av Andrahalvlek

Varafrisk
tors, 2024-06-06 - 21:50

@Charlie70 Tack för vad du har delat med dig om😍Jag följer Johannes Cullberg på Instagram. Han pratar om att äta mer protein och mindre av kolhydraterna i synnerhet de snabba. Äta mer protein t frukost. Pratar mycket om blodsockret att få det att ligga stabilt. Jag äter fil men jag tror att kvarg mättar men är inte alls förtjust i kvarg. Kanske kan man blanda? Med bär? Tycker om ägg men inte att äta enbart. Tänker att det annars är jättebra och mättande. Som sagt var
det är bra att skriva om överätande och socker. Och glotid…så klokt!

Var rädd om dig @AH🤗

Kram 🌺

Sattva
lör, 2024-06-08 - 10:37

Jag håller med de övriga, ta hand om dig AH! Jag vet att du vet allt kring detta med energibalans. Dags att dra i handbromsen innan du blir sjuk igen. Stryk i kalendern. Hitta den sunda balansen, där det inte är så höga toppar o djupa dalar. Lagom. Finns inget att bevisa, missa, inte leva upp till!
Kram!

Andrahalvlek
lör, 2024-06-08 - 11:52

@Sattva Tack för omtanken ❤️ Igår direkt efter jobbet blev det grillkväll med äldsta dottern, hennes sambo och ex-svärisarna. Mysigt, men fredagkvällar är det inte mycket ork kvar i en stackars ledbruten tant. Fredagar är det allra mest att göra på jobbet och det är fullt ös ända in i kaklet som gäller. Men det blev inte så sent och jag har sovit gott.

Nu på morgonen kom min äldsta dotter på en sista visit innan de kör hem till Smålandsskogarna. I torsdags påbörjade vi klippning av älskade lillprinsen, och idag fick det slutföras. En hel plastpåse med päls fick vi ihop. Nu har hon åkt. Jag och lillprinsen ska strax cykla/springa en runda. Kanske bada i havet?

De allra bästa dagarna på helgen, och även semestern faktiskt, börjar med god frukost och två koppar kaffe. Bara sitta och njuta, känna sig utvilad efter en god natts sömn. Och sedan bara känna inåt - hmmm vad har jag lust med att hitta på idag tros? Och just idag känner jag för att cykla en ny runda, låta lillprinsen förbruka lite av sin energi. Han är så sprallig och energisk att man borde hitta ett sätt att utvinna den energin, som en batteriladdare. Mitt batteri laddar han med kärlek varje dag bara genom att finnas ❤️

Det är fan inte lätt att uppfostra en valp, och det senaste året har varit svintufft på många sätt. Men när jag nu ser hur väl han beter sig bland folk, att han inte mer än tittar åt andra hundar, att han alltid lugnar ner sig när jag håller i hans halsband osv så blir jag så glad och stolt, både över honom och mig själv. Vi har lyckats. Ihop.

Kram 🐘

Geggan
sön, 2024-06-09 - 09:47

@Andrahalvlek grattis till lydig hund! Jag har en period haft ett riktigt monster, en jakthund, som jag gick bet på så jag vet. Den senaste, labbe, behövde ingen kurs. Världens snällaste av sig själv.

Flarran
mån, 2024-06-10 - 17:15

Hej! @Andrahalvlek, tittade bara in för att se vad du pysslar med kompis. Har förstått att du har mycket att göra för de mesta. Läst att du varit trött ett tag och håller med andra som skrivit att du nog måste prioritera att ta det lite lugnare så att du inte går in i väggen så att säga.

Har själv inte mycket energi. Skulle fixa med lite enkel bokföring, bara nån faktura och nån skrivelse åt nåt håll av ekonomisk natur att få avklarat. Men blev trött mitt i liksom och var tvungen att gå och vila. Somnade naturligtvis till och sov tre timmar här på eftermiddagen vilket kändes lite fånigt, men som väl behövdes. Var ju ut på en rätt trevlig, men ansträngande cykeltur igår alltså.

Förra året när man kände sig trött blev det ju bara att man drack nåt starkt och körde vidare utan att låta kroppen få vila fast den ju sade till på skarpen liksom. Nu är man ju som alkoholfri lite klokare för tillfället på den punkten. Känner att jag borde städa och rensa lite i ett förråd, men får väl se om det blir nåt av med den saken idag. Hur som helst, ta det lite lugnt och unna dig lite vila.

Ha det gott!

Himmelellerhelvette
mån, 2024-06-10 - 19:37

@Andrahalvlek Det är så härligt att läsa hur fint du har det med din hund! Så underbart att ha en sån vän och så mycket kärlek❤️Så otroligt bra val du gjorde när du skaffade honom! Jag minns att du hade lite krångel innan du tillsist fick just Han och att du var ledsen och besviken! Så coolt ändå hur ledsen man kan vara och hur hemskt det kan kännas, kanske hopplöst ibland men det går över och det blir bra. Det är sånt man ska tänka på när man är i jobbiga situationer! Det löser sig tillslut och när man ser tillbaka på det förstår man hur lite tid det var som var dåligt i just den situationen även om det, när man är mitt i det, känns som en evighet.
Kram❤️

Andrahalvlek
mån, 2024-06-10 - 22:04

@Himmelellerhelvette Visst var det meningen att just lillprinsen skulle komma till mig ❤️

Första valpen jag hade på g blev aldrig ens på g eftersom matten inte orkade med att få en valpkull till.

Andra valpen på g bidde bara en enda valp i kullen, en enda som inte överlevde 😢 Det fick jag veta den 10/6, exakt ett år sedan idag.

Dagen därpå körde jag i princip på vinst och förlust på en blocketannons.15 mil enkel resa. Blev ögonblickligen förälskad ❤️ Fyra dagar senare hämtade jag hem honom.

På lördag 15/6 har vi vår ”Gotcha day”, dvs dagen då vi fick varandra ❤️

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-06-11 - 19:34

Ikväll har jag cyklat med lillprinsen 🤩 Han springer på jättebra, flåsar kontrollerat, och så fort vi stannar slutar han flåsa direkt. När jag segar i uppförsbackar springer han steget före mig och hjälper till och drar cykeln nästan. Han är så redo för det här 🥰

Vi börjar och avslutar med kisspromenad, totalt 3 km. Sen cyklar/springer vi 7 km. Cirka 70 min tar det. Planen är att göra det två kvällar per vecka, och kanske en gång på helgen.

Om han blir ordentligt motionerad några gånger per vecka bygger han muskler, får upp flåset - och äter och sover bättre. Och matten får träna benmuskler och flås. Bra för mina artrosknän.

Jag har nästan slutat lyssna på ljudböcker, poddar och musik när jag promenerar - och cyklar. Jag vill istället vara närvarande i stunden ihop med lillprinsen, njuta av naturens ljud. Om tankar på annat kommer får de komma - oftast kan de vara stimmiga i skallen inledningsvis men de faller på plats efterhand. Stillar sig.

Två jobbdagar den här veckan har jag börjat och avslutat med att jobba hemifrån, och sex timmar mitt på dagen har jag kört till kontoret och jobbat. Kändes bra, både för hund och matte. Och jobbets lunk.

Ska utöka dagarna på kontoret stegvis efter semestern. Jag behöver jobbgemenskapen. Jag trivs med att jobba hemifrån också, det är väldigt bekvämt. Men idag har jag haft gött lunch- och fikaprat med 7-8 personer, och jag behöver verkligen det. Samtidigt vill jag inte lämna lillprinsen för länge. Sex timmar är max. Annars måste jag hitta en hundrastare.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2024-06-13 - 18:55

Idag på lunchpromenaden kom jag att tänka på tre saker. Jag har svårt att få kontakt med mina känslor, de är vana vid att hålla sig i bakgrunden. Så mycket i bakgrunden att de liksom lever sitt eget liv.

Jag märker inte att jag tex är stressad och orolig förrän kroppen reagerar, med sömnstörning och/eller ångestpåslag. Och sötsug. Så är det även nu som nykter, jag blir liksom förvånad själv. Jag märker det först efteråt. Jag måste lyssna inåt mer noga!

Funderar på om det kan bottna i medberoende sen barndomen? Saker händer, man pratar absolut inte om det i stunden, och dagen därpå låtsas man som ingenting. Och lägger det bakom sig. Det är min mammas mantra ”det har jag lagt bakom mig”.

Varje gång jag vill prata om dåtid tittar hon storögt på mig. ”Det minns jag inte, det har jag lagt bakom mig.” Ibland undrar jag om hon börjar bli dement? Samtidigt vet jag ju att hjärnan sållar bort dåliga minnen, av ren överlevnadsinstinkt.

Den andra saken jag tänkte på var studentglädjen som man omfamnas av nu nästan. Såg ett gäng studenter leka på idrottsplatsen. Kom att tänka på glädjen jag kände när jag tog studenten, och när mina döttrar tog studenten. Jag uppfylldes av känslan så till den grad att jag nästan blev rörd till tårar. Nästan. Men då gick jag vidare med hunden.

Det tredje jag tänkte på var äldsta dotterns outande om sin pappas leverne. Hon hade berättat för sin kusin, som berättade för sin pappa, som är bror till dotterns pappa. Inte bra. Min första reaktion var: ”Åh, det var väl onödigt att berätta.” Men just idag kände jag att hon gjorde helt rätt - att inte berätta skulle göra henne medberoende.

Han är inte missbrukare men han har ingen ordning på någonting. Försöker rulla runt sitt företag men jobbar mer svart än vitt. Skulder hos kronofogden, lånar pengar av sina föräldrar osv. Köper och säljer prylar, oftast med minus som resultat. Blir aldrig klar med en enda renovering han påbörjat. Lägger mycket pengar på finöl och finwhiskey osv. Stoppar huvudet i sanden typ.

Jag löste min oro för allt detta genom att flytta ifrån honom för tio år sedan, men för äldsta dottern är han förstås ett stort orosmoln. Jag försöker underlätta genom att prata med henne om elefanten i rummet.

Och jag tycker nu verkligen att hon gjorde helt rätt som tog upp det med sin kusin. Vi får se om det leder till något. Men har varken jag eller äldsta dottern lyckats styra upp honom så lyckas nog ingen tyvärr.

Medberoende kan se väldigt olika ut. Jag funderar seriöst på att se om jag kan delta i någon behandling för ”vuxna barn” som blivit medberoende i unga år och sen har lätt att applicera det beteendet på typ alla relationer och skeenden.

Bäst vore om det fanns en digital grupp. Jag tror jag har en del att bearbeta där. Peoplepleaser-beteende tex. Oförmågan att ta upp riktigt svåra ämnen för diskussion osv.

Nog tänkt för idag.

Kram 🐘

vår2022
tors, 2024-06-13 - 22:11

@Andrahalvlek Vilka bra reflektioner och bra samtal du haft med dig själv, och satt ord på att du har svårt att få kontakt med dina känslor och oförmåga att ta upp riktigt svåra ämnen för diskussion. Jag tänker att det är ett beteende som man kan få med sig från barndomen. Saker händer, man pratar inte om det och dagen därpå låtsas man som ingenting. Du berättar också att du kör på och märker inte av stress och oro förrän kroppen signalerar, och då kan det i värsta fall gått rätt långt när du upptäcker det.

Din mammas sätt att säga att hon inte minns och lagt det bakom sig verkar vara ett sätt för att slippa känna, ett slags undvikande beteende för att slippa smärtan som det kan framkalla. Om man systematiskt gjort så kan man säkert ”blocka” hjärnan och hålla känslor borta. Men jag tror att det sätter sig i kroppen av att göra så, man kan liksom inte komma undan. Har man inte tränat på att prata och känna efter hur man mår och känner så är det svårare att göra det. Man hittar strategier för att ändå fixa av sitt liv.

Jag tänker också att medberoende kan se väldigt olika ut och det kan också vara svårt att upptäcka det när man är i det, det blir normaliserat. Jag upptäckte mitt medberoende tydligt för ett antal år sedan och jobbar mycket med mig själv för att komma ur det så mycket som möjligt. Tycker också det var bra av din dotter att göra det som hon känner är rätt för henne för att gör sig ”fri”. Det finns mycket elefanter i många rum. Det skulle nog vara skönt för dig att få bearbeta detta och jag upplever att du nämnt det flera gånger. Det är också extra viktigt för dig som varit utbränd flera gånger så att du inte kör för fort och är på efterkälken på att känna din stress och oro.

Tänk vad mycket vi lär om oss själva hela tiden och hur vi strävar efter balans och harmoni med oss själva. Sköt om dig!❤️

Se klart
fre, 2024-06-14 - 01:07

Det som är väldans tänkvärt är att när du skriver att känslorna är vana att hålla sig i bakgrunden. De står i hallen eller längst bak på minglet? Så är det som om de inte riktigt hör ihop med dig? För egentligen står ju dina känslor alltid med dig, men man kan ju lära sig att placera dem långt bak. Knappt släppa in dem om man inte tar en promenad utan lurar?
Min mamma har också ”lyft ifrån sig” allt som är svårt att hantera. Vi skrattar åt/om det, jag och min syster men egentligen vet vi ju att det haft stora konsekvenser för också våra liv och möjlighet eller vana att hantera det som är svårt.
Kram till dig och grattis till nya funderingar. 😍😍

Andrahalvlek
fre, 2024-06-14 - 10:40

@Se klart @vår2022 @Geggan Varmt tack för era tankar ❤️ Jag tänker att det är viktigt att verkligen få fram känslorna, inte låta dem stå i farstun och trampa. För de finns ju där någonstans. Ilska kan jag känna, liksom glädje. Plötsligt uppblossande starka känslor. Men stress och oro är jag så van vid att känna att jag knappt känner av det. Det ligger liksom i mitt undermedvetna konstant - och sen blir resultatet sjukskrivning för utmattningsdepression fyra gånger på 17 år.

Mycket grundas nog i barndomen, jag lärde mig att inte känna oro för min pappas drickande och mina föräldrars konstanta grälande. För att klara dagen. Samtidigt minns jag klumpen av oro i magen väldigt väl. Och hur min hörsel scannade av ljud i hemmet - en flaska som öppnades, irriterade suckar osv. Och orosklumpen i magen kom tillbaka när jag förstod att jag hade blivit sambo med en alkis, han som sedan fick flytta med buller och bång.

Min hörsel är fortfarande överaktiv, det är därför det är så svårt för mig att jobba i kontorslandskap. Jag hör allt som sägs - och allt som inte sägs. Jag ”hör” underliggande meningar, irritation, vanmakt. Jag hör allt. Som jag inte alls behöver höra för att sköta mitt jobb.

Och ingenting blev bättre när vår yngsta dotter föddes svårt sjuk, och sen fick olika diagnoser på löpande band i flera år. Så mycket oro, så mycket logistik, så mycket räcka till åt alla håll. Förutom mina sjukskrivningsperioder har jag dessutom jobbat heltid hela tiden. Med henne har jag verkligen lärt mig leva i nuet, ha noll förväntningar på någonting - och samtidigt hela tiden planera långt framåt. I sommar fyller hon 25 år - och vi planerar för fullt ett jättestort kalas 🥰

Ja, jag har en hel del att fundera över. Mest av allt ska jag nog klappa mig själv på axeln och innerligt berömma mig själv för allt jag har klarat av, och att det bannemej inte är så konstigt att det har satt spår själsligt. Allt annat vore konstigt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2024-06-14 - 12:45

För många år sedan berättade jag för min psykolog att jag alltid har ljudbok eller podd i öronen. I bilen, på promenader, alltid när jag är själv typ. Hon undrade då: ”När tänker du då?” Öh, helst inte. Hon menade då på att om man inte tänker dagtid när man är vaken så kommer tankarna när man ska sova istället. Just därför använde jag ljudbok som insomningshjälp i många år.

Därför är forumet en så god hjälp för mig. Här sätter jag ord på mina tankar. Och faktum är att ett plus ett ofta blir tre eller mer. Och allt jag tänker måste jag inte formulera i skrift. Jag kan tänka och lösa problem dagtid, så slipper min hjärna hålla på med det på nätterna 🤣 Fast det är nog att hoppas för mycket.

Idag på lunchpromenaden såg jag alla studenter tåga genom stan, från gymnasiet till kyrkan. På lång rad, klass för klass. Visselpipor och trummor, lite sång. Och jag fick liksom ståpäls av välbehag och en liten gråtharkling i halsen, jag blev på riktigt rörd över deras enorma glädje. Likadant kände jag häromveckan när jag stod mitt i kören under ett uppträde, det var så mäktigt att stå där och sjunga tillsammans så det uppfyllde varje por i min kropp. Pur glädje.

Jag tänker att typ alla ungdomar har lurar i öronen. Alltid. Kan det vara en orsak till den galopperande psykiska ohälsan? Att de tänker för lite? Jag tänker också att känslor är en blandad mix minst sagt. Att känna starkt uppblossande ilska och glädje är svinbra, men jag vill känna alla känslor. En del skyller på SSRI, att den medicinen gör dem avtrubbade. Just nu vurmas det massor för att sluta med SSRI av den anledningen. Jag tänker dock inte sluta, jag behöver SSRI för att sova och funka i vardagen.

Jag tänker fortsätta tänka och lyssna inåt, och försöka bli bättre på att sätta ord på vad jag faktiskt känner och tänker. Besvikelse, ledsen, arg, rörd, glad, ilsk, irriterad, vanmäktig, uttråkad, rastlös - bring it on! ”Stopp! Vad känner jag nu? Egentligen.”

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2024-06-15 - 10:25

Gick och lade mig kl 22 och sov till 9. Lillprinsen har nog varit vaken sen 7 men så länge jag sover så låter han bli mig. Det är kärlek det ❤️ Nu har jag ätit frukost, ska packa ryggan och dra till skogs några timmar. Den här gången precis vid havet, så lillprinsen lär nog bada. Jag är inte så badsugen, det har utlovats regn i eftermiddag.

Ikväll står det uppträde med kören på schemat. Utomhus. Inte sugen ett endaste dugg. Men jag gör det för körledarens skull. Vissa saker gör man inte för sig själv utan för andra. Det finns plats för sådant fortfarande i mitt nyktra, sanningssägande liv. På med leendet, fake it until you make it. Min körledare betyder så mycket för mitt mående generellt att jag gör det här utan större problem. Det lilla motståndet jag känner kör jag över, det handlar bara om några timmar av mitt liv.

Jag är pigg och utvilad, snart trött efter en långpromenad, och nöjd med skogsvistelsen. Då fixar jag att sjunga en stund - och jag kommer att njuta av det när vi väl gör det. Om det inte blir inställt pga regn, risken är stor.

Trevlighelgkram 🐘

Se klart
sön, 2024-06-16 - 01:02

Jag återknyter till ditt svar ovan. Att lära sig att inte känna oro (när föräldrar bråkar/dricker) är inte att man inte känner oro, utan att man kanaliserar den på annat sätt. Tänker jag. Man kan vara så fylla av oro att själva beteenden blir bekymmerslöst. Om man läser lite om affektteori blir det ganska logiskt. Liksom att bära på så mycket skam i sig själv, att konsekvensen blir att vara skamlös.
Ofta har de där jobbiga känslorna liksom konverterat och är inte helt lätta att få fatt i. Det är svårt för den alltid glada- att hitta sin känsla av sorg, kräver forskande och mod. När mina föräldrar grälade var mina öron som tefat. När de blev fulla likaså. Jag reagerade med att ha svårt