas min hjärna till att börja skapa sug och få mig att dricka igen. Det krävs mycket arbete för att skapa nya hjärnbanor, genom att skapa nya rutiner och vanor, bearbeta sina skav och få självkännedom och att ha positiva tankar om nykterheten som genererar positiva känslor. Det är en process på livets alla områden. Jag har sett det som en häftig process som jag nyfiket utforskar, mig själv.

Ett tips för din man är att läsa Annie Grace bok ”tänka klart”. Det är en bok som många uppskattar på ”andra sidan” och som ger kunskap och inblick i hur hjärnan påverkas av alkohol och hur man kan komma ur det❤️

Kevlarsjäl62
sön, 2023-07-02 - 17:30

@vår2022 Tack för tipset om boken.
Jag funderar lite över det där om att alkoholen stått för 75% av din ångest och att 25% är en bidragande orsak till att du hamnat i beroende. Jag antar att du självmedicinerat med alkohol? Har du tagit hand om de 25 procenten sedan du blivit nykter på något annat, bättre sätt? Hoppas du inte tycker att jag är efterhängsen med mina frågor 🙈

vår2022
sön, 2023-07-02 - 18:28

@Kevlarsjäl62 Ingen fara, tycker bara att det är intressant att prata, vrida och vända på frågor, så fråga på😁. Det ger mycket och man vidgar perspektiv och fyller på med pusselbitar. Jag hoppas att jag inte skriver för mycket, gör lätt det. Jag drog till med siffror, men vad jag menar är att alkoholen drog in mig i en ond cirkel med ångestpåslag, jag ville dämpa oro och ångest med vin, men det ökade istället min ångest och det blev en ond cirkel. Jag tror att min ärftliga sårbarhet för beroende till stor del gjorde mig beroende. Jag har alltid druckit mig full när jag festat, eller även ofta annars också, ville åt ruset fort. Druckit för att höja min feststämning, blivit beroende, men sedan dagen efter har det som bakfull gett ångest och då har jag dämpat det med vin. Beroendet gjorde att jag egentligen på senare år alltid hade alkohol i blodet, mer eller mindre. Det jag också menar är att den ökade ångesten som jag hade berodde till så hög grad pga alkoholens onda cirkel. När jag slutade dricka försvann den ångesten och oron. Jag blev lugn.

Har gått i terapi tidigare och fått mycket självkännedom, om saker som påverkat mig som barn och följt med som vuxen. Det har dock varit svårare att bearbeta då jag ofta tagit till alkohol i sammanhanget. Processen avstannar då och jag kom inte vidare till kärnan. Som nykter och i terapi har jag fått tag i mina äkta, djupa känslor och kunna bearbeta på ett helt annat sätt. Tankarna och känslorna är inte detsamma som påverkad. Som drucken förvrängs och både förstoras och förminskas saker, men som nykter kan de hanteras och sättas i ett annat ljus. Mer realistiskt och genomtänkt.

Så jag tänker att min ärftliga sårbarhet gjorde mig beroende. Alkoholen förvrängde mina tankar och känslor, som fanns inom mig. Beroende gjorde att jag hade svårt att vara utan alkohol som ledde in mig i den onda cirkeln. Min dåliga självkänsla gjorde mig modigare med alkohol. Min dåliga självkänsla har hängt med sedan barndomen. Terapin som nykter har hjälpt mig till att gå till botten av kärnan och ta itu med och hantera det som orsakat och skavt i mitt liv, min dåliga självkänsla, det som är de 25%. Men, de 25% har inte i huvudsak varit det som fått mig att dricka mig till ett beroende, men det hjälpte till att förvränga mina tankar och känslor och in i den onda cirkeln. Nu har jag koll på de 25% och kan hantera mig själv i bättre i motgång och göra mig bättre i medgång.

Har inte riktigt själv tänkt på allt jag skriver, så det var bra att jag fick fundera på hur det ligger till😁. Fråga på om du vill veta mer eller om du inte riktigt förstår vad jag menar.

Kameleont
sön, 2023-07-02 - 21:28

@Kevlarsjäl62 Så oerhört tufft för dig att se det gå utför på detta vis för din man! Så jobbigt det måste vara. Känner hur ont det måste göra i dig! Vad stark du är ❤️

Så kloka, utförliga o värdefulla svar du fått från annan vänlig själ (!) 😘
här i forumet. Toppen.
Tänker på dig!

Liljekonvaljen80
tis, 2023-07-11 - 19:59

Hej. Tittar in här också. Fina du så stark. Jag svänger så mycket i måendet efter att ha lämnat mitt ex efter 14 år ihop. Jag inser att jag är sjukt medberoende. Alkoholen har förstört så mycket. Jag förstår att det är en del av sorgeprocessen att man känner lycka, frihet, eufori, sorg och ensamhet. Det svänger för mig varje dag. Det är tufft men vi klarar det. Du är så stark och vi finns här. Kramar till dig

Avalonesome
ons, 2023-07-12 - 22:52

Hej! Vill skicka massa kramar till dig och alla som känner igen sig. 🩵

Du formulerade sorgeprocessen och känslorna inblandade så väl, känner igen dem väl tyvärr... min pappa är nog inte lika långt gången i förfall- processen, men vissa symptom märks av redan nu och verkar inte bli bättre.

Har läst hela tråden och vill säga att du verkligen fångar nyanserna och detaljerna så väl, allt är väldigt observant och tydligt skrivet. 🫂

Hoppas du snart upplever dagar med, kortare och mindre frekventa "trasiga stunder". De känns betydligt längre än minuterna som går... när allt känns unket och tungt vill jag påminna om att du inte alltid har mått som du gör; bättre dagar kommer. 🩵🫂

Avslutnings-kram 🫂

Kevlarsjäl62
tors, 2023-07-13 - 01:01

@Avalonesome Tack 🧡 Det måste vara väldigt jobbigt att se sin förälder "försvinna" mer och mer. Hur har du tacklat det? Det blir ju så fundamentalt fel, eftersom en förälder ska vara tryggheten.

Kevlarsjäl62
tors, 2023-07-13 - 01:10

@Tröttiz 💛 Som svar på din fråga; Underlig och jag vet inte riktigt....
Jag har varit i mitt gamla hem, lagat mat, ätit och tittat på film tillsammans med min man som jag separerat från. Det var nyktert, naturligtvis, och trevligt. Men jag vet inte vad jag känner, en slags tomhet tror jag. Jag känner mig som ett skal utan innehåll som pratar och skrattar mekaniskt. Jag vill ju att vi ska kunna umgås så här som vänner i nyktra stunder, man suddar ju inte ut 30 år bara så där, men jag vet inte varför det känns så underligt och tomt. Det är inte mycket som är solklart just nu.

Kevlarsjäl62
lör, 2023-07-22 - 20:41

Nu kommer täta antydningar om att min missbrukande man, numera särbo, ska avsluta sitt liv. Han skickar även SMS till våra (vuxna) barn och nu senast till en av mina vänner med dessa antydningar. Sist hade han t o m satt ett datum. Han talar hela tiden om att han bara har några saker att avsluta, sedan så....Hur ska jag tackla detta? Vi har ju kontakt och jag skulle vilja att vi kan fortsätta så och se tiden an, men nu börjar jag undra om det helt enkelt inte går. Det här har dykt upp ibland genom åren och en del brev har skrivits och min reaktion har nog alltid varit olust men också ilska. Så är det nu också, jag blir så förbannad, men kan heller inte helt slå det ifrån mig. Just nu känns det som att det inte spelar nån roll hur mycket jag blockar honom eller hur långt bort jag flyttar, han kommer under skinnet på mig ändå. Vad gör jag?

Åsa M
lör, 2023-07-22 - 22:16

Så svårt. Jag hade nog ringt hans läkare, om du vet vem det är. Annars prata med din och be om råd. Alternativt pratat med Jourhavande medmänniska eller Mind. Lever hans föräldrar? Prata med dem också i så fall.
Suicid är något som kan finnas med i en människas planering länge och att hota om det brukar vara en stark signal att läget är akut. Man kan inte hantera sådana antydningar själv, det behövs professionell hjälp direkt. Vad säger era barn? Hur vill de agera?
Jag har tyvärr sett detta på nära håll innan, en man som varnade att han skulle göra det med några års mellanrum. Några misslyckade försök gjorde han. Till slut lyckades han - när han slutat larma om hur dåligt han mådde. Det man hoppas på är att alla hans behandlande läkare, boendestödjare, psykologer, socialsekreterare osv osv identifierar vad som gick fel, vilket de är skyldiga att göra.

Snödroppen
lör, 2023-07-22 - 22:34

@Kevlarsjäl62

Jättesvårt. Jag tänker att vi kanske hanterar det olika men för mig gick hela ridån ner och jag kom överens med mitt innersta om att om han tar livet så vet jag med mig själv att jag har gjort vad jag kunnat och att han är den som är slutligen ansvarig för sitt liv.
Jag stängde ner helt, jag var tvungen för det gick så på min hälsa och jag hade verkligen fått nog av att bära ett ansvar för alla andra runt mig som ändå använde mig som en känslomässig papperskorg.
Om du känner att du vill göra något så kan du göra en orosanmälan men kära du, du har säkert gjort mer än nog och du är inte ansvarig för hans liv.
Den bergochdalbanan kommer och påverka dig så man tillslut blir sjuk.
Var rädd om dig kära du.

Kameleont
lör, 2023-07-22 - 23:39

@Kevlarsjäl62
Det låter helt förfärligt att sitta i den sits du är i nu. Lider med dig vännen!
Jag förstår att du blir arg - jag blir arg när jag läser. Arg att han sätter dig o era barn i denna sits, indirekt ansvariga för hans liv. Oerhört själviskt. Men det går ju inte att bortse från att det samtidigt är ett rop på hjälp. Är det ni som ska hjälpa?
Så svårt att ge råd i detta känner jag. Tänker lite högt...
Det som slår mig är att du behöver också vara självisk. Men då menar jag att tänka framåt vad en ev handling från honom skulle göra med dig o din framtid.
Du har, som sagts, säkert gjort nog flera ggr om. Men hur känns det inom dig? Är du trygg i att du gjort nog så är det sanningen i dig. Då är det så. Luta dig då mot den vetskapen.
Om du behöver göra något aktivt akut nu, för hans skull men lika mycket för din, då ska du nog lyssna på det. Mycket för din sinnesfrid skull.
Blev kanske rörigt detta. Hoppas du förstår att det jag menar är ungefär att du ska kunna leva vidare o släppa (på sikt iaf) vad som än händer honom. Utan att få ett 'Om' hängandes över dig.
Tänker på dig! 💚

gros19
sön, 2023-07-23 - 00:24

Vad kan du göra? Inte förhindra att han tar livet av sig det inser du nog. Då behöver du vakta honom dygnet runt. Ring psykiatrin och be om råd. Det är ju deras ansvarsområde. Sedan tycker jag personligen att det är förfärligt att utsätta anhöriga för såna hot. Vad vill han uppnå med det? Ett märkligt sätt att be om hjälp, men som sagt det står inte i din makt att förhindra det.

Tröttiz
sön, 2023-07-23 - 00:50

@Kevlarsjäl62
Oj, hjälp, ser det ut så ... 😪 känner med dig.

Finns det någon du känner till som haft alkoholproblem och som han känner? Någon han känner förtroende för, någon som varit nere i träsket och kommit därifrån? 🤔

Att som annan också nämnt, ring psykiatrin och mind utan att nämna namn. Att be om råd där.

Varma tankar från mig. 💜