Vill inte - kan inte

Fenix

för alla fina kommentarer! Det känns, precis som ni säger, som om jag fått en ny nyckel. Men jag har ännu inte riktigt hittad den dörr till vilken nyckeln passar. Anar dock mer och mer åt vilket håll jag ska gå för att finna den. Och i den riktningen finns inte en droppe alkohol att hitta, den saken är klar.
Ha en bra helg!
/Fenix

vana

och du har klivit över tröskeln till ett alldeles nytt rum att inreda.Ett nytt rum i dej själv.
jag håller för fullt upp själv att inreda efter behag :)
Det är jättebra att sätta ord på det.
Jag dricker inte längre.
Jag har gjort det åxå,till ganska många nu vid det här laget.Och du ska veta att de orden ger åxå mej styrka o trygghet till mej själv.
kram/vana

Fenix

Hej Vana, låter mysigt med ditt inredande. Har nu två gånger varit mkt nära att säga offentligt både privat och på jobbet att jag inte dricker längre. Snart kommer jag nog att göra det, men det ska kännas helt rätt. Sliter fortfarande med mitt sockersug, men alkohol känns inte på något sätt frestande. Väldigt tacksam faktiskt att jag inte har några som helst sug, eller längtan att dricka. Håller på att lägga upp en plan för att börja träna, som ska motivera mig ännu mer att sluta med godiset.
Jag heter Fenix och är alkoholist, så är det!

lillablå

nä... du heter Fantastiske Fenix och är Nykter Alkoholist!
och min stora idol!
<3

Stigsdotter

...vet inte folk redan att du inte dricker Fenix? På mitt jobb blir det tydligt då vi relativt ofta har tillställningar där det serveras alkohol. Och privat, ja, där märks det ju såklart.

Jag har ju i och för sig kunnat skylla på mitt magrabalder när jag inte dricker. Det har jag inte gjort men folk antar att jag inte dricker för att jag har problem med olika saker i maggen.

Nu när det är bra igen så undrade en kollega häromdagen om jag ska dricka nu igen och då sa jag helt enkelt att "nej jag har bestämt mig för att inte göra det, jag tror jag mår bra av att inte dricka, det är lätt att det blir för mycket". Detta bemöttes med ett litet erkännande av att hon bestämt sig för att inte ha Bib:ar hemma - "blir lätt för mycket då" sa hon. Och, ja, det kan jag ju skriva under på ;-)

Idag berättade jag för en annan kollega att jag bestämt mig för att inte dricka alkohol och då berättade hon att hon hade flera vänner som gjort just detta "och de verkar ju ha kul ändå på fester osv". Jamen visst är det så!

Fenix

Hej igen alla. Tack lillablå för ditt inlägg, men idol, nä nu får du lugna dig lite:-)
Stigsdotter: Har inte blivit så många tillfällen att förklara mitt icke drickande, eftersom jag med åren allt mer blev en ensamdrickare. Jag ville nog begränsa det sociala umgänget så mkt som möjligt, eftersom man inte kan kontrollera sitt drickande när man är bortbjuden eller när andra kan se på. Även om jag gömt alkohol i bilen för att kunna gå ut och fylla på när frugan varit chaufför. Sick!.
Inte så långt ifrån fyra månader nu, utan alkohol. Känns fortfarande helt naturligt att inte dricka. Börjar också få en viss koll på sockret. Jag vill gärna tipsa om en mkt bra bok, som ger en bra förklaring till varför vi hamnat i den här soppan. Jaget och Missbrukaren av Craig Nakken. Läser nu om den, och så otroligt många bitar faller på plats, när jag nu varit nykter en tid. Tar någon sida per dag, och det räcker för att varje ord är viktigt att ta till sig och smälta. Det är både tröst och hopp, att fatta att man i stort sett var chanslös om man hade det genetiska arvet att missbruka, och hög tolerans. Och vem vill egentlige motstå det första stadiet av missbruk som ger upphov till glädje, upprymdhet, nya idéer och ny stimulans. En rätt föföriska "kompis" att vara med. Och nu fattar jag på allvar att det första man måste göra för att börja tillfriskna är att acceptera den kluvna personligheten som skapas i missbruket. Jag måste ta fullt ansvar för både Jaget och Missbrukaren. Och när jag nu lär mig mer om missbrukets logik, förstår jag också varför jag åker till macken sent på kvällen för att köpa choklad och läsk jag inte inte vill ha och inte ens tycker är särskilt gott.
Ha det gott i kampen för ett bättre liv,
/Fenix

Klicka på länken nedan för att se hur boken ser ut
LÄNKTEXT

vana

är det så.
Jag märker tydligt av min personlighet som är som du beskriver den.
Nu jobbar jag för fullt med min bildhantering för en utställning.
samtidigt spelar jag ett spel på internet,helt besinninglöst.
Betapet.

Jag kommer att spela o spela o spela tills jag spyr.
Jag fastnar lätt i nåt o håller på ganska så maniskt.Ett tag.
Sen blir det ngt nytt.
Förutom bildskapandet förstås.
På måndag i fråga doktorn handlar programmet om Alkoholism.
Kanske kan va värdefullt för oss att se?

mulletant

Jaget och missbrukaren är väldigt bra! Jag hittade den via forumet i somras och har läst om och om igen. Allt gott till er! / mt

lillablå

du är min idol, så det så!
jag har följt din resa i två år, det har gått upp och ner, och fram och tillbaks, men du har aldrig, ALDRIG, jag säger det igen: ALDRIG gett upp, utan kommit tillbaka, kanske något frustrerad men likväl målmedveten, och nu till slut har du hamnat rätt! är inte det vad en idol är? en förebild? =)
så det så!
/k

Fenix

att du påminner mig om att min resa varit skakig och upp och ned. Har känts så bra länge nu, att det var dags för en rekyl. Har senaste veckan varit riktigt låg, trillat av det rosa molnet. Det kommer väl en tid när man inte längre bara kan leva bra på att man inte dricker. Det krävs mer än så. Går regelbundet på AA och det är bra, ska dit ikväll. Men främst måste jag inse och acceptera att en del av mig är missbrukare och dessa mönster träder fram när man minst vill det och önskar det. Det kommer sådana tankar som jag inte vill ha typ Äh, nu skiter jag i alltihop och börja dricka igen, vad spelar det för roll. MEN, som du säger lillablå, jag är frustrerad men målmedveten och att börja dricka igen finns ju egentligen inte min värld längre. Så jag är väl som alla andra, uppåt ibland och nedåt ibland.
Kram,
/Fenix

naiv

Tack Fenix för ett bra tips. Jag har börjat läsa i den och börjar förstå lite bättre. Min kärlek har problem med alkoholen, men hur ska jag bäst få honom att inse det? och att VILJA ändra beteende? jag kommer att förlora honom om han inte erkänner sitt beroende. Med det menar jag att spriten kanske vinner...Han dricker sig inte full, utan salongsberusad. Han blir glad och upprymd, men det är inte HAN utan nån annan då. Läste i boken att missbrukaren blir självgod och egocentrisk. Det stämmer, hur var ni när ni missbrukade? hur ska jag gå tillväga? gråta? be? berätta hur ledsen jag blir? berätta att han förändrats? blir andra i omgivningen som objekt som det står i boken? han kanske ser mig som ett objekt, nån som är till för hans skull...

naiva jag

Fenix

Ja, det bästa vore ju om du kunde be honom att bara läsa boken, så att ni har ngt att prata om. Det borde han kunna ge dig, om han menar allvar med ert förhållande.
Men det är ju mest viktigt att du inser vilken motståndare du har att göra med, så att du kan göra det som är bäst för dig själv.
mvh
/Fenix

lillablå

du, det är ok att inte må skitbra hela tiden...
det är väl det som är livet?!
har lite kontakt med en gemensam vän till oss, och också hon är nykter sen en längre tid tillbaka, och för det mesta rätt tillfreds och nöjd... och trots det får hon svackor... precis som du... och precis som jag... och det är OK!!! bara vi vet vad som inte hjälper oss... det hjälper inte mig att skita i vad jag vill och ta hand om andra, eller offra mina önskningar för att någon annan ska bli nöjd, precis lika lite som det funkar för dig att ta en öl för att må bättre... bästa medicinen för mig är att stänga in mig i mitt egna älskade hem, läsa en bra bok, lyssna på musik, ta en lång promenad eller hälsa på en vän som jag kan sitta tyst med om jag vill, eller prata med om jag vill det... lyssna till vad JAG behöver... egoistiskt?! ja, kanske det, men om jag inte får vara lite egoistisk ibland blir jag en överdjävlig människa att vara i närheten av... sur, grinig, och dessutom bitter... =)

är övertygad om att du tar dig upp ur din svacka igen... kanske lite svettig i pannan efter att ha traskat upp för backen, men när du väl är där så ser jag dig framför mig, stolt, rak i ryggen, flaxandes med dina vingar och vinden i ditt hår! japp, så ser jag dig! <3

har jag inte rätt, så säg?! =)
kraaam!
/k

Fenix

... jag ser mig som den stolte riddaren du utmålar stående på klippan med vinden blåsande i håret. Och du har förstås helt rätt, det är ju jag. Det tog sin tid av tvivel och gnissel, men nu har jag faktiskt kravlat mig upp och det har vänt. Återigen känner jag mig nöjd och tillfreds med mitt nyktra liv. Uppskattar verkligen att vakna och lägga mig nykter. Sedan alla små saker, som att kunna köra mig och min hustru till krogen, eller bion och det känns helt naturligt och hon kan dricka vad hon vill för att det frestar mig inte ett dugg längre. Nu ska jag studera boken om återfallsprevention, och gå igenom vad som är särskilt farligt för just mig, vilka fällorna är. Tänk att jag är gräsänkling en hel vecka, och tycker det är lite syndigt med en påse godis. Innan jag satte på korken var dessa tillfällen en enda stor möjlighet att dricka så mycket som möjligt, och lalla omkring ensam i mina fyllor. Som jag såg fram emot att komma hem från jobbet och sprätta upp den första ölen. Men också så deppad och nedslagen jag var efter bara en timme, när ledan över mitt drickande hann ifatt mig och jag ångrade att jag ens börjat.
Bra lillablå, vi kör positiv egoism så slipper vi bli sura, griniga och bittra:-)
Kraaam själv,
Fenix

lillablå

Det var väl det jag visste!
<3.

Fenix

känner att det är dags att skriva något. Jag mår för det mesta bra, speciellt med min nykterhet. Tror att jag håller på att matta ut sockerdjävulen så smått också, vi för en kamp. Har börjar köra någon aktivitet varje dag, gå, cykla eller träna, och det tror jag bidrag till att minska locktonerna från sockermissbrukaren. Solen skiner och det känns hoppfullt härligt när våren tar sina första stapplande steg. Snart är det fem månader utan en droppe alkohol, och nyligen träffade jag en gammal bekant på stan som undrade om jag vill ta en öl med honom. Nej, jag har slutat dricka, sa jag utan att jag riktigt hann tänka efter. Ja, vad skönt det måste vara på mornarna, sa han och så skildes vi åt efter en liten stund. Ibland förvånar man sig själv - kul!
/Fenix

Stigsdotter

...är ju också en djävul. Känner att han finns lite här hos mig med. En sak i taget hade jag tänkt tills någon här påpekade att ge efter för sockersuget även kan trigga ett alkoholsug. Jag skall också försöka träna lite mer, behöver ju inte vara så avancerat bara något litet varje dag (ner på golvet och gör armhävningar!).

Hoppas du och gamla vännen bestämde er för att träffas i alla fall (fika?) trots att det inte längre går att ta en öl ihop.

Ha d gott!

lillablå

Hoppas du får lite vårsol på nosen i helgen!
Så skönt att hörs att du har det bra!!!
Stora kramar!!!
/k