av Flarran

Flarran
sön, 2024-04-14 - 19:03

Tänk att det regnar nu också var känslan man hade för nån timme sen. Hade väl inte direkt nåt alkoholsug, men hade man haft nåt hemma hade man säkert i det trista vädret korkat upp en flaska ändå. Men nu fokuseras det ju på att vara alkoholfri så länge det går. Tog därför och tänkte till en del på vad man kunde hitta på att göra en regnig söndag.

Kom på att man inte hade testat en gammal video-spelare som man köpte på loppis för rätt så längesen. Den hade bara blivit stående i ett hörn och samlat en massa damm. Tog i alla fall fram ett par kablar och kopplade ihop den med tv:n. Den funkade rätt skapligt och faktiskt så har man nu sett på lite kul tecknad film med Tom & Jerry. Har alltså praktiserat konsten att hitta på positiva roligheter alltså. Det är inte så dumt tänkt, då det ju blir ju bra mycket skojigare då.

Ha en fin kväll!

Flarran
mån, 2024-04-15 - 17:15

Det kan hända mycket i tankemaskineriet på bara fyra timmar om man bara lyckas att sätta sig över ett inre mörker i form av lågintensiv nedstämdhet, orkeslöshet, mild ryggvärk och en trist allmän livsleda. Vaknade omkring klockan sju i morse och tänkte skriva lite allmänt om hur det i stunden kändes att i grunden vara behäftad med Dystymi, en aning ADD och kanske även en släng av nåt Bipolärt som läkare väl varit inne på. Flera diagnoser landade de på innan man blev icke medicinerad och lämnat åt sitt eget öde, dock med med hel sjukersättning i alla fall.

Kort sagt, en jäkla blandning att ha att dras med. Men det är ju något som man har varit medveten om sen man var runt tio år. Innan dess fattade man ju inte att man inte var helt normalt fungerande rent psykiskt sett. Trodde bara att man var allmänt trött och kanske lite slö och att det var normalt att alltid lite nedstämd. Det var väl därför man direkt från första slurken alkohol i form av ett rätt surt vin fastnade så stenhårt direkt för alkohol och dess bedövande och i stunden ofta avstressande berusning kan jag säga.

Man skulle väl nog nu även kunna säga att man nog enligt sjukvården och deras så kallade experter nog mest betraktas som ett hopplöst fall. Sist var de ju inte ens så pass intresserade att det ens togs några blodprover. Men nu ska jag inte sitta här och gnälla över diverse läkares inkompetens och fåkunnighet. För det leder ju ändå ingenstans och gör väl bara stackars läsare trötta till sinnet i onödan.

Det som har varit, det har varit. Det som är i stunden, det är vad man har att arbeta med känner jag nu som nykter och klar i sinnet. Funderade i morse på välmenande och hurtiga tillrop från olika håll om att tänka positivt och bara liksom göra saker av farten. Ja, sånt som är kroppsligt och kanske även psykiskt nyttigt för välbefinnandet även om det allra minsta ofta för mig tar emot ungefär som att bestiga bergsmassivet Mount Everest eller nåt sånt.

För den som har ett skav som det väl heter där kanske en upplevd överkonsumtion av alkohol gör sig gällande och då saknar ovanstående psykiska inslag i personligheten har det kanske lättare. Men vad vet väl jag om andra människors förutsättningar för alkoholfrihet då jag ju inte är någon läkare eller har större kunskap om annat än om mig själv så att säga. Har under hela mitt liv i princip fått klara mig själv och tvinga eller pressa mig till att klara av att göra saker som jag faktiskt ibland ändå varit intresserad av att göra.

Min energi när den ibland finns håller inte i sig så värst länge, vilket är tröttande och utmanande. Dessutom har jag ju att dras med en rätt så ångestskapande social ångest i folksamlingar större än kanske två personer åt gången. Men jag kan plåga mig igenom det mesta fast det kan kännas helt meningslöst. Men nu tappade jag visst tråden och fokus på vad jag skulle skriva om.

Tänkte ju berätta om att det kan hända mycket på bara fyra timmar alltså. När jag med stor möda i morse hade fått på mig kläder och skor, samt hängt på mig en stegräknare och satt på mig en armbandsklocka vilket ju är rätt bra att ha för att veta vad tiden är.

Då gick jag utanför dörren utan att ha något mål och det saknades motivation till något alls, precis så som det har varit för det mesta i alla tider. Berättade ju om det sist för den läkare som ska vara min kontaktperson framöver, hur som helst. De första stegen jag tog fanns det knappt energi till, kände mig bara trött, utmattad, tom och helt energilös som vanligt. Men hade ändå gett mig fasen på att ta mig en promenad åt nåt håll då det ju sagts att vara så nyttigt och underbart.

Tänkte då på min helnyktra mor som hade en svår variant av bipolär sjukdom och hur min mormor som var motionsintresserad när man var grabb, och hur hon brukade valla morsan en kilometer i stort sett varje torsdag när hon var på besök hos oss. Dessa väl rätt så beskedliga promenader brukade gå till en närbelägen tvättstuga fem hundra meter eller så från morsans hem en gång i tiden. Så inte skulle väl jag då visa mig vara sämre än så alltså. Tänkte att, fem hundra meter ska man väl klara av att ta sig oavsett energinivå och psykiskt mående.

När så min stegräknare efter en stunds slit med en psykisk energinivå på väl närmare noll, till sist visade att man i snigelfart tagit sig lite drygt fem hundra meter så kände man sig riktigt duktig och att man ju faktiskt var på gång. Dessutom sken ju solen vilket var lite inspirerande. Kom på att jag hade min mobilkamera med mig och började tänka på det hela som en utflykt eller semesterresa i miniatyr.

Man ska ju tänka positivt för att få det mest motiga att verka endast som nöje och helt enkelt underbart. Nu åter till en positiv promenad... Sedan fortsatte jag en fem hundra meter till i en parkmiljö mot en raststuga i timmer där jag brukat dricka pilsner tidigare år, men jag hade inget alkoholsug alls eller nån sådan dryck. Passade däremot på att ta lite trevliga miljöbilder, även ett par gäss fångades på bild när jag gick förbi en strand.

När jag hade gått ytterligare några hundra meter i sakta mak i solskenet kom jag fram till en grillplats där det fanns ett rastbord uppställt. Där satte jag mig och funderade över tillvaron och tänkte på att det säkert var över tjugo år sen man var ute och gick utan att ha alkohol med sig i en väska. Plötsligt hoppade då alkoholdjävulen fram och gav mig en känsla av att nu skulle man haft åtminstone en öl eller två, eller ännu hellre en flaska med portvin.

Men jag var förberedd på att ett sådant anfall skulle kunna komma så jag hade faktiskt en liten pärondryck i tetrapak med mig i ena jackfickan. Hade medvetet lämnat ryggsäcken hemma för att slippa släpa på nåt eller riskera att kanske hoppa upp på nån buss och ta mig till bolaget och fylla den med onyttigheter. Jag var bara fokuserad på att promenera som väl en slags terapi för att se om jag skulle kunna klara av det liksom.

Sammanfattningsvis så var det många tankar, minnen och känslor man upplevde under denna promenad på kanske fyra timmar totalt. Nu har man mer nykter erfarenhet och även lite foton att pyssla med när man får ork och lust till det. Det handlade inte om någon rask promenad, mera en slags lugn meditation till fots.

Men drygt 3.5 kilometer sade stegräknaren att man hade gått när man kollade den när man kom hem innanför dörren. Då jag känner mina begränsningar och är vis av erfarenhet förstår jag att jag väl inte orkar göra så mycket imorgon. Men nu vet jag att man kan ta sig förbi gamla platser som varit starkt förknippade med alkohol, vilket känns bra. Kämpar alltså alkoholfritt vidare som jag nu gjort längre tid i följd än på över trettiofem år.

Ha det gott!

Andrahalvlek
mån, 2024-04-15 - 17:40

@Flarran Heja dig! Helt rätt gjort. Bara göra, inte tänka. Uppleva. Minnas. Reflektera. Njuta av våren. Jag har sett flera sädesärlor och magnolia, björken och boken slår ut nu. Allt på en gång nästan. (Jag bor i södra Sverige.) Härlig tid 😍

Kram 🐘

Flarran
mån, 2024-04-15 - 20:03

Hejsan! @Andrahalvlek, kul att du tittade in sväng kompis. Nu när jag har haft några timmar på mig att smälta upplevelserna kring promenaden. Så var det ju faktiskt riktigt trevligt att komma utanför dörren mera fritt än när man bara går och handlar. Men humöret gick hela tiden lite upp och ner på nåt sätt. Först allmänt tom, orkeslöst deppig. Sedan efter en stund riktigt nöjd och glad, nästa stund smått sorgsen, och så där höll det på, fast ändå inom rimliga gränser i alla fall.

Nu har jag hunnit kolla lite på bilderna i mobilen, och en del är riktigt trevliga och fina. Det är allt praktiskt med en rätt skaplig kamera i mobilen. Men nog hade det varit kul om man haft en kamera med lägre optisk zoom och fått lite bättre bilder på gässen, som hade oförskämdheten att simma iväg när man smög sig lite närmare inpå dem. Men då måste man ju släpa på kameragrejer och då blir det ju inte lika spontant, så tillsvidare får det nog räcka med mobilen.

Har funderat lite på om man kanske inte framöver kunde ge sig på att gå en morgonpromenad åt nåt håll och ha varm choklad i termos med sig och limpmackor. Frukost utomhus som man väl hade nån gång när man var liten grabb och gick på nån friluftsdag i skolan liksom. Jag har ju faktiskt en liten ståltermos som nog skulle funka. Men nu dröjer det nog ett tag, då man är rätt så mör i kroppen efter dagens utflykt så att säga. Men det finns ju fler ställen som borde invigas nyktert liksom.

Ha en fin kväll!

Flarran
tis, 2024-04-16 - 22:40

Var så himla slut i morse och på eftermiddagen efter promenaden igår då jag gick längre på en stilla promenera i soligt söndagsväder än vad jag nyktert hade gjort på många år. Nog visste att jag skulle bli slut, men inte att jag skulle bli så pass utmattad att jag bara skulle se allt i grått och allmänt uppleva allt hopplöst dagen efter. Det var soligt och fint en dag, sedan så var det gråväder igen.

Tänkte så innerligt att en sån här dag så är det egentligen bara rikligt intag av stark alkohol som gäller så att säga. Men nu är det ju som så att jag faktiskt har gett mig sjutton på att inte dricka sån skit då det bara är dyrt och får mig att känna mig än mer nedstämd än normalt om jag inte dricker såna mängder att jag är nästa helt borta i skallen.

Man kommer alltid till en punkt då man känner att man är färdig liksom med det mesta. Det går inte att påstå att livet är helt underbart bara för att man är nykter. Men kroppen mår då bra mycket bättre som alkoholfri. När jag drack i stort sett varje dag av allt möjligt alkoholhaltigt så var magen alltid mest i ett totalt jäkla kaos. Detta problem slipper jag nu och att plånboken inte alltid är tom är ju också ett stort plus.

Men i eftermiddags när jag inte hade någon ro och kunde vila eller få sova bort nån timme så blev jag allt mer nedstämd och mörk i sinnet och höll på att ge upp. Men då tänkte jag på ord av min gamla farmor som väl sade att man får sätta sig över sånt som man inte har någon nytta av liksom. Det fanns hur som helst inte mycket energi eller motivation till att göra något alls.

Men då tänkte jag att det kan kanske kunde vara lågt blodsocker som spökade, vilket man kan få när man lider av depression i min nivå. Så tog ett stort glas mjölk och åt några kubb. Tyckte att kroppen väl behövde lite extra vitaminer, så åt rejält med inlagd sallad och tog fram en limpskiva ur skåpet och smetade på ett lager av god mjukost på den, och tuggade i mig några skinkskivor precis som de var och åt en liten chokladbit till efterrätt.

Efter en liten stund hade tydligen blodsockret stigit så pass att jag började se lite ljusare på tillvaron. Kom då på att det trots att jag väl hade lite ryggvärk så borde man väl försöka att gå utanför dörren fast det var gråväder. För man kan ju faktiskt ta med sig ett paraply att ha i ryggsäcken i fall det skulle behövas. Blandade ordning en flaska med en halvliter päronsaft och stoppade även ned en halvliter med vanligt vatten i min väska att ha som flytande färdkost.

Bestämde mig sedan för att gå till staden och hämta min medicin mot oro och sömnproblem som jag inte hade haft ork att göra på en vecka. Jag gick sakta och tog lite bilder på allt möjligt där jag gick fram. Till sist hade jag lyckats ta mig in till staden och tog ut lite pengar för att ha lite mer sedlar i plånboken ifall jag skulle hitta nåt kul att köpa. Tänkte först vara duktig och köpa kläder och skor, men det fick bli en vända till en prylbutik som säljer elektroniska prylar som jag gillar.

Köpte lite sladdar till stereon bland annat och en ny enklare DVD-spelare då den jag testade här om dagen väl sjunger på sista versen liksom. Passerade bolaget utan att knappt ta notis om den butiken konstigt nog. Gick istället in i en matbutik och handlade lite frysmat och en påse med ostkrokar och tre små burkar med vitaminberikad energidryck. Hade lite kort en inre överläggning med mig själv vid öl-hyllan, men alkoholdjävulen blev blåst den här gången med.

Gick sedan sakta hemåt och stannade till och tog några foton här och där samt satte mig på en bänk och drack upp en liten energidryck och tänkte märkligt nog, inte fasen behöver man öl och sånt för att gå runt alltså. Nu när jag skriver är jag rätt mör i ryggen, det är väl kanske träningsvärk då jag inte har gått så pass långt som drygt en halv mil till fots på väl år och dar som helt nykter. Det är nog kanske som min gamle far brukade säga, att när man tror att man inte orkar mer, så finns det alltid lite till att ge. Så kör alltså alkoholfritt vidare.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
ons, 2024-04-17 - 11:56

Som nykter och utan konstant behov av att dricka alkohol som vanligt folk dricker vatten. Då är det då lätt att i början av den rätt förunderliga alkoholfria resan att börja tänka i lite nya banor. Det finns så mycket som först kan verka svårt och kanske tycks meningslöst. Men allt löser sig nog till det bästa om man bara tar det lite som det kommer, men ändå försöker att göra det bästa, allt efter sin egen förmåga.

Det är mänskligt att falla och tveka om man huruvida man är på rätt väg. Det är ungefär som när man har fått för sig att börja vandra alkoholfritt. Det finns ju ingen som kan gå ett enda steg åt en annan människa. Men att vänligt och positivt, lite försiktigt knuffa på och uppmuntra den som kanske har fallit, men ändå kämpar på, det är lite av storhet. Skulle här och nu vilja säga att jag för alltid kommer att vara nykter. Men det skulle nog vara att lova lite mer än jag kan hålla känns det i stunden.

Men att var dag göra mitt allra bästa för att hålla löftet om att leva nykter så länge som det bara går, det kan jag då utan tvekan göra. Det är så mycket man som människa här i världen aldrig förstår sig på. Men man behöver ju inte kasta bort livet på alkohol ändå. Tänk, nu sitter man i köket och rimmar också vid ett glas kallt vatten. Borde nog kanske äta något gott, och helst lite nyttigt till frukost, och sen kanske bara gå utanför dörren och skåda guds vackra natur även idag. För som alkoholfri så kan jag ju direkt inte klaga liksom.

Ha en fin dag!

Andrahalvlek
ons, 2024-04-17 - 12:47

@Flarran ”Det finns ju ingen som kan gå ett enda steg åt en annan människa.” Så är det ❤️ Vi kan bara berätta om våra era egna nyktra vandringar/erfarenheter och hoppas att det inspirerar andra att prova. Resan måste varje individ göra själv.

En sak som jag tog till mig tidigt är att nu är inte alltid. Så som jag känner och tänker nu kommer jag inte att känna och tänka ens om en stund, absolut inte om ett halvår osv. För när vi slutar dricka får våra hjärnor och resten av kroppen tid att både läka och utvecklas. Vi kan luta oss tillbaka och låta den göra jobbet emellanåt, bara flyta med. Och som du skriver - ta bästa möjliga beslut vid varje tillfälle.

För mig var det också svårt att säga att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Men inom överskådlig framtid ska jag inte dricka. Så har jag tänkt i drygt fyra år, och jag tänker fortsätta tänka så. Med tiden blir tanken att ens dricka ett enda glas vin helt främmande. Varför skulle jag? Bara för att passa in i vår alkoholromantiska samtid? Förgifta min kropp? No way.

Ha en bra onsdag kompis!

Kram 🐘

Flarran
ons, 2024-04-17 - 13:46

Beroendepersonlighet är då en rätt knepig grej, det vet då alla som har fastnat i alkoholträsket eller andra för ett mer vettigt välbefinnande rätt knepiga prylar. Det kom jag nyss att fundera lite lätt på. Köpte mig ju i går en liten ask med några goda kokosbollar som jag hade längtat efter ett bra tag utan att jag nog hade tänkt på det så värst mycket.

Brukade ju förr ofta köpa såna i butiken hemma. Kokosbollar representerar hos mig ett rätt så positivt och trevligt minne från barndomen då vi i min familj ofta åkte på marknader vår och höst och då bland annat köpte såna och renkorv med mera.

Nu när jag funderade på vad jag skulle äta till frukost så hade jag tre kokosbollar kvar som slank ner i magen rätt så fort alltså. Kände mig riktigt nöjd och glad här vid köksbordet en liten stund. Det var väl sockerkicken kan jag tro. Men jag märkte då även av min knepiga beroendeproblematik.

Blev inte alkoholsugen alls, däremot så hade jag nog lätt kunnat äta mig mätt på kokosbollar kände jag faktiskt. Det var då allt tur liksom att jag inte hade haft flera kartonger med sådana där kalasgoda små kokosbollar alltså. För då hade man nog inte mått så himla bra nu.

Det är viktigt att man vet hur man gör och beter sig, vilket man ju inte var så himla bra på när man bara drack öl, vin och annat alkoholhaltigt. Har inte ätit nån riktig frukost än och skulle lätt kunna smälla i mig den där påsen med ostkrokar och en massa läsk som inhandlades igår. Men nu säger tydligen kroppen till om att den hellre vill ha en god fiskgratäng och lite sallad.

Så jag får väl göra som kroppen vill då, eftersom magen nu har satt igång så smått och knorrar envetet och sänder signaler om sånt och väl även tydligen faktiskt vill ha ett ett glas mjölk till på köpet också, som det verkar. Det är mycket att tänka på som rätt ny-nykter kan jag då säga. Förresten, @Ros och @Andrahalvlek, det var kul att ni tittade in en sväng här mina vänner.

Ha en fortsatt fin dag!

Ros
ons, 2024-04-17 - 15:53

@Flarran Läser oftast dina inlägg😃tycker om hur du skriver och beskriver dina tankar o vad du gör. Funderar en hel del själv men har inte förmågan att skriva ner mina tankar.

Flarran
ons, 2024-04-17 - 20:08

Riktigt aprilväder här på kvällen. Tre grader varmt och lite snöblandat regn utanför köksfönstret. Men det gör ingenting för nu känns det faktiskt rätt så bra ändå. Har just ätit limpsmörgås med god mjukost på och druckit en kopp kaffe. Har tagit det extra lugnt idag och mest fokuserat på att vila mig då jag ju tog en rätt lång promenad fram och tillbaka till centrum igår. Har testat den nya DVD-spelaren som väl inte direkt är nån high-tech, men som funkar utmärkt till att spela gamla favoritfilmer och sånt man har sparat på skiva som man överfört från VHS-kassetter för flera år sedan. Har sett på lite trevlig film man inte sett på länge, det var faktiskt rätt så kul. Brukar väl rätt ofta bara gnälla om allt, men idag har varit en rätt så bra dag faktiskt. Har inte saknat alkohol alls, vilket man är tacksam för.
Ha en fin kväll allihopa!

Se klart
ons, 2024-04-17 - 23:29

Vilket härligt inlägg @flarran 😍
Jag tycker alltid om att läsa det du skriver men blir extra glad när du tar såna där ”kliv” allt från långpromenad till stunder av förnöjsamhet. Man får suga i sig allt gott som erbjuds de dagarna och stunderna, då blir det som lager på lager av erfarenheter som växer sig stark.
Nu tänker du att jag ju inte kan veta hur du har det/ och det kan jag ju inte. Men den variation av människor jag känner och lärt känna genom livet har ändå överraskat med att vara lika i sin längtan efter ett gott liv- som kan se väldigt olika ut.
Mitt ”goda liv” har blivit annorlunda sedan jag slutade dricka. Ikväll ägnade jag kvällen åt att plantera om små sticklingar, prata med mina Dahliaknölarna, dela en pizza med min man- och gjort en ansiktsmask som svider satan på grund av starka syror som ska göra underverk,,,
En riktigt ljuvlig kväll enligt mig. Kram på dig och kämpa på! 🙏

Flarran
tors, 2024-04-18 - 09:16

Har sovit rätt länge för att vara jag, kanske en fem timmar. Men är inte vidare utvilad då det var jobbigt ett tag i drömmen då hjärnan tydligen bearbetade mina tankar kring drickande av alkohol. Det var inte en intensiv, livfull och triggande dröm, utan mer en allvarsamt reflekterande variant.

Tror det undermedvetna, det bättre och det sämre jaget, måste ha haft en brottningsmatch hos mig i natt. Drömmen jag minns var inte så värst intensiv, utan mer av en lågmäld förhandling om huruvida jag skulle inhandla diverse öl och vin på bolaget. Det drömmen helt tydligt visade upp för mig var beslutsångest i nykterhetsfrågan.

Man skulle nog kunna säga att alkoholdjävulen försökte smyga sig på och röra till det i mina cirklar eller tankar på att vara alkoholfri. Har nu druckit ett stort glas vatten och dragit upp persiennerna här i köket och försökt att smälta intrycken av drömmen ifråga. Det känns som att jag nu måste vara rätt så vaksam på saker och tillfällen då jag exponeras för starka drycker så att jag inte i ett svagt ögonblick trillar ner i alkoholdiket igen. Det är rätt jobbigt det här.

Har funderat på att minska ner på skrivandet och läsandet på detta eminenta forum ett tag, men tror nu att det är lite för tidigt för att ropa hej redan liksom. Skulle exempelvis inte som en del väl gör ibland våga att gå in på bolaget med någon bekant och handla alkoholfria alternativ till äkta vara. Då det känns som alltför osäker mark för mig så att säga. Man är trots allt ny-nykter så att säga.

Men samtidigt så känns det ändå som att man lägger ned för mycket tid på att tänka på alkohol olika former även i varnande syfte. Tänk, att man snart har varit helt alkoholfri i ett helt halvår och ändå är rätt så darrig i alkoholfrågan. Men är då inte alkoholsugen just nu och har inga planer på att ändra på mitt beslut att kämpa på alkoholfritt. Förresten, @Se klart, kul att du tittade in och skrev lite igår kompis, sånt uppskattas verkligen.

Ha en fin torsdag!

LillaVideung74
tors, 2024-04-18 - 10:16

Godmorgon Flarran🥛☕🍞 Fasen. Jag hade tåtat ihop ganska många rader, skulle då titta tillbaka på några av dina tidigare inlägg o vips var allt det jag skrivit borta. Ids jag börja om. Det verkar inte helt ovanligt att bli hemsökt av alkoholdjävulen i sina drömmar när man är sk nynykter. Man får innerligt hoppas att detta har någon ädlare mening på ens resa genom livet annat än att göra en ännu tröttare o en smula irriterad över att inte ens få vara i fred när man försöker sova.
Hade skrivit att jag gillar läsa dina inlägg i Promillebikt. Du har liksom din egen stil. Skriver småtrevligt om tunga grejor utan förskönande omskrivningar. Gillar det. Dina limpmackor med god mjukost o en kopp mjölkchoklad, minnen av marknader kokosbollar o renkorv, svårigheten att klä på sig gå ut med soppåsar. Underbar läsning. Önskar dig en lugn torsdag.

Flarran
tors, 2024-04-18 - 12:56

Det är viktigt hur man tänker och att man förstår att inte slå på sig själv och kanske sänka ett redan nedstämt humör genom att kanske tänka som så, att om eller när man mår dåligt. Så spelar det ingen roll vilken väg man tar exempelvis ned till stan för att handla mat och prylar. Man kan tänka att det kanske är bra att träna sig på att lida lite extra genom att ta en väg som är trist och bara ödsligt grå och mest asfalt och utan någon trevlig miljö längs vägen där man går fram.

Sådan trist tanke hade jag för några dagar sen när jag till slut hamnade på en promenad där jag fotograferade ett par gäss och faktiskt fick mig en liten naturupplevelse som jag sparat som en litet guldkorn inom mig. När jag sist gick ner till stan för att handla prylar tänkte jag medvetet på att välja den mer positiva vägen och fotograferade en hel del bara för att ta lite bilder, och lyckades då utan tanke på det i stunden till sist fånga en vacker solnedgång över centrum med mobilkameran.

Det är mycket man kan missa även som nykter när man bara går omkring och spatserar utan nån mera medveten tanke, det ser man då verkligen när man kanske kollar igenom foton som man tagit. Det är så mycket som händer på sidan om ens synfält och medvetna fokuserade tanke. Man kan hitta många små guldkorn i många bilder när man i efterhand detaljgranskar dem i lugn och ro.

Mycket handlar nog om att det kan vara som så att man fokuserat på kanske ett visst motiv och sedan är det till sist en liten först helt förbisedd detalj som sedan kanske blir höjdpunkten i bilden. Ja, alltså det som man sedan kanske vill förstora och kanske även printa ut och ha som en bild på väggen i form av en vacker stämningsfull tavla. Tror att livet är lite så också att man missar rätt mycket när man bara tanklöst rusar rakt fram.

Nu skulle jag i stunden kunna välja att sitta och titta på några trista nyheter, eller intetsägande dokumentär eller film bortom mitt intressefält, eller kanske höra på musik på från nån radiokanal som bara spelar sånt skval som inte säger mig något alls. Men nu tänkte jag än en gång på att följa den känsla som förhöjer mitt välbefinnande och valde en kanal som spelar lite äldre rockmusik från 50 och 60-talet och det tillsamman med en kopp nykokt kaffe var inte helt fel. För nu när jag har tagit mig lite vitaminberikat vatten så känns det rätt bra.

Har som nynykter i snart ett halvår fått lära mig att verkligen vara still i stunden och inte bara stressat tanklöst rusa iväg till bolaget i frustration över att ångest och oro inom kroppen kanske mest bara snurrar på. För det är ofta den känsla som fått mig att dricka alkohol i onödan. Sedan har jag känt mig okej och sen bara mått sämre efter några timmar. Dagen därpå har sedan bara inneburit än mer drickande som bara har fått mig att må än sämre vilket fått mig att missa många av alla små guldkorn och glimtar av sånt man bara kan uppleva och uppskatta fullt ut som helt nykter.

För nån minut sen upptäckte jag här vid datorn att jag helt glömt bort att äta min frukost med mjölkchoklad och goda limpsmörgåsar som blivit lite av en trevlig nygammal rutin som alkoholfri. Det är nu egentligen lunchtid och då ska man väl äta nåt mer lunchaktigt så att säga. Här fick jag just en känsla av att det nog är dags för lite redd grönsakssoppa som man lätt kan fixa i ordning då man faktiskt har sånt i skåpet. Smörgåsar, ett par stycken med lite god mjukost på brukar alltid tillsammans med ett glas mjölk göra susen för att må lite allmänt bättre i humöret.

Tänk så många gånger genom åren man inte har tänkt så här positivt och rätt enkelt alls utan trott att man kan dricka sig nöjd och glad. Man kan inte göra så i längden kan jag nu som helt alkoholfri ett tag då säga utan minsta tvekan. Nej, nu är det nog dags att röra till lite pulversoppa som man gillar. Förresten, @LillaVideung74, det var kul att du skrev några rader här på min sida kompis.

Ha det fint!

Flarran
tors, 2024-04-18 - 20:01

Det är inte lätt att vara människa och då en kanske en känslomässigt sett rätt medveten sådan. Detta har jag nu som nynykter insett på ett lite djupare plan. Detta efter att ha läst om många människoöden eller rättare sagt kanske olika relationsrelaterade problem ackompanjerat med säkert underliggande psykiatriska prylar, samt väl kanske obearbetade minnen som man tycks färgas av fast man inte alltid tänker på det.

Detta då väl i en mer eller mindre stark påverkande grad. När man kanske använder alkohol för att må ”bra” en stund då har man nog liksom fuskat och valt att inte hålla ut och göra den uppgift eller hemläxa som man har att slutföra, eller genomföra för att som människa kunna växa och komma upp på en högre nivå i psykologiskt kunnande både mänskligt, själsligt samt kanske även rent andligt sett.

Har idag ätit bra, sovit bra, har haft noll form av stress, om man nu inte bortser från tankar om varför man känner som man gör fast man vet vad mycket av känslomässigt skav som det heter, tycks bero på. Har ju granskat mitt liv bakåt, känner till min familjs historia. Vet nu hur och varför man i mycket har tänkt och har fungerat som man har gjort.

Har analyserat min uppväxt och även förstått hur och varför mina föräldrars relation var som den blev liksom. Har landat på ett sätt som jag nog aldrig skulle kunnat ha gjort om jag bara dagligen fortsatt att dricka alkohol som jag har gjort tidigare för att döva stress, ångest, missnöje, oro inför framtid och dessutom försökt att förhöja stunder av lycka. Som inte så här i backspegeln sett, har behövt en enda droppe alkohol, utan bara slätade ut saker som nog skulle avnjutits nyktert.

Tänker på stunder av mer eller mindre berusning i vacker somrig tid som ofta varit en trigger till att dricka onyttigheter. När jag nu ser på det hela så var det inte berusningen i sig som var det som gjorde att man kanske upplevde stunden som lite ljusare. Då det nog i verkligheten var just att det bara var en vacker dag i sig som man trots berusning, kunde njuta av och uppskatta till den grad att den ännu finns i minnet över de dagar man faktiskt gillar att ha varit med om.

Det är allt intressant att som alkoholfri kunna reflektera över sånt som man knappt kunde greppa för bara lite drygt ett halvt år sedan. Nog är det ändå lite märkligt att det någonstans inom en ändå finns något som hela tiden försöker att dra en tillbaka in i alkoholdimman. För det kändes för bara en timme sen lite drygt som att det nog bara vore skönast att få berusa sig en stund. Men nu tycks logiska delen av hjärnan vara mer med på banan vilken den nog inte har varit på rätt många år.

Så tog nyss och slog upp ett glas med grape-tonic som med sin lite beska bitterhet knäckte ett rätt hastigt påkommet alkoholsug som jag inte ville låta styra mig till att helt tappa fattningen. Dessutom så var det nog inte helt fel att följa känslan att helt naturligt skingra lite stressande oroskänsla med att låta lite snabb energirik Rock n Roll få snurra på i hörlurarna ett tag.

Då det för mig visat sig vara en bra metod som brukar förhöja stämningen och fungera rätt skapligt. Det är allt tur att detta eminenta forum finns att ta till för att få snurriga tankar att redas ut en aning. För nu så känns det faktiskt rätt så okej igen.

Ha en fin kväll!

vår2022
tors, 2024-04-18 - 21:58

@Flarran Ja, det öppnar sig en helt ny värld när man nyktert betraktar sin historia, sina känslor och bakomliggande orsaker. Man får nya synvinklar och perspektiv på saker. Det är häftigt tycker jag, att man utvecklas. Märkligt är det, men rent medicinskt och kemiskt så är det helt logiskt hur vi skapat en alkoholdjävulen inom oss pga missbruk som gjort oss alkoholberoende, trots längre tids nykterhet. Hur mycket det besvärar oss variera så klart men uppmärksam bör man alltid vara om man blivit alkoholberoende. Aldrig ta det första glaset. Du är verkligen uppmärksam och du har både bra strategier och verktyg att hantera det med. Ju mer tid som nykter så blir det allt lättare att hantera, hjärnan är plastisk och kan lära sig nya saker hela tiden.

Ha det gott!💕

Flarran
fre, 2024-04-19 - 08:26

Tog en kopp kaffe när jag vaknade efter att ha sovit rätt bra. Då uppenbarade sig min beslutsångest över drickandet. Ja, inte direkt huruvida jag ville ha alkohol av något slag, utan mer om det skulle drickas lite varm mjölkchoklad och ätas limpsmörgåsar som ju har blivit en rätt trevlig morgonrutin. Nej, nu fanns det en knepig valsituation så att säga då kastrullen för chokladvärmande inte var ledig då det var lite grönsakssoppa kvar i den från igår.

Problemet var alltså om jag skulle ta soppan eller helt enkelt leta fram en annan kastrull och göra varm choklad i så att säga. Försökte visualisera för min inre syn om hur jag skulle gjort om det stod färdigvärmd soppa i en mugg respektive varm mjölkchoklad framme. Då kände jag helt tydligt att det inte var soppdags liksom. Tänkte mig då ett steg längre, och funderade på hur valet skulle ha utfallit om det även hade stått en burk med starköl på bänken.

Då upptäckte jag att alkoholdjävulen inte alls har tappat greppet helt om mitt sätt att agera tidigare. För känslan sade mig då att jag säkert hade tagit och slagit in på det spår som var fastetsat i hjärnan sedan tidigare år. För jag kände då att, hade det stått en burk på bänken så hade jag nog utan större tvekan druckit ur den av bara gammal vana. Men som tur var så fanns ingen slags alkohol hemma.

Så därför har jag nu plockat fram tre limpskivor och planerar att värma mjölkchoklad som faktiskt inte är så dumt att dricka på morgonen. Förstår nu av mitt inre visualiserande kring frukost, att jag måste var mycket uppmärksam på det här med återfallsrisk när det gäller drickande av alkohol i olika former. För hade det dessutom funnits portvin i skåpet så hade jag säkert riskerat att snabbt gått från pilsner till denna tänkta flaska av bara farten tror jag.

Det heter ju att vanans makt är stor. Så får nog fortsätta att fokusera på tänkandet kring drickande av starka drycker tror jag. Det är nog för tidigt att även sluta med att läsa och skriva på detta eminenta forum som faktiskt har hållit mig ifrån att falla för frestelsen att trilla ned i alkoholdiket igen ett tag. För det hela när det gäller drickande för mig brukar ju smyga sig på och ökas till ett rent missbruk. Det vet jag av erfarenhet sedan ett par tidigare kanske lite mer halvhjärtade försök att bli helt alkoholfri.

Hur som helst, så har jag bestämt mig för att vara alkoholfri så länge som det bara är möjligt alltså. Det är lite märkligt att det ännu tycks pågå förhandling inom mig kring drickande av nervgift som jag ju vet är så himla skadligt för mig. Blev riktigt orolig en stund över min märkliga beslutsångest kring alkohol. Skulle aldrig våga sätta mig i en miljö med lätt tillgång till öl och vin känner jag nu utan tvekan. Skulle som det är nu då aldrig våga att gå in på en restaurang som exempelvis har fullständiga rättigheter. Frestelse av sådan art skulle nog bli allt för svår för mig.

Nej, nu är det nog dags att värma ordning lite mjölkchoklad i alla fall. Förresten, @vår2022, det var kul att du tittade in en sväng och skrev lite igår. Nu är det alltså fredag igen och helgen är på gång. Det hade för inte så värst längesen betytt taxiresa ned till stan och inhandlande av diverse buteljer med onyttigheter från bolaget. Men nu har jag då inget sådant skadligt alkoholsug utan är rätt så lugn på den punkten vilket jag då är tacksam för. Kör alltså alkoholfritt vidare vilket jag idag har gjort i fem månader och fyra veckor.

Ha en fin dag!