av Denlillamänniskan

TessanTuss
tors, 2024-02-15 - 13:18

@Denlillamänniskan Det var just att alla andra (tror man) kan dricka lagom. Jag tyckte det var mysigt m vin till maten,AW m vänner och en drink på stan.
Det kändes lyxigt och att jag var värd det. Tänkte att mitt nyktra liv var lite onödigt präktigt… Men istället för mys o lyx blev vinet till förnedring o självförakt!
Tänkte att nästa gång ska det bli kontrollerat…. Ville ju vara som alla andra….
Men bara jag känner min ångest. Den vill jag INTE ha tillbaka! Livet blir, för mej, mycket enklare, mysigare och lyxigare när jag är nykter.

Lite svårt att förklara ….,

hoppfull2024
tors, 2024-02-15 - 15:18

@Denlillamänniskan hej, tänkte dela med mig lite om hur jag tänker kring att kunna dricka måttligt. Jag tror att var och en får prova sig fram till det själv, ingen kan gå någon annans väg. Nästan alla jag mött på min resa mot nykterhet, oavsett var man befinner sig på spektrumet från riskbruk till beroende, har haft en önskan att kunna dricka socialt framförallt i början. Få klarar det och det enda jag vet är att jag klarar det definitivt inte och jag har accepterat det till slut, även om det tog lång tid och många återfall som jag gärna varit utan. Jag tror att en del som är riskbrukare kan klara det, men det kräver ett stort mått av självdisciplin. Jag vet att när jag läste Beroendepsykologi vid Göteborgs universitet för några år sedan bedrevs det forskningsstudier med nya mediciner som gjorde att riskbrukare kunde stoppa sitt intag efter X antal glas, vilket gett positiva resultat. Själv tillhör jag de som är beroende men tycker det är skönt att vara nykter och jag vet hur det skulle se ut och sluta om jag skulle dricka. Men vi är ju alla olika och på olika destinationer på nykterhetsresan. Visst kan jag ha sug ibland och att läsa på forumet och ta del av framförallt de som har längre nykterhet men även de som har det tufft eller tagit återfall har hjälpt mig mycket i svåra perioder. För när man tar bort alkoholen kommer ju det andra ikapp en i livet och där tycker jag att det finns mycket kloka tankar från de med längre nykterhet som arbetat med sig själva.
Hoppas mitt inlägg kan ge dig något litet som kan knyta an till din önskan om tankar kring måttligt drickande. 😊

Denlillamänniskan
tors, 2024-02-15 - 18:31

@TessanTuss @hoppfull2024 Tack för att ni försökt förklara. Jag undrade hur andra tänkte, eftersom jag märker att det liksom blir "blankt i huvudet" när man tänker på att dricka "lite grann". Har ju läst ett antal beskrivningar genom åren hur många tror att; Nu, när jag varit nykter X antal dagar/veckor/månader, så kan jag nog dricka måttligt. Sedan provas det, och det brukar sluta med För Mycket, För Ofta och Vid fel tillfälle. Jag har alltid undrat; Men vänta nu, den här människan verkar ju klok och förståndig, hur gick det här till? Vad hände? När jag nu själv varit nykter några veckor, så börjar det även hos mig dyka upp idéer om att DET KANSKE GÅR!! Men när jag sedan försöker analysera varför det skulle gå så himla bra, så är det just blankt i huvudet. Det finns ingen substans i de tankarna. De är som knäppa infall. Var det så för er??

Jag har också läst gånger då Återfallet långsamt har byggts upp. De som har varit nyktra länge, brukar känna igen symtomen så snabbt, att den som närmar sig återfallet inte ens hunnit märka det själv. Är det så det går till? Att man liksom långsamt och lömskt mjukar upp sin önskan att inte dricka så att det sedan sker nästan automatiskt?

Jag skrev att ta beslutet att sluta dricka var som att gå över en liten garnbit som låg på vägen. En liten obetydlig och mjuk gräns som bara passerades. Sen bestämde jag mig för att om jag börjar dricka igen, så får det bli rejält på en gång. Inte två små oskyldiga glas (Det gick ju bra det här, jag kan dricka måttligt). Jag har kanske tur att jag inte har en massa AW, tjejmiddagar och resor för mig. De mesta av mitt sociala liv sker med nyktra aktiviteter, tursamt nog.
Men jag märker ju att jag ändå kan drabbas av tanken; Ett glas skulle ju sitta fint. Det är då det är skönt att rätta sig själv; En Box var det ju! Och då känns det så absurt så att jag avstår. Har aldrig klarat att dricka en box.... som tur är.

Så, det var en hel del tankar. Undrar hur de som bestämt en tid typ en månad, tre månader eller var det nu kan vara, avslutar sin nyktra period. Är det någon av er som bestämt sig för att hålla upp en period som har funderat på hur det ska se ut att börja dricka alkohol igen? Blir det fullt ställ, varannan vatten, bara på helger, max tre glas eller finns det någon annan tanke? För egen del har jag redan provat alla fina sätt att hålla konsumtionen städad. Det var ett fasligt räknande och förhandlande med mig själv. Det var helt meningslöst, som jag ser det. Bara ett bevis på att jag hade ett knepigt förhållande till alkohol. Men visst finns drömmen där; att jag hux flux dricker lagom mycket utan någon som helst ansträngning. Blir inte klok på det här. Ursäkta ett långt och babbligt inlägg!

Amanda L
tors, 2024-02-15 - 19:45

@Denlillamänniskan Jag försökte dricka måttligt i många år och misslyckades ständigt. Så den tanken har jag prövat och förkastat. Numera mår jag så bra att jag inte tycker att ett glas vin kan uppväga det. Och absolut inte värt risken. Man kan ändå inte må bättre än bra. Vet inte om det är begripligt.
❤️😀

Denlillamänniskan
mån, 2024-02-19 - 12:26

@Amanda L Mycket begripligt och största klarhet!
Det där med att må bättre efter en tids nykterhet, stämmer verkligen. Mitt liv har inte blivit roligare så där av sig självt. Men jag har haft mer mental energi att ta tag i saker och jag är mer sams med mig själv.

Behovet att sätta lite guldkanter på mina ensamma helgkvällar har jag löst med att ta ett glas alkoholfritt rödvin till middagen. Köpt blommor, dukat fint och tänt ljus. De första veckorna som nykter, ville jag inte ens laga god mat. Det blev bara nyttiga rätter eller pannkaka med glass och sylt. Alltså rätter som ej förknippas med vin.

Vad jag märker av den här perioden som gått, är att jag varit vansinnigt fokuserad på mig själv, nästintill på nivå med narcissisternas självupptagenhet. Börjar bli trött på mig själv. Tur att jag lever ensam, så att ingen annan har behövt utstå den här egotrippen som nykterhet inneburit!

De gånger jag blivit sugen på alkohol, har jag sagt till mig själv; Äsch, du kan dricka imorgon om det nu är det du vill. Ett bra sätt att ta en dag i taget.

Ha en skön måndag!

Se klart
mån, 2024-02-19 - 21:58

Under mitt första nyktra år tänkte jag ibland ”idag är jag nykter, imorrn- får jag se då”, därför att det kändes orimligt att tänka ”aldrig mer”. Det är en stor omställning på många plan- och det är en utveckling som fortsätter- ibland lite ryckigt. Ibland är det tufft att leva i verklighetens verklighet- varenda dag,
Men så småningom känns allt annat än det- helt vrickat. Alltså helt. Knäppt.
Jag tror- eller jag är säker på att det har stor betydelse att vara och förbli nykter, än att ”dricka ibland”/undrar om det går/det funkar ett tag eller inte.
Det är som att flytta till ett nytt land. Man måste lära sig språk, kultur, få nya vänner, hitta till posten, fatta moms och skatt, lära sig allemansrätt och få en bank-kontakt. Det låter väldigt tråkigt och ibland är det till och med tråkigt att vara nykter- men för mig- är alternativet, eller det finns inte. Jag skulle beröva mig nästan allt som jag numera värdesätter mest i livet. Utveckling, morgonkaffe. Lära mig nya saker, dra gränser för vad jag orkar. Säga ifrån. Odla tusen blommor. Säga ja. För att jag vill- och inte för att jag borde.
Det är en gigantisk centrifug och sortering som pågår, parallellt med lugn och nån grundläggande ro och tro och tillit.
I hast! Kram.

Ny dag
tis, 2024-02-20 - 07:59

@Denlillamänniskan Oj vad jag känner igen dina tankar på att en dag kunna dricka måttligt men det kommer inte gå för min del och jag tänker hur bra @Se klart beskriver det att det man mest värdesätter i livet går förlorat om man väljer alkoholen igen.

Denlillamänniskan
fre, 2024-02-23 - 13:19

Reflektioner inför ytterligare en nykter helg:
Läser en artikel i SVT nyheter. CAN har konstaterat, utifrån sina tämligen seriösa intervjuundersökningar, att en stor del av den vuxna befolkningen dricker över gränsen för riskbruk. De uppskattar att 3,3 miljoner människor i Sverige dricker mer än måttligt (alltså en tredjedel av befolkningen) Innebär att ungefär hälften av den vuxna befolkningen krökar rätt bra. En del mer andra mindre. Det får mig att undra om folk sådär i allmänhet är sopiga på att koppla av och roa sig utan att använda alkohol. När jag drack, så var det väldigt kopplat till ensamhet, roliga tillfällen och att koppla av och få respit från ett krävande liv. Så jag förstår att många finner en anledning att dricka när livet mycket handlar om att prestera och att hantera sin själ.

Tänker också på det där med gränser. 10 standardglas per vecka och max 4 per tillfälle. Det är här det blir lite skevt, även om det säkert är bra att ha ett mått att utgå ifrån. Tidigare har ju män "kunnat" dricka upp till 15 standardglas per vecka. Många av dem har nu halkat in i ligan för riskbruk. Men det jag tänker på är det där med "måttlighet". Uppenbarligen ett rätt flytande begrepp. Många som har ett begynnande alkoholproblem sätter just gränser vid 10 glas/vecka. Jag som är lite Old School räknade med nio glas i veckan. Stod ju inte med decilitermåttet och mätte direkt, utan tänkte att en flaska vin är fem glas (Ja, jag vet.. jag var generös).

Numera ser jag det såhär: Antingen är alkohol oviktigt, och då räknar man inte glasen, eftersom man ju knappt dricker något. Eller så är alkohol viktigt. Då vill man helst inte räkna, men blir tvungen till det för att "vara måttlig". Är man riktig proffsdrinkare så måste man räkna på åtgången så att alkoholen inte tar slut. Hur man än gör som drinkare, så kommer man skaffa sig en kemisk obalans i hjärnan och ägna rätt mycket tid åt bakfyllesvettning, hjärtklappning och en känsla av att man inte gjort som man tycker att man borde.

Jag värjer mig därför hårdnackat mot allt sorts snack om "måttlighet". Inte för att det är omöjligt att uppnå för den som inte är alltför beroende, utan för att det underförstått menas att ALKOHOL är VIKTIGT.

Sen lever vi ju också i en tid då det är så eftersträvansvärt att "MÅ BRA". Vi lägger sjukt mycket tid, pengar och ansträngning på att MÅ BRA. Vi reser, vi köper saker, kläder och nya handdukar som går ton i ton med vårt fina badrum. Man ska träna och dricka färskpressad juice, gå på yoga och umgås med vännerna. Det är inget fel med det, för det är trevligt och hälsosamt. Lyckas vi inte med att MÅ BRA så tar vi läkemedel, för det är så oacceptabelt att må dåligt. Vad har det här med nykterhet att göra, tänker du kanske? Därför att diskussionerna på forum handlar om samma sak. Vi MÅR DÅLIGT för att vi dricker eller för att vi "förbjudit" oss att dricka. Vi MÅR BRA för att vi är nyktra och uppnår milstoplarna som räknas i nyktra dagar/veckor/månader/ år. Nu hårddrar jag det hela, för att göra poängen tydligare. Tänk om man bara skiter i hur man mår?

Under min nyktra period har jag lärt mig att fullständigt skita i hur jag mår. Däremot har jag lagt ned enorm energi på att göra mitt liv MENINGSFULLT. Har inte behövt köpa någonting för att att uppnå detta. Går min långa promenader, äter nyttigt och har en enkel livsstil. Tankar på alkohol har förskjutits från att känna efter hur jag mår, till att handla om huruvida det skulle vara meningsfullt att dricka. Hittills finns det ingen större mening med det. Det är därför som jag kan säga till mig själv; Äsch, du kan dricka imorgon om det nu är det du vill. Men jag fattar egentligen inte meningen längre med att dricka alkohol. Det är bra. Sen mår jag lite olika bra olika dagar, men det är inget jag fokuserar på. Jag vet ju att det alltid känns bättre om jag går några kilometer.

Denlillamänniskan
fre, 2024-02-23 - 13:27

Okej, klart jag gjort mer än bara ätit grönsaker och varit ute och knallat. Har funderat över min jobbsituation och därför varit på en arbetsintervju. Inser att min ekonomi är så bra så att jag skulle kunna vara utan arbete några månader, om jag vill. Skönt att inte vara tvungen att jobba. Gör det för att jag gillar mitt jobb. Har deltagit i nya aktiviteter och fördjupat meditationen både med kropp och sinne. Allt för att skapa så mycket mening jag kan.

Ny dag
fre, 2024-02-23 - 13:41

@Denlillamänniskan Kloka reflektioner ang måttligt drickande eller inte. För övrigt också intressanta reflektioner kring måendet. Jag ska anamma inställningen hur jag mår och försöka fylla mina dagar med saker som är bra för mig. Tillhör dock dom som behöver läkemedel för att inte helt klappa igenom men undviker alla läkemedel som kan leda till beroende/toleransökning. Tillsammans med forumet håller vi oss nyktra och reflekterar. 🥰

Denlillamänniskan
tis, 2024-03-05 - 17:52

Nu har jag varit nykter i två månader. Det börjar bli en vana.
Tänker en del på hur det ska bli framåt. Jag har ju inte satt upp några mål när det gäller tid, utan bara fortsatt framåt. Målet var att alkohol skulle bli oviktigt i mitt liv.

Emellanåt tänker jag på om och när och hur det skulle vara att dricka vin.
Den största skillnaden som jag har märkt, är att jag alltmer börjar tänka; Vad skulle det vara bra för? Jag har ju druckit så mycket och så ofta förut, så valet att avstå är mer intressant. Hur är livet när alkohol inte längre har någon laddning?

För mig känns det fortfarande konstigt att vara en person som inte dricker alkohol. Sen har jag märkt att jag ofta druckit för att känna mig trygg och balanserad. Suget har ofta kommit när jag känner mig överväldigad av social interaktion. När jag behöver landa i mig själv, hitta tillbaka till någon sorts trygghet. Komma hem, zooma ut och bara rikta fokus inåt. Det är vid de tillfällena som vinet varit en snabbtransport till inre lugn och världen utanför stängts av.

Inser att jag jagat trygghet i hela mitt liv. Känns ju rätt patetiskt att vinet skulle vara en trygghet, för grava alkoholproblem är ju en megafaktor för att röra sig mot otrygghet. Socialt, materiellt och hälsomässigt.

Alkohol verkar som den största paradoxen; Det man tror att alkoholen ska kunna erbjuda, är just det som tas ifrån en allt mer när man dricker. Det upptäcker man märkligt nog, först när man slutar dricka.

Detblirbättre
tors, 2024-03-07 - 17:44

@Denlillamänniskan oj vad väl beskrivet om vinet som en snabbtransport till inre lugn. Exakt så har det varit för mej. Sociala situationer suger musten ur mej. Trodde länge jag var extrovert men är nog snarare introvert. Och jag har också jagat trygghet hela mitt liv. Att dricka vin har varit som att bädda in sej i bomull.
En stund, tills det sen blir ångest och hjärtklappning och skit.

Blidenjagvillvara77
tors, 2024-03-07 - 18:27

@Denlillamänniskan så himla träffande det du beskriver! Exakt så är det för mig också men du satte verkligen ord på de känslor jag själv gått/går omkring med! Jag tänker att vi är såna personer som utåt sett har hög social eq och förmodligen uppfattas som extroverta och social fast det egentligen är tvärtom. För mig har det inneburit en press av att leverera den bild andra har om mig, som egentligen är fel. Inte konstigt man är trött! Men precis som du beskriver bidrar ju inte vinet med något positivt mer än högst ett par timmar. Sen går det bara utför och priset dagen efter betydligt högre än insatsen.

Blidenjagvillvara77
tors, 2024-03-07 - 19:30

@CMG kunde vara jag som skrev det där! Exakt så är det! Men vi får påminna oss själva om att det är en falsk trygghet som inte alls hjälper oss i den riktning vi vill. Vi mår bättre utan. Vi behöver istället för att säga ja till alkoholen lära oss att säga nej till sådant vi egentligen inte vill eller orkar. Vi kämpar på en dag i taget 🙏 och som du skrev tidigare: vilken himla tur att detta forum finns!! 🙏🙏🙏

Denlillamänniskan
fre, 2024-03-08 - 09:13

@Blidenjagvillvara77 @CMG. Tack för er fina respons. Det känns skönt att det är fler som känner igen sig! Att vara introvert är ibland svårt. För man kan ju vara väldigt socialt välfungerande ändå, som ni säger.

All värme till er!

Denlillamänniskan
tis, 2024-03-12 - 05:31

Igår kändes det som att jag ville pausa från nykterheten. Har tänkt på en del jobbiga grejer under helgen. Kan konstatera att alla mammor inte är snälla och jag hade ingen snäll mamma, tyvärr. Försöker minnas hur det kändes att vara jag som femtonåring. Klara sig själv hela tiden. Inte ha något stöd hemma. Försöka hitta en väg att gå, tänkte ofta; Det blir bättre sedan när jag är stor och kan ta egna beslut. Många saker blev ju riktigt bra men känslan att inte ha någon hjälp och att bli tvungen att klara allt själv har hängt med mig.

Så. Åter till gårdagen. Jag hade en stor lust att köpa mig vin. Som ett stöd och en tröst för att orka tänka på och känna efter hur jag egentligen hade det. Större delen av mitt liv har passerat och på något sätt måste jag ju förlika mig med att det är som det är, samtidigt som jag behöver fundera över vad jag vill i framtiden. De år som återstår när jag är självständig, självförsörjande och frisk. Vad vill jag göra av den tiden och vad kan jag göra? Jag kan inte tänka som när jag var ung; Det blir bättre sen. Jag kan helt enkelt inte vänta på sen. Det är nu det gäller.

Så det börjades fundera; Vad ska jag köpa, hur mycket? Visst blir det skönt med en timeout, jag är ju ledig några dagar nu. Å andra sidan; Vad tror jag att jag ska uppnå? Kan jag stoppa i tid och slippa bakfylla? Är det bättre att bara köpa två öl? Under tiden förhalade jag inköpen av alkohol. Åkte och gjorde det jag skulle. Passerade systemet två gånger på min färd. Körde slutligen in bilen på parkeringen, stängde av motorn och satt kvar en lite stund. Sade till mig själv; Antingen vänder du bilen nu och åker och handlar, eller så bestämmer du dig för att du kan dricka imorgon, om det nu är det du vill. Börjar bli en vana att skita i att ta beslut om att dricka. Skjuta upp beslutet till en annan dag.

Det slutade med alkoholfri Oddbirdbubbel som jag hade hemma, en varm dusch och serie på Netflix. Kan konstatera att jag börjar uppnå målet att alkohol inte ska vara viktigt längre. Gillar känslan av att jag kan bestämma själv, inte dras med i alkoholromantik som jag bygger upp åt mig själv. Inser det ofta helt meningslösa med att dricka.

Men jag har ju inget tidsmål med nykterheten. Den får bara finnas där tills vidare. För egentligen spelar det ju ingen större roll ifall jag dricker en kväll eller inte. Livet är livet iallafall, och livet behöver hanteras ändå. Det är väl det jag håller på med i första hand, och alkoholens roll i det arbetet är inte helt glasklart för mig ännu.

Detblirbättre
tis, 2024-03-12 - 07:23

@Denlillamänniskan nej men detta kunde ju precis vara jag! Fast du har varit nykter mycket längre än jag. Har också levt största delen av mitt liv. Vet att tiden är begränsad. Har inget behov av att ”leva till 100”, tror jag utan vill känna mej frisk och stark just nu. Och där kommer vinfrågan in. A har varit det mysiga och kravlösa sällskapet men kan helt enkelt inte vara det längre.
Tufft av dej igår att klara suget. Känner igen detdär förhandlandet med en själv. Och otroligt att a ska ta så mycket mental energi!