Is anybody out there?

Hej @Kevlarsjäl62! Jag har läst igenom mycket av din tråd och känner sådan medkänsla med dig, som du kämpat och kämpar.
Han måste ta ansvar för sitt liv och komma till insikten själv att han vill bli nykter för sin egen skull och att om han blir det så kan allt annat också bli bättre. Du kan inte göra annat än att köra honom till psyk som du gjorde. Du kan inte vara den som lyssnar på hans dåliga mående, det behöver han ha andra till. Hjälp han kan få genom vården och AA till exempel.

Jag är själv en tillfrisknande alkoholist sedan snart ett år tillbaka och en medberoende sedan hela livet till min mamma. Jag har tagit några steg i taget där jag backat från min mamma och insett att jag aldrig kan göra någonting för att hon ska bli nykter. Hon måste göra valet och jobbet själv och jag kan stötta med det lilla hon själv absolut inte kan. Jag har bestämt mig för att inte lyssna på offerkoffta-snacket. Där avbryter jag och är tydlig med exakt det jag påtagit mig att hjälpa till med och ingenting annat. Jag kan inte kapa relationen helt precis som du känner till din man men jag kan heller inte leva kvar i lidandet som hon skapar i mig. Det är en balansgång i att hitta vad jag kan göra och vad som är hennes ansvar men ju mer jag övar desto bättre blir jag på att sätta gränser och desto friare blir jag i att förstå att våra liv inte sitter ihop. Jag har mitt liv och vill göra det absolut bästa av det och hon har sitt liv och får ta ansvar för det.

Att slå i botten, sin personliga botten är olika för alla. Vissa slår i botten, drar upp ploppen och lyckas komma ännu längre ner och vissa får ett uppvaknande innan de slagit så hårt, andra lyckas aldrig ta sig därifrån. Men ingen annan än personen själv kan ta sig upp och då måste man jobba otroligt mycket med sig själv och vilja göra det. Det är det ingen annan som kan göra åt denne. Vissa slår i sin absoluta botten ett tag efter att ha blivit lämnade och kan sedan ta sig upp andra dör eller lyckas kravla runt där i många herrans år. Jag har alltid varit rädd för att min mamma ska dö som du är rädd att din man ska dö men jag har accepterat att hon kommer göra det och att det inte har någonting med mig att göra. Innan har jag tänkt att om hon dör kommer jag få dåligt samvete för allt jag inte hjälpte henne med men med tiden har jag insett att det inte ligger på mig.

Det ligger inte på dig vad som händer med honom, det är hans val som driver honom till där han hamnar. Stötta med det du orkar och som inte drar ner dig själv. Jag har i perioder blockat helt när jag behövt jobba med mig själv och när jag känt mig starkare har jag hjälpt till med det jag kan. Har tillsist dragits in i att vara hjälparen såpass mycket att det ätit på mig utan att jag förstått det och sedan kommit till insikt och fått backa många steg igen, satt nya tydliga gränser och försöker sätta mig själv och mitt mående först.

Kram

@Kevlarsjäl62 Jag kan verkligen sätta mig in i din förvirring ”vad blir min roll om han/hon slutar missbruka”

Jag har faktiskt tänkt på det med, jag har försökt få min mamma att ta behandling och nu sista gången fortsatte jag tänka hela vägen och kom fram till att jag ändå inte kan förbise mina egna behov för att umgås med henne. Det känns jätte egoistiskt. Men din man och min mamma måste om de lyckas bli nyktra skapa sig ett eget liv på egna ben. Vi kan inte agera stöttepelare och känna att ansvaret ligger på oss för då kommer vi också ta på oss skulden för om vi någon gång säger att vi inte kan komma till undsättning och det resulterar i ett återfall.

Sedan kan jag också sätta mig in i skillnaden på en mamma och ens make. Hade min man blivit nere i missbruket och jag behövt lämna honom hade nog alltid önskan legat där att han blev nykter och vi kunde fortsätta ett fantastiskt liv ihop, beroende på hur elak han varit såklart. Det är fruktansvärt svårt om hoppet finns kvar eller väcks till liv. Jag kan anta att du behövt gå igenom mycket innan du tog mod till dig att lämna honom och att du då tänkte att det var kört och nu kanske det inte är kört.

Men jag tänker ändå såhär: Om han blir nykter och om du har minsta hop om att du skulle få tillbaka din underbara man som han en gång var, ta det som det kommer. Han har en lång resa i nykterhet innan han kan bevisa något som helst. Man kan välja två nyktra vägar vad jag har lärt mig. Det ena är att sluta dricka på vita knogar, det innebär att man slutar men hela tiden kämpar och har sug och önskar att man kan dricka. Det andra sättet är att bli nykter i den bemärkelsen att man jobbar med alla sina känslor, bearbetar allt som behöver bearbetas och det arbetet måste fortsätta för alltid, man kan aldrig som nykter alkoholist sluta jobba med sig själv, den vägen har jag valt och den vägen gör att man inte behöver kämpa, kampen hade jag när jag drack, när jag slutade dricka var det ingen kamp mera för jag insåg att jag slapp att dricka och vill inte dricka. Men det är för den sakens skull inte lätt som en plätt att leva, livet bär med sig motgångar och jag hade inte bearbetat mina känslor någon gång. Jag har haft enormt mycket att bearbeta men jag har varit nyfiken på nykterhetsprocessen. När man utvecklat ett beroende har man väldigt många vanor vad gäller alkohol som man behöver göra nya vanor av och det tar tid.

Därmed vill jag uppmuntra dig till att inte lägga för mycket av dig till hans nykterhet. Ansvaret ligger på honom precis som mitt ansvar för min nykterhet ligger på mig.

Kram❤️

Jag tror det där tänket är ganska starkt kopplat till medberoendet. När det avtar så kommer det te sig helt naturligt vad du ska lägga din tid på, och vad som får dig att må bra. När jag och exet var tillsammans tänkte jag bara på vad jag kunde göra för honom, vad jag kunde hjälpa honom med, hur jag skulle släta över hans snedsteg, hur jag skulle kommunicera gränser med honom. Det var som om jag hade den självpåtagna rollen att vara hans mamma. Nu så här efterhand känns det helt vansinnigt att jag satt och berättade för en vuxen man, pappa till fyra barn, att han måste boka tid på vårdcentralen eller att det inte var okej att ringa och fyllesvamla mitt i natten jämt och ständigt och låtsas om att inget hänt dagen efter.
Du kommer hitta dig själv när han inte snor ditt dagsljus längre. Tro mig ❤️

@Kevlarsjäl62
Så fint, goa Du! ❤️
Men så är det. Vissa här på forumet känns extra nära. Är i mina tankar.
Som om jag har några hemliga, osynliga vänner som förstår o vet allt.
(Det är Alfons o Mollgan - också jag...)

Är ovant för mig, o jag är lite försiktig, för har aldrig varit aktiv i sociala medier. Det är något jag inte klarat av känslomässigt. Har känt att det bara tar energi från mig o skapat en oro inom mig. Så har avstått o avstår.
Men här på AH känner jag mest förståelse, varvat med ärliga goda råd o klok vänskap. Är fint!

Glad att höra att det gått bra för dig o din man med vårdkontakten. Vilket steg ändå!
Fortsätt stå på Dig o tänk på Dig själv främst nu! Men så klart är det komplicerat - relationer OMG!

Och jo, man får skämta även i detta! Jag uppskattar det. Hur skulle vi klara oss utan lite humor? 😘

Kära @Kevlarsjäl62, jag undrar hur du har det. Hur det går för dig o med din man?
Kram 🧡

@Kevlarsjäl62
Har tänkt på dig precis som @Kameleont.
Undrar hur du har det?

@Kevlarsjäl62
Fina du. Svåra frågor du brottas med.
Vad gör man om man behöver tid för sig själv, tid att reflektera och kanske till och med hitta sig själv. Det måste bli förvirrande med vändningarna.
Älskar man dig så förstår man att valet behöver komma från dig, en önskan om att bli vald tillbaka. Inte att bli vald pga av skuldkänslor.
Det är helt ok att stiga ifrån rollen som allas ryggrad och ibland erkänna att jag vet inte. Du kan inte ta ansvar för andra, du kan ta ansvar över sig själv.
Lätt att säga, jag är ingen allvetande, jag skriver bara högt det jag tänker.
Kram, var rädd om DIG.

@Kevlarsjäl62
🧡
Du är aldrig ensam, vi finns här vännen.
Oavsett om du vill spy galla, söka tröst, eller whatever.
När du vill om du vill.
Kram

@Kevlarsjäl62
Åh, jag förstår så väl hur det känns för dig! Så dubbelt o svårt.
Och obehagligt att känna sig trängd av förväntade känslor. Av att vissa saker förväntas av dig som en följd av hans förändringar till det bättre.
Otroligt svårt att glädjas åt mannens omställning o framsteg samtidigt som du backar från honom o behöver ha eget utrymme.
Klart att du få säga att du inte vill mer o visst kan det vara som du säger, att det kom för sent. För mycket har kanske gått sönder i dig, mellan er. Även om det är sorgligt, så är det i så fall ok ändå!
Du har all rätt att värna ditt utrymme!
Kram o ta hand om dig 🧡

@Kevlarsjäl62
Förstår också om du inte orkar skriva. Ibland är det ju så.
Man kan läsa, ta till sig o få lite styrka av andras ord.
Känner igen att inte orka formulera alla tankar o känslor som trängs o bråkar i en. Man orkar inte alltid reda i allt trassel.
Instämmer i Snödroppens fina ord..
Vi finns här när Du orkar o vill!
🧡

@Kevlarsjäl62
Fina du ❤️
Det är din tur att ta emot tröst o stöttning nu! (Du har gett massor!)
Det kan vara svårt. När man är van att ge o ge o vara stark.
Man får nog öva sig lite tror jag, o tillåta sig att inte behöva vara den starka hela tiden.
Kram 🤗

Oj, vilken sits du hamnat i!
Alla minnen o känslor som pockar på överallt. Vilken prövning!
Så lätt att falla in i gamla mönster igen, svårt att navigera i samma uppgifter i samma hem fast nu i 'ny roll'. Måste kännas knepigt!
Jag tycker det är fint av dig att ställa upp, vilja hjälpa. Du är en fin medmänniska!
Att du sen önskar dig någon annan stans o hade mått mycket bättre av att inte flyttat in i ditt eget gamla hem - det är fullt förståeligt!

Du är stark o vaken att se när det är dax att lämna. Jag tror på dig!
Om du vacklar, om situationen blir otydlig varför du är där, vänd innåt o lyssna till magkänslan.
Den brukar veta!

Var rädd om dig o din egen sfär!
Skickar styrkekramar till gästrummet!
💛🤗

@Kevlarsjäl62
Jag vill bara säga till dig att lämna, välj dina behov först.
Låt det inte riva i dig mer, det är din kropp som vill ha din uppmärksamhet och vill säga något.
Du behöver lugn och ro, du behöver framförallt låta dina behov gå först.
Sanningen är att DU mår dåligt av det här. Är du ärlig mot dig själv och är du ärlig mot honom?
Finns det någon annan som kan ta hand om honom?
Sen förstår jag att inte alla vill vara fyrkantiga.
Men det river i mig att läsa dina rader, hela min kropp säger att det är fel.
Du måste få en chans att sätta DINA behov först oavsett vad han dricker eller inte. Den gränsen är ju passerad sedan länge.
Förlåt om jag lägger mig i dina personliga val, det är av medkänsla och välvilja för DIG. Ingen annan BARA DIG.
Det är inte egoistiskt att välja sig sig själv,
Det är självbevarelsedrift.
Kram på dig kära forumvän.

Det låter oerhört tungt! Jag förstår din vilja att hjälpa till, den sitter djupt inne. Men du måste också fokusera på ditt eget mående. Det är alltför lätt att dras med i djävulsdansen, att prioritera ner sig själv och intala sig själv att man måste gå den inslagna vägen. Det jag undrar är: vem tar hand om DIG?
Skickar massor av kramar!

Hej kevlarsjäl.
Utan att veta vad som pågår inne i dig så kan jag relatera.
Mitt ex fortsatte att behöva och jag ställde upp.
Det kändes bra att vara behövd och jag fick en välkänd roll att fylla upp.
Avsaknaden av den rollen gjorde väldigt ont och stora delar av mig ville tillbaka då vi hade så långa och många perioder bra.

Men som du säger,någonting skavde,en gräns var passerad inne i mig.

Så håll kontakt med det jobb du redan lagt ner och håll det levande om du kan.
Jag själv hade bara en mycket smal stig i början.
Den gamla välkända storvägen kändes mycket lockande.

Att vara medmänniska är bra.
Men för mig så var det mitt ex i egen hög person som var drogen,dvs mitt medberoende var kopplat till honom.
Jag kunde aldrig bryta helt trots att jag gick in i en relation med en ny man.

Idag ångrar jag det inte då han till sist dog. Min skuld hade då varit ännu större att bära om jag inte funnits där bitvis.

Håll taget och håll fokus på dig.

Kära @Kevlarsjäl62...
Hur går det? Håller du?
Kram ❤️

@Kevlarsjäl62 Här kommer lite info om värderad riktning som du önskade.

ACT (Acceptans and Commitment Therapy) har hjälpt mig mycket för att hitta min inre kompass och min värderade riktning i livet. Nedan kommer lite om ACT som jag försökt sammanfatta kärnan i, vilket inte är det lättaste, så var beredd på ett långt inlägg😁.

ACT syftar till att hitta ett förhållningssätt till tankar och känslor för att kunna skapa ett rikt och värdefullt liv. Det handlar inte om att förändra tankar och känslor utan om att förändra förhållningssättet till de tankar, känslor och minnen man har. Fokus är hur individen vill leva sitt liv. Det handlar om att lägga om sitt perspektiv, att acceptera inre obehag och smärta för att kunna förändra och gå framåt i livet.

Det handlar inte om att förändra tankar, känslor och beteenden som är problematiska, det handlar om acceptans för att stå ut med livet. Man ska inte bara acceptera att man mår dåligt och leva med det. Det handlar om att lära sig att förhålla sig till det som inte går att förändra, då kan du skapa energi och utrymme att göra något åt det som går att förändra.

Vi undviker inte bara sådant som faktiskt är farligt eller obehagligt vi undviker också tankar, känslor och minnen som är associerade med det farliga eller obehagliga. Det kallas ”uppelvelsebaserat undvikande” och det har visat sig vara en starkt bidragande orsak till nedstämdhet, ångest, smärta, depression osv. Det kan vara lätt att fastna i grubbleri, känslor och upplevelser. Ångest är till exempel en känsla som många försöker undvika, vilket ofta får motsatt effekt och förstärker ångesten. Man stänger in sig, skjuter upp obehagliga samtal och så vidare.

Ett sätt är att sätta ord på sina känslor, att använda språket för att avväpna och avdramatisera sina tankar, lära sig betrakta sina känslor och se dem som förslag istället för sanningar. Identifiera hur man tänker och pratar med sig själv. Andra centrala inslag är att jobba med acceptans-strategier och mindfulness. Att vara här och nu, inte bli så upptagen med vad som varit eller vad som kommer komma.

Inom ACT finns begreppet ”värderad riktning”. Det innebär att utforska och tydliggöra vad som är viktigt för en i livet och se om det finns skillnader mellan just det och hur man faktiskt lever sitt liv. Att tydliggöra dina värderingar för dig själv och att knyta an till dem är viktiga steg på vägen mot ett meningsfullt liv. En värdering är något man kan leva efter till skillnad från mål som är något man kan uppnå när man går mot det man värderar som värdefullt. Värderad riktning syftar till att handla utifrån sina grundläggande värderingar.

Värderingar fungerar som en slags inbyggd kompass som avgör hur du väljer, vad du tycker att är viktigt och värdefullt, rätt eller fel och vad du uppskattar i livet. De påverkar dina val, dina attityder och ditt beteende, ofta omedvetet. Dina värderingar ger dig riktlinjer i livet och motiverar dig att åstadkomma viktiga förändringar i livet. Att leva efter sina värderingar är att leva i värderad riktning.

För att få fatt på dina värderingar kan du ställa dig själv följande frågor:


- Vad är viktigt för mig innerst inne?

- Vilken sorts människa vill jag vara?

- Vilken slags relationer vill jag bygga upp?
- 
Om jag inte kämpade mot eller undvek det som skrämmer mig-vad skulle jag ägna min tid och energi åt?

Värderingar handlar om vad du vill göra och hur du vill göra det – inte om hur du vill känna.

Det jag också fastnat för är, att tankar är faktiskt bara tankar och inte sanningen. Det är intressant att förhålla sig så till detta, för om man alltid tar sina tankar för sanningar är det lätt att springa åt helt fel håll och få mer ångest. Om man omprövar sina tankar från ett helt annat perspektiv kan mycket hända och man inser att det kanske inte är hela sanningen.

Tankar är en stark kraft, såväl positiva som negativa tankar och det påverkar oss. Jag försöker ha ett positivt förhållningssätt till mina tankar. Att jag tänker positivt om hur skönt det är att gå mot min värderade riktning, mot det som är värdefullt för mig. Ha positiva tankar om tex hur skönt det är att, i mitt fall, vara nykter och vakna pigg med klara tankar på morgonen, hur skönt det är att känna ett lugn och slippa ångest, skam och oro. Positiva tankar ger positiva känslor. Negativa tankar ger negativa känslor, tex vad tråkigt det är utan alkohol, vad synd det är om mig som inte kan dricka. Dessa negativa tankar skapar sug och ångest. Man går inte mot sin värderade riktning och dessa tankar leder till en återvändsgränd.

Såg att man kan prata med psykolog online, Mindler, för 100 kr per gång. Man bli guidad genom ACT. Se länken. Kan vara värt att testa om man vill och kostar inte så mycket. https://mindler.se/act/

Jag har också lyssnat mycket på mindfulness, som ingår i ACT. Laddade ned mindfulness appen. Det finns massor att välja mellan där. Jag gillade bla meditationer om att ha medkänsla med sig själv och andra, kroppscanning för att slappna av och ha medveten närvaro i kroppen. Det finns längre och kortare meditationer.

Detta var långt, hoppas att jag inte tagit upp alltför mycket plats och att det ska ge dig något❤️

@vår2022

Vilken fantastisk och utförlig förklaring, det är så stort område men du sammanfattar det så bra. 🩷

@Snödroppen Tack, vad bra!😁