@Amanda L Tack för inlägg❤️

@Sattva Och, tack t dig🌸

När man skriver lösryckt några rader tagna ur ett sammanhang kan det vara svårt för mottagaren att uppfatta helheten. Och, vad jag skrev igår var ju hur jag upplever min arbetsplats därmed inte sanningen. Jag tänker att jag bara förtydligar lite grann.

På min arbetsplats är vi två team bestående av olika professioner. De flesta är fler än en person i sin profession kanske tre men vi kuratorer är två. Vi jobbar i team men de flesta professioner har även sin egentid tillsammans för att diskutera frågor som rör den egna professionen.
Arbetsterapeut och sjukgymnast jobbar ganska tätt. Logoped och specialpedagoger jobbar tätt ihop ibland även psykolog. Det är den vanligaste sammansättningen. Kurator är den enda profession som inte jobbar mot patienter utan mot föräldrar. Kurator är väl den profession som är spindeln i nätet och försöker samarbeta m de flesta. Så jag känner mig inte bortvald men får ibland jobba på att bli en del i helheten.

Naturligtvis tar jag mitt ansvar för min trivsel på arbetsplatsen. Jag tar det inte heller personligt att min kollega inte pratar särskilt mycket med mig. Jag kanske uttryckte mig otydligt men det har inte varit så att min kollega inte har velat samarbeta med kuratorer på annan ort. På den andra orten har det funnits stora problem i arbetsmiljön. Det är även en ledningsfråga. Jag delar inte riktigt din uppfattning @Sattva för jag tycker nog att man kan säga mer än ”hej” och ”hej då” t varandra på en arbetsplats.
Det finns många fördelar på min arbetsplats och möten m patienten och föräldrarna är det allra bästa och viktigaste. När jag är mer stabil får jag ev se mig om efter en annan arbetsplats.

🌸🥰🌸

@Varafrisk
Det är helt ok att tycka olika Vara frisk! Du o jag brukar inte tycka så lika dessutom😊.
Vad jag menar är att man inte vet vad ens kollegor bär på, särskilt inte dem man inte har någon djupare kontakt med. Bara för att man själv kanske har behov av att alla ser en behöver inte behovet vara ömsesidigt. Hon kanske faktiskt inte undrar. Det måste få vara ok det också? Hon är med all sannolikhet inte otrevlig mot dig? Om ni två inte har en mer än kollegial kontakt, och hon inte vet att du önskar bli sedd? Man kan inte gissa sig till andras behov.

Orsaken att jag tolkar ditt inlägg som att du tar din kollegas uteblivna bekräftelse personligt är att du har tagit upp detta tillräckligt ofta för att jag ska lagt märke till det. Att hon har sitt rum dörren bredvid, men inte frågar hur du mår etc. Jag tycker du ska ta upp det med henne, för det ÄR ju något som stör dig?

@Sattva Ja, så kanske jag brukar säga…Jag vet inte om vi tycker så olika. Jag tycker iaf inte så olikt kring vad du skriver men brukar endast skriva h dig ngn enstaka gång för att inte misstolkas Vi var ju lite oense för ett par år sedan. Jag kanske misstolkade dig nu. Du kanske skrev i all välmening medan jag tog det mer som kritik. Igår när jag skrev hade det varit en skitdag och jag skrev i det känsloläge som jag befann mig i. Jag vet hur läget är och jag har pratat m min chef om det. När jag berättade för min kuratorskollega att jag var alkoholberoende satt vi och pratade en stund. Hon sa till mig att hon inte är så social. Jag svarade att nej det är du inte, och jag sa att jag har svårt att veta hur jag ska förhålla mig. Så…jag behöver hitta en strategi som gör att jag mår bra…på sikt när jag mår bättre byta jobb.

🐬🌸

@Varafrisk Eftersom jag ser att du sträcker ut en hand så tar jag den.
Jag skrev för att belysa din kollegas ev perspektiv. Dessutom om hon nu själv sagt att hon inte är särskilt social, så ligger nog mycket av hennes icke-frågor om dig i det. Och hon menar inget illa, det är jag helt övertygad om. Hennes huvud är säkert fullt av annat. Jag kan känna igen mig i det, och kanske därför jag ville belysa det perspektivet. Jag har inte plats för så mycket annat än patienter under jobbdagen. Det finns gränser för hur mycket jag orkar härbärgera. Jag är inte alltid med på fikarasterna, ibland känner jag att jag måste få vara ensam. Jag äter ganska ofta tidigare än mina kollegor för att få vara ifred. Det är mina verktyg, och såvitt jag vet respekterar mina kollegor det. Min chef gör det definitivt.

Om någon jag bara har en kollegial relation till berättade en tung personlig sak för alla kollegor på jobbet, hade jag nog inte frågat specifikt om det. Jag hade lyssnat om personen kom o själv ville prata, men hade nog inte själv tagit upp det. För det är den jag är. Utan att ha en baktanke.
Vi är alla olika. Och vi måste få vara olika.

@Sattva Jag tänker någon måste ju sträcka ut handen…så då sänker jag mina axlar och gör det. Tack för att du sa att du kände igen dig i min kollega. Jag förstod nästan det eftersom du gick in så starkt för att belysa hennes perspektiv. Det blev så stark belysning så att den lilla Varafrisk kom fram och kände sig lite förminskad. Du har fått höra en liten del och där får det stanna. Och ja….vi är alla olika…och det leder t att jag behöver byta arbete för jag vill gärna utvecklas i min yrkesroll.

God middag!

Sitter m min finmugg vid köksbordet och dricker kaffe. Sov ända t kl 9. Har sjukskrivit mig veckan ut. Ska ta ett varv m dammsugaren sen. Jag måste säga att jag verkligen avskyr att dammsuga. Om man hade tomma ytor men en dammsugare som fastnar lite här och där är störande. Fast det är ju ett skitproblem egentligen!

Har alltid lite svårt att släppa en sådan diskussion som Sattva och jag hade igår. Det handlar inte om Sattva. Det handlar om den lilla flickan som kommer fram när jag känner mig förminskad (Obs! känslan ligger h mig). Jag ville bara uttrycka min känsla. Jag har för länge länge sedan förstått att min kollega och jag är väldigt olika. Jag har funderat mycket på vårt samarbete. Under snart sex års tid har jag funderat, försvarat men nu har jag insett att det är så här det kommer att vara. Tanken var att vi skulle börjat m träffar tillsammans m vår chef under våren men istället började jag min behandling. Jag kom med förslaget m träffarna pga att min kollega vände sig ofta t chefen först gällande våra professionsfrågor så jag missade en del. Nu kunde det finnas ett forum för dessa frågor. Min kollega tyckte att det var en bra idé. Nu är det inte läge att ta upp den.

Jag är van från barndomen att det inte alltid var ok att känna si eller så. Ibland vill jag bara uttrycka känslan. Säga det högt. Inte behöva bli rättad. För att sedan gå vidare.

Och, ja törsten efter att bli bekräftad har funnits med sedan barnsben. Kan hantera den så mycket bättre men den finns där. Ett behov av att bli sedd. Något som vi alla bär på mer el mindre. Jag vet vad jag behöver jobba på. Jag befinner mig i mitt tillfrisknande. Känner mig ändå ganska trygg i nykterheten även om jag inte kan luta mig bakåt och slappna av. Men självkänsla och bekräftelse är två faktorer som jag jobbar vidare med för att känna mig ännu mer trygg i mig själv. I tolvstegsprogrammet kommer jag även jobba vidare med mina defekter. Kommer även ha en samtalskontakt nu under hösten.

Önskar så att min dotter ska komma ur sitt skov. Det är tufft för henne. Igår sökte jag på nätet efter anhörigkontakter. Det finns ju anhörigstöd i kommunen men den personen har jag kontakt med i min yrkesroll.

Ikväll blir det möte. Så skönt.Torsdagsmöten innebär känslomöte fast man får prata om vad man vill.

Till slut ringde hon🙏🏻Det är verkligen inte bra just nu….Igår sökte jag på nätet efter forum för anhöriga. Hittade ”Anhöriglinjen”. Ringde idag. Så skönt! Någon som förstår🙏🏻

Nu ska jag samla ihop mig…..vad kan jag göra vad kan jag inte göra? Var ska mitt fokus ligga? Jag tappar bort mig så lätt…Tror varken jag ska skriva här el gå på möten..behöver samla ihop mig…

Kram🐬

@Amanda L Nej, jag vet. När hon är manisk söker hon upp människor hela tiden. Följer med människor. Kan inte vara still. Hon säger att hon har självmordstankar men vill inte ta sitt liv. Som kvinnan på anhöriglinjen sa…som anhörig är det hopp och förtvivlan.

Tack för din omtanke🥰

Kram❤️

@Amanda L❤️ Min högsta och enda önskan just nu är att min dotter ska slippa det skov som hon befinner sig i nu. Jag hoppas att hon tar medicinen i rätt tid så hon kan sova i sitt hem inatt🙏🏻❤️

@Varafrisk Fattar! Min dotter började jobba idag och fått väldigt ont i höfterna mm just senaste dagarna.
Och inget kan jag göra. Önskar att det fanns någon magisk kristall eller nåt…😔

@Amanda L När du skrev ”fattar” så blev jag orolig att du tog mitt inlägg som lite hårt🤔

Så tufft för din dotter😔 Vad jobbar hon med? Ja, ibland vill man verkligen hitta mirakelkurer🙏🏻❤️

Hej, nej det betyder bara ” jag förstår” din högsta önskan , din känsla.
Min dotter jobbar vid dator, men det är en sjukdom som gör att hon ibland får så himla ont i kroppen. Och då klarar hon varken att stå eller sitta… så jobbigt en del ska ha det…😔