@Lora Så bra att du fått mer blodtrycksmedicin! Att varva ner flera gånger om dagen har jag övat på ett tag. Jag brukar lägga mitt fokus på in och utandning, på att magen rör sig ut och in i några minuter då och då under dagen. Det hjälper mig när jag känner att jag går på högvarv. Kram❤️

Tack alla för era fina kommentarer. Här inne omfamnas man verkligen. Tänk att ha ett forum där folk öppet vågar diskutera och vägleda varandra. Där man vågar dela med sig av olika utmaningar. Modiga människor som är klarsynta. Det är mycket själ och hjärta här inne ❤️.

Dagen gick i sonens tecken. Det kom fler ungdomar än vi förväntade. Sonen signalerade 5 innan som istället blev 20. Pulsen gick upp för tänkte herre bara killar och vad de äter. Tur man inte gör något normalt. Vi hade lagat mat för ett kompani så det var bara att lassa fram.

Laxen rök direkt. Lite förvånad över det. Trodde lax var typ bannlyst numera men jag hade fel. Blev iaf väldigt lyckat.

Har länge undrat över om man någonsin kan bli säker på sig själv? Om man ska kunna lita på sig själv fullt ut? Har velat hitta vägen dit så man kan lägga allt på hyllan och fortsätta med nästa etapp utan att hela tiden vara lite på sin vakt. Nu känner jag att jag nått dit.

Jag har sagt till mig själv att skulle du vilja så får du dricka. Om du nu gillar det så skulle det vara ok. Vill lixom hellre än via förmaningar komma fram till att detta är inte för mig, om jag nu känner så. På samma sätt som jag så självklart ställer mig till andra droger.

Skulle aldrig börja snusa igen. Rökning kommer inte på kartan. Det har jag vetat länge och är fullständigt övertygad om det. Däremot med alkohol finns det så många som säger att det aldrig mer skulle gå utan att trilla dit igen. Min känsla kring det har varit att här finns en stark koppling kring egna självförtroendet & självkänslan och återfall. Blir dessa starka och trygga minskar risken dramatiskt. Det har varit min tes. Därmed har jag försökt hitta dit. En stor del i detta har varit att omfamna alla känslor. Att bli vän med hela mig. Dit känner jag att jag nu nått.

Nu ej, jag är verkligen inte perfekt. Däremot har jag idag en stor fördel för jag har börjat se ljuset i tunneln kring att godkänna hela mig. Känner att gamla trauman börjar lägga sig och att jag har hittat bättre spakar för att återfå harmoni när saker blir dysfunktionella runtomkring. Så nu har jag testat skåla i vin. För att se om det är för mig.

Jag upptäckte att det smakar rävgift. Alltså det är verkligen inte gott. Jag har länge experimenterat med andra smaker utan alkohol. Älskar att hitta olika naturliga variationer på slush ice. Nu senast honungsmelon med is. Även mynta, ingefära, rörsocker, is och vatten är supergott. Enkla rena smaker. Det gillar jag. Vin hade jag behövt tvinga i mig idag.
Sedan är min inställning klar. Allt över två glas på raken visar alkoholberoende. Dricka ensam likaså. Om hjärnan tvångsmässigt börjar skrika bara en till, ingen fara är skulle även det vara en varningssignal.

Så jag kommer fram till att jag har hittat mina drycker. Är nöjd och tar mig fram hur bra som helst i vilka sammanhang som helst utan alkohol. För mig finns inte längre en dold dröm om att dricka. Jag gillar det helt enkelt inte så varför ska jag? Jag tror jag våga säga att det kapitlet är förbi. Känner mig lika säker som att jag inte kommer dundra ner och köpa en snusdosa. Inte för att jag inte bör utan för att jag inte vill. Jag tycker inte om smaken och jag vill vara klar i huvudet. Inte avdomnad. Så otroligt svårt att förstå hur man kunde dricka som man gjorde. Det var verkligen bara en riktigt dålig vana som gjorde att man missade chansen att lära känna sig själv.
Ångrar inget. Jag har lärt mig massor och fortsätter lära mig massor. Detta för att jag gillar att utvecklas och gillar att lära nytt. Hela livet är en ständig utvecklingsresa. En man nu med ett lugn kan uppskatta och försöka se så klart det bara går så man tar in allt som livet faktiskt erbjuder. Söka sig till sådant man mår bra av istället för att konstant bedriva en tyst inre kamp och ständig förnekelse.

@Lora En intressant och viktig diskussion du för med dig själv. Att våga ta sig själv på pulsen för att se var man står i sig själv och var man har sig själv.

För mig stämmer det bra med det som Annie Grace skriver i sin bok ”Tänka klart” om kognitiv dissonans, som innebär ett kluvet tänkande, två motsträviga värderingar eller idéer, som orsakar en inre konflikt. Det blir en inre konflikt i tex att både vilja sluta dricka, men ändå inte för livet blir så grått och tråkigt, man kan inte dricka som alla andra. Viljestyrkan och motivationen att sluta dricka mattas av. Med kan man jämka ihop den inre konflikten, behovet av att sluta med rädslan för att missa något, så har man inte längre någon inre konflikt. Man fullständigt ändrar sitt mentala medvetna och omedvetna perspektiv på alkohol och skönjer sanningen om sitt drickande. Ingen viljekraft krävs för att stå emot och det blir en fröjd att inte dricka.

Då behöver man varken ge sig tillåtelse eller förbud att dricka för det är en fröjd att avstå. Jag har inte haft någon dold dröm om att kunna dricka, men jag tror att risken är jättestor att trilla dit igen om jag skulle börja dricka, med måttlighet som start. Inte pga dålig karaktär utan pga av hjärnans belöningssystem och att jag är latent alkoholberoende. Även om det gått 2,8 år sedan jag senast drack så skulle min gamla inlärning i hjärnan gå igång på ett glas vin. Den skulle ”minnas” hur mitt gamla beteende var och smygande kicka igång detta belöningssystem igen. Dessutom så är min sårbarhet för att bli alkoholberoende något jag inte kan ta bort. Det hänger med mig resten av livet. Det har jag accepterat och det är inget hinder eller belastande för mig så länge jag håller mig nykter. Så alkohol och jag är ingen bra kombo, vi är inte menade för varandra och jag är så tacksam för att jag kunnat jämka ihop min inre konflikt till att det bara finns en väg för mig. Att vara nykter och det är en fröjd.

Jag tror som du att vägen till att kunna göra denna förändring bottnar i att ha fått bättre självkännedom, bättre självkänsla och att man kan hantera ryggsäcken sitt liv bättre. Men även att ha kunskap om hjärnans beteende vid alkoholberoende och förstå mekanismerna bakom. Vi står för inlärning av det vi kan genom träning och det som hjärnan få kickar av och vill göra mer av. Tyvärr kan vi lära in fel saker som skapar ett beroende, men vi kan också lära den att ta en annan väg, ut ur beroendet. Sedan är risken stor för att felinlärningen sätter igång igen om vi går tillbaka till det som triggar detta.

Ha det gott!❤️

@Lora @viår2022 Tack att ni delar era tankar o erfarenheter! 🙏. Jag jobbar nu med min självkänsla och självbild ! Får hjälp av en psykolog. Förstår nog hur självbilden hör ihop m min relation t alkohol-drickande, Nyttigt o såklart jobbigt att utvecklas o förändras!

Så fint att vi kan peppa varandra!
Självrespekt har blivit viktigt för mej!
Ta hand om er!
Vi forsätter tillsammans! 🙏😍

Tack för fina svar @vår2022 & @TessanTuss.

Lite svårt har jag att sätta ord på hur jag tänker ännu mer precist. Alltså skulle vilja hitta en enkel mening. Den har inte trillat dit ännu men det kommer väl.

Även jag tror det skulle vara svårt att dricka "normalt". Dock har jag intresserat mig för om det verkligen stämmer "en gång alkoholist alltid alkoholist". Gosh = avskyr ordet. Det beror nog på vad man menar egentligen med det ordet. Jag inbillar mig att steg 1 är att få kontroll på drickandet. Enklast att sluta helt under väldigt lång period tills man har gjort upp med sig själv och fått koll på sina triggers. Lära känna sig själv så man väl förstår vad känslan "Äh ett glas är väl inte så farligt" egentligen betyder och hur man får stopp på galenskapen. Att man hittar nya sätt att hantera sina triggers. Veta hur man återfår balans när man slinter och lära sig att i tid hantera svåra situationer, konflikter, starka känslor.

Sedan våga acceptera hela sig själv. Våga möta hela sig själv. Det är väl här mina nuvarande tankar kommer in. Jag vill inte gå runt ett helt liv och vara rädd för "en gång alkis alltid alkis". Jag tror inte ens på det. Jag tror det handlar mycket mer om känslomässig mognad. Att kunna hantera sig själv. Där blir det ultimata testet att kunna hantera sprit i alla avseenden och sammanhang.

Bitarna föll på plats för mig. Tur nog kanske. Testade smutta på vin och insåg att detta är inget för mig. Inte öl heller. Det är för mycket förknippat med negativa saker. Bakfylla, dålig hy, mental slöhet, dåliga relationer, ångest, lukt, hållning (har ni kollat hur fulla går 😨). Ja listan kan göras lång. När det nu dessutom smakar perkilä så är det helt enkelt inte värt det.

Jag vet nu att jag inte börjar häva i mig. Det finns ett stopp. Baserat på ovan och att den gräns jag själv instiftat är högst 2 glas. Annars är det fyllan man vill åt. Den definitionen blir tydlig för mig. Klarar man inte med lätthet stoppa vid två är man beroende enligt mig. Det är verkligen något jag anser även om det är en snäv definition.

Måttlighet är ett konstlat begrepp i min värld. Vad är det? Allt är ju för mycket om man tänker på hälsoaspekten. Det jag kommer vara ok med däremot där jag hittills avstått är punchglass. Det gillar jag. Kanske en Baileys vid fest, vinsås om någon bjuder (köper aldrig vin och kommer inte börja nu heller) & kanske skåla med 1/3 dels Champagneglas om någon fyller jämt. För mig signalerar detta en inre trygghet. Att jag litar på mig själv och vet att jag fattat galoppen.

Mao, jag tror inte jag ska öppna en vinflaska till helgen och lura mig själv tro att två glas fungerar. Varför? Om jag inte ens gillar skiten? Men det känns skönt att inte känna att man behöver vara livrädd när någon räcker över ett glas längre och att hela tiden tro att om det nu är alkohol i så är allt "kört". Det tror jag inte längre på. Jag kommer känna skillnaden. Det har jag gjort hittills. Jag kommer byta glas för att jag gillar annat bättre. Inte för att jag måste.

Det blev många meningar 🫣.

@Lora Tack för att du vill dela dina tankar! Det är intressant att få ta del av olika tänkande kring dessa frågor. Det jag uppfattar av det du skriver är att du inte vill förknippas med att du skulle ha alkoholproblem längre och att du kan styra över det, att det inte får styra ditt liv och att du inte ska behöva vara rädd för ”en gång alkis alltid alkis”. Att du nu fått dig själv på en bra plats och att det hjälper dig att kunna styra över alkoholen. Det finns en styrka i det sättet att tänka och det verkar vara bra för dig.

Tänker att mycket beror på hur fast man varit i sitt alkoholberoende, hur djupt beroende man varit. Att ta bort hjärnans påverkan och förändring av ett alkoholberoende är dock svårt att ta bort ur ekvationen. Och även att man kan ha svårt att acceptera att man är/var alkoholberoende och att det på något sätt kan styra ens liv, typ ”en gång alkoholist, alltid alkoholist”. Det är verkligen inget fint ord och inget man vill förknippas med. Sen kan det ju finnas de som kan hantera alkohol, även fast de varit alkoholberoende, med strikt kontroll över sitt intag. Men om man måste ha denna kontroll kan det ju tyda på att det lätt kan över styr.

Det jag funderar över är varför man skulle vilja kunna dricka högst 2 glas eller skåla med lite i glaset om man en gång slutat dricka pga det förstörde livet? Även om man nu är på en bra plats i livet och man är det mycket pga nykterheten. För att vara ”normal” och kunna göra som alla andra som inte haft alkoholproblem? Varför det är viktigt att kunna göra det? Pga alkoholromantiken? Pga det är norm att fira allt med alkohol? Pga grupptrycket? För att man vill få en liten känsla av rus? Varför vill man ta en så hög risk? Eller är det för att man vill testa sin gräns, om den egna styrkan att stoppa är stark nog och utforska om man verkligen är alkoholberoende?

Ha det gott!💕

@vår2022 Jag ser det inte som att testa gränser. Jag ser det som att leva på ett sätt som jag vill och att ta mig dit. Leva på ett sätt som jag tror på. Leva i harmoni med mig själv och lita på mitt eget omdöme samt mig själv. För mig är det viktigt. Att återta rätten till min process fullt ut.

@Lora Håller med, det är viktigt att ha egenmakt och styra över sitt liv. Att återta kontrollen och se till så att man mår bra. Att ha tilltro till sig själv och sin förmåga. Att leva i harmoni med sig själv och andra. Det som fungerar för en själv, vet man bäst själv.

Ha det gott!💕

@Lora Det handlar ju om att mogna nykterheten till sista nivån: Jag slipper dricka. För mig är det också ett statement. Jag anser att alkoholindustrin totallurar mänskligheten. Att den alkoholromantiska bilden hyllas, men ingen vill ansvara för misären. Och jag vill inte vara en del av det jippot. Jag dricker alkoholfritt i alla lägen. Vatten finns alltid i kranen om det kniper.

Bra att du tar upp dessa frågor, jag tror att många brottas med liknande frågor. Jag är inte så dum att jag tror att jag tar en brakfylla direkt om jag skulle dricka ett glas vin. Det skulle gå bra, och det vore nästan det värsta för då skulle jag kunna ta ett glas vin snart igen osv, förr eller senare skulle det gå åt bahia.

Det är inte värt risken. För mig. Lika lite som jag skulle få för mig att hoppa fallskärm eller åka svinsnabbt på en krokig väg. Sannolikheten är stor att det går bra, men det kan gå åt helvete också. Och jag suktar inte efter fallskärm eller raceråkning. Och inte alkohol heller. Folk får göra som de vill, och jag också.

Kram 🐘