av Kameleont

Jenny
fre, 2024-02-16 - 15:10

@Kameleont Jag tycker inte alls att ditt resonemang låter stolligt, snarare klokt och väldigt igenkänningsbart!

Det är vanligt att vilja förändring och samtidigt känna ett starkt motstånd. Det är ju precis som du skriver vanor som blivit till en vardag för er båda. Att känna en trygghet i det som är förutsägbart, och en rädsla inför det som är ovisst tänker jag är vanliga känslor när man står inför en förändring. Frågan är om det är en anledning att låta bli?

Ta hand om dig!

Kameleont
lör, 2024-02-17 - 22:46

Tack alla för kloka råd!
Det här forumet är så utvecklande o läkande.
Några reflektioner:

Förstår med hjärnan att jag är medberoende men hjärtat säger 'Nä, så kan det inte vara'.

Jag är inte rädd för att bli själv, trivs med bara mig. Behöver tid själv för att må bra. Är till stor del ganska introvert. Jobbet är mycket människor o intryck o känslor.
Finns inte tid till återhämtning, varken på jobbet eller hemma nu.
Känns som allt går snabbare o snabbare runt mig, samtidigt som jag rör mig i slow motion. Går i baklås när jag ska försöka vara effektiv.

Är så mycket annat som skulle ändras i vårt liv om vi gick skilda vägar. Så klart, är ju så för alla som tar stora beslut o förändringar i livet.
Det är inte det jag vill. Vill inte lämna. Har alltid varit vi två.
Är inte där i tanken, inte alls nära att lämna. Vet inte vilken väg jag ska ta.
Vill få honom att vakna upp!
Vill att han ska må bra.
Jag vill må bra.

gladpålåtsas
sön, 2024-02-18 - 09:34

@Kameleont känner så väl igen mig i ditt senaste inlägg, jag är inte rädd att bli själv men vill ändå inte lämna. Allt vi har byggt upp tillsammans efter över 20 år. Jag är så arg på mig själv att jag tillåtit det här under så lång tid och att jag ändå inte lämnar. Är det medberoende som styr oss så?

Samsung50
sön, 2024-02-18 - 09:44

@Kameleont har du funderat på att ta hjälp med ditt medberoende tex genom samtalsstöd? Ni behöver båda kämpa och göra en förändring, han med sitt beroende och du med ditt medberoende. Ni behöver göra era egna resor. Att du startar din resa kan göra att även han gör en förändring. För ingen någonting kommer det nog fortsätta på samma spår.. Om era liv ser ut på detta sätt om ett år, fem år, tio år. Hur skulle uppleva det?

Kameleont
lör, 2024-03-09 - 23:25

@Samsung50
Tack för fina tankar o råd! Javisst har jag funderat på samtalsstöd. Tror det skulle vara bra o nyttigt o hjälpa mig sortera i alla funderingar. Gick på KBT för många år sen. Gav en del verktyg då, men nu vill jag hitta en bra psykolog. Har även funderat på parterapi med min man.
Vilket det än blir är det en stor puckel att ta sig över att bara göra det.
Är mycket annat som också tar ork just nu, på jobbet bla, jag orkar inte driva på överallt hela tiden.
Skrämmande bra bild du målade upp åt mig... Samma liv om 5 eller 10 år?!
Nej tack!

Kameleont
lör, 2024-03-09 - 23:37

@Snödroppen
Tack för att du bryr dig om! 💕
Det är mycket som är kämpigt nu, samtidigt som vissa dagar är helt okej här hemma. Kärleksfulla.
Men i slutändan dricks ändå för mycket alkohol av mannen. Oroväckande. Lika. Sorgligt.
Tar till mig av rådet/råden ovan...

Blir jätteglad att du fortfarande har ditt mål att börja springa när vårsolen lockar igång dig!
Det är så skönt att röra kroppen i den tackt o fart man själv vill, få upp lite flås, svettas o komma ut i frisk luft o natur.
Har du unnat dig någon fin löpartröja eller dylikt då? Det hjälper till 😉
Heja heja! ☀️

Snödroppen
mån, 2024-03-11 - 22:21

@Kameleont
Man bryr sig, precis som du göra fina du.
Förstår att det är tufft med växlingar och ändå är det en sak som inte ändras: det slutar alltid med att det blir för mycket.
Du behöver inte förändra på något men du kan om du vill, göra små förändringar för sig själv.
Vet du vad? Jag köpte en fin keps till mig själv häromdagen och jag känner fortfarande utmattningen i kroppen.
Var rädd om dig fina du, hoppas du skriver mer och känner stöd här ❤️

Kameleont
lör, 2024-03-16 - 17:13

@Snödroppen
Jag blir glad o bara ler åt din fina keps. Härligt! Små saker man ska unna sig som lyfter känslan av eget värde.
I fredags behövde jag muntra upp mig inför jobbdagen (tuff vecka) o för att få lite helg känsla. Målade lite glitter på naglarna.
Funkade väldigt bra för humöret!
😊

Uppgiven74
sön, 2024-03-24 - 03:57

100% igenkänning på ALLT du skriver 💕
Klockan är snart 04 och jag ligger sömnlös av oro för vad jag borde göra om några timmar men som jag är ganska säker på att jag inte kommer våga.....
Kram

Kameleont
mån, 2024-03-25 - 00:20

Äntligen har jag sagt något!

Efter månader av frustrerad tystnad öppnade jag munnen ikväll.
Han var inte nykter men... Kan inte vänta på något slags perfekt tillfälle.
Ett lugnt, respektfullt o givande samtal blev det. Ärligt.
Känner lättnad.
Sa ungefär Märker att du fortsätter dricka öl, det gör mig orolig, hur mår du?
Han höll med! Några lama ursäkter kom det först men han har tänkt lika, att det blir för ofta. Han tror inte han är beroende. Hm... Tror heller inte han kommer få abstinens. Hm...

Så han ska sluta säger han.
Jag uppskattar hans vilja o satsning men nu får hans handlingar närmsta tiden utvisa det faktiska läget med beroendet tex.
Jag var också ärlig i vad jag ser o vad jag inte håller med om o tror, o hur jag mår i detta. Vågade inte lägga alla korten på bordet, då jag inte ville skambelägga för mycket. Det gagnar nog ingen.
Hålla fokus på det positiva i det öppna samtalet för stunden.
Samtidigt väl medveten om hur verkligheten ser ut för de flesta alkoholister o risken för att det inte kommer bli som han tänker o ville just nu ikväll.

Känner ändå ett litet hopp tändas och jag behövde verkligen det nu.

has
tis, 2024-03-26 - 16:56

@Kameleont så fint att ni fick ett bra samtal! Oavsett vad det resulterar i så blir det ju ytterligare en pusselbit med information för dig.

Förhoppningsvis ett steg mot förbättring, om inte så är det ändå information (även om det kanske inte är den information du önskar dig och vill ha).

Varje litet steg räknas! Ta hand om dig💗

Kameleont
sön, 2024-04-07 - 23:28

Sedan samtalet för två veckor sedan har min man inte druckit.
I alla fall inte vad jag märkt.
Jag tycker om det jag ser, en lite piggare o fräschare man, men jag börjar också tvivla.
Kan det stämma?
Har han verkligen inte druckit?
Kommer det hålla i sig, nykterheten?

Jag är mest bara less o irriterad på honom. Oavsett nykter eller ej. Bara less. Känns orättvist nu när han gör något rätt.

Tvivlet gör att jag letar tomma burkar igen. Eller jag har eg inte slutat hålla räkningen helt någon gång. Vet de vanliga 'gömmorna' o där är just nu tomt o orört sas.

Med vår något veka samtalshistoria, har jag ju inte frågat honom heller.
Bör väl göra det...

Blir misstänksam på om det går så bra som det verkar. Särskilt när jag scrollar runt bland trådarna här. Inser hur vanligt det är med återfall o smusslande. Bra att inte vara för blåögd, samtidigt som jag vill ge honom kredd för vad han ändå gör här o nu.
Om det stämmer vill säga!
Fast jag tror det.

Suck, dessa tankar o tvivel!
Tröttsamt o dränerande.
Och ändå är ju läget försiktig optimistiskt just nu.

Hoppas jag...

has
mån, 2024-04-08 - 16:42

Hej @Kameleont! Inte konstigt alls att du känner tvivel & irritation. Vid beroende så är ju just lögner och smygande ett av symptomen, så det är verkligen inte lätt att veta vad som verkligen är sant!

Det är också svårt att styra om uppmärksamheten till oss själva och våra egna behov efter att ha varit på helspänn och försökt få rätsida på alla känslor om att något inte stämmer en längre tid.

Min man har nu varit nykter i drygt två månader, och det är först nu jag börjar uppmärksamma hur stressad jag känner mig hela tiden. Vid enkla uppgifter som att ta hand om disken märker jag att jag försöker göra det snabbt, fast jag inte alls behöver.

Och då lever vi ju inte ens tillsammans just nu.

Har i mina samtal förstått att det är för att min kropp fortfarande försöker skydda mig och inte har hängt med i att mycket har förändrats och det nu går bra att koppla av lite.

Har tyckt att det är väldigt störande eftersom jag är sjukskriven för stress och vill vila för att kunna börja jobba igen.

Men inser samtidigt att det inte är konstigt att det är så här och försöker se medvetenheten som ett steg i rätt riktning.

Så försök ge dig själv tid. Och känna efter vad det är du behöver nu.

Skulle det hjälpa dig om din man lämnar blodprov? Finns det något annat han kan göra för att det ska kännas tryggare för dig? Känner du i sådana fall att du kan prata med honom om det?

Jag tänker att ni fick ett fint samtal sist ni pratade, kanske behöver du fler såna samtal? Kan du berätta för honom vad du brottas med och höra vad som är svårt för honom just nu?

Rom byggdes inte på en dag, saker tar (tyvärr😅) tid🩷

Kameleont
ons, 2024-04-10 - 21:37

@has
Skönt att höra din input på mina funderingar o dina kloka ingångar på fortsatta samtal jag kan använda med min man. Tack!
Är så värdefullt att bolla tankar på detta forum. Känns mindre ensamt❤️

Det är oerhört motigt för mig att ta initiativ till samtal, så får påminna mig att det gick så bra som det gjorde sist. Han tar aldrig upp det själv.
Han tar aldrig initiativ alls skulle jag säga. Inte till samtal, inte till aktiviteter. Han orkar bara bry sig om sig själv o sitt mående eg.
Det är både irriterande o sorgligt o gör mig numera mest arg.
Men är för trött för att agera.
Less på att vara den drivande o den som hela tiden ska förstå den andre utan att få så mycket tillbaka.
Saknar hans omsorg om mig men undrar ibland om den någonsin funnits. Hemsk tanke. Det måste den väl ha gjort - hur har jag annars kunnat valt honom till min man o far till mina barn?!

Jag har tittat lite i dina trådar o din historia o är imponerad över vad du orkat genomföra. Så starkt o så modigt av dig!
Förstår så väl din frustration att vilja o behöva vila, men samtidigt vara rastlös o känna sig jagad inombords.
Är själv nära gränsen på vad jag orkar o klarar av längre. Men har svårt att vila.
Känner igen symtomen nu. Var sjukskriven för utmattning för flera år sedan.
Det var en oerhört tuff tid.
Har dock svårt att be om hjälp.

Du har så rätt i att medvetenheten är ett fösta steg att se vad man behöver.
Fortsätt så, var snäll med dig själv!
Du är verkligen värd en klapp på axeln hur långt du kommit.

Och jag känner att jag fastnar i det negativa lite extra nu o de senaste dagarna. Bara För trött antagligen.
Ska som sagt komma ihåg att samtalet var givande (o de gånger vi väl samtalar på ett djupare plan har det ofta gett mer än förväntat) o fokusera på att han inte druckit på två veckor.

Sen får vi se.
Vad finns kvar i mig o i honom?
Vad vill jag eg?

Ta hand om dig!
Kram