av Kameleont

Kameleont
mån, 2023-07-31 - 19:26

Ledsen o frustrerad! Tungt i sinnet nu.
Några veckors semester.
Ingen katastrof här hemma men heller inget som ändrats. Han dricker efter ung samma mönster, jag gör inget åt det. Bara sköter om oss.
Det rullar på... o jag vill eg bara skrika rakt ut!

Påbörjade idag 4e o sista delen i Anhörigstödet. Har inte orkat, det har tagit emot. Och det var några jobbiga insikter. Eftersom jag tar hand om familjen o sköter ruljansen, hjälper jag honom att fortsätta sitt beroende. Lätt som medberoende att hamna där, man bryr sig ju om. Förstår det.
Men känner mig redan skyldig till att inte stå upp o säga ifrån. Nu ännu mer.
Låter som jag drar fram offerkoftan nu, det menar jag inte (eller?), det är bara så tungt att bära den här bördan o vissheten att jag borde göra mer för mig, för oss, för familjen.

Känner mig handlingsförlamad o vek. Så vek o feg.
Tycker inte att det är JAG eg, o jag skäms för min feghet. Så även skam.
Vilken mysig blandning av känslor den här kvällen!
Är allt lite offerkofta i luften...
Ber om ursäkt för det. Inte trevligt alls. Men skönt att få ur sig lite, skriva av sig.
Aaaaahhhghhh!!!!

Snödroppen
mån, 2023-07-31 - 19:29

@Kameleont
Fina du. Du har inget att skämmas för. Ut med ALLA känslor det behöver man.
Det kommer antagligen bara rulla på så länge ingen av er bryter mönstret.
Kram kära du har tänkt på dig!

Kevlarsjäl62
mån, 2023-07-31 - 21:46

@Kameleont Nej, nej och nej! Det är inte offerkoftan som du bär utan skuldkoftan med en massa ansvar i fickorna. Du stannar, därför har du inte gjort allt du kan för familjen. Läs den meningen en gång till. Hur i hela friden ska man kunna lägga ett sånt ansvar på en vanlig, dödlig människa? Det kan man inte, det är fullkomligt absurt! Om du lämnar, blir han så förtvivlad då att han vill avsluta sitt liv? Kanske, inte vet jag, men där hamnade jag. Och jag kände ansvar, ett sådant ansvar att jag höll på att braka igenom och nu, när han eventuellt insett att han måste sluta dricka, då tar jag ansvar för det och känner att jag måste stötta. Fast jag inte är helt säker på att det är det jag behöver just nu, jag har ju precis brutit mig loss. DET ÄR OCH KAN ALDRIG VARA DITT ANSVAR ATT GÖRA RÄTT SAK, DET SOM GYNNAR HONOM BÄST. Jag tror helker inte våra val spelar någon roll. Bollen ligger hos den beroende, det är hen som har elefanten i knäet och varken du eller jag kan lyfta bort en elefant.
Snälla, ha omsorg om dig själv. Du är en så fin och empatisk person, det ser vi alla här inne. Det är inte ditt fel att han dricker och heller inte ditt ansvar att tänka ut hur du ska få honom att sluta och agera därefter. Därför att det kan du inte, DET är fullkomligt säkert.
Ta hand om dig 🧡🧡🧡🧡🧡🧡

bella70
mån, 2023-07-31 - 23:17

@Kameleont
Yngsta har svårt för förändringar.. men en mamma som mår dåligt o en pappa som dricker?
Kan du ta er ifrån ett tag o få andrum o tänka? Hur pratar du och barnen om alkoholismen? Kram❤️❤️❤️

Nell
ons, 2023-08-02 - 16:52

Hej @Kameleont! Jag blir så ledsen att höra att anhörigstödet gav dig den känslan. Trots att vi många gånger skriver att det ALDRIG är den anhörigas ansvar att personen dricker så vet vi ju samtidigt att det inte alltid är lätt att resonera med känslorna. Jag säger det en gång till: det är inte ditt fel, ansvaret ligger inte på dig!

Beteenden som är väldigt fina och omtänksamma i de flesta andra relationer (som att ta hand om hemmet och familjen när en anhörig mår dåligt) kan få fel effekt i en relation som drabbas av alkoholproblem och beroende. Det säger någonting om att situationen är sjuk, inte att beteendet var fel från början. I Anhörigstödet försöker vi erbjuda ett nytt resonemang, några argument som du kan använda för att kanske testa något annat, just därför att vi vet hur svårt det är att göra annorlunda, att det kan gå emot det vi egentligen vill göra.

Vad tänker du när jag skriver så?

Jag är så glad att du skriver det här och inte sitter med dina känslor själv. Skriv gärna till oss rådgivare också om du undrar över programmet, om det landar fel på något sätt. Du hittar oss här: https://alkoholhjalpen.se/fraga

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Kameleont
tors, 2023-08-03 - 22:13

@Nell
Hej o tack för att du reflekterar o tar dig tid!
Jag förstår hur det menas i Anhörigstödet o jag tycker inte det är något fel med råden i sig. Det har varit ögonöppnande för mig o hjälpt mig. Samtidigt jobbigt att gå igenom. Viss självrannsakan ju.
Min reaktion att känna mig skyldig i att inte stå upp mer för familjen är sann o är svår att ändra på. Jag är inte ansvarig för att min man dricker, det budskapet tar jag till mig, men jag är som förälder ansvarig för att mina barn mår bra o har det bra.
Därför tycker jag inte att jag gör tillräckligt.
Samtidigt vet jag ju att min familj, förutom min mans smygdrickande, har det ganska bra. Har pratat med vårt äldsta barn tidigare o även lyssnat in o känt av hur yngsta upplever det nu. Yngsta märker varken något av det sjuka drickandet eller hur jag grubblar kring detta.
Kanske låter konstigt men jag känner det nästan som om jag har två liv parallellt. Två roller.
(Är det vad medberoendet gör med en person?)
Stark, positiv o omtänksam mamma/ orolig, förvirrad o ensam fru.
Men med det sagt är det såklart inte hälsosamt för en familj med en som missbrukar alkohol! Så klart det på sikt kommer påverka o visa sig mer, om inget förändras.

Min ventil är detta forum!
Här får alla känslor o tankar komma o det går verkligen upp o ner.
Försöker ta till mig av de kloka o omtänksamma råden o att inte ta åt mig av sådant som inte känns helt bra.
Tack AH!

Kameleont
tors, 2023-08-03 - 22:22

@Snödroppen
Tack så mycket fina fina du!
Att du tänkt på mig o för ditt stöd.

Ibland fastnar vissa saker o dina två små ord om att 'bryter mönstret' var träffsäkert o har gått på repeat i mitt huvud. Så sant!!

Läst i din tråd o beundrar o gläds över din styrka o framtidstro!
Kram till dig ❤️

Kameleont
tors, 2023-08-03 - 22:59

@Kevlarsjäl62
Kloka du, tack för ditt svar!
Jag förstår huvudbudskapet i hela ditt meddelande, men 'läs den meningen en gång till...' Har läst meningen flera gånger men fattar nog inte. Är extra trögt i knoppen just nu. 😅
Du får gärna formulera igen eller förklara för dina råd vill jag verkligen förstå o ta till mig. Vill inte missa något!

Vet ju en del av vad du gått igenom, av vad du delat med dig, o känner så mycket för hur du kämpat så länge.
Min man visar inga tendenser o har aldrig uttryckt något om att vilja ta sitt liv. Det är inget som jag oroar mig för, även om tanken passerat i mig, när han varit som lägst i sitt mående.

Förstår det svåra i att nu sätta gränser för hur mycket du ska stötta honom.
Värna om ditt eget space vännen!
Är nog väldigt viktigt i det skede han/ni är i nu - Från början av hans väg mot ett nytt nyktert liv.

Det värmer mig massor att du säger så fina ord om mig som person.
Och jag förundras över hur det kan betyda så mycket från människor jag aldrig mött. Jag lägger det fina på mitt pluskonto för självkänslan. En liten hög av plus.

Ta hand om dig du med!
Det förtjänar Du!
Kram ❤️

Kameleont
tors, 2023-08-03 - 23:17

@bella70
Tack för din input!

Detta forum är min ventil, och en massa känslor far runt o får här komma ut. Men kanske att det tolkas på lite olika vis...
Jag känner inte igen mig helt när du undrar om 'vi kan komma ifrån o få andrum'.
Förstår att du menar väl o vill förtydliga lite.
Det är andra som har det så mycket värre o som verkligen behöver komma bort. Det inser o respekterar jag. Full förståelse för det.
Vi har ingen misär, ingen som hotar eller slår. Inget jag behöver rädda mina barn ifrån akut sas.

Vill absolut inte försvara situationen med en förmodad alkoholist i familjen. Det kan bara se väldigt olika ut.
Skrev ett svar till Nell på AH här ovan. Där står lite mer om mina tankar kring detta.

Tack igen för din omtanke!

Mari69
fre, 2023-08-04 - 08:34

@Kameleont Vill ge dig en stor varm kram.
Jag har varit med om i princip samma med mina barns pappa. Efter 17 år tillsammans lämnade jag honom, bl.a. pga alkoholen.
Tyvärr har jag nu min yngsta son (25 år) att oroa mig över, han har problem med alkoholen och har börjat dricka igen efter 11 månaders uppehåll.
Blir nyfiken när du skriver anhörigstödet, vad är det?

Snödroppen
fre, 2023-08-04 - 13:11

@Kameleont
Fina fina du. Ja, jag tänker på dig emellanåt och undrar hur du har det.
Tycker att du är så klar, tydlig, empatisk och stark och känner för dig och din livssituation.
Hoppas hoppas du bryter dig ur detta känslomässiga fängelse, hur du än gör.
Var rädd om dig fina fina du ❤️
Du ska verkligen vara så otroligt stolt över vem du är!

Kevlarsjäl62
fre, 2023-08-04 - 19:00

@Kameleont Ja, det kanske inte var så tydligt som jag trodde 😆 Jag reagerade nog väldigt starkt på att du grubblar på samma saker som jag gör och har gjort. Jag brottas så mycket med skuld över att jag inte "satt ner foten" eller vad man ska kalla det, för länge, länge sen. Jag kan inte låta bli att fundera över hur allt hade kunnat vara om jag bara.....Hade min man kommit till samma slutsats som nu och gjort ett seriöst försök att sluta dricka, hade vi varit en familj som håller ihop och inte splittrad som nu, med mycket besvikelse och sorg som murar mellan oss. Jag tyckte att jag kände hur du gjorde detsamma, att du lade alldeles för mycket ansvar på dig själv och hur du agerat/agerar. Er situation verkar vara så gott som identisk med den typ av missbruk vi levt med så länge. Ingen misär, ingen aggressivitet och inget våld. Min man var till 99 % hemmadrickare, oftast fredag till söndag. Han lullade omkring, stojade med barnen när de var små (de förstod inte då utan tyckte pappa var skojig), tjatade om och tyckte han var rolig. Något riktigt ansvar kunde han ju aldrig ta under sina onyktra dagar. Kommer ihåg en gång när vår yngsta skadade sig en lördag kväll, så vi behövde åka till akuten. Han var seg och trögtänkt och jag fick be en granne skjutsa oss. Så fortsatte det genom tonåren. Han höll på med sitt, spelade musik på hög volym i källaren och sov gott den drucknes sömn när jag låg vaken beredd att hämta hem ungdomar på vift. Jag var väldigt ensam, förstår jag nu. Han blev bara segare och tjatigare med åren, började dricka flera dagar och de sista tio åren gjorde det mig vansinnig att lyssna på dravlet. Jag blev sur och han blev faktiskt ganska spydig själv de sista åren vi bodde ihop.
Barnen upptäckte att något var fel någon gång på mellanstadiet och då hade också deras kompisar börjat kommentera när de sov över "är din pappa alltid full?" När de förstod så var det skojiga slut och alla minnen av lekstunderna blev värdelösa för inget var ju "på riktigt".
Jag tror att det värsta är när barnen förstår att de inte är det viktigaste i en förälders liv, utan alkoholen är viktigast. Det som gjort mest ont är de gånger barnen bett pappa att inte dricka, letat på gömda flaskor och hällt ut dem och hur pappa nästa torsdag köpt nya och fortsatt sitt missbruk. Jag vet inte om de mått bättre av att vi bott någon annanstans, säkert hade de grubblat och oroat sig ändå. Hur ska man veta?
Det här blev långt, men jag antar att jag ville få dig att förstå att det inte spelar så stor roll vad du gör. Jag ville nog få dig att inse det absurda i tanken att det DU gör styr din mans drickande. Vi råkar bara vara där, vi älskar och sörjer, förtvivlar och hoppas och inget av det påverkar situationen i sig.
Barnen har inget märkt, gott så. Du kommer att märka när de gör det och då får du agera utifrån det. Kanske på ett annat sätt än jag? Jag vet inte.
Men någonstans i detta behöver du börja fundera över din egen livskvalitet. Det är bara du som vet när gränsen är nådd för dig, ingen kan bestämma åt dig. Jag önskar att jag brutit upp tidigare, men egentligen vet jag ju inte hur det skulle ha påverkat oss allihop. Det vet ingen.
Jag finns här för dig och dömer inget av dina val. Kramar ❤

Nell
ons, 2023-08-09 - 13:28

Hej igen @Kameleont!
Fint att du skriver om hur det blir för dig! Det låter som det blir mycket känslor, och en ambivalens kring vad som kan vara ett bra nästa steg. Att väga fram och tillbaka kring olika möjligheter innan en tar ett beslut är en vanlig del av förändring, men kan upplevas som väldigt jobbigt och känslosamt. Just nu funderar du på din roll som förälder. Och du tar det på stort allvar, att vilja vara en bra förebild och erbjuda den tryggheten som dina barn behöver.

Fortsätt gärna skriv här om alla tankar och känslor som går upp och ner. Använd gärna det här forumet som din ventil. Och ta till dig av det som känns bra i magen!

Kameleont
tors, 2023-08-10 - 22:18

@Snödroppen
Kram o tack för ditt stöd ❤️
Har behövt det.
Har varit en tuff vecka, känslomässigt helt slut just nu.
Hoppas på bättre vecka nästa, o kanske bra med rutiner när jobbet kör igång.

Fortsätt din väg mot egen fri hälsa!
Kram

Snödroppen
tors, 2023-08-10 - 22:49

@Kameleont
Fint att vi kan hjälpa varandra ❤️
Var rädd om din fina energi.
Hoppas det känns bättre att komma in I rutinerna igen.
Stor kram och tack, jag fortsätter den slingriga vägen fram mot min egna fria hälsa.

Kameleont
tors, 2023-08-10 - 22:49

@Kevlarsjäl62
Så mycket igenkänning i din livshistoria!
Våra barn har hunnit bli lite större innan alkoholen tog över min man, men den ensamma känslan är densamma. Ensam vuxen. Mest bara jag som väntat uppe för att hämta hem tonåringar på vift tex. Som haft koll att de kommit hem, som brytt sig.
Det är en stor besvikelse, känslan av att blivit övergiven. Ensamstående.

Jag är o snuddar vid insikten att jag inte kan påverka hans drickande. Flyktigt ännu, lätt distraherad i den tanken.
Det svåra är just det du skriver, för jag tänker precis de orden ofta, 'att sätta ner foten'! Jag vill vara stark o Sätta ner foten - Nu får det vara nog!
Men varför ska jag ens om det inte gör någon skillnad? Om det inte spelar någon roll?

Det går runt i mina funderingar om o om igen. Virrar runt vad som ska ske, hur o när o ens om!

Efter lite input här o mer tankar själv kring barnen vill jag inte vara sämre än att ta till mig råd. Så har stämt av med dem lite mer nu. Fått bekräftat att min känsla att de inte märkt av sin pappas missbruk hittills stämmer.
Det känns skönt att min kompass stämde men jag inser så klart att det inte kommer fortsätta så om mannen fortsätter sitt drickande.
Förhoppningsvis öppnat ett litet fönster för dem att ta upp detta om de undrar eller märker något framöver. Tagit bort en ev 'hemligstämpel'.

Så tacksam för dina råd!
Betyder så mycket!
Har varit en tuff vecka o jag är rätt slut känslomässigt.
Fullt förtroende för att du inte dömer oavsett utgång. Det känns att du är en snäll o förstående person.

Kloka och snälla du!
Kram 🧡

Sommarsol_2023
mån, 2023-09-04 - 15:14

Jag har inte skrivit tidigare i detta forum men @Kameleont jag käner igen mig i vart enda ord du skriver så nu gick det inte att låta bli att skriva längre.
Kanske borde jag göra ett eget inlägg men det kommer kanke inom sin tid.

Jag känner igen precis allt i dina inlägg från min relation med min man, våra barn, jobb och veckor som bara flyter på. Så som du har även jag tagit de första samtalen men vardagen trillar tillbaks och allt återgår så som det var innan samtalen.

Jag kan inte ge dig några visdomsord. Däremot suger jag åt mig massor från tråden här.
Du verkar vara en väldigt klok och stark person och jag hoppas att du tar hand om dig!

Kameleont
mån, 2023-09-04 - 21:57

@Sommarsol_2023
Så fint att höra! 🧡
Jag blir rörd o varm i hjärtat av din vilja att skriva några ord här nu. Det är ju inte alltid man har ork eller ens vet vad man vill säga (Man behöver ju inte säga nåt om man inte vill heller).
Så stort tack för dina ord!

Att veta att någon mer trampar på o kämpar på samma vis gör stegen mindre tunga. Det känns mindre ensamt i det jobbiga.
Vi kan ge varandra styrka!
Det är det fina med detta forum.

Som du skriver trillar allt tillbaka i samma lunk om o om igen.
Tröttsamt.
Mannen höll upp med drickandet några dagar, pga en förkylning, o det blev åter sorgligt tydligt hur länge sen det var som uppehållet varat mer än en dag.
Och att börja med öl innan han var helt frisk, även om i mindre mängd, gör mig så arg. Särskilt när han sen är helt oförstående till varför han inte blir helt frisk nån gång. Och tycker synd om sig själv dessutom.
Total självförnekelse!

Hade velat be honom ta chansen till 'vit period' men fick inte ur mig det. Vi är ju inte så öppna med vad som egentligen sker med honom o alkoholen.
Hade det spelat någon roll om jag sagt nåt denna gång? Troligen inte.
Allt faller tillbaka...

Känns tungt ikväll. Hade velat gråta men kan inte. Känner mig tom...

Skriv gärna mer om du orkar o vill, om det känns bra för dig förstås.
Annars fortsätt läs o sug åt dig allt du vill! 😘

Ta hand om dig du med!