@vår2022 Du skriver så fint och varmt och det här med att flyga , ta ut en riktning för att sen ompröva och ta ut nya riktningar ; där sätter du fingret på något och vilken fin metafor för vad jag känner att jag befinner mig i just nu 🙏❤️ Tack snälla 💕 Jag tänker ofta på dina kloka ord om värderad riktning , det har jag tagit till mig av och finns med i mina ”flygturer ” ⛅️ Hur det än blir så är det något jag vill hålla fast vid .

Tack snälla du för din värme och klokskap 💕

Hej @delfinen
Jag tycker det låter på ditt inlägg som att du planerar att ta ett återfall.
Många gör det- många gånger. Andra fortsätter med återfall tills de dör.
Jag tycker det också låter som om du har dåligt samvete gentemot Forumet. Ha inte det. Ingen här kommer att ge dig vare sig tillåtelse- eller förbud. Dessvärre är denna delen av resan något man måste göra själv. Ta beslut. Om och om igen.
Här finns oändligt mycket stöd för alla steg i processen, men just i delen Alkoholfri strävar vi efter just det och förminskar inte tankar om att ”ta några glas” då det för en nykter alkoholist kan vara livsfarligt.
Jag tycker du ska skippa de där glasen. Högst troligt är att du vet vad som händer om du dricker. Mindre troligt att du vet vad som händer om du INTE dricker. ”Några glas” är minst sagt en signal om att nu eller snart, så blir det rätt trist… Kram på dig!

@Se klart Jag tar till mig av vad du skriver och ska låta det sjunka in i mig. Jag ville inte i mitt inlägg vara ute med håven för att få varken tillåtelse eller förbud för något . Jag har heller inte synsättet av att jag förminskar vikten av några glas . Jag måste dock själv få komma fram till som du benämner begreppen av både alkoholist och återfall . På ett sätt är jag på en plats där jag tycker att jag ÄR fri från alkohol då jag uppriktigt tycker det är skönt att slippa . Jag ville med mitt inlägg bara ventilera mina tankar och känslor .
Kram

Ja jag menade ingenting som går emot det du skriver i sitt svar, inte min mening, men kanske tänkte jag på hur jag själv ibland kunde skriva för att kanske söka medhåll i olika frågor. Så det kanske var en själv-projektion? Kan det heta så? Helt klart är det ingen som ser någon som svikare här. Men däremot upplever man ju att det är en risk att efter en tids nykterhet känna som du skriver: ”Min rädsla för att hamna tillbaka i drickande varje helg , vissa gånger måttligt andra gånger inte alls måttligt , den är fortfarande riktigt påtaglig!”
Det känns oroligt i mig, och en signal kring att låta kroppen och knoppen läka lite till. Men det är såklart bara du som bestämmer! Kram 🌸

@Se klart Jag uppskattar din oro , och jag har inte heller släppt taget om den oron precis som jag skrev . Jag tror absolut att du kan ha en poäng i att det är en signal och att det jag behöver är att läka vidare och fortsätta utan alkoholen som störande moment . Jag uppskattar din omsorg och omtanke ❤️

@Delfinen80 Känner igen mig på pricken med det du skriver. Jag skrev också att jag tänker prova något glas när det är vid särskilda tillfällen för det var där jag var i min process då. Jag förbjöd mig inte utan hade en stark plan på ett glas framöver men jag ville vänta för jag var så nyfiken på hur mycket bättre jag kunde må än jag redan gjorde så jag tog ett nytt mål på tre månader till. Jag önskar av hela mitt hjärta att du kan ge dig själv den tiden, tre månader till.

När @torn skrev till mig på ett sätt jag då upplevde otrevligt med att jag är beroende och inte borde ta något glas blev jag så arg först men jag tror jag blev arg för att jag innerst inne på något plan misstänkte att han kan ha rätt. Idag är jag så oerhört, obeskrivligt tacksam över att han gjorde mig förbannad, haha.

Stanna kvar på forumet. Du är omtyckt och ingen dömer dig, vi gör inte så mot någon, vi vet hur det är och när man hängt med ett tag, jag i 15 månader, då har man förlorat många medlemmar men många gånger kommer dom tillbaka och då blir man så glad. Titta bara på @varafrisk eller @nydag. Skäms aldrig över vad du delar för tankar, skammen och skulden är beroendedelens kamrater, det är dina egna spöken. Vi finns här för dig och bryr oss om dig och önskar bara så innerligt att du ger dig mer tid men väljer du att testa en annan väg så finns vi lika glada i dig kvar här för dig❤️

@Himmelellerhelvette Tack för dina ord , värmen i de känns verkligen påtagligt ❤️

Jag är också glad och lättad över att Inte känna suget eller ge efter för alkohol trots att jag inte satt upp förbud . Som under kommande helg , eller en aktivitet nästa vecka där jag hade kunnat ”tillåta mig ” det där glaset . När jag verkligen känner efter så vill jag inte ha . Jag känner att det är en vinst och en framgång för mig och samtidigt känner jag såklart en oro över att mitt tillåtande tankesätt kan vara precis den ömma svaga punkten för att hamna där jag var förut . Men det är ju så det är , man kan ha flera tankar och känslor samtidigt . Jag ska också låta idén om att ta ytterligare ett delmål sjunka in 😊

Jag gjorde vid något tillfälle en liknelse med alkoholen och en våldsam relation , andra med mig har ju också gjort liknande jämförelser , och ser jag ur den metaforen idag några månader senare så tycker jag fortfarande att det stämmer . Rädslan för att hamna i klorna igen på alkoholen /utövaren är väldigt stark och påtaglig i början av ett ”bryt” - idag är jag inte skräckfylld men det betyder inte att jag känner oro /obehag och vaksamhet . Jag vill ALDRIG dansa den där dansen med alkoholen /våldsutövaren igen men vill /kan jag nån gång i en framtid vara ” i samma lokal och dansa ” men inte som att sitta ihop och inte nån relation utan som en ytlig bekant …. Det kanske jag aldrig kan ! Eller så kan jag det , för att mina erfarenheter lärt mig att vara enormt vaksam /beskyddande mot mig själv . Det är väl just så mina tankar snurrar , fram och tillbaka , fram och tillbaka .

Hursomhelst , jag gläder mig åt känslan att kommande två aktiviteter få känna känslan av lättnad av att slippa att dricka 😇

Tack snälla du 💕

Kikar bara in och säger med emfas att min kanske rättframma ton var endast av omsorg. Precis som @hoh skriver har vi sett så många komma- lyckas- och sedan börja lite omärkligt dividera eller diskutera om det ena eller andra, som om det gick att förvilla det som det handlar om. Att dricka eller inte dricka. Då röstar jag för inte. 🥰

@Se klart Jag uppfattade det som omsorg , ser nu att jag skrev ”uppskattar din oro ” men menade omsorg 😊 Uppskattar rättare sagt att du utrycker din oro . Vad vore detta forum om ni /vi förutom den extremt stora värmen som finns här inte heller vore rättframma ? Det vet jag sen förut och hade jag känt mig helt övertygad , bestämt mig för att alkoholen ska finnas med i mitt liv ja då hade jag bara fasat ut härifrån och inte skrivit något fler inlägg . Sen får jag ta ansvar för hur jag hanterar mina känslor som också uppstår av det rättframma och era kommentarer och tankar på mina inlägg 😉 Självklart sved det till hos mig men det är ju för att du träffade min svaga punkt , mitt tvivel . För det är jag tacksam , jag suger åt mig precis alla ord här inne.

Tack ❤️

@Delfinen80 Ett annat sätt att tänka skulle kunna vara att fråga sig själv, varför är det viktigt för mig att få dricka ett eller några glas vin? Vad är det jag saknar som kan uppfyllas med att dricka vin? En annan sak jag kom att tänka på är tanken på att vara i samma lokal och dansa som ytlig bekant. En fråga här att ställa sig skulle kunna var, vad är det som lockar att vara i samma lokal och dansa som ytlig bekant? Skulle det kunna vara att få uppleva en känsla av rus och glädje? Att få den känslan men bara lagom? Räcker det ytliga för att kunna släppa loss?

Jag tänker att det kan vara en hjälp på vägen i tankarna att utreda varför alkohol är viktigt för dig, vad det tillför dig och hur relationen till den ser ut. Vad ger alkohol för mervärde? Jag tänker att för att avstå så måste det nog finnas ett stort värde i att inte dricka. Likaså för att dricka så måste det nog finnas ett mervärde för att göra det. Ett bra sätt för att reda ut allt är att ge nykterheten ytterligare tid. Efter att ha varit på detta forum har jag ofta sett att det vid tre månader kan uppstå ett slags vakum eller en inre konflikt i att vara fortsatt nykter. Jag minns det som att jag blev lite blasé och typ ”blev det inte mer än så här” lite likgiltig på något sätt. Det händer mycket i processen i tiden mellan tre och sex månader och framåt. Tid och uthållighet är värdefullt. För mig förändrades mina tankar och känslor långsamt, även jag kunde ha tankar på att nu kan jag nog dricka ”normalt” men jag närde i dessa tankar och flyttade bort mitt fokus från det. För jag tyckte det var mer värde i att inte dricka än att i att kunna dricka måttligt. När jag drack tyckte jag det var värt att vara bakis eller ha ångest bara jag fick mitt vin och det korta ruset. När jag slutade dricka ändrades detta och då var det inte värt det längre. Bekostnaden blev för stor och inte värt det. Så i linje med sin värderade riktning, kan man också fundera på vad som är värt och inte❤️

Fortsätt klura, ge det tid och uthållighet är mitt tips❤️

Precis de här stigarna eller flygriktningarna behöver jag vandra ! För det krävs det precis som du säger tid och uthållighet . Just precis ; vad skulle det fylla för värde , vad är det som blir viktigt för att kunna hålla fast vid osv .

Jag värderar fortfarande så högt att somna nykter och att vakna nykter och ångest fri om helgerna . För min del är det en nästan berusande , kittlande känsla ! Så det är alltför värdefullt för mig och det vill jag inte släppa taget om.

Måste understryka - med min liknelse om dansen - där såg jag framför mig att dansa i samma lokal men med en distans (inte bjuda upp till samma eller liknande relation som förut )😉 Jag ska inte spinna vidare på den bilden , jag märker hos mig själv hur det känns allt mer tveksamt 😅

Tack kära du för ditt stöd och det betyder också mycket att flera av er känner igenkänning, just såhär vid tre månader ❤️.

@Delfinen80 Jag får dricka men jag vill inte är för mig en sanning med. Det beror helt på hur inställningen till det där ”får” ser ut.

Jag är verkligen livrädd för alkoholen/utövaren, jag ser den som en kidnappare. Om jag dricker har jag målat upp den mest fasansfulla bilden av att jag inom några år förlorat jobb, hus och familj. Mina barn vill inte ha med mig att göra, alternativt är de medberoende med mig och mår lika dåligt över att jag dricker som jag gör över att min mamma missbrukar. Jag vågar inte riskera det och nu när det gått så lång tid för mig utan alkohol har det blivit helt normalt att jag inte dricker, det skulle kännas väldigt konstigt om jag drack, precis lika konstigt som det kändes i början när jag inte drack på alla tillställningar och resor.

Som @vår skriver hade jag också en svacka vid tre månader där jag undrade om det inte skulle bli mer än såhär. Jag hade sånt enormt påslag av lycka i början för allt var så härligt, vakna utan att må dåligt gav mig dopaminpåslag varje morgon, vakna mitt i natten och somna om på någon minut gav mig dopaminpåslag när jag tänkte på det på morgonen, träna gav enorma dopaminpåslag. Det var så fantastiskt att inte må så skit som jag hade gjort innan men det normaliserades och jag kom ur min bubbla vid tre månader men med tiden och allt sjunker in och blir till en stabil härlig grund så förstår jag att det är så man ska må när man inte förgiftar sig. Som @andrahalvlek ofta skriver, man är mer grundad, mer chill, stressar inte upp sig, mer cool, svårt att beskriva med ord. Men jag saknade kickarna, när man är mer grundad kommer inte kickarna så ofta längre utan man är mer grundglad, grundharmonisk. Usch va svårt att beskriva, haha.

Kram kära vän

@Himmelellerhelvette Det är lite ”smekmånad ” kanske den första tiden för många i nykterhet ? Läser om andra och relaterar också till mig själv med att röja och fixa , större portion energi att göra saker och tiden tycks ha blivit större i omfattning också av att inte dricka . Minns också att jag kanske första månaden eller nåt sånt ofta tänkte under fredagar och lördagar ”tänk att jag inte dricker ” och var liksom lite uppfylld av det. Det är jag inte längre , då det nu som sagt känns främmande att jag sitter med vin eller annat i tv-soffan eller till middagen. Så den ”bubblan ” av eufori eller vad man ska säga är ju lämnad . Det blir ett litet tomrum , vakuum -känsla kanske 🤔 Kanske inte konstigt då att om inte ha ett sug efter det där vinet hemmavid så de där jäkla glasen vid ”speciella tillfällen ” för att en vill uppnå på något sätt annat än vakuum/tomhets -känslan .

Mer chill , mer cool det låter ju ändå härligt 🥰

Tack snälla du för omtanke och klokheter 🥰

@Delfinen80 Ja, håller med @Himmelellerhelvette och @Andrahalvlek, man blir mer grundnöjd, grundharmonisk, mer chill efter en längre tids nykterhet. Jag upplever lyckan på ett helt annat sätt idag och det beror nog på att jag kan hantera framförallt svårigheter i livet på ett helt annat sätt. Jag kan ta mig an det ett sansat och balanserat sätt. I det uppstår det en slags lycka då jag inte dräneras till botten av min energi, det går liksom aldrig så långt. För att känna lycka idag krävs det heller inte så mycket. Det kan vara så enkelt som att vila en stund efter jobbet, gå i skogen med mina hundar, få springa en runda på lunchen, höra att mina barn har det bra, en långkaffe i sängen på helgen eller ha kunna hoppa in och ta ett möte åt en kollega.

Idag, drygt två år som nykter, har jag så svårt att förstå min eviga längtan som jag hade efter pimplande av vin. Så klart var det mitt beroende som styrde över mig, men lättnaden av att inte behöva eller vilja pimpla vin är så oerhört stor. Det gör mig lycklig, att alkoholdjävulen inte längre styr mitt liv. Jag kan verkligen också få kickar av lycka och glädje emellanåt av lite vad som helst. Inte som kickarna som alkohol skapar, utan mycket skönare kickar. Inte en konstgjord alkoholkick utan en helt naturlig och äkta kick och den varar inom mig på ett helt annat sätt. Ruskicken av alkohol känns så plastig och det kan jag tydligt se i festsammanhang som jag deltar i nykter.

Tänker också att mycket handlar om att man rensar upp, sortera och bli god vän med sig själv, lyssnar på sig själv och reder ut där det behövs. Att man reparerar och bygger nytt där det raserat eller bildats stora hål. Att man får en bra grund att stå på och kan ta ut en riktning och fortsätta vandra på sin stig. I detta arbete hör alkohol inte hemma, det grumlar blicken, tankar och känslor. Man blir slö och tondöv.

Ha en fin fredagskväll!❤️

@Delfinen80 Jag fantiserar mycket om framtiden och alla nya saker jag kommer kunna uppleva som jag inte kommit på än vad det är. Bara att tänka på hur många möjligheter livet har att erbjuda när jag inte styrs av mitt beroende är härligt nog❤️

@Delfinen80 Läst den senaste diskussionen och minns att jag hade någon dipp vid tre månader. Jag hade nog trott att jag skulle känna mig toppen och superstolt och glad och raketer skulle avskjutas eller nåt. Men så var det inte. Det hände liksom inget särskilt.
Numera efter åtta månader inser jag att processen ofta går med myrsteg. Man ser inte förändringarna förrän efteråt.
Oftast tänker jag inte på alkohol längre, det tillhör någon slags förfluten tid. Men när jag tänker på det så vet jag att det inte är något jag vill ha. Jag vet att det finns en del som kan lära sig dricka måttligt, men vad skulle det ge mig?
Bara en massa oro och trassel, känns det som.
Och för vad? Jag dricker lika gärna en god alkoholfri drink eller öl.
Jag är inte konstant lycklig nuförtiden, men jag känner att jag viktigare saker att göra och tänka på. Jag har en ide om att jag ska kunna utvecklas som människa, trots att jag är drygt 70. Finns så mycket jag bara dränkt i alkohol. Nu klarar jag att ta itu med saker istället.
Mitt svamliga inlägg går ut på att jag tror att man verkligen ska fundera på varför alkoholen är så viktig (om det känns så). Vad är det som du söker i den. Vad är det du saknar, är det alkoholen eller något annat?
Oavsett hur du gör så tror jag också att du ska ge processen mer tid. För jag tror att det är det viktigaste att komma på just det. Bara så kan du bli verkligt fri.
Och det visar sig med tiden.
Kram ❤️❤️🙏🏻