av Kameleont

Kameleont
lör, 2023-06-17 - 01:04

Känner mig så sorgsen.
Ensam. Liten.
Min trygga hälft, vad har hänt med honom?! Vart har han tagit vägen eg?
❤️
Har hållit skenet uppe med familjen, om en trevlig fredagskväll. Sommar, sol, grilla.
Mannen var redan dragen när jag kom hem. Väntat. Fredag är mer tillåtande för att dricka. Då är nog enda gången han dricker öppet sas.
Han är ju inte redlös eller särskilt vinglig, men påverkad o lite långsam. Han snackar på om sitt, drar samma historier o skämt som vi hört förut. Löjliga o plumpa kommentarer.
Jag fortsätter (aningens desperat) att räknar burkar. Meningslöst men den enda kontroll jag kan ha över denna galenskap som går runt, runt.
Upptäckte att det nu är tillagt öl med högre procent + de vanliga burkarna.
Jaha........
Det går åt fel håll.
Små steg o gränsen flyttas sakta. Lite i taget blir det nya normala lite mer sjukt.
Jag är så trött på allt.

Kevlarsjäl62
lör, 2023-06-17 - 09:03

@Kameleont Åhhh kära vän 🧡 Jag känner din smärta i hela kroppen. Att du håller skenet uppe, "leker" familjeliv med alla dess ingredienser, medan en stor elefant trampar omkring och du gör allt för att ignorera den. Skrattar du kanske lite åt skämten t o m? Annars kan det eventuellt bli lite missnöjt och du anklagad för att vara sur?
Jag tycker mig se och höra att du inte orkar med detta längre och jag tror att du kommer att hävda din rätt till ett bra liv inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag hoppas i alla fall det och det behöver ju inte betyda slutet för er som par heller. Under tiden finns vi här. Du är inte ensam. Eller kanske är det mer rätt att säja att vi är ensamma tillsammans och det är inte det sämsta. Det sämsta är att vara ensam fast man är två. Önskar att jag kunde ge dig en varm kram på riktigt.

Snödroppen
lör, 2023-06-17 - 10:06

@Kameleont
Jag förstår att du känner dig maktlös i den situationen och det är man ju också, missbruk är som en mörk kraft som man är maktlös inför som anhörig.
Får jag vara lite rak mot dig så vill jag säga att det låter inte som hans drickande kommer förändras men allt kan givetvis hända men det är inget som pekar på det.
Kan du hitta ett sätt att acceptera det och leva i det eller faktiskt bara föreställa dig hur livet skulle vara för dig utan att ha det där runt dig?
Jag förstår att det är förkrossande jag har själv varit där men jag vet också hur jag kände mig maktlös och tappade min förmåga att se att jag väljer i mitt liv och det här vill jag inte längre leva i.
Skickar dig en kram och ger dig en uppmaning att försök släppa kontrollen med att räkna för du har ändå ingen kontroll, försök lägga den energin på att göra minst en sak för dig själv varje dag som du blir glad av. 🌸

Kameleont
mån, 2023-06-19 - 23:41

@Kevlarsjäl62
Ni är så fantastiskt fina o jag blir rörd till tårar av er goa omtanke här ❤️

Jag är en person som trivs att vara själv o behöver det emellanåt. Men det är som du säger hemskt o öde att vara ensam i en tvåsamhet. Att känna hur den andre glider bort mer o mer. Att bli bortvald, bortprioriterad. Saknar o längtar fast han är här bredvid mig. Blir ledsen av att formulera detta tragiska.

Någon jämförde tidigare med att leva med en person drabbad av alzheimer. Ser likheter.

Jag kan inte förstå hur det bara kan fortsätta som det gör här hos oss. Och jag förstår inte varför det är så förtvivlat svårt att ta upp detta problem med honom. Ser mig inte som en kuvad person, är inte rädd för honom.
Så varför väjer jag ständigt för alkoholen, konfrontationen, för det samtalet? Varför är jag så rädd för det?!
Jag hoppas nå min gräns snart, men svårt att se det. Det går ju så upp o ner o fram o åter. Tvivlet kommer så snabbt på om det verkligen är så farligt... Räckte med en nykter (bakis?) lördag. Fast fredag o söndag extra mycket istället. Så vad är det jag inte fattar?!

Den varma kramen hade jag så väl behövt men jag tar emot den digitalt iaf. Det värmer också gott!
🥰

Kameleont
tis, 2023-06-20 - 00:01

@Snödroppen
Säger även till dig, för jag känner värmen, att det är så oerhört fint med den omtanke ni ger ❤️
Och jag uppskattar att du är rak. Jag litar på ditt omdöme o värdesätter dina råd mycket.
Jag kan dock inte se mig lämna detta liv jag har här med min familj. Även om jag i perioder bara vill dra härifrån. Slippa allt. Vara ifred.
Ser ingen utväg just nu.
Och det ger ännu mer tyngd åt den maktlösa känslan. Hopplöst.

Din uppmaning om att sluta räkna burkar har följt med mig. Fastnade o grodde lite.
Idag efter jobbet kollade jag upp läget, räknade, av bara farten. Ger på något sjukt vis ett lugn. Om det skulle vara noll burkar skulle jag bli orolig o tro att han lagt dem någon annan stans bara. Och börja leta ny 'gömma'.
Men tanken om att byta räknandet (ser ju mitt medberoende i detta) mot något för mig, som gör mig glad, var en fin tanke. Lite tid o kärlek till mig själv helt enkelt. Ska testa.
Stort tack för den tanken!
❤️🥰

Amanda L
mån, 2023-06-26 - 12:26

@Kameleont Kommer från andra sidan. Den som slutat dricka. Fattar inte hur du orkar. Känner igen mig i mycket. Levde länge ensam i ett förhållande där vi båda drack mer eller mindre. Det jobbigaste var dock ensamheten. Vad är en relation om man inte är två? Inget kan uppväga det, varken hus eller annat fint. Hellre bor jag påvert tillsammans med någon som älskar mig. Att få vara två. Ja, det tog mig 20 år att lämna. 20 förlorade år…
Jag borde ha tagit steget tidigare.
Finns han inte kvar för dig så kanske det är alternativet, att leva ensam även i ”verkligheten”. Jag gjorde det och fick det bra. Hittade kärleken. Även slutat dricka som sagt.🌸

Kameleont
mån, 2023-06-26 - 23:46

@Amanda L
Ja hur orkar man?
Det är inte det materiella som är svårt att lämna. Jag trivs med det enkla o trivs även själv.
Det är känslan av mitt hem, min trygga plats i livet, min man o vår historia tillsammans, o våra fina barn.
Det är så svårt och jag slits mellan hopp o förtvivlan.
Känslan av ensamhet är ju inte konstant. Hade kanske varit lättare då. Han glimtar ju till o finns för mig emellanåt, även om mer sällan o inte på ett djupare plan så ofta numera.
Ser ju åt vilket håll det går just nu.
Men främst är det barnen som jag tänker på. De bor alla hemma ännu o yngsta har haft det tufft bitvis. Svårt för förändringar bla. Vill inte göra det värre. Allt är så komplicerat o svårt i livet!
Tacksam att du ger av dina erfarenheter. Värdefullt.
Tar dem till mig (även om det kanske inte låter så).
🌼

Amanda L
tis, 2023-06-27 - 18:52

@Kameleont Jag förstår att det inte är lätt. Det jag funderar över är det du skriver om barnen. Ofta förstår de ju mer än man vill tro. Din ensamhet och att du är ledsen, hans drickande, hur påverkar det?
Är det verkligen bra att hålla ihop för ”barnens skull”?
Kanske kan du diskutera det med någon som vet mer om sånt?

Sommar68
sön, 2023-07-02 - 16:14

@Kameleont Jag räknar också burkar, inte för att det hjälper men det hjälper mej i hans lögner. Jag kan se/höra att han har druckit men han blånekar och kommer med så bra bortförklaringar och då tvivlar jag nästan på mej själv och tänker men gud han kanske inte har druckit, ändå vet jag att han har det. Så därför räknar jag. Vi har varit tillsammans i över 30 år. Han har typ alltid blivit för full men inte haft alkoholproblem som nu de sista 2 åren. Det är öl och han gömmer fulla och urdruckna burkar. Vi har pratat om det o han lovar att dricka mindre och att sluta ljuga men det bara fortsätter. Han vägrar att söka hjälp och tycker inte att han har problem. Jag låtsas att allt är bra utåt men känner mej helt slut. Jag är inne på v 2 här på Alkoholhjälpen och tycker att det känns bra men allt känns hopplöst ändå 🥲

Åsa M
sön, 2023-07-02 - 18:54

Lider med dig! Räknande var för mig bara ett sätt att veta att jag inte var galen. När jag räknade att han drack 9 glas vin på en och samma kväll var det som om något dog i vår relation. Jag förstod att det var kört. Och det var det, förmodligen sedan länge, men jag hade inte velat se det tidigare. Man måste våga se sanningen i vitögat... Det är oerhört tufft men det är först då man förstår att det enda man kan påverka är sina egna val.

Kameleont
sön, 2023-07-02 - 20:35

@Sommar68 Tack för din input! Och välkommen till forumet!
Det är så skönt att höra att man inte är själv i denna galenskap. Räknandet är, precis som du beskriver, ett sätt att få bekräftat att man hade rätt i sin känsla. För tvivlet är inte långt borta. Han kanske bara var extra glad ändå..?
Samtidigt blir det en fix idé, ett beteende av medberoende. Längre upp i denna trådfick jag rådet av kloka Snödroppen att byta räknandet mot något positivt för mig själv. Jag försöker men inte så lyckat hittills. Tycker ändå det var en mycket bra tanke. Kan den vara något för dig också kanske?
Vi har också många år ihop (30-isch), min man o jag, o snart vuxna barn. Det är de senaste åren ölen blivit ett i princip dagligt problem.
Det svåra för oss är att låtsas om o adressera problemet över huvudtaget. Jag håller masken utåt o vi håller även nån slags mask här hemma. Sjukt!
Ingen märker o vet. Allt utåt sköts bra. Jobb, hem o barn mm. Vardagen.
Är ju bra att ni två tagit upp problemet ändå. Då finns det, även om han förnekar.
Förstår dig så väl i att du känner dig helt slut! Man blir slut som människa av att vara medberoende.
Känner med dig! ❤️
Vet inte hur er relation är i övrigt, om du bara vill lämna eller mer hjälpa?
Jag vill inte lämna min man, jag vill ha tillbaka den han var. Frisk o nykter o med ett sunt förhållande till alkohol.
Vågar knappt säga detta, verkar nog naivt i mångas ögon. Och kanske är det naivt, men jag kan inte ge upp ännu. Det går bara inte. Samtidigt kan det inte fortsätta som drt gör.
Så visst känns det hopplöst emellanåt.

Det hjälper att skriva av sig här tycker jag, o att få pepp o förståelse o kärlek från andra i liknande sits.
Många fina människor som stöttar varandra.
Styrkekram till dig!

Sommar68
mån, 2023-07-03 - 17:32

@Kameleont Tack för dit fina svar ❤️ Jag vill inte heller lämna för allt annat är så bra. Jag har försökt pratat med honom på olika vis, även våra vuxna barn har gjort det men vi når inte fram tydligen. Han tycker inte själv att han har några problem och säger att han inte har några öl men ändå hittar jag tomma ölburkar + att jag märker vissa dagar att han har druckit. Det är så frustrerande att inte nå fram när han ändå är påkommen. Burkarna kan ju inte dyka upp av sej själv liksom. Svårt att hoppas på nån bättring när det inte går att kommunicera. Det hjälper mej att läsa här inne och ta del av råden, tex att inte försöka prata om det när han redan är full utan istället gå undan så att han blir själv och att försöka tänka mer på mej själv. Det är svårt…

Kameleont
ons, 2023-07-05 - 23:18

Ja visst är det svårt!
Här har druckits ikväll. Märkte det direkt jag kom hem från jobbet.
Grejas i garaget fortfarande. Han har ork o energi men vet att det snart går över i trötthet o han somnar antagligen i soffan sen.
Jag grejar med vårt liv samtidigt, får det att fungera dag för dag...
Är så trött.
Måste samla kraft till att ta upp det här med honom igen. Sluta låtsas som ingenting.
Måste orka konfrontera!

Jdclan23
tis, 2023-07-11 - 19:05

Känner så väl igen allt detta som skrivs. Är själv i ett "sjukt" förhållande med lögner, stor alkoholkonsumtion i perioder. Gömmer undan burkar och flaskor. Man blir så trött och dränerad och känner en uppgivenhet och frustration. Han säger att han inte vill ha det så här men fortsätter ändå. Jag har hotat med att flytta men vet inte om det går in i hans medvetande. Man försöker hålla uppe ett normalt liv både för sig själv och utåt. Det känns så skamligt och vill inte prata med någon och känner mig otroligt ensam i detta. Känns ändå bra att man inte är ensam i det här..
Jag har konfronterat, gråtit, och bett om förändring utan resultat. Får se hur länge man orkar med detta??

Kevlarsjäl62
tis, 2023-07-11 - 20:39

@Kameleont Hur har du det? Den där elefanten i rummet blir verkligen bara större och större, jag vet. Och om man börjar sätta namn på den så blir den plötsligt synlig för alla. Det är så jobbigt att börja prata om den, men när du gör det så tror jag att det är viktigt att du fokuserar på vad elefanten innebär för dig och hur den får dig att må. Inte att det är din man som bjudit in den. Man får ju faktiskt inget utrymme med en elefant i vardagsrummet, det blir knappt ens syre kvar. Kramar 🧡

Sommar68
tis, 2023-07-11 - 21:55

Här dricks det också, har hittat nya tomma burkar men han hävdar envist att han inte har druckit dem. Det är bara vi två och jag dricker inte så det känns som att prata med en vägg när han nekar. Blir så trött och allt känns helt meningslöst. Vi kommer liksom inte framåt när han inte ens kan erkänna att han druckit dem. Orkar inte med drickandet men än mindre alla jäkla lögner. Ska försöka följa råden i anhörigstöd och fokusera mer på mej själv.

Kameleont
tis, 2023-07-11 - 23:19

Tack alla! 🧡
Orkar inte skriva mer just nu men är så skönt att känna stödet, samhörigheten o se liknelser som, även o varje öde är tragiskt, ger känslan av skam o ensamhet mindre utrymme i själen.
Tänker på er!
Kram