Har varit ut på en liten promenad i kvarteret. Gick ut för att skaffa mig några liter, ja ingen alkohol i form av pilsner alltså, men tre liter mjölk och det dagliga brödet i form av en limpa. Slog till med ett par kilo fina tomater också samt några rejäla bananer som godis i stället för kokosbollar. Gick förbi läskhyllan och tittade på paketen med ölburkar som tidigare var så himla lockande och viktiga för mig som tidigare storkonsument av sånt blask Men nu så hade jag inte mera längtan efter såna burkar än att köpa en massa ketchupflaskor eller nåt sånt där. Det har idag då inte alls varit nån större konst att vara helt alkoholfri och nykter. Fick till och med sova ut idag, vilket jag är tacksam för. Ska nu ta mig en sväng ut på balkongen och kanske lyssna på lite svängig rockmusik i hörlurarna. Men annars så duger det gott att lyssna på småfåglarna som kvittrar fint och trevligt så här i solnedgången.
Ha en fin kväll!

Måndag igen och början på en helt ny vecka. Har sovit rätt skapligt bra, men sitter och gäspar lite här i köket. Har redan öppnat mitt köksfönster och skådat ut över gården och känt solens rejält varma strålar mot mitt ansikte. Funderade direkt på att åka och bada, men är lite trist nog alldeles för trött i kroppen för att orka göra såna skojiga, men ändå kraftprov just nu.

Men det hinns väl förhoppningsvis med innan det blir kylslaget. Som det väl finns viss risk för. Man tänker ju lite på låten om att sommaren är kort, och att det mesta regnar bort. Men man ska ju inte ta ut trista grejer i förskott, utan vara tacksam för det goda i stunden.

Tror ändå att man får sätta fart om man ska hinna doppa sig innan vädret svänger liksom. Sitter hur som helst i alla fall och njuter av en riktigt kall en, ja inte nåt med alkohol, utan hemgjort kolsyrat vatten som jag hade i en flaska i kylen. Tror jag ska gå ut och sätta mig på balkongen en stund, för där det är lite svalare och skugga den här tiden på morgonen.

Ha en fin dag!

Känner så väl igen mig i mycket av texter där många kämpar med sitt samvete och mer eller mindre knepiga skav liksom. För nog är det väl lätt att känna att saker och ting liksom skaver fast man väl i världens ögon kanske är måttlig på de flesta sätt. Känner mig som medlem på detta eminenta forum trots att jag är nykter och alkoholfri sedan över sju månader inte som någon som har gjort någon större prestation egentligen.

För jag har ju egentligen bara följt naturlagen som väl säger att det inte är bra att förgifta sig med sånt som man vet är skadligt. Det känns ibland nästan som lite fusk att med tro på skaparen ha fått kraft att sakta glida bort från nervgiftet alkohol och längtan till berusning som väl helst skulle vara dygnet runt förr om åren.

Då jag var som värst nere i skiten levde jag dagligen med en tanke om att dricka tills man väl föll ihop död nånstans i nån buske eller fick mod att göra slut på det som jag då tyckte var ett skitliv utan minsta mening. Många tycker säkert att man är en vrickad tönt som kan ha en kanske lite barnslig övertygelse om att skaparen Gud och Jesus är med en i var sekund.

Känner nu att det alltmer börjar bli nåt som inte bekommer mig så värst mycket. För som allra mest vrickad var jag då allt när jag dagligen satt och slog mig själv med en flaska i huvudet liksom och undrade varför jag mådde så himla dåligt alltså.

Förra året den här tiden på dagen hade jag säkert suttit och druckit hemkört med plastsmak eller tioprocentig mäsk direkt ur en stor colaflaska och haft siktet inställt på resa ned till bolaget efter sånt som smakade lite mindre jävligt, men gav samma effekt sett till berusning.

Det handlade ju alltid mest liksom att stänga av allt som hade gått från ett inre glapp mellan tanke och känsla och eskalerande skav, till att mera vara ett andligt själens öppna sår som inte kunde läkas med ens de psykologiska experternas snack och diverse piller. Som i sig, inte gav annat än diverse knepiga biverkningar som muntorrhet och annat som man väl sket i ett tag för att vara en duktig försökskanin.

Detta då man som oftast rätt berusad då inte brydde sig i ens basala saker som att man väl knappt hemma kunde gå över ett golv utan att skita på sig. Men till sist så tröttnar man normalt på ett sådant fysiskt mående alltså. Men jag hade ju fastnat i ett beroende som jag trodde var ett eget frihetsval.

Har hört någonstans orden om att den Gud älskar, den agar han i betydelsen omtanke och att han kanske då ger en liten knuff i rätt riktning mot säker mark. Ja, om man väl håller på att ta det sista steget ner i fritt fall utför stupet. Nu så här i tidens backspegel så att säga, tänker jag allt att det nog var en Herrens gåva att få smärta som utav värdens knivhugg i ryggen under förra sommaren.

För det var väl något som sedan så sakteliga öppnade mina ögon för att kanske tänka på lite annat än bara tanklös berusning av alkohol. Har så klart mycket att arbeta på än, för att väl bli lite mer som den högste har tänkt sig kan jag tro.

Men tar nu allting nyktert, ett steg i taget. Kan ibland få alkoholsug, men försöker då komma ihåg att be andligt till skaparen om hjälp att rida ut det hela liksom. Men tacksam för att ha fått möjligheten att idag kunna sitta alkoholfri och skriva en massa tok när andan faller på, det är jag då i alla fall.

Ha det gott!

Godafton @flarran
Jag hade också starkt stöd av en tro på Gud eller gudomlighet i början av min nykterhet och fortsatt. Nu finns han där och pysslar kanske med viktigare saker men är alltid närvarande för ett samtal. Det finns ett bibelcitat som lyder ”Gud är med dig alla dagar”. I all sin enkelhet är det en stor tröst. Det betyder inte att alla dagar är ljusa, men att vi aldrig är ensamma.
Det är inga enkla saker du förändrar, hela livet och gamla föreställningar om vem du är, nu är en ny tid och det kräver massor. Bra att du tankar med att skriva, äta och röra på dig. Bra kämpat! 🌟

Hej! @Se klart, det var kul att du tittade in kompis. Det är rätt mycket man upptäcker, eller ser på ett litet annat sätt med nyktra ögon så att säga. Nog har man tänkt på ett helt felaktigt sätt i en himla massa år. Negativt tänkande, samt energi som väl skulle använts för att komma framåt, har man stängt in inom sig, så att den i stället givit depressiv känsla, ofta i onödan.

För känslor som ångest och oro säger ju ofta saker till en, som om det inte är helt galet, väl kan vara bra att lyssna på och inte försöka att dränka i alkohol. Men det rent andliga verkar det då inte vara några större problem med. Men nog är det rätt mycket allmänt att jobba på för att komma i balans. Får väl försöka att ta allt ett steg i taget, har nu som dagens målsättning att komma i säng i snart.

Ha en fin kväll!

Disciplin lika med noll, tänkte jag när jag kom innanför dörren 00:35 efter att ha gått säkert drygt en kilometer runt kvarteret minst. Tänkte ju först vara duktig och lägga mig vid elvatiden. Men fick då spontant så klart en tanke på att först gå och kolla brevlådan efter eventuella räkningar och sånt. Så då gick det inte att koppla av alls så att det gick att lägga sig.

Stoppade då en liten pärondryck i pappkartong med sugrör i jackfickan tillsammans med en liten mp3-spelare, för tanken att kolla brevlådan hade då blivit till en större tanke om att gå en kortare sväng på ett par hundra meter i kvällen bara för att röra på sig liksom. Gick ut genom dörren och skådade ut mot husen runt omkring och tänkte först bara sätta mig på närmsta parkbänk och häcka en stund och sedan gå in igen.

Men då flög sjutton i en och man kände att varför inte gå nerför en backe några hundratal meter till en hamn i närheten och sätta sig och vila på en bänk och uppleva lite sommarkväll. När jag satt där på bänken där man säkert druckit ur en mindre lastbil med diverse öl genom åren smög sig inte ett alkoholsug på en, utan mer en tom ensamhetskänsla. Nästan ungefär så som man kan känna saknad om en nära vän flyttat till andra änden av landet eller kanske en anhörig kilat vidare eller nåt sånt.

Järnspikar vad ensam och tom man kände sig utan att ha en ölburk att hålla i handen trots att man inte egentligen var varken hungrig, törstig eller trött. Var då alldeles för rastlös för att sitta still längre än max tio minuter trots svängig musik i hörlurarna. Så tänkte då ta en rask promenad in till stan fast man var för trött i benen för såna kraftprov. Men gick väl en tre hundra meter till en annan parkbänk som man häckat på en massa gånger genom åren och druckit diverse alkohol på alltså. Nu åkte pärondrycken som substitut till onyttigheter fram.

När den var tömd bar det iväg uppför en rätt brant backe och en promenadväg där många om dagarna rastar sin hundar. Nu var det tomt, mörkt och ödsligt men satte mig en stund och ofrivilligt fick mata mygg som verkligen tycktes gilla en i alla fall. Så helt ensam var man ju inte. Men hade man då haft ett par starköl eller en pava vin med sig så hade man nog utan tvekan varit rätt så myggbiten i skrivande stund. För då hade man säkert suttit där i nån timme kan jag tro. Men nu fanns det ingen ro att sitta still någon längre stund. Sen var det väl en fem hundra meter hem.

Har nu nykter suttit in de flesta parkbänkarna i kvarteret och det kan väl vara bra som nykter och alkoholfri träning i hur det känns att efter kanske trettiofem år eller nåt sånt att leva spiknykter och känna hur det känns att vara fullt medveten i varje sekund. Hade det varit förra året den här tiden hade man säkert varit i form för en instrumental komposition i stället för att bara skriva en massa ord på detta gamla dammiga tangentbord. Men man måste väl nyktert testa sig fram och lära sig njuta av livet som det är...

Något jag nog måste tänka på är nog att inte köra allt för djupsinniga låtar som man väl tidvis av gammal vana gjorde, vilket väl inte direkt höjde känslan av välbefinnande liksom. Men nu har man då gjort som alla rekommenderat så länge och tagit sig en nyttig promenad. Det tar nog ett tag innan man kan säga att alkohol helt är en icke-fråga. För visst kan man generellt stå emot ett alkoholsug när sånt kommer. Men en depressiv mörk tomhetskänsla som håller i sig ett längre tag är inte kul liksom.

Men det är väl så det är att leva på riktigt så som nedstämd dystemiker utan några stödhjul i form av piller eller hälsovådliga alkoholhaltiga drycker. Nu körs det en gammal popdänga på mp3-spelaren med en gammal favorit av Johnny Rivers - Where Have All The Flowers Gone. Kanske dags att byta ut en del låtar på spelaren snart. Nog känns det psykiskt att man är helt alkoholfri. Men magen är glad och lite stålar sparade man då hur som helst. Nykter mental tyngdlyftning till fots skulle man nog kunna kalla nattens promenad för.

Ha det gott!

@Flarran God morgon! Vilken vacker beskrivning av din nattpromenad på något sätt även om dina känslor var ledsna. Som att du tillät din sorg inombords få komma ut. I nykterhetsprocessen finns det ofta mycket sorg under ytan som behöver få komma upp och ut ur kroppen. Olika sorger som man burit med sig under livet, som du skriver, som en slags saknad av någon vän som flyttat eller kanske en anhörig som kilat vidare. Att få sörja är bra, det är läkande och man kan då komma vidare i sitt liv, lite mer hel. Såret kan läka och bli en skorpa som till slut faller av och det som finns kvar är ett litet ärr, men det gör inte längre lika ont på samma sätt.

Ha en fin dag kompis!🌞❤️

Det är mycket att lära sig när man håller på att arbeta med sig själv för att bli en hel människa som ska ta sig fram genom livet utan konstgjord andning i form av alkohol. Det var en rejält svår och tung natt. Många jobbiga känslor hade jag inom mig efter hemkomsten efter nattpromenaden. Tankar handlade om att, vad spelar allt egentligen för roll. Varför ska man vara nykter när man jämt mår skit psykiskt, när man sedan ändå bara rent statistiskt sett om kanske mindre än tjugo år kommer att dra sin sista suck, kremeras och sedan lämna denna värld och finnas som lite utspridd aska i en minneslund precis som ens gamla föräldrar.

Har inga släktingar eller vänner som man kan snacka med när det känns mörkast och svårt som det var i natt. Men det skulle ändå aldrig ha fallit mig in att ringa och gråta ut hos nån bekant om jag haft någon. Sånt gör man bara inte som helt nykter. Förresten hade jag ingen mobil med mig på min spontana promenad. Men skulle ändå aldrig ringt nån jourhavande medmänniska eller präst ändå. Har testat den grejen för några år sedan och det gav väl inte så värst mycket. Sitter nu här i köket och dricker lite kallt vanligt vatten och sorterar mina upplevelser och minne av nattens känsla av djup saknad, tomhet och ensamhet.

Brukar inte lida påtagligt av att vara för mig själv, då det är nåt som jag för det mesta alltid har varit oavsett om det funnits folk runt omkring mig. Fick tidigt lära mig att klara mig själv då min rätt psykiskt sjuka mor väl inte ens var med mig ut i lekpark och sånt när jag var en liten treåring vad jag minns. Det var nog redan då som jag formades till att bli orolig och onödigt tänkande tror jag. Har väl egentligen aldrig känt någon riktig närhet eller fått det stöd man borde ha fått som liten.

Det är inte konstigt att alkohol blev så viktigt för mig från dag ett, då det blev som en vän man alltid kunde gå till om det kändes jobbigt inombords. Nu ska man alltså ensam klara sig själv och vara helt ensam med alla känslor som ofta kan vara svåra att hantera. Sånt skapar så klart känsla av oro och ångest, vilket så klart är energikrävande och jobbigt för mig som bland annat lider av dystymi.

Borde väl tala ut med den läkare som jag har på vårdcentralen som kontaktperson. Men har ingen större förhoppning om att denne allmänläkare ska kunna komma med nåt vettigt som underlättar min väl rätt meningslösa vandring på detta jordklot. Hade det inte varit för att jag i höstas började att liksom själv psykoanalysera mig i skrift på detta eminenta forum. Så hade jag nog inte suttit här och skrivit en massa tok idag.

Hade jag fortsatt leva som tidigare så hade jag om jag ens levt garanterat varit inne i alkoholträskets dimma och grubblat med mörka tankar som bara väl bara gått runt i en evig loop liksom. Motivation att vara alkoholfri finns, detta då kroppen ju trots allt fungerar bra mycket bättre. Men någon sann livsglädje känner jag då inte så värst mycket av. Fysiskt sett har jag väl inte direkt så mycket att klaga över, men rent psykiskt är det inte bra.

Måste väl försöka att äta nån nyttig frukost snart så att kroppen får den näring som behövs för att jag inte ska behöva må sämre psykiskt än jag gör i onödan. Fick sova rätt skapligt trots allt idag. Har inget alkoholsug, eller längtan efter resa till bolaget. Känner mig bara allmänt tom inombords. Så det är då allt tur att jag inte har alkohol hemma för då skulle jag säkert ändå tömt närmsta flaska. Det är även tur att jag inte har några flaskans vänner som då säkert lätt skulle kunna få mig att hänga med ut på nån fest känns det som. Det är inte lätt att vara alkoholfri vissa dagar.

Förresten, @vår2022 det var bra och kul att du skrev några ord kompis, sånt lättar faktiskt upp lite grann ibland. Det känns bra att nån liksom tänker på en så att säga. För när jag vaknade i morse så kände jag mest att det var meningslöst att en skriva en massa som jag har gjort då det inte verkar som att jag någonsin kommer att må nåt bättre för det. Kändes som att jag hade sagt allt och gjort allt på något sätt.

Men nu har jag ju skrivit några rader till och har faktiskt tömt det tredje glaset med vatten. Har ju märkt att jag dricker alldeles för lite vatten, vilket väl inte är bra. När jag drack alkohol så hällde jag ju i mig drygt tre liter dryck per dygn i form av diverse öl, vin och annat. Ska nu börja med att tugga i mig en tomat tror jag, så får man väl sen försöka komma på vad man ska äta till sen frukost.

Ha en fin dag!

@Flarran Det är en krokig och guppig väg, men den planar ut och rätar upp sig efterhand. Om du kollar tillbaka i din tråd så kommer du att se att dina positiva inlägg blir fler och fler för varje vecka. Roa dig med att räkna ut procenten positiva inlägg vecka för vecka. Tex 10 inlägg en vecka, 8 positiva och 2 negativa = 80 procent positiva. Eller 20 inlägg varav 13 positiva (13 delat med 20) = 65 procent positiva. Tror jag räknar rätt 🤣 Oavsett kommer du få se en spikrak kurva uppåt….

Kram 🐘

@Flarran Det är bra att du skriver om dina känslor och tankar här i forumet. Det är nog bra för dig och vi är många som läser och känner igen det du skriver om. Själv har jag dagar då livet känns väldigt tungt o jag är väldigt trött. Då försöker jag tänka det är okey att jag har en dålig dag o försöker vara snäll mot mig själv. Jag hoppas du snart får må bättre och forsätt skriva här. Ta hand om dig o ha en bra dag.

Hejsan! @Andrahalvlek, Du är då en riktigt positiv och frisk fläkt som behövdes just nu. För hade trots att jag sovit skapligt bra, ätit tomater, druckit ett glas mjölk och fått i mig två limpsmörgåsar, en med mjukost på och en med makrill i tomatsås. Så kändes det allmänt deppigt ändå.

Gick då ned till brevlådan för att se om nån post hade kommit. Men det hade det inte. Gick då ned i källaren för att se att man hade bokat tvättid till helgen, vilket man hade gjort. Det var rätt svalt där i källaren, medans det utanför på gården var soligt men lite blåsigt. Kom alltså ut på gården i alla fall.

Tänkte där jag stod i solen en kort stund att det var lite synd att det inte var mer vindstilla och badväder, gillar inte när det är för kallt och vågor i vattnet. Blev då lite kinkigt nedstämd på ett fånigt sätt. Nästan som när man var en liten grabb och kände sig lurad på nåt roligt som man hade gått och förväntat sig att kanske få eller nåt sånt. Ofta vid såna tillfällen tidigare har jag ju druckit pilsner och annat i onödan förstår jag ju nu.

Det är då inte många gånger jag kollat bakåt i mina knasiga inlägg. Men positiv och lite gladlynt statistik för att höja motivationsgraden för att inte falla ned i alkoholträsket är inte ett så dumt tips. Måste nog börja fokusera lite på att förutom nykterhet även göra mer av sånt som man gillat att göra för längesen. Får jag bara lite mer energi så skulle man ju kunna ta sig en liten cykeltur åt nåt håll.

Såg just att du @Ros också tittat in en sväng, vilket uppskattas. Det är nog viktigt att jag som dystemiker inte som tidigare bara låter mina ofta nedstämda tankar bara mala på fritt och gå runt och stegras till jobbig depression. På så sätt är ju detta eminenta forum ett riktigt bra verktyg att ha. Men ibland så är man så himla trött på allt, och mitt humör svänger även rätt fort så som vädret.

Förresten, apropå väder, var nyss ut på min balkong, och nu var det rejält varmt i solen där så kanske går det alldeles utmärkt att ta sig ett dopp i nån sjö i närheten. Men är rätt trött och energilös så man får väl se hur det går med den saken. Men viljan är det inget fel på. Det är ju bara att ta med sig kolsyrat vatten, äppeljuice och några goda snacks eller salta pinnar sa känslan inom mig just i stunden här vid köksbordet. Men som sagt man får väl se vad man orkar att göra idag.

Ha en fin dag mina vänner!

Det kunde man inte tro att det fanns så mycket motivation som låg och skräpade i ett dammigt och deppigt hörn av hjärnan nånstans. Var så trött i eftermiddags att jag började bli smått frustrerad och höll på att helt ge upp tanken på att vara alkoholfri då jag kände mig så himla värdelös alltså. Men när klockan hade blivit sju och solen inte värmde fullt så galet varmt som tidigare på dagen. Så kom krafter till mig som från ingenstans alltså. Har ju varit badsugen ett bra tag och läste väderleksrapporten att det ska bli kallare väder i mitt område snart. Tänkte då att nu får det bära eller brista, för här ska det allt badas. Så har nu cyklat en sju kilometer drygt kan jag tro. Tjugotre grader i vattnet och en simtur på tre hundra meter blev det. Sitter nu helt alkoholfri vid köksbordet och känner mig faktiskt riktigt nöjd med min prestation. Den här sommardagen har man då så att säga, inte bara slängt i sjön för att liksom skoja till det hela. Tog även en hel del foton på ett av mina smultronställen här i världen.
Ha en fin kväll!

Det talas ofta om tacksamhet. Som överkonsument av alkohol beroende på diverse inre och yttre orsaker, så kan jag då inte minnas att tacksamhet till någonting alls egentligen fanns. Möjligen en kort tacksamhet till flum i stund av dimmig berusning. Det talas väl även om skam, någon sådan var väl inte direkt närvarande i alkoholdimman där man satt och tyckte synd om sig själv. Det kan då ibland ta sin tid att nyktra till på riktigt och inte bara vara spritfri. Sitter nu och dricker ett glas vanligt vatten och förundras över min prestation igår då jag nyktert först cyklade en bra bit och sedan simmade så att jag till och med av en betraktare på stranden fick höra ord av förundran. Nog finns det mycket att vara tacksam för, speciellt då till skaparen, men sånt ser man först med nyktra och alkoholfria ögon.
Ha en fin dag mina vänner!

Det är märkligt hur lite som behövs för att bli på gott humör om man inte har för stora krav och faktiskt är nykter och alkoholfri tänkte jag precis i stunden här vid köksbordet. Det hade precis kommit en regnskur och bara några få droppar regn syntes ploppa i vattenpölarna. Kände att luften var frisk och det gick lättare att andas på nåt sätt. Då hörde jag en ny småfågel i kvarteret som jag nog aldrig tidigare hört kvittra. Kvitt-kvitt, kviddeli-kvitt eller nåt sånt. Så som ny-nykter medlem i just idag 7 månader och 2 veckor som medlem på detta eminenta forum börjar man nog lära sig att så sakteliga uppskatta tillvaron en aning mer än tidigare då man satt helt fast i alkoholträsket.
Ha en fortsatt fin dag!

Det naturliga och enkla är den balans som man kan hitta om man har lite tur och i en nykter andlig nåd kanske tar sig tid att tänka fritt och mera klart. Ja, och inte låter sig stressas eller skrämmas av den känsla som kan finnas i kanske tystnaden, eller i eget fritt val av musik i takt med den inre känslans rytmik och då kan känna en stund av inre harmoni. Om man nu inte då tanklöst rusar iväg för att i väl som ofta, i en falsk förhoppning tro sig finna den kraft och energi man alltid redan har med sig.

Om man distraherat jagar runt efter del av andras kanske konstruerad verklighet och en meningslös förgänglighet, blir man oftast bara trött i onödan. Det att jämföra sig med andra eller att sträva efter sånt som kanske andra omfamnar är nog en återvändsgränd som inte tillhör denna sanna friheten och når hela vägen fram. Har nu varit på min balkong och mediterat lite och även sett kvällssolen lysa lugnt och fridfullt i den svala sommarvinden. Kände just en stund innan denna, lite inspiration, och att vem behöver väl alkohol för att klara av sånt som inte kräver mer än bara lite stillhet och eftertanke alltså.

Ha det gott!

Det finns ord som är tidlösa och kan få varje vaken människa att fundera på lite större saker än pengar, karriär och sånt som bara är världsligt tankegods. Det har nu hunnit bli nationaldag och hade det varit förra året vid den här tiden så hade det med all säkerhet stått en väska i sovrummet fylld med diverse ölburkar, vin och kanske även en del sprit kan jag tro.

Nu i denna skrivande stund så finns ingen saknad alls efter dimmig berusad känsla av alkohol, vilket jag är tacksam för. Fick för en stund för mig att bläddra lite i min kristna mors gamla dagbok från åttiotalet. Skriven av henne då hon var knappt fyrtio år gammal, men långt före en själv i den andliga vandringen mot en annan nivå än vad en själv nog är på så att säga.

Tänkte här citera ett kort stycke ur hennes dagbok då jag inte tror att hon skulle haft något emot det. Detta skrev hon bland annat den 6/2 -1982: ”Jag tror att det redan från början är bestämt vilka olika händelser vi skall gå igenom, vilka människor vi skall träffa o.s.v. Det är viktigt att lära sig att kärleken är störst. Älska Gud mest av allt och din nästa som dig själv. Lyckan är Gud, d.v.s där Guds ande är, där är det lycka och glädje...”

Jag har då en hel del att som alkoholfri nu ta igen och lära mig förstår jag. Fattar idag även vad morsan väl menade med ordet ”feltänk” som hon väl lågmält nämnde för mig ibland utan att jag väl tänkte så värst mycket på det. När mina kristna föräldrar ibland släpade iväg mig på nån religiös eller kristen tillställning så tyckte jag väl mest att det var segt och trist, och ville väl mest bara åka hem för att få känna mig fri eller nåt sånt minns jag. Har ändå alltid känt att skaparen är med mig vilket jag är tacksam för.

Ha en fin dag!

Nationaldag är det idag. Nykter och alkoholfri det är man. Vem kunde väl nånsin tro nåt sånt för bara ett år sedan. Men tydligen är inte undrens tid förbi. Tänkte att detta måste ju firas på nåt sätt. Så öppnade kylskåpsdörren och tittade på ett antal flaskor med alkoholfritt innehåll. Man skulle ju liksom kunna skåla för sig själv i ett glas med mjölk för att liksom ge alkoholdjävulen långfingret.

Men man ska väl inte göra sig alltför märkvärdig och utmana ödet utan nöjer mig med att sända en stilla tacksamhetens tanke till skaparen och tar mig ett glas läsk med ciderkaraktär och äppelsmak. Detta inte som substitut i saknad av bolagsprodukter, utan helt enkelt för att jag gillar drycken som sådan alltså. Dessutom så var det inget som jag drack så värst ofta som missbrukare. Det är allt tur att det finns många drycker som man inte associerar det minsta med dimmig berusning.

Ha det gott!

@Flarran Godmorgon kompis! Jag brukar likna nykterheten vid en stor scen med en massa dammiga draperier. Man står själv mitt på scenen och sakta dras ett draperi i taget undan. Man får städat i en hörna i taget, scenen blir större och större. I en hörna ligger en gammal hobby som man får lust att återuppta. Luften blir lättare att andas, man sträcker på sig och njuter av rymden omkring sig. Inte sjutton vill man dra för de gamla dammiga draperierna igen!

Jag njuter av mina morgonpromenader med hunden. Träffar sällan någon, idag en ledig torsdag var klockan 7.30. Utan musik, bok eller podd i öronen tar jag in dagen. Idag studerade jag skillnaden mellan kaja och kråka (vilken jag vet om men nu åter fick befäst.) Jag hälsade igenkännande på sädesärlan, som jag tror bor på samma ställe och knatar runt på samma gräsytor år efter år. Jag lyssnade på de nykläckta fågelungarna i holkarna i skogsbrynet, i år lär fåglarna hinna med minst två, kanske tre kullar. Min hund är också ett vanedjur, han tuggar alltid gräs på samma grästuva, varje morgon. Han tuggar annars aldrig gräs. Ett himla bra sätt att börja dagen faktiskt. Jag får flashbacks från tonåren då jag delade ut GP på helger och sommarlov. Klockan 4-5 är allt krispigt och helt ljuvligt sommartid. Men klockan 7-8 på helgen får man lite samma känsla, man är helt ensam ute. Alla ljud hörs annorlunda utan motorbuller som stör.

Ha det bäst idag kompis!

Kram 🐘

Tänk ibland är det omöjligt att komma till ro och somna. Men lite i det hela rår man väl för själv också, fast man är nykter och alkoholfri. För när jag skulle gå och lägga mig i natt så började jag lyssna på en rockig och bra blueslåt på min spelare.

Kom så på att den aktuella artisten visste jag inte så mycket om. Så då googlade man så klart. Hittade artisten på Youtube och klickade sen på nån länk i nåt inlägg. Sedan var man snart på en helt annan sida med en bra gitarrist, Clint Curtis, en helt ny bekantskap som hade en massa bra instrumentala låtar som man bara ville höra mera av och sen var det ju omöjligt att sova.

Ingen ordning och reda alltså, ungefär som när man var liten och då aldrig kunde sluta leka fast morsan tjatade. Det var alltså typ, bara lite till, kommer snart in och så vidare. Måste bli bättre på det här med struktur och rutiner, men det är jätte-svårt att få till liksom.

Det var kul att du skrev lite @Andrahalvlek, för jag började deppa till och känna mig rätt uppgiven på nåt sätt. Men nu när jag sitter och dricker lite vatten och skriver så känns det skapligt igen, men måste nog faktiskt gå och vila så man inte svimmar av vid tangentbordet av ren utmattning.

Såg att du studerat fåglarna i ditt område när du promenerade med din hund. När jag cyklade sådär långt och lite utanför min stad i lantmiljö för några dagar sedan, såg jag också lite av fågellivet i naturen så här i början på sommaren. Det var ett par gäss med fyra små ungar, faktiskt kul att se denna fågelfamilj. Sådana prylar är nåt man kan leva på ett bra tag i form av trevlig och positiv energi så att säga.

Ha en fin dag kompis!

Så är nästan ännu en dag till ända här i min del i världen. Har väl väl inte direkt varit på nåt solskenshumör denna nationaldag utan har väl mest känt mig allmänt värdelös, tom och som oftast bedrövligt nedstämd och orkeslös.

Kände att man bara mest är en korkad typ som sitter snackar en massa dynga och sprider floskler omkring sig och väl borde ta och lägga ned kampen mot alkoholdjävulen och inte försöka att vara duktigt då det väl ändå kanske inte har nån betydelse i längden.

För till sist så är man ju ändå bara en mycket liten parentes i evighetens skådespel. Men då var det någon form av inbyggd jävlar-anamma som åter igen kickade in så att att säga.

Sitter nu ock dricker hett kokkaffe och diggar lite svängig instrumental musik med en i natt upptäckt musiker från Kanada tror jag, Clint Curtis, som har förgyllt min dag och fått mig upp på en mer positivt inställd nivå och till att hålla i och hålla ut med att försöka stå ut ett tag till med detta liv som oftast känns som att vandra i konstant motvind i den längsta uppförsbacke man kan tänka sig.

Kör nu den instrumentala gitarrlåten - Telecaster Shuffle Blues in G, och känner mig ganska nöjd med min prestation att ha klarat av även denna dag som helt nykter och alkoholfri. Vilket för mig inte är annat än ett mindre litet mirakel som jag till min skapare är rätt så tacksam för. För hemkört är ju egentligen bara ett telefonsamtal bort om man skulle falla till föga liksom...

Ha en en fin kväll!