@Lora Jag har aldrig råkat smaka alkohol av misstag, men jag tror att man efter en tid neutraliserar smaklökarna från alkohol och när man väl smakar, så smakar det illa. Ungefär som när jag slutade med socker i kaffet och inte alls tyckte om det efter ett tag när jag råkade ta fel kaffekopp.

Ofta är det minnena som smakar allra godast. En kanelbulle kan få det att vattnas i munnen pga av alla fina minnen, men sen smakar den inte så bra som man tänkt sig. Den smakar kanske inte illa, men den smakar inte så gott att det är värt det med tanke på att den kan väcka mersug efter mer socker.

Kram 🐘

@Andrahalvlek På något sätt lyckades jag fånga upp det redan innan jag smakade. Det var nog färgen. Håller med om minnen. Därför fint egentligen att jag fick uppleva detta. Det blev så tydligt att jag inte ens gillar det. Det finns så fina alternativ idag. Lite som en upptäcksfärd 🤗.

Vissa av er kanske följer debatten på Anhörigsidorna. Kanske tom håller andan och funderar över om jag kommer drämma till 🫡?
Är lite stolt faktiskt. Jag känner inget behov av det och vill skriva några rader just om det.

Idag har jag lättare att bena ut vad som tillhör mig och vad som tillhör andra. Förr var jag ganska oförmögen att se andras tillkortakommanden. Jag utgick alltid från mig och la på konflikten utifrån det. Ovanpå mig. Kunde inte se att detta behöver kanske jag inte behöver agera på alls. Behöver inte känna något utan kan fortsätta mitt liv som vanligt och lägga allt åt sidan. Rannsakar alltid först. Tillhör detta mig? Behöver jag åtgärda något? Är detta annan persons bord? Sedan agerar jag utifrån det.

Hela den insikten gör mig så mycket mer balanserad. Jag ger mig tid att förstå andra. Jag försöker att inte dömma utan mer konstatera vad som är vad.

Har varit i en rad konflikter det senaste som helt lagt sig pga att jag agerat som ovan. Har lixom inte gött konflikten. Sagt min sak, satt gränser och sedan släppt det. När mannen hoppade på mig sa mitt syskon att nä, jag har inga råd längre. Fattar inte hur du ska orka allt som händer just nu. Detta är bara för mycket...

Fina kommentarer. Det fina i kråksången är att jag sitter här och känner mig stabil. Jag har klarat det! Jag har tagit mig igenom och förbi dessa svårigheter. Jag är verkligen så glad för det. Helt underbart att jag sitter här. Så nära inpå massa konstigheter och är nöjd.
Tom min make var förvånad idag. När jag sitter här och förklarar hur fint allt är och att saker faktiskt går framåt. Jag är inte upp och ner. Jag är upp. Jag är i balans. Jag klarar att inte älta. Jag utvärderar och går vidare.

Kommentaren från @Kristoffer kan jag inte lämna därhän. Att tråden under Anhöriga gavs tillbaka på ett fint sätt. Det gjorde den inte. Den tråden är farlig enligt min uppfattning. Den bidrar till stigma om man, helt utan att bli emotsagd, har rätt att likställa missbruk med sjukdom som ett begrepp som är antaget av WHO. Tråkigt att se att forumansvariga inte kliver in och rättar till detta då det bidrar till stigma enligt mig. Dessutom under ett anonymt alkoholforum. Vi måste sluta se ner på personer som har beroendeproblematik och bidra till skambildning. Det är dags att utbilda folk istället kring vad det handlar om så fler vågar komma ut.

Tråden under Anhöriga visar enligt mig snittet och samhällssynen på missbruk. Ingen sa ifrån gällande sjukdom. Inte en enda. Därmed känner jag mig tvungen att vidareutveckla med länkar nedan. Det är inte ok att vifta till mig med att jag borde jobba med min skam. Det underbygger enbart samhällsynen och underbygger stigmat kring missbruk. Här sätter jag ner foten för jag har fått nog av dessa kommentarer. Jag har något viktigt att förmedla så vänligen se förbi mitt behov och se istället mitt bidrag som inlägg i en större debatt. Bortom mitt privata behov.

Under årtionden har man i samhället sett ner på missbruk. Alkoholmissbruk och alkoholberoende har ofta setts ner på av samhället. Genom historien har det setts som ett moraliskt misslyckande eller en synd, särskilt i religiösa samhällen:
https://collections.nlm.nih.gov/catalog/nlm:nlmuid-9605537-bk

Inom den medicinska fakulteten har man i vissa delar motsatt sig iden om att det är en sjukdom då man menar att ansvaret hos individen lätt uteblir om man kallar det sjukdom. Risken ökar att fler missbrukar:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/1545723/

Det är framförallt USA som hänvisar till sjukdom. Det är inte ett globalt accepterat fenomen: https://scholarworks.wmich.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=2811&context…

Undersökning visar att inom medicin anser enbart 25% att det är en sjukdom:
https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1300/J020V14N04_02

Sedan finns det även dem som hävdar att genom att ta denna stämpel så förbiser man massa andra faktorer så som socioekonomiska, miljö, psykiska faktorer:
https://www.ojp.gov/ncjrs/virtual-library/abstracts/alcoholism-not-dise…

Det har föreslagits av andra kvalificerade vårdinstanser att om det finns ett fortsatt stigma mot alkoholmissbruk bidrar det till lägre benägenhet att söka hjälp:
https://www.nhsinform.scot/campaigns/challenging-drug-and-alcohol-stigma

Hej @Lora! Jag kommenterade inte innehållet i den diskussion som blev i tråden eftersom trådstartaren inte bett om en bredare diskussion om olika begrepp kring fenomenet alkoholproblem. Jag kommenterade att det var fint att hen fick tillbaka sin tråd som hen startat för att få stöd i hur hen skulle hantera sin situation med sin närstående.

Hade det varit direkt felaktigt att beskriva alkoholberoende som en sjukdom hade vi nog gått in och rättat det. I vår erfarenhet så är det många som själva har/har haft alkoholproblem som upplever att det har minskat skam och stigma att beskriva det som en sjukdom. En annan följd av sjukdomsbegreppet är att det i en svensk kontext genererar rätt till vård för den enskilde. En twist är att forskarkåren numera är relativt eniga om att begreppet missbruk anses vara ett stigmatiserande begrepp som få vill använda om sina egna problem. Däremot står det dig helt fritt att använda det! Det är ett bra sätt att tänka, att en har företräde för att sätta etiketter på sig själv, och välja ett begrepp framför ett annat.

Det har under decennier pågått en diskussion bland många forskare från olika vetenskapliga områden om hur en ska förstå och prata om alkoholproblem, och de länkar du lagt här är exempel på en del av den diskussionen. Personen du svarade på hade dock ingen avsikt att starta en debatt om detta med sitt inlägg, den ville bara stötta trådstartaren i sina funderingar.

Du ska verkligen ha beröm för att du brinner för frågan om att minska stigma kring alkoholproblem! Det är en oerhört viktig fråga och ett engagemang som vi delar. Däremot skulle vi uppskatta om du inte gick in och anklagade enskilda forumanvändare för att vara farliga eller bidra till stigma för att de använder ett vardagligt språkbruk för att beskriva sin situation eller ge stöd till andra. Återigen, det är inga debattinlägg som skrivs här, det är människor som anonymt söker stöd i sina respektive situationer. Om det blir för tufft eller svårt för dig att stå ut med att människor ibland är onyanserade i sina ordval när det gäller alkoholproblem tror jag att den enklaste lösningen är att du slutar läsa på anhörigforumet (eftersom empatin där generellt, av naturliga skäl, fokuseras på den närstående och inte den som dricker/har druckit).

@Kristoffer Jag tycker tillrättavisningen är rätt anmärkningsvärd och att hänvisa till att WHO, som en av världens största organ, beskriver det som en sjukdom. Att ingen reagerar på det säger en hel del. Det är svårt att tala bort stigmat bakom det. Att sedan skicka tillbaka det på mig personligen med hänvisning, titta bort om det är jobbigt, säger en del det med.

WHO har inte kategoriserat alkoholmissbruk som en sjukdom (https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/alcohol). På deras hemsida är de långt mer försiktiga. Här finns liten diskussion kring detta:
https://www.rehabguide.co.uk/is-alcoholism-a-disease/

Detta är ingen debatt. Detta är fakta. Att då hävda att WHO gått ut och klassificera det som en sjukdom är direkt felaktigt. Det tycker jag Alkoholhjälpen kunde ha informerat om när det var vad jag skrev ovan. Istället vänder man det mot mig.
@Kristoffer skrev:"Om det blir för tufft eller svårt för dig att stå ut med att människor ibland är onyanserade i sina ordval när det gäller alkoholproblem tror jag att den enklaste lösningen är att du slutar läsa på anhörigforumet (eftersom empatin där generellt, av naturliga skäl, fokuseras på den närstående och inte den som dricker/har druckit).".

Jag har innan skrivit att detta inte handlar om mig och min skam. Det är inte en debatt jag är ute efter här. Jag är ute efter en sakfråga inte att dryfta en personlig fråga. WHO har inte antagit definitionen sjukdom.

Vad säger detta om stigma? Istället för att ta i en sakfråga och besvara den så vänder man det mot mig. Om det är för jobbigt för dig... Jag har varit irriterad länge på hur missbruk ska vändas mot en i olika sammanhang. Det går lixom inte riktigt att diskutera utan att själv hamnar i blickfånget. Att det vägs in som en faktor. Man får inte riktigt ha en åsikt eller diskutera sakfrågor utan det kopplas hela tiden tillbaka till olika diagnoser. Så himla märkligt. De är ena efter det andra. Är det inte ADHD så är det någon annan rackarns diagnos man utvärderar. Blev testad för ADHD då psykologerna sa många med missbruk har ADHD. Med din energi och så är det nog ADHD. Svaret, nej. Ingen ADHD då jag testats. Man kan tydligen ha energi, dricka utan att ha ADHD.

Jag testade definitionen sjukdom på några vänner som inte dricker längre. Frågade dem vad säger du om jag säger att du är sjuk som är alkoholist? Det är en sjukdom. Svaret jag fick var = Fuck off.

Jag vet verkligen inte något annat sammanhang än på Alkoholhjälpen i samhället det är ok att säga att någon är sjuk. Jag är helt övertygad om att vissa, inte alla, anser att detta är rätt okänsligt och stigmatiserande. För att inte säga kränkande. Nu har jag testat på flera. Det finns de som sa äh, skit i det. Du kan inte förändra världen. Trist ja men vänd blad. Du är ur det.

Jag håller med om den kommentaren till viss del. Däremot tycker jag det är tråkigt att man anser att denna behandlingsmetod är ok på ett alkoholforum. Att man inte ser att det kan vara stigmatiserande och nedsättande. De med beroendeproblematik som känner att sjukdomsbegreppet stöttar ska definitivt använda det. I övrigt hoppas jag att andra inser att det kan landa väldigt fel. Sedan hoppas jag man kan vara lite mer försiktig i sin framtoning gällande definitioner speciellt på dessa forum. Definitivt inte slänga sig med att WHO antagit definitioner som de inte antagit. Det är att sprida desinformation.

Min egen definition är väldigt enkel. Dricker man för mycket för länge blir man beroende. Slutar man är man alkoholfri. Den känns väl ändå lite mer inkluderande?

Hej @Lora!

Jag tror tyvärr att det blir massa missförstånd i den diskussionen som vi har den nu. Jag uppfattar dig som att du är mycket kritisk mot hur en del personer använder sjukdomsbegreppet när det gäller alkoholproblem. T ex att det skulle vara en livslång sjukdom. Forskning visar att för de allra flesta så är det ett tillstånd som de tar sig ur (även om en del kan uppleva återkommande besvär under livet). Ett annat exempel att det skulle vara ett tillstånd som personen inte kan ha någon kontroll eller ta något ansvar för. Forskning visar att det (precis som vid många andra livsstilsrelaterade sjukdomar) finns många saker som individen kan göra för att påverka. Samtidigt så menar de flesta som säger att alkoholproblem kan vara en sjukdom inte dessa saker. Sjukdomsbegreppet som en del använder det i AA, den numera övergivna diagnosen alkoholism och synen att alkoholberoende enbart är en hjärnsjukdom är alla saker som kan kritiseras. Men de flesta som säger att alkoholberoende är en sjukdom stödjer inte dessa synsätt.

Du har inte helt rätt när det gäller WHO. Hela sidan du länkar till handlar om skadligt bruk av alkohol. I den internationella standarden för diagnosering av sjukdomar ICD (https://www.who.int/standards/classifications/classification-of-diseases), som WHO ansvarar för, finns både skadligt bruk och beroende listade. Att skadligt bruk och beroende av alkohol är sjukdomar, i meningen att de finns som tydligt definierade diagnoser och individer har rätt till vård, är inte kontroversiellt bland forskare eller vårdpersonal.

Detta innebär dock inte att jag eller någon annan har rätt att säga att du är sjuk eller hävda att sjukdomen innebär saker som inte ingår i diagnosen. Många kan uppleva alkoholproblem utan att de upplever sig som sjuka. På alkoholhjälpen använder vi som regel termen problem, eller om personen själv vill använda det, termen beroende (som finns tydligt definierad). Även om vissa som dricker för mycket och för länge inte kommer att hålla med dig om att de är beroende, så håller jag med om att det som du skriver på slutet i ditt inlägg blir enkelt och inkluderande.

Vi kommer och kan dock inte tillrättavisa användare på forumet som vill använda andra termer för att beskriva sin situation. Det kan göra att människor inte vågar skriva och riskerar att bli okänsligt och kränkande. Anhöriga lever i många fall i väldigt svåra situationer där de får ta smällen för någon annans skadliga drickande. Vi ber dig ha medkänsla och överseende med att de ibland använder begrepp som du eller andra inte upplever som korrekta.

En bra tumregel på forumet är att fundera på om det som du skriver är till för att vara hjälpsamt för den som har tråden. Om det snarare handlar om principiella invändningar eller samhällsfrågor, så kan är det bättre att ta i egen tråd. Om du tar illa upp av något som andra skriver (t ex hur de använder ett begrepp), så är det bättre att klicka på anmäl och skriva till oss rådgivare än att själv försöka tillrättavisa. Det är inte ditt eller någon annan användares ansvar.

Vänliga hälsingar
/magnus
alkoholhjälpen

@ Varafrisk. Ibland blir det svårt om man inte ser definitionen framför sig, även nu för mig, så klistrar in från Wikipedia nedan:

"Social stigma is the disapproval of, or discrimination against, an individual or group based on perceived characteristics that serve to distinguish them from other members of a society. Social stigmas are commonly related to culture, gender, race, socioeconomic class, age, sexual orientation, body image, physical disability, intelligence or lack thereof, and health. Some stigma may be obvious, while others are known as concealable stigmas that must be revealed through disclosure. Stigma can also be against oneself, stemming from negatively viewed personal attributes in a way that can result in a "spoiled identity" (i.e., self-stigma).

Ja, jag anser att hävda att man är sjuk om man druckit för mycket för länge är stigmatiserande. När man får en permanent stämpel tryckt i pannan. Speciellt på det sättet man gjorde mot mig på Anhörigsidorna. Komma dragandes med WHO och anse att jag hittar på egen definition är inte ok. Det var att förminska och blir stigmatiserande.

Där gick man ju även ut och sa att man inte känner till någon som klarar hålla en relation med alkoholist. Kom igen... Det är stigmatiserande. Har svårt att se hur Alkoholhjälpen kan anse att det är ok att onyanserat dra ur sig sådant. Att sitta här och hälla ur sig generellt om hur alkoholister är. Det bidrar till stigma och det finns en rad rätt tveksamma inlägg under Anhörigsidorna som bidrar till stigmatisering.

Det finns inte en form av alkoholkonsumtion. Det finns många varianter på det. Vad i detta är sjukdom? Vad är symptomen?

@Magnus Du får nog länka rakt till definitionen av alkoholism från WHO för jag hittar inte någon dit du länkar. Kan du visa var de definierar att just alkoholmissbruk som sjukdom? Jag ogillar verkligen att man dammar runt med detta begrepp. Tar sig själv rätten att ställa diagnoser. Här bör man vara tydlig och länka rakt till definitionen för just alkoholmissbruk. Inte länka till allmänna begrepp kring sjukdom och hänvisa till missbruk. Det är vad länken visade. Ange länk rakt till där man definierar alkoholmissbruk som en sjukdom. Jag efterfrågade inte definitionen på sjukdom generellt.

Vad för missbruk, symptom, inkubationstid, hur länge är man sjuk, vad är det för sjukdom? Man får vara lite försiktig och nej, det är inte bara jag som anser att sjukdomsbegreppet inte platsar. Det kan lätt bli stigmatiserande.

@Blenda Ja, jag förstår inte varför det ska krånglas till så. Om man enkelt säger dricker du för mycket för ofta riskerar du att bli beroende. Slutar du är du alkoholfri. Måste man göra det svårare än så? Ger det något positivt att krångla till det mer? Blir folk friskare av allt krångel?

Skam är en så stor del i detta. Om förklaringen varit mindre skamfylld än att peka på sjukdom / andra stigma med ett beroende som baseras på en allmän dryck som cirkulerar precis överallt så hade vi nog kunnat skrota allt vad heter Anonymt. Istället få grepp om problematiken lång tidigare än att det blir så stora problem i skymundan som vi har idag. Skam isolerar.

Man borde börja ifrågasätta varför just anonyma forum ska vara den enkla lösningen. Varför folk känner sig tvungna in i dem? Det är alldeles för många som drabbas, skammen är en så stor del och de bara fortsätter.

Jag känner mig inte sjuk idag. Jag känner mig istället friskare än på länge. Jag har inga alkoholproblem alls. Längtar inte efter alkohol, äger ingen alkohol - inte ens vinglas så för mig är det en ickefråga. Nu när jag fick in fel drink och sippade på den insåg jag ju att jag inte ens tycker det är gott. Mina problem med alkohol är mao obefintliga. Kan det inte få lov att vara så? Måste folk ratta efter med en sjukdomslapp?

Jag önskar bara att världen kunde vara lite mindre dömande kring alkoholberoende. Ge faan i etiketter & beskriva hur man är som en slags allmängiltig definition. Kort & gott låta en va som alla andra utan titlar jag inte önskar mig / inte anser mig tillhöra. Jag tror det hade bidragit till en sundare värld. En där AA inte skulle behövas utan att vi istället över en fika öppet skulle prata om livet, eventuella situationer där folk dricker för mycket för ofta och ge varandra stöd. Inte en där Anhöriga sitter och diskuterar hur vi är i sitt forum & vi sitter här och själva försöker få rätsida på att vi druckit för mycket för länge.

@Lora Här är definitionerna enligt senaste versionen av WHO:s diagnosmanual: https://icd.who.int/browse10/2016/en#/F10

I länken ser du definitioner av tillstånden, .1 är skadligt bruk och .2 är alkoholberoende. Att dricka för mycket räknas som skadligt bruk när det orsakar skada eller ohälsa, beroende är närvaro av vissa definierade symptom. De olika symptomen är: minskad förmåga att kontrollera alkoholkonsumtionen, att alkoholkonsumtion är viktigare än andra aktiviteter i livet, fortsatt alkoholkonsumtion trots negativa konsekvenser, sug eller starkt begär efter alkohol, ökad tolerans för alkohol och i vissa fall abstinensbesvär om personen inte dricker. Dessa symptom ska ha visat sig under 12 eller minst 3 månader men regelbunden alkoholkonsumtion. Det innebär att om man inte uppvisat flera av dessa symptom under senaste året, så är man inte längre alkoholberoende enligt diagnosen.

Som jag skrev i tidigare inlägg så kan det finnas andra tolkningar av alkoholberoende som sjukdom som är mer problematiska eller felaktiga och som diskuteras och ifrågasätts med rätta. Men många jag har träffat eller kommunicerat med här genom åren menar att just erkännandet av deras problem som sjukdom har varit avstigmatiserande för dem. Historiskt, innan alkoholberoende klassades som en sjukdom så sågs ofta problemen som synd eller som ett tecken på karaktärsbrist eller störning hos personen. Det är viktigt att vi gör så mycket som möjligt för att minska stigma och att det inte ska vara konstigare med alkoholproblem än att ha t ex diabetes eller ångest. Jag tycker att du har skrivit mycket klokt i tidigare diskussion kring missförstånd och förenklingar som ökar stigma. Jag har samtidigt lite svårt att förstå hur du menar att det skulle bli mindre stigmatiserande att säga att alkoholberoende (enligt definitionen ovan) inte ska räknas som en sjukdom , men är intresserad. Du får gärna förklara hur du tänker kring det.

@Lora Jag förstår ordet stigma, stigmatiserande och stigmatisering.
Men, jag undrar vad det är som gör att du lägger ner så mycket energi kring detta ämne? Jag håller med dig om att det skulle inte behövas anonyma forum, att skammen skulle inte behöva finnas men likväl finns den. Och, hur ska vi komma tillrätta med det? Ja, det är ingen lätt uppgift!

När jag berättade för min chef om mitt beroende försvann min skam. På behandlingen pratar man om sjukdom. Jag har inte köpt begreppet sjukdom till 100% men om jag tänker att jag har en sjukdom som heter alkoholberoende och att den är vilande så länge jag inte dricker alkohol så känns det ok för mig. Ungefär som den person som har diabetes…så länge personen sköter sin medicinering så funkar det bra.
Jag har accepterat fullt ut att jag aldrig mer kan dricka alkohol men det är inget problem. I sammanhang där jag vill berätta att jag har ett beteende gör jag det. Men om jag vill prata med likasinnade ..med människor som förstår mig..ja då blir det på ett möte el här på forumet. Jag går ju på NA-möte och den gemenskapen som finns där är fantastisk…och så långtifrån ett kristet möte som möjligt.

🍁🍂🍁🍂🍁

God morgon Lora!

Har läst lite på din sida igen och känner igen en hel del av ditt tänkande.

Det här med beteckningar på saker och ting kan man ha olika infallsvinklar på.

Men det är ju så det ska vara på ett forum som detta, alla måste få kunna komma till tals.

Ha en fin dag!

@Flarran 🤗 Tack, det värmer. Det som skiljer min historia från vissa här är att jag gjort resan på egen hand via Google. Jag vill förstå, försöka hitta det positiva och blocka mörker. Hitta sätt att uppgradera mig för att sedan gå vidare bättre rustad. Har jäkligt svårt med trycka till stilen och den där när man bara ska trycka in sitt budskap i folk. Få dem att fatta och abdikera som om de vore mindre vetande. Nä, jag tror på människan. Jag börjar även se att just de tilltryckningarna sällan handlar om personen i fråga utan snarare den som trycker till. Frustration ligger hos den. Just den frustrationen ska man vara försiktig med för fel uttryckt kan den snarare skada än hjälpa. Man ska vara observant med var den kommer ifrån och inte bara lasta över den.

Jag har inte kört någon speciell metod utan plockat där jag hittat stöd jag för stunden vill förstå mer. Det behöver inte ha direkt koppling till alkohol utan kan vara lite vadsomhelst. Internet är ju som en stor uppslagsbok. Fantastiskt på många sätt.

Sedan är det väl en sak till. Det är ingen stor grej att man trillat dit. Jag tycker den beroende får alldeles för mycket skit vilket leder till att många gömmer sig. Det finns en anledning till att skammen är en så stor del hos många. Dags att justera tillbaka en hel del av problemet till komplexiteten i det hela. Samhället i stort har en stor del i det, även systemet vi lever under. Sedan vet de tusan varför allt ska hanteras så anonymt. Det bidrar ju till skam. En sak är väl säker. Dagens metoder kan ifrågasättas. De har ju visat sig inte ha så där alldeles god styrka. För få blir fria. Dags att kritiskt våga syna alla sömmar och system. Denna blockering i att våga granska kritiskt leder ju inte framåt precis.

Har lyssnat på två olika ingångsvinklar gällande skam & tystnadskultur. Inom denna värld råder en hel del sådant som vi alla får känna på. Både skam och skuld. Själv blir jag bara beklämd för det är så 1800-tal. Båda dessa komponenter är så otroligt centrala i att fastna i missbruk. Så oerhört kontraproduktiva.

Vi anklagar missbrukaren, vi trippar på tå runt och pratar om men sällan med. Vi säger lämna är det bästa du kan göra, vill man inte själv går det inte, har du fastnat är du sjuk, en livslång sjukdom osv. Vi placeras i ett tyst fack. Här är det upp till oss. Publiken tystnar. Man orkar inte tala med. Man pratar om istället. Ser ni inte hur man utifrån bara slår och slår på personens självkänsla. Hur man bankar in folk i ett hörn? Hur svårt det är att koppla sig fri när det allmänna klimatet hänvisar till anonyma forum och en bister prognos? Att man är en sån?

Jonas Gardell - det bästa vi kan göra är att inte gå med på tystnadskulturen. Han pratar om övergrepp och menar att han först för ca 5 år sedan gjort upp med skam. Under stora delar av sitt liv har han försökt bena ut sin skam. Fy faan säger jag. Fy faan.

Paris Hilton - Jösses. Lyssnar på hennes bok. Man undrar vilken värld vi lever i? Det är verkligen inte lätt att vara rik. Barnen ska tuktas in i en ordentlig uppfostran med målet att att bli högaktningsfulla profiler. Elegans så som vi se det. Det där spårar. De åker in på "uppfostringsskolor" i det dolda. Där sker allt skit man kan tänka sig med psykisk & fysiks misshandel samt övergrepp. Å det ska hjälpa en att bli högaktningsfull?!

I det dolda finns stor möjlighet för maktutövning, översittare, angrepp att gro. Har det börjar gro är det svårt att stoppa. Den som inte förstår att makt korrumperar... Jag har sett det i mitt tidigare jobb tydligt. Makt korrumperar. Slutna rum är farliga. Gillar folk makt, tar de för sig. Folk gillar makt.

Vi här, att vi 2023 sitter på anonyma forum, tvekar inför att skaffa hjälp, hänvisas till att vi är sjuka övergår mitt förstånd. Det finns ekonomiska incitament att hålla detta slutet. Det finns många som livnär sig på beroendevård. Det är en stor sektor.

I min värld finns det absolut ingen anledning att hålla allt så anonymt. Det finns ingen skam i att man tenderar att bli beroende när man dricker för mycket för länge. Snarare galet att vi blir så kommersiellt lurade in i att använda denna drog. Hur många av oss har inte sörjt denna drog när man slutar? Hur många känner sig inte lurade när man väl tagit sig ur dess grepp?

Jag nekade aldrig när jag blev ifrågasatt. Jag sa som det var direkt. Berättade för de jag träffade direkt. Har gått ut offentligt med det hela. Jag har absolut blivit tittad snett på. Även med beundran för mitt mod. Vissa nästan lite rädda för min öppenhet andra anser det är uppfriskande och delar själv med sig.

Jag har som ni märker hög integritet. Ger man sig på mig kommer jag säga ifrån. Det räddar mig i de mest utsatta positionerna. Jag tar lixom inte skit. Att vara öppen har gjort det lättare för mig tror jag. Enklare att även öppet prata om skam och bena ut allt. Öppet prata om alla fördelar & nackdelar. Framförallt har det hjälpt mig värna om mitt egenvärde som person. Återta min självkänsla.

Jag är så fullständigt övertygad om att skam, anonymitet, låg självkänsla och beroende hör ihop. De spelar i samma lag.
Motpol är öppenhet, värna om egenvärde & självkänsla. För att nå egenvärde är en viktig poäng att vara sin egen bästa vän. Lära sig hantera egna signaler. Det är vanligare att folk i samhället inte kan läsa egna signaler än tvärt om. Definitivt ingen självklarhet. Däremot är just det nyckeln till frihet mentalt. Kan man läsa sig själv blir man mer följsam mot sig själv och andra. Möjliggör att vägleda sig själv genom livet. Det är frihet på riktigt.

Så... För att vara sann mot sig själv är nog det bästa man kan göra att öppna upp. Vägra ansluta sig själv till slutna rum och korridorer. Detta är inte direkt kopplat till AA (vilket kanske många läser det som). Jag menar detta till allt. Man ska vara stolt över sig själv. Inte skämmas för vem man är. Våga älska sin väg genom livet och med ett leende kunna beskriva sig själv. Det är frihet. Där omöjliggör man för skam att gro.

Här jag är nu består nog 20% av alla mathyllor av alkohol. Har börjat kolla vad folk handlar. Samma mängd ligger nog i snitt i folks korgar ~ 20%. Har börjat tänka stackare. Behöver du allt det för att slappna av? Så lurad.
Samtidigt har jag börjat kolla vad folk beställer till maten. Många dricker men inte så väldigt mycket. Själv tog jag alltid 2 stora öl till maten. Så dricker ju faktiskt inte folk. Alltså i snitt. Det ser lugnare ut.

När jag la av så ville jag nog se att typ alla var som jag. Många hamnade i "mitt fack". Nu börjar jag nog bättre kunna se nyanser. Visst, det hade inte sett ut som det gör i butikerna om folk inte drack. Man ser ju i hyn på en hel del. De dricks helt klart. Samtidigt är det inte alla som dricker till lunch. Alltså varför dricka till lunch? Då förstör man ju hela dagen. Bli bara slö och trött. Så skönt att slippa det. Denna alkoholromantik.

Hej! @Lora,
Julafton som man fruktade lite inför är nu avklarad. Nu snöar det lite här utanför fönstret och jag fick plötsligt spontant lust att skriva några ord till dig. Hoppas att allt är bra kompis. Jag har inget alkoholsug just nu, men har förstått att man måste fokusera på det hela och inte glömma bort att det är lätt att snubbla så här i början som nykterkvist. Du verkar då vara bra mycket starkare än en själv. Förresten, vet att du också gillar att fotografera lite ibland, kan ju bli fina vinterbilder nu. Tänkte just på att man kanske skulle ta sig iväg till något ställe med lite fin natur i närheten när det blivit lite mer snö på trädgrenar och sånt liksom. Hur som helst, önskar dig en fin dag.
Ha det gott!