Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

ulla52

även i dag Maria42, min 3 dag utan alkohol....är beroende antar jag...vill i alla fall ej dricka mer...känns som det bara blir mer och mer och rädd för att det går åt skogen helt...Styrka och kram

Maria42

Vad bra att du tagit beslutet att sluta, nu har du klarat de värsta dagarna. Det blir lättare och lättare, det har gått bra idag också, kände idag glädje över att jag är nykter och slipper vakna bakfull. Det är bra att behålla den känslan för när man varit nykter en tid ( räcker med en kort tid) så börjar man inbilla sig att man inte har så stora problem, och att man nog klarar att dricka normalt. Fast jag så väl vet att jag inte fixar det, jag är alkoholberoende, så kommer ändå den känslan ibland. Då tänker jag på allt jag gjort i fyllan och då har det gått över. Nu kan det bara bli bättre, vi kämpar tillsammans.
Kram på dig

ulla52

Tack, ja jag har också utvecklat ett alkoholberoende ...har börjat förstå det nu...kan liksom smådricka under en hel helg...vill ha den där ångestdämpande känslan men ej jättefull....ibland tänker jag liksom vad gör folk om de ej dricker....sista året har det blivit typ 3-4 dagar utan, bara ett par glas vin e väl ok eller ?? sen e det dags igen....inga direkta konsekvenser ännu men vet att det kommer....levt en liv med alkohol sen jag va liten....nu känns det som jag e på väg att bli en alkoholist själv på gamla dagar ;) skämt o sido....nu vill jag ändra mitt leverne och livs stil först och främst för hälsan skull....och det e ju ej gratis med alkohol heller....hoppas detta forum kan hjälpa mig och er alla....tillsammans ja det behövs...kram tebax...

Maria42

Bra frågeställning Ulla, det funderade jag mkt på förut. Finns det någon som är nykter en hel helg? Vad gör de då??. Nu vet jag att det finns det, och de är inte så konstiga. Har haft en skön helg, inte en tanke på A. Börjar kännas normalt att inte dricka på helgerna. Inget sug idag heller, trots att måndag var min värsta dag.
Det är så här det ska vara, Kram på er alla!!

Maria42

Har varit en lugn och nykter helg, 7 veckor nu, startar den 8:e imorgon. Känns bra, men har inte så stor lust att umgås med vänner. Alla dricker, ( konstigt att man valt såna vänner??!!). Ska sova nu, kram och särskilt till Stigsdotter och Santorini!!. På det igen tjejer!!

för hälsningen. Javisst ska jag på det igen. Den bekanta ångesten var ju tillbaka och den är inte rolig. Det allra märkligaste är önskan att döva ångesten efter fyllan med mera alkohol. och det hjälper för stunden men sen kommer det förstås med förnyad kraft. Usch att det ska vara så svårt när det känns så självklart. Så skönt att du klarat dej.

viktoria

Maria, grattis till dina 7 veckor! Fantastiskt jobb du gjort! Jag känner så väl igen det att man tappar lusten att umgås. Blir lite ensamvarg. Haha, ja det är f-n vad "folk" dricker! Blir ganska tydligt hur man själv valt att umgås eller hur? Jag var ett tag bekymrad över min motvilja att ingå i sociala sammanhang. Tyckte allt var svårt och blev oftast bara ledsen och besviken. Var rädd att bli en ensam kuf. Inget var särskillt roligt heller. Men det blev bra sen. Tiden ordnde det. Kroppen och hjärnan behövde mycket ensamtid i läkningsprocessen kan jag se nu. Lusten att träffa vänner och göra saker återkom senare. Skillnaden är nu att jag faktiskt väljer hur jag vill spendera min tid. Låter inte alkoholen styra som tidigare. Det finns faktiskt några jag umgåtts med mest för att dom druckit på samma sätt som vi. Det normaliserade det hela på något vis, gjorde det enkelt att skratta bort problemet tillsammans. Sjukt men sannt. Önskar dig en fin 8:de nykter vecka!

Stigsdotter

Ja på't igen. Precis som santorini säger så kommer den där ångestkänslan som ett brev på posten direkt, alla de där depptråkiga-ingenting är någon idé-känslorna poppade upp på en gång efter mitt återfall. Och. dem kan man ju faktiskt klara sig utan! Jag inser nu att jag faktiskt har mått väldigt mycket bättre den tiden det inte blivit några större fyllor - så ska det vara.

Ha en bra 8:e vecka, kram från mig!

Maria42

Läste just i en tråd att när man slutar skriva här så betyder det oftast att det inte går så bra. Så är det säkert för många, men jag är undantaget för det går ffa bra. Nykter sedan 1 januari. Jag är inne och läser varje kväll och ser att flera slutat skriva som började samtidigt som mig, hoppas det går bra för er också.
Varför skriver jag inte som i början?, tror det beror på att det inte är jobbigt längre, dagarna flyter på, helgerna känns normala utan alkohol, tänker inte på det särskilt mycket så det känns inte som jag har då mkt att tillföra, fast jag kan ju vara ett bevis på att det går att bryta ett dagligt drickande till att knappt tänka på det på 9 veckor.
Klart det kommer att komma bakslag, men det är jag beredd på, känner mig rustad för det.
Styrkekramar till er alla!

kalla

Brukar också läsa, men kände att just nu har jag inte så mycket att skriva. Livet rullar på och just nu känns det rätt bra. Håller mig fortfarande på behörigt avstånd från alkohol, litar inte på mig i alla lägen.
Tänk att det gått 9 veckor, HURRA för oss!

Många kramar och nu tar vi ett steg till!

Maria42

Hinner knappt skriva klart om att jag knappt tänker på A längre tills jag och maken blev barnfria. Vi är det tills på söndag och nu är det fritt fram att dricka, jag kan inte göra barnen besvikna en gång till men nu är de inte hemma. Just så är mina tankar nu, har i tankarna redan bestämt att jag ska dricka vin på fredag, känner mig rastlös och otålig, vill att det ska bli fredag. Fick tanken idag att jag kunde köpt med mig till ikväll men gjorde inte det. Maken vet inte om mina planer, misstänker att han inte tycker de är så bra som jag tycker. Om jag bara dricker när barnen är borta så är det väldigt mkt bättre än förr, då blir det inte ofta eftersom de nästan alltid är hemma.
Såhär är mina tankar nu

ärlig och skriver Maria - jag tror att det är just så där en del av återfallen går till. Den som läst länge här på forumet och levt i och/eller med alkoholmissbruk känner igen mönstret. Nu har du verkligen möjlighet att göra ett val. Styrkekramar! / mt

Dompa

Jag har tänkt som du. Att det inte är lika illa om jag bara dricker när barnen inte ser. Och visst är det lite sant. Men även om de inte ser så berövar vi våra ungar något. För varje glas blir vi dummare och tommare. Vi ska ju ändå lotsa avkomman in i livet. Jag vill inte ha korkade fyllon kring mina ungar och ändå är det vad jag bjuder på. Nu kanske jag låter hård, men vad ska jag säga; Att det är en toppengrej? Lite vinfylla framför TV:n? Kan ni inte fira barnledigheten på ett annat sätt? Göra ngt nytt, som ni kanske inte brukar? Du skrev ju att det var länge sedan din man tyckte att mysstunderna med gott att dricka var så mysiga? Försök och tänk om, du kan ju fixa det utan. Och faller du, så är du precis lika fin för det. Men ett återfall kanske inte stannar med lite fredagsvin. Tänk om det inte räcker? /R

Stigsdotter

Det där rastlösa pirret, förväntansfull! Visst är det nästan som när man var liten och såg fram emot julafton? Jisses, vilken jämförelse, men visst är det lite så? Är det inte sorgligt? Jag kände det där när jag hade bestämt mig för att bjuda min middagsvän på ett glas vin och samtidigt gav mig själv tillåtelse att ta ett glas. Jippi, vad kul det ska bli liksom.

Det kommer alltid finnas tankar vi kan tänka för att försvara våra val inför oss själva, t.ex. är ju bra att jag dricker när barnen inte är hemma. Jag tänker till exempel att nu när jag ska försöka se till att vi inte har någon dricka hemma bör göra något åt det fulla barskåpet som står där. Då ska jag GÖRA MIG AV MED sådana flaskor jag gått och huttat ur men som vi annars väldigt sällan använder (konstiga likörer, slivo osv). Göra sig av med borde ju innebära "hälla ut" men eftersom det är slöseri så dricker jag upp dem istället (slöseri det med!). I alla fall ett väl underbyggt beslut (eller inte ;-).

Precis som Dompa säger berövar vi barnen något i alla fall. Och oss själva. Ytterligare några hjärnceller faller för alkoholdjävulen.

Vi är också barnfria. På fredag ska vi gå på bio vilket var evigheter sen vi gjorde tillsammans. Efter det ska vi äta en bit mat på en fin italiensk restaurang. När jag läste menyn fastnade jag för något som fick det att riktigt vattnas i munnen (det var något med oxfilé) och naturligtvis var just den rätten mycket dyrare än de andra. Men som min man då sa att, ja men ska du inte dricka vin kan vi ju kosta på lite dyrare mat. Och det har han ju rätt i :-)

Maria, kan du be din make om hjälp här? Kan du berätta hur du tänker och be honom ordna en överraskning, ett alternativ till det ni kanske skulle gjort annars, suttit framför TV:n eller vad det nu kan tänkas vara, tillsammans med ett glas?

Styrkekram från mig!

Maria42

Och jag vet att ni har rätt, men känslan går inte över. Det är precis som du beskrev Stigsdotter, ringde maken idag och föreslog lite vin nu när vi är barnfria, men reaktionen blev som jag misstänkte. Han trodde inte jag var riktigt klok som ville dricka nu när jag hållit upp så länge, så är det Dompa, han tycker inte det är mysigt längre. Tack för erat engagemang och stöd, försöker stå ut men det är svårt och det gör mig på riktigt dåligt humör , slängde luren i örat på maken när han var så anti. Samtidigt så förstår jag att denna extrema längtan efter A inte är sund, men suget är enormt nu. Kram på er!

PiL

Inte för att det är någon nyhet för någon här, men det är ju hur surt som helst emellanåt. Tidigare har jag tänkt som du Stigsdotter med några hjärnceller som går till spillo, när inte det funkade längre så reviderades tankegången till att jag ju faktiskt inte har koll på läget över huvud taget, varenda fylla kan bli den som får skutan att kapsejsa fullständigt.

Jag riskerar allt, allt, allt.

Ska jag kapsejsa så ska jag inte göra det utan kamp och då får jag stå ut i åtminstone ett år, minst. Inte mer med det.

Men jäklar vad surt det är när suget är där och hackar en likt en ettrig hackspett på rygg, huvud och stundom även i örat, med näbben direkt på trumhinnan i virvelliknande formationer.

Typ så eller något...

kalla

Om du klarar detta Maria så har du vunnit en jätte seger och kommer känna en jätte styrka. Vad glad du skall vara för att din man ger dig det stödet och inte bara ta den lättaste vägen dvs ge dig vinet. Vet inte om min man klarat det kommer säkert en dag då jag prövar, för detta är en kamp att inte falla dit. Jag är en så länge så jäkla rädd att om jag tar ett glas så åker jag dit för gott och dricker ihjäl mig.
Men visst förs det ett samtal i huvudet mellan den beroende och den som vill ha tillbaka sitt liv, nu kommer ju våren och med den så finns det ju tusen skäl till att dricka.
Så många kramar och styrka till dig

ÄnnuEnVindåre

Nu har jag suttit stum i givakt i fem minuter inför din uppriktighet. Tack för förtroendet! Du är den modigaste jag varit med om som vågar skriva till och med innan, med risk att vi faktiskt lyckas stoppa dig :).

Hoppas det går känns bättre av att läsa här.
Kram