av Eirene

vår2022
tis, 2023-09-05 - 07:41

@Eirene Det är så härligt att känna tacksamhet. För mig är också struktur A och O, det ger trygghet och ramar. Sedan jag blev nykter har jag blivit mycket tacksammare för livet och att jag gjorde en helomvändning i mitt liv. Skillnaden nu är att jag är tacksammare för det lilla i det stora. För vardagen och för att jag vårdar mitt liv och mina relationer. För att jag tar ansvar för mitt liv och det som händer runt om mig. Det behövs inte något stort för att känna tacksamhet längre, det finns där omkring mig varje dag, att jag gav mig möjligheten till att få uppleva den varje dag. Det lilla i det stora, i delarna i helheten, i rörelsen framåt.

Ha en fin tisdag och grattis till dina åtta veckor🥳❤️

Eirene
tis, 2023-09-05 - 08:10

@vår2022 Tusen tack 🙏. Fantastiskt att du har kvar den där känslan av tacksamhet efter så lång tid. Jag tycker ofta (som jag skrev) att en vänjer sig och så blir en lite blasé igen, men det kanske är annorlunda vid en sådan här livsomdanande förändring som kräver ansträngning av en själv. Jag ska försöka komma ihåg dina ord längre fram och att det går att fortsätta vara tacksam för de små sakerna. "I rörelsen framåt". Så fint @vår2020 ❤️
Ha en fin dag du också
🌻

Pianisten
ons, 2023-09-06 - 11:57

Eirene, jag följer med i dina tankar om tacksamhet. Jag har varit inne på väldigt lika tankar nyligen. Jag fick laga bilen för 20 000kr i augusti och han inte komma hem från verkstaden innan jag upptäckte en spricka i baklyktan. Det gav mig en klump i magen över höstens ekonomi som gnagde och låg som en grå skugga flera dagar. Då kom jag just att tänka på vad de här spelar för roll egentligen. Jag står inte och faller. Jag kommer ha råd med mat och kläder till mina barnen, möjligen får tumma på den lilla extra guldkanten då och då, att inte kunna unna mig själv nått kul på ett tag, mindre hämtmat och tänka på onödiga småutgifter. Men mina barn, min fru, mina syskon, föräldrar syskonbarn och jag mår bra! Jag minns när min fru fick märkliga symtom för ett par år sedan och misstankarna gick mot cancer. Det smärtan och obeskrivliga oron som finns innan man fick beskedet att det inte var det. Man hör och läser om människor som fått dödsbesked. Barn som blir skjutna. Föräldrar som förlorar sina nära i förtid. Pengar är inte en bagatell men en piss i havet jämfört med vad det betyder att alla nära mår bra.

Men det är väldigt svårt att inte ta saker för givet, leva med tacksamheten i vardagen. Det pratas en del om att skriva tacksamhetsdagbok, att varje kväll skriva ner tre saker som man varit tacksam för under dagen. Jag har inte provat själv men det ska tydligen vara effektivt.
Men precis som du säger, man kan inte gå runt och vara tacksam, lycklig och euforisk hela tiden. Då skulle man aldrig uppskatta den gången man är det. Alla som haft småbarn har väl läst Alfons Åberg. Alfons och hans pappa sitter i soffan och deppar nått otroligt för att julen är över, julklapparna är öppnade, granen barrar och julskinkan är slut. Farmor går runt och städar undan julen och skrattar, "tänk om det skulle vara roligt jämt, då skulle man ju aldrig ha roligt!"... väldigt viktigt budskap.
Man önskar att livet kunde vara Carpe diem, att varje dag kunde vara meningsfull, njutsam och självförverkligande men så är det inte. Även just detta tänkte jag massor på igår. Jag hade redan vid lunchtid insett att hela dagen bara var en transportsträcka. En dag av att förebygga problem. Jag skulle storhandla. Planera matsedel för flera dagar framåt, fylla på skafferi, kyl, frys och basvaror. Bara planeringen av en sån här shopping tog minst en timma kvarsittande på mitt kontor på jobbet under kommunikation med frun som kollade av lagersortimentet hemma, innan jag kunde åka vidare mot affären. Sen tog själva handlingen över en timma. Resa hem. Rensa och göra plats i kylen. Packa upp, frysa in etc. etc. Sen, var det ju dags att också se till att något från alla de här påsarna även kom på bordet i form av en tillagad måltid. Klockan var närmare 20 när mina hungriga barn fick i sig föda och jag kunden falla ihop i soffan. Köket var i oreda men jag förmådde inte mer. Men..! Kylen, skafferiet, frysen var fulla och jag hade gjort mig en stor tjänst för resten av veckan och skapat mer ledig tid som annars skulle slukas upp av det andra alternativet att dagshandla.
Såna här dagar måste finnas! Knepet är nog att bara svälja dem. Ta några djupa andetag och sen köra. Låta det ta sin tid. Varför inte se det som en stund av egentid att lunka runt där i affären i egna tankar. Typ det lyckades jag med igår och vem vet, idag kanske jag får till nån typ av självförverkligande?

Eirene
ons, 2023-09-06 - 19:27

@Pianisten Vilket underbart inlägg 🥰Men det är en konst, tycker jag, att frambringa den känslan när vardagen är som ett aldrig upphörande kaos. Att göra som du gjorde stanna upp och tänka: "Pengar är inte en bagatell men en piss i havet jämfört med vad det betyder att alla nära mår bra." Det gör en ju inte alltid. Eller ens kanske ofta. Min mamma sade alltid när jag var liten när det saknades pengar eller något dyrt gick sönder: "Det där är världsliga saker, huvudsaken är att alla mår bra."
Och ja, Alfons farmor: "Det är bra för dig att ha tråkigt." Så rätt så, kaosdagarna måste finnas och tänk vad du hann med 😃Hoppas du fått lite egentid idag.
Kände mig väldigt stärkt och glad av din kloka reflektion.
Ha en fin kväll
🌻

Eirene
tis, 2023-09-12 - 07:30

Nio veckor sedan och jag knatar vidare på min väg mot måttlighet.

Reflektioner denna veckan handlar om kropp, hälsa och välbefinnande. Det är otroligt så mycket bättre jag mår rent fysiskt. Jag är 5 kg lättare utan att ha ansträngt mig i övrigt. Jag har alltid tränat mycket, löpning, gym, promenader och annat. Även bakis, med tunga ben, trög skalle, och allmänt skakig och darrig kropp. Nu har jag snabbt blivit både snabbare och starkare och njuter så mycket mer av träningen och av att vara utomhus. Jag har alltid strävat efter att äta nyttigt; också det är ofta en kamp mot socker- och fettsuget, men utan alkohol inträffar inte suget efter godis, choklad och chips, så det är lättare att äta bra utan att anstränga mig. Inte bara har plufsigheten minskat i omfång, utan det där rödmosiga nyllet och de blanka ögonen med små pupiller möter mig inte längre i spegeln om morgonen. Så fysiskt är det verkligen massor av bonus-poäng. Det påverkar också självkänslan och jag är helt enkelt mer mig själv. Eller den jag är utan alkohol.

Och sömnen! Jag har sovit erbarmligt dåligt sedan min första graviditet för snart 30 år sedan. Först då graviditeten, sedan småbarnsåren, sedan skolåren, sedan tonåren, sedan skilsmässa, sedan klimakteriet, och så jobbstress på det. Jag har varit en som ofta övertänker och hjärnan går loss på natten och tänker alla möjliga och omöjliga tanker och håller på att löser problem som antingen inte behöver lösas, redan är lösta eller är omöjliga att lösa. Alkoholen har (som alla vet såklart) gjort det lättare att somna och framförallt att osocialt somna i TV-soffan och ofta inte se klart (eller komma ihåg) filmen, men också att en vaknar på småtimmarna med bankande hjärta och skalle, disktrasa i munnen för att inte kunna somna om. Nu sover jag gott mina sju timmar och drömmarna är inte så konstiga och så störiga. Framförallt har jag slutat drömma om att gömma flaskor för maken, ersätta urdruckna flaskor utan att det märks och att leta slattar. Det har jag nämligen gjort även i sömnen.

Resultatet är en piggare version av mig själv. Jag har mer energi, hittar på saker även på kvällarna, utöver att titta på TV-serier och läsa för det har jag ju gärna gjort tillsammans med vin. Nu kan jag promenera även senare på kvällen, baka, städa, greja. Och funderar över att återuppta intressen som försummats under många många år. Energin har kommit åter! Tack för idag alla forumhjältar!

Fia L
tis, 2023-09-12 - 08:03

@Eirene
Hej. Det låter som fantastiska insikter. Heja dig.
Jag som bara hållit upp snart i en vecka har redan märkt små förändringar till det bättre. Bland annat sömnen - och att slippa slänga / gömma tomma flaskor..
vill gärna gå ner i vikt och ditt resultat peppar mig.
Tycker hyn i ansiktet redan är bättre - och pluffsigheten o blanka ögon du skriver om. Känner igen det så väl.
Har undrat så många gånger om det syns på mig att jag drack några glas vin igår..
Du kör måttligt - och dit vill jag komma.
Jag köpte Alkoholhjälpens tips om 3 vita månader rakt av… nu känns det jättelänge och jag läser att de flesta inte kört ett sånt långt uppehåll.
Men så blir det för mig - och jag ska klara det.
Med så mycket vindrickande i tid och otid under mååånga år kan jag verkligen behöva ett stopp.
Stort lycka till 💕

Eirene
tis, 2023-09-12 - 18:25

@Fia L Hej 👋 Kul att du tittade in 😊Ja visst är det fantastiskt med dessa förändringar i mående också med kort tid. Jag kan se på bilder av mig själv när jag ser direkt på den simmiga blicken att jag är just simmig men vid tillfället inbillat mig att det inte alls syns utan att jag bara är glad och käck. 🤦‍♀️De flesta rekommenderar ju tre månaders stopp och det finns forskning som visar att det är lättare att lyckas med måttlighet efter ett sådant uppehåll så det är ett jätteklokt beslut du har fattat. 👍 Jag har valt att göra lite annorlunda. Vi får se på lång sikt om det funkar eller inte.
Heja dig 💪och lycka till du också!
🌻

Amanda L
tors, 2023-09-14 - 23:38

@Eirene När jag läste ditt inlägg ang ätandet så kom jag ihåg det där jättesuget efter salt och fet mat när jag var bakis! Hade helt glömt! Men det var säkert en orsak till nån bilring… alkohol påverkar verkligen så mycket! Skönt att det är bättre för dig nu. Slmnen har också blivit så mkt bättre för mig. (Nästan för bra🤣)…

Eirene
fre, 2023-09-15 - 21:06

@Amanda L hej 👋. Kul att ha dig här! För mig var det också så att med ett ohämmat alkoholintag kunde jag ju lika gärna unna mig choklad, godis, chips, glass medan jag drack. Blev liksom mer sugen på det med alkohol. Plus då det där behovet av att äta fett dagen efter. 🤦‍♀️🌻❤️

Eirene
tis, 2023-09-19 - 07:37

Firar 10 veckor med programmet och jag har så långt uppnått målet. Återigen; jag vet att lätt vunnet är lätt förgånget. Men tanken efter 10 veckor har med självkänsla att göra. Jag tycker att i grunden så har jag sedan många år tillbaka en god självkänsla. Men den har svajat en del med drickandet. Det har att göra att ångesten över drickandet och oron över hur jag betett mig kvällen innan fått en sämre självkänsla dagarna efter drickande. Som att jag liksom smugit och tittat bakåt hela tiden; vad är det som kan hinna ikapp mig av mitt eget beteende från kvällen innan? Eftersom jag också känt skam över mitt drickande framför tex min make har jag kompenserat genom att ‘ge mig’ oftare i diskussioner eller inte stå på mig och inte riktigt lika starkt stå upp för mina värderingar i olika sammanhang. Det har ju varit mig det har varit fel på. Har jag känt. Det har också gjort att jobbet och svåra situationer där varit tuffare sådana perioder. Jag har tyckt att det har varit lite halvtufft att gå in och ta konflikter (det ingår i min roll) eller att driva svåra processer. Jag har alltid gjort det, men det har suttit längre in och varit svårare och jobbigare att bara göra. Nu är jag närvarande i varje situation och då är det bara att göra sådant som tidigare kunde vara skittufft och som jag gärna drog ut på.

Nu gör jag det bara. Som någon härinne skrev: jag har inga problem att rycka av plåstret ganska direkt. Det är inget som känns jobbigt eller svårt. Jag har blivit den person jag tidigare bara varit tre dagar i veckan alla dagar i veckan och 24/7. Det betyder naturligtvis inte att jag inte har dagar när jag är låg, ledsen, stressad eller orolig för något. Det betyder inte heller att jag aldrig är trött, sur, grinig eller allmänt bitchig. Men jag har bättre redskap att hantera negativa känslor, stress och oro. Jag behöver inte be om ursäkt för något längre. Medvetenheten om att jag druckit på ett riskabelt oacceptabelt sätt och skammen det har inneburit har gjort att jag liksom velat be om ursäkt för mig själv hela tiden. Liksom både i förväg och i efterhand. Dels pga skammen, men också för att skapa mer handlingsutrymme för mig själv och drickandet. Det behöver jag inte längre, utan självkänslan har stärkts. Jag behöver inte ursäkta ett skadligt och för andra oroande beteende, utan kan stå för vem jag är och för mina val. Jag har också lättare för att backa; för att lyssna och förstå vad andra menar och sedan backa vid behov. Det är inte så mycket skit som står i vägen mellan mig själv och andra och då finns det också mycket mindre prestige. Skammen borta, självkänslan åter.

Är detta bara lätt då? Kanske någon undrar. Såklart inte. Särskilt i början var processen riktigt tuff. Inte så mycket pga sug kanske (ofta undrar jag varför jag under drickandet så lätt gav efter för det där suget, bara minsta lilla tanke på att det skulle vara gott med ett glas, gjorde att jag tog ett och flera), utan pga att jag ju behövt jobba med sig själv och tänka igenom varför jag gjorde de där valen. Det är ju kvalfyllt och ångestbetonat i sig. Jag har behövt acceptera att jag utvecklat ett alkoholberoende och möta det faktum att jag låtit alkoholen ta en allt större del i mitt liv, men också i närståendes liv. Att erkänna att jag gjort många i min närhet inte bara oroliga, utan ledsna och besvikna. Mitt beteende har tvingat dem in i situationer de verkligen inte valt och jag har tvingat dem in i minst sagt obekväma situationer där de inte kunnat veta hur de ska agera eller hantera det. Det har varit jobbigt att erkänna. Och smärtsamt. Att veta att jag faktiskt gjort dem jag älskar allra mest illa. Men i samma ögonblick som jag faktiskt erkände det både för dem och för mig själv, så blev det också mindre smärtsamt och jobbigt. Och med det fortsatte självkänslan att stärkas.

Jag har gjort mycket dumt och jag har gjort okloka val. Jag har också valt åt andra. Det får jag stå för och leva med. Det finns inte så mycket annat att göra. Att sluta skämmas och istället ta ansvar har också gjort mig både mer och mindre sårbar. Mer sårbar i så måtto att jag ser hur liv sammanflätas med varandra och vilket ansvar man har också för andras liv, genom val man inbillar sig är bara för sig själv. Mindre sårbar eftersom jag också inser att det inte går att göra ogjort. Det går inte att ändra sig bakåt, bara i nuet och framtiden. Det stärker.

Sedan tänker jag; är detta kanske något kortvarigt? Något som går över? Långt ifrån alla människor som är nyktra eller måttlighetskonsumenter har ju en naturligt god självkänsla. Men kanske är det så att självkänslan stärks när en tvingas (eller tvingar sig) att jobba med svåra bitar hos sig själv, oavsett vad detta är. Många inlägg här på forumet vittnar om det, tycker jag.

Fortsatt trevlig vecka, alla kämpar!

Amanda L
tis, 2023-09-19 - 16:28

@Eirene Att skuta dricka är en sak, att förändra sitt sätt att leva och tänka är det större jobbet. Den processen var jag varken medveten om i början, men så tacksam nu. Mycket mer än bara det som har med alkoholmissbruket att göra, har förändrats. Jag är mer närvarande i livet.
Fint att du också upplevt så stora förbättringar. Som pensionär lever jag ju på ett annat sätt, men jag kan se likheterna.🥰

Eirene
fre, 2023-09-22 - 06:55

@Amanda L Samma här, jag var inte medveten om
alla andra förändringar som ägt rum mer än att hantera alkoholkonsumtionen. Att man samtidigt jobbar så mycket med sig själv och därmed kommer underfund med en massa nya saker. Det är intressant och spännande 😍
🌻

Eirene
tis, 2023-09-26 - 14:13

11 veckor på forumet och denna veckas (och min sista) tanke här går just till Forumet. Jag tänker vilken otroligt vänlig och välvillig kraft som forumet utgörs av. Att människor som inte känner varandra eller någonsin har träffats och kan mobilisera ett sådant stöd och en sådan varm omtanke är något fantastiskt. Jag tänker också på vilken samhällsgärning det är. Jag är säker på att forumet i sig hjälpt ett otroligt stort antal individer i både mer akuta och omedelbara tillstånd och i det mer långsiktiga tragglandet och den envisa och ständigt pågående kampen. Det gör mig på något sätt rörd. Och styrkt. Att medmänsklig kraft och empati kan bidra till så mycket. På det viset är forumet också en samhällsaktör på ett större plan.

Jag har själv (och det har jag nämnt flera gånger) blivit otroligt hjälpt av kommentarer, reflektioner och av andras inlägg och andras trådar. Jag har läst många med stor igenkänning, fått aha-upplevelser, konkreta tips och råd. Samtidigt har jag väl inte riktigt hittat hem här. Kanske beror det på att aktiviteten är något lägre i måttlighetsdelen; kanske på den tendens till polarisering mellan måttlighet och alkoholfrihet som verkar ligga och skvalpa lite grand under ytan. Missförstå mig rätt; inte så att jag upplever att det finns någon öppen polarisering, men det verkar ändå finnas någon slags gräns mellan de olika delarna. Och så ska det väl vara, eftersom det är ganska stor skillnad på målsättningarna. Strategierna och kamperna liknar dock varandra och för egen del har jag säkert lärt mig mest av den alkoholfria delen där trådarna är fler. Jag känner kanske också (och hoppas) att jag hittat hem i mina egna strategier och min egen väg och fortsätter på den. Jag har uppnått det jag föresatte mig och tänker inte sabotera det, utan fortsätta på den inslagna vägen.

Hur som helst och nog om det; jag är grymt tacksam till alla som finns härinne och önskar alla lycka till!

Amanda L
tis, 2023-09-26 - 23:31

@Eirene Din sista tanke här?
Slutar du delta alltså?
Jag tycker du skriver väldigt fint om Forumet och du har helt rätt i att det är förunderligt att det kan fungera så bra. Och att man blir glad över att det finns så många människor som bryr sig…
Du skriver också om de olika inriktningarna här. Jag vet vad du menar. Men med olika mål blir det också olika sätt att både tolka och tackla problemen…
Ha det gott i framtiden i alla fall och lycka till. Kanske du tittar in ibland? ❤️😀

vår2022
tors, 2023-09-28 - 20:53

@Eirene Tycker att du har varit rolig att följa och att läsa dina reflekterande och givande inlägg. Jag förstår också vad du menar med olika inriktningar kring måttligt/helt nykter. Man utgår från sig själv och sina erfarenheter. Så många av oss har försökt dricka måttligt men det har inte varit lyckosamt och man har hamnat tillbaka i ett omåttligt drickande igen. Den enda vägen har då blivit att sluta dricka helt för att måttlighet inte fungerar. Dessa erfarenheter och igenkänning hos så många är det som förenar och delas med varandra och det som förordas är en helt nykter väg för att bli fri från det osunda drickandet. Säkert finns det de som kan klara av ett måttligt drickande, men få av dem är aktiva på detta forum som du säger. Jag upplever att du är på god väg att lyckas med måttlighet och du har en välplanerad plan för det. Kanske kan du titta in ibland och berätta hur det går för dig, det har varit givande att följa dig.

Jag hoppas att du hittar hem till dina egna strategier och önskar dig lycka till❤️

Se klart
tis, 2023-10-03 - 16:46

Lycka till! Jag har också läst dina inlägg med stort intresse och är glad för din skull att din strategi fungerar. Heja dig! Kika in ibland och berätta hur det går. Kram 🤗