@vår2022 Det är sant. Allt blir som det blir och går som det går. Jag är oerhört sugen på att söka annat jobb, just för att jag känner mig så illa behandlad. Samtidigt är jag sugen på att drämma mina 31 jobbår i skallen på cheferna och hänga mig kvar med en dåres envishet.

Och ni här på forumet får följa med som hejarklack på den här resan också!

Kram 🐘

Fy och usch. Jag lider med dig. Och jag ser detta ske precis hela tiden. Spar, spar och spar- och så undrar man varför det går sämre?
Förstås verkligen koblaffa-känslan, men du vet ju också som jag att det är funktion och inte person man sparar bort. Jag har absolut varit med om att tvingas spara så att människor jag verkligen gillar- fått flytta. Men då gäller det ju verkligen att se till att ”det nya” blir bra för personen.
Bra där med dieten, kommer att behöva ta rygg på dig efter ett par veckor med restaurangbesök, glass och smågodis.
Men först ska det få vara höstlov.
Sen tar vi det därifrån.
Vad skönt att du har Emil! Kram 🥰

@Andrahalvlek Så himla trist! Förstår att livet suget nu. Låt det få suga lite grann för där inom dig har ju du de där superkrafterna inom dig som du kommer plocka fram så småningom. Men var sak har sin tid.

Varm innerlig kram ❤️❤️

@Se klart Ja, just nu får jag försöka sitta still i båten. Se vad de har att erbjuda mig, men jag vill verkligen inte putta ut någon annan heller. Fast samtidigt måste jag se till mitt eget bästa. Senast förra veckan tänkte jag att ett stort sparpaket är nog på gång snart. Att det skulle bli skönt att inte delta utan sitta på läktaren, för med mina 31 år på företaget sitter jag säkert liksom. You wish. Nästan ironiskt att jag tänkte så.

Kram 🐘

Jag har faktiskt sovit i natt. Vaknade 06.30 med ångestpåslag. Flyktkänslan är enorm men jag försöker sitta still i båten. Påverka det jag kan påverka, här och nu, nu, nu. Nu knägympa!

Kram 🐘

Jag väljer att inte ta det personligt. Jag förstår att det är dagtid som besparingen kan göras. Jag fattar att det är lättast för min chef 30 mil bort att välja bort mig, som han inte har en relation till. Ju längre bort från medarbetarna desto hårdare nypor kan man ha. Men jag ska fan jobba, visa att de går miste om något. Och jag har sagt till min chef att om det uppstår någon vakans under arbetets gång så är jag verkligen intresserad. Det är ju de här arbetsuppgifterna jag brinner för - varje dag känns rolig.

Som en ödets iron fattades det en nätverksprogramvara i morse. Helt borta. Är jag portad? Får jag inte jobba? Det visade sig att det gjorts en uppdatering, så det var enkelt åtgärdat. Kändes nästan lite symboliskt faktiskt.

Ni får ha överseende med alla mina inlägg om detta nu, men jag måste få ur mig alla tankar och känslor om detta. När jag skriver blir det mer verkligt på något sätt. Ord på pränt är viktiga. Och i efterhand kan man sen se hur allt utvecklar sig, till det bättre förhoppningsvis.

Jag märker att mina kollegor har drabbats av beröringsskräck. Allt är inte förhandlat än, vissa vet men inte den stora massan. Alla tänker ”Det kunde ha varit jag”. De vill inte störa, så de säger ingenting. Fy fan, mänskligheten är ynklig. Allra ynkligast just nu är min närmaste chef, som sitter i Kalmar. Vabbat två dagar, inte hört av sig på telefon eller mess ens.

Kram 🐘

Hade besökstid hos psykiatern idag. Det blev förstås mest ett samtal om den omvälvning som jag har ställts inför. Jag är förstås orolig över att få problem med sömnen och bli deprimerad igen. Samtidigt känner jag mig balanserad psykiskt, jag har goda rutiner för rörelse och sömn - och nu senast även kost. Jag tänker INTE tröstäta. Och absolut INTE tröstdricka.

Känslan idag är att jag mest känner mig förbannad. Jäv… idioter som inte fattar vilken tillgång jag faktiskt är, varken inom koncernen eller lokalt. På många olika sätt. Men jag tänker fan inte låta min självkänsla svikta på grund av detta. Jag vet att jag är duktig på det jag gör, och det tänker jag fortsätta visa till the bitter end.

Jag har också pratat med fackordförande, och vi har samsyn. Sen kan hon nog inte göra så mycket, men nu vet hon i alla fall hur jag tänker och känner inför förhandlingen imorgon. Nu på fredag skulle jag ha åkt på heldagskonferens med koncernkollegorna som jag snart ska lämna, och det skulle bli första gången som vi träffas och vi har jobbat ihop sen februari - utspridda över halva Sverige.

Men dit ska jag förstås inte, det vore konstigt eftersom de ska prata just om framtida förändringar. Istället tänker jag snudd på våldgästa mina kollegor på den enhet där jag likt en oönskad jojo kommer att hamna hos igen. Rent symboliskt ta min plats i rummet. Ja, det ska jag bannemej göra.

Just nu fokuserar jag på att sitta så still som möjligt i botten. Jag ska inte odla katastroftankar, jag tar beslut när jag väl får lösningar att förhålla mig till. Jag har inte bollen helt enkelt. Jag får bida min tid.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Skriv här så mycket du kan, bra att få ned alla tankar på pränt också inför kommande dialoger. Tänker mycket på dig. Så igen styrkekramar och håller helt med att VAB inte är en ursäkt när man är chef under dessa situationer, ett sms för att boka tid eller åtminstone något är ett minimum av vad man kan förvänta sig av en chef i detta läge om inte så bara för ren medmänsklighet. Vad bra att facket och du åtminstone har samsyn. ❤️❤️

Ja du, jag känner med dig. Bara bara att hålla blicken på en punkt, och jag vet av erfarenhet att dessa saker inte alls behöver ha med kompetens att göra- men ofta är det omorganisation för dess egen skull- så fruktansvärt tröttsamt.
Och så undrar ledbing varför ”nöjdindex” är så lågt…
Skriv här, om allt. Och dricka- nej det kommer inte på fråga. Jobbet är arbetslivet, och det här är livet-livet. Olika saker! Kram 🤗

@Andrahalvlek Tycker så synd om dig som ska behöva drabbas av detta och ägna så mycket energi på det. Jag hoppas verkligen att du ska kunna landa i nuet och ta det som det kommer, leva ditt mysiga liv med allt du har i det och njuta av det när du inte är på jobbet. Låta jobbrelaterade frågor stanna på arbetstid och låta det ljuva livet pågå mellan arbetslivets dagar. Kram❤️

@Andrahalvlek Lider med dig. Det är så konstigt att man inte har någonting att säga till om efter 30 år… De kunde ju ha resonerat med dig innan…. Men tyvärr verkar facket i allmänhet blivit rätt försvagat, förr hade man inte gått med på alla idiotier som händer nu.
Men hoppas det blir något du kan acceptera i alla fall!
Håller tummarna ❤️❤️🙏🏻🙏🏻❤️

@Andrahalvlek Läste också om din förändrade jobbsituation… Jättetråkigt!

Ändå positivt att läsa att du ser dig själv som en tillgång. Det är en styrka och någonting som säkert kommer få dig att landa i något bra jobbmässigt framöver. ❤️

I måndags var jag ledsen och uppgiven, igår var jag skitförbannad och i morse kl 06.30 väckte min hjärna mig med ett i princip färdigt brandtal. Det första jag gjorde när jag började jobba var att maila klubbordförande med alla argument jag kan komma på inför förhandlingen idag. Jag tänker strida för min plats i den arbetsgruppen. Punkt.

Nu har jag gjort allt jag kan. Och det känns som klubbordförande kommer att strida för mig också. Jag har ju suttit på arbetsgivarsidan i förhandling med henne - och hon är rätt skarp och duktig på att förhandla. Och nu har hon fått ved till brasan av mig. Väldigt hög nivå av rättvisetänk har hon. Jag har inte ingått i den lokala klubben på många år eftersom jag har varit chef tidigare, men vi känner ändå varandra rätt så bra. Hon vet vad jag går för.

Kram 🐘