@frihetenfinns Bra där! Låt den stå eller kasta bort den! Tack för att du delar med dig. När man skriver ned, uttrycker och sätter ord på det man känner så händer det saker inom en. Man får upp det på ytan och bördan lättar lite. Jag tror att vi ofta bär mycket som är inkapslat inom oss, som tynger och som dränerar oss på energi. Som skapar ångest och oro. Att inte ha fått en grundtrygghet med sig från barndomen påverkar oss genom livet och det blir en sårbarhet i relation till andra med tilliten. Vad fint att du ändå kunnat få goda och viktiga vänskapliga relationer med andra. Mycket av det som skett kan vi inte påverka, men vi kan påverka nuet och framåt samt reparera skador och försöka hitta glädjen ändå i vårt liv. Ofta genom att bryta ihop, få ur sig all ”skit” som tynger, börja bygga på nytt och ha tilltro till att det kommer att bli bra.

Mycket handlar just om att ha tilltro till den egna förmågan av att klara av saker. Det tar alkoholen udden av och det är det som blir självdestruktivt. Det handlar nog också om att våga tro och våga ta mod till sig att möta sig själv och sina känslor istället för att fly. Att fly är den lättaste vägen ut men det blir också den svåraste vägen att ta för att bli fri och man löser ingenting. Hjärnan är smart på så sätt att den gärna vill att man ta den lättaste vägen, att dricka, för att slippa ångest och oro, något som vi lärt hjärnan att göra som handling när stress uppstår. Det är denna handling som man måste orka stå emot och lära hjärnan att handla på nytt sätt vid stress. Det fantastiska är också att hjärnan är plastisk och kan lära in nytt beteende, om man ger den tid, är nykter och att man har tålamod.

Det är klart att du kan komma dit!💪❤️

@vår2022 Fortfarande lugnt här. Fick en ny impuls senare på kvällen igår att göra slut på den där lilla stora folkölen när barnen somnat, så att det skulle vara över sedan (en av alla självbedrägerier man kan ägna sig åt), jag bestämde mig i princip för att göra det pga var ledsen och kände mig nästan nöjd med mitt beslut, liksom triumferande på ett väldigt barnsligt vis, men så sjönk det undan och en annan bild tog över: tanken på att sluta hålla på, tanken på att kliva upp före barnen idag och göra ngt vettigt, tanken på att jogga, idag har jag gjort allt det. Ibland tror jag att jag straffar den som överger mig genom att dricka, men den enda som blir straffad är ju jag.
Jag har sett olika lästips dyka upp här och där i forumet om just detta med hjärnans möjlighet att lära om, men minns inte var, har du något sånt boktips?
Och ja, tilltro, idag vet jag att jag klarar det, men när den övertygelsen släpper måste jag lyckas klara av att gå emot tankarna som säger att jag inte vill/orkar klara det, typ även om jag kan.
Men det var skönt att jogga innan jobbet och det ska bli roligt att hämta barnen sedan och vara med dem och se vad de är sugna på att hitta på idag.
SÅ bra att få dina ord om allt som alkoholen gör, tar udden av och får en att tro att man vill osv.
Tack igen!

@frihetenfinns tack för att du delar. Min vilja höll tyvärr inte i sig. Redan söndagkväll köpte jag folköl för att lägga lite bomull på ångesten efter fredag och lördag. Igår bubbel. Så lätt att falla in i samma gamla onda cirkel när man väl tagit första glaset. Idag övervägde reptilhjärnan att fortsätta drickandet, men när jag kom till systemet märkte jag att jag glömt plånboken. Det kändes som att det var meningen och det gör att jag lyckas bryta mitt ”skov”. Hittills känns det okej, men inträffar det något som triggar min ångest så litar jag inte alls på mig själv.
Hur går det hos dig?

@frihetenfinns Min kritiska stund är också precis där; vid kvällens matlagning. Detta egentligen uppenbara slog mig när jag läste din text.

Bra att du stod emot 👏

@Monica01 När du skriver ordet "skov" träffar det mig direkt, det är precis så, ett skov som håller sitt grepp tills det släpper. Det går ok för mig, drack upp folkölen som fanns kvar och kände det inte som ett misslyckande ikväll, visste att det inte skulle bli mer och det är jag glad för, hade jag haft hemma hade jag garanterat druckit upp det. Vill inte ha mer men vill kanalisera ilska och sorg och all skit, och där brukar alkoholen gladeligen ställa upp och hjälpa till. Jag känner mig rätt låg och less. Den här nystartade resan, att hitta hit, tala så öppet och börja rannsaka har gjort att jag börjar se att allt arbete som jag trodde att jag gjort med mig själv och mina demoner faktiskt inte hjälpt, eller det har nog hjälpt men jag trodde att jag kommit längre, vidare, och lagt mycket bakom mig. Men den senaste tiden är det som om jag kastats tillbaka flera steg, med den skillnaden att jag inte faller lika fritt som jag gjort i perioder tidigare. Hur har din dag varit och hur känns det inför imorgon? Fint att följas åt och stötta varandra.

@Monica01 Och ps, det där med att glömma plånboken kanske var ditt inre jag som vill komma ut ur den onda spiralen. Fint att det hände! Håller du ut ikväll? Hur gärna man än vill så är det ju något annat att orka ta sig igenom det, det vet vi nog alla här. Skickar kraft!

@frihetenfinns Att jogga är verkligen något som hjälpt mig till att må bra och få styrka för både kropp och knopp. Under en joggingrunda är det så mycket som faller på plats. I början av rundan kan huvudet vara fullt av tankar som man inte få ordning på men när jag kommer hem har jag antingen hittat det jag sökt efter eller så har jag bara blåst ut tankarna från huvudet. Men det finns ett lugn och en skön känsla efteråt. Springer regelbundet, det är min måbra och stressmedicin och har även varit med i några lopp i år som blodomloppet med kollegor.

Det är intressant det du skriver om att drickandet bara straffar dig. Det är precis så, minns hur jag ofta kunde dricka i trots eller för att jag skulle ”straffa” något som någon gjort, men det drabbade ju bara mig! Det är likadant med tankar om ”hämndbegär” eller om man tänker riktigt dåliga tankar om någon, hur den är och hur den gör så att man beter sig på ett visst sätt. Dessa tankar drabbar också bara en själv. Motparten bryr sig inte eller vet ens inte om att tankarna finns. Sedan är det ju också så att det inte är någon annan som får en att bete sig på ett visst sätt, det handlar om att man tillåter sig själv att bli behandlad på ett visst sätt. Det blir också enklaste vägen ut, lägga skuld på andra och man skyller på andra och avsäger sig på så sätt ett eget ansvar i sitt handlande. Det är något jag blivit varse och medveten om och genom att jag tar eget ansvar om hur jag vill handla och sätta gränser, så växer min självkänsla och tilltro till min egna förmåga. Då blir jag inget offer, då tar jag ansvar för mina handlingar och beteende. Jag styr mitt liv och skyller inte på någon annan. Jag har ett val i de flesta situationerna. Jag kan välja sämre handlingar eller att dricka men det drabbar mest endast mig själv.

En bok som är bra och som handlar om hur hjärnan påverkas av alkohol är Annie Grace ”Tänka klart”. Den har många läst och är omtyckt och är bra att börja med. Den finns inte som ljudbok på svenska men på engelska och heter ”this naked mind” tror jag. På nätet kan du googla på Craig Beck som gjort mycket filmer på youtube, skrivit böcker mm. Sen finns Rebecca Åhlund, jag som var så rolig att dricka vin med. Ljudboken, Skål tamejfan. En podd som är omtyckt är beroendepodden. Anders Hansens böcker om hjärnan. Boken ”Beroende på ren svenska”.

Ha en fin onsdag!🌞

@frihetenfinns Jag har ingen särskild strategi (än). Är ny i min nykterhet och vet egentligen inte hur jag ska lösa det på sikt. Jag har inte försökt bli nykter tidigare och egentligen inte haft skäl att se över dryckesvanorna heller. Mitt drickande har varit normalt, med en långsam upptrappning de senaste 2 åren pga. vissa händelser.

Jag tar dag för dag. Vill inte vara den alkoholen gjorde mig till. Vill vara hälsosam och ärlig. Tänker på det när känslan kommer. Är dock rädd för att motivationen ska minska med tiden.

Att inte ha möjlighet att dricka rent praktiskt är det bästa. Erbjuda sig som chaufför, boka tidiga träningspass, inte vara ensam hemma när jag är nedstämd osv.

Det är märkligt hur man har två röster som bråkar inom sig.

@frihetenfinns Hej igen, jag försvann bort ett par dagar igen. Efter att jag tagit mod till mig att skriva här för första gången och känt mig så stark och bestämd över att jag skulle ta en paus från alkoholen så hände något väldigt oförutsett och jobbigt. Vad gjorde jag? Öppnade en flaska vin och drack 1/2 flaska. Visserligen bara 2 glas. Men ändå. Efter det kändes det som att jag ändå kommit av mig så att jag lika gärna kunde fortsätta dricka under helgen. Inte mycket. Men igen, ett par glas vin varje kväll och jag kände mig så misslyckad. I tisdags bestämde jag mig för att sluta IGEN. Nu ett par riktigt produktiva dagar utan ångest och jag har satt igång med promenader och simning igen och känner mig igen ganska målmedveten och bestämd över att nu får det bli en paus med alkoholen. Vågar inte skriva att det blir så, är rädd att jag igen kommer "misslyckas". Precis som du undrar jag om jag har missat tåget för att någonsin kunna dricka normalt igen. Var inne här på forumet för första gången igen och läste i din tråd och hur hemskt det än låter så kände jag mig bättre att du också druckit ett par folköl. Det gav mig mod att skriva här igen.
Låter som att vi har ganska lika problem- den lågintensiva ångesten som förmodligen även kommer av alkoholen. Jag har inte druckit mycket, som mest 2 glas vin (per dag). Men det räckte för att jag skulle känna att jag misslyckats. Jag har en flaska vitt vin i kylen som jag köpte "för säkerhets skull". Men idag ska jag inte dricka den.

Hej
Hög igenkänningsfaktor av det du skriver. Visst är det konstigt att vi är så rädda för att misslyckas, att få ett återfall, att vi fortsätter dricka ett nervgift i gör stor mängd. Men ett återfall har jag lärt mig är inget misslyckande. Man lär sig något av det. Tror att det är nödvändigt med återfall för att man ska inse vad man kan och vill.
Tack för det du skrivit. Tillsammans blir vi starka. 🥰

@Lilja.forever Blev glad att du kom tillbaka, det är märkligt här att det uppstår en omsorg så snabbt mellan oss som skriver, det är en fin känsla, att inte vara ensam. Jag hoppades att du var okej och det verkar du vara, trots att nollan sprack vilket den även gjort för mig.
Jag har sedan jag började skriva här börjat längta efter att kunna vara såhär ärlig ute i världen, förut har det gått av sig själv att inte visa sig, men det har blivit så tydligt att det är så mycket jag håller ifrån andra, och det är både skönt och inte, det skapar ett avstånd till andra. Jag har börjat tänka på AA men vet att jag inte är redo att avstå helt vilket jag tror man måste där, väl?
Men jag har en vän som jag kan säga precis allt till som jag skriver här, egentligen har jag nog flera men vill inte riktigt göra mig så sårbar. Men jag tror det räddar mig mkt att ha henne. Har du någon du kan prata så här öppet med?
Det är ju inte helt enkelt att bara säga som det är här i forumet heller. Som att jag började dricka folköl igen. Jag känner igen din känsla att känna sig bättre när även andra faller dit. Kanske handlar det om att man kan ha en bild av att andra klarar det bättre än en själv, men så förstår man att det är svårt för alla. Läste ordet "nervgift" som ord för alkohol i en tråd. Det gick in i mig. Ska försöka minnas det ordet.
Efter min långa nyktra svit (på mindre än två veckor) har jag druckit folköl alltför ofta, jag klarar inte av att bli övertygad igen om att låta bli när trycket över bröstet kommer (antar att alkohol och tryck hänger ihop dessutom), men jag klarar än så länge att inte dricka vin och sprit och där känner jag en övertygelse, jag tänker varje kväll att jag vill, men vet också att jag inte under några som helst omständigheter vill bli full hemma ensam och må dåligt och få minnesluckor i värsta fall. Om jag hade en hel flaska finns risk att jag hade druckit upp den i rent raseri. Ska ta nya tag med ölen också, vill få bort dem ur livet med.
Tänker på det du skrev att vara rädd för att misslyckas, jag är ju det också som om tanken var en föraning om något som jag redan nu vet kommer att hända, och det gör det svårt att känna övertygelse. Jag har nu beställt boken "Tänka klart" som @vår2022 tipsade om, där författaren skriver om att hjälpa hjärnan in i nya tankebanor.
Hur har det gått sedan igår? En vinflaska i kylen låter som att du utsätter dig för alltför svår utmaning, jag tror inte att jag hade klarat det.
Kanske är vi på samma plats i en process som kommer leda till total nykterhet när vi är redo?

@danisa Jag läste i flera trådar samtidigt och ser nu att det ju var du som använde ordet nervgift som jag citerade ovan, bra ord, ska ta det med mig in i den här dagen! Tror också att man lär sig av återfall, att de kan föra en närmare en läkning/tillfrisknande om man orkar se på dem så. Ha en fin dag!

@danisa tack för dina ord, känner mig mindre misslyckad genom dem! Nervgift är precis vad det är. Hemskt att man trots det blir så beroende av något som bara skadar kroppen.

@frihetenfinns Vad skönt att du har någon att prata så öppet med. Jag vet att jag har flera personer i min närhet som jag skulle kunna prata med om detta, men jag gör det inte och har aldrig gjort det. Inte ens min man vet. Inte ännu- jag tror att jag fortfarande inte kommit till den punkten då jag är redo att prata med vänner och familj om detta. Det skulle kännas så definitivt.
Jag vet att min man och mina vänner skulle stötta mig till hundra procent. Det som håller mig tillbaka är att de orden "jag har problem med alkohol" inte går att ta tillbaka. Det skulle betyda att jag skulle ha ögon på mig vid varje tillfälle med alkohol; middagar, födelsedagsfester etc etc
Jag är inte där (ännu). Hur har du tänkt innan du öppnade dig för din vän?

Jag vet inte var jag är ännu i min alkoholresa. Tror inte att jag riktigt släppt taget om hoppet att jag ska kunna dricka normalt. Har pratat så mycket med min man att han vet att jag vet att jag själv tycker att jag har problem med att dricka normalt. Dricker jag ett glas så är jag inte nöjd med det. Han förstår inte problematiken. Han kan dricka 1-2 öl eller 1-2 glas med vin och vara helt ok med att stanna vid det. Jag vill ha mer. Helst tills jag blir så trött att jag kan somna utan att tankarna far runt i huvud och tankecirkusen sätter igång. Jag har nu börjat med en insomningspodcast som fungerar ganska bra. Då slipper jag tänka :-)

Vad har ni för planer för i helgen? Jag själv är i valet och kvalet. Ska jag försöka mig på en nykter helg - eller ska jag gå med mina vänner och titta på fotbollsmatchen som är ikväll där jag vet att alla kommer dricka. Fotbollen intresserar mig noll, men sällskapet är alltid trevligt. Men jag vet samtidigt att det är en grupp av mina vänner där ingen spottar i glaset. Vill jag börja om på dag 0 imorgon igen? Vad jag vet är att jag med mina 3 dagar utan alkohol inte är stark nog att gå dit och dricka alkoholfritt. Det skulle dessutom skapa alldeles för många frågor.

Känner så igen känslan, när orden : "jag har problem med alkoholen", är alltid sagda. Lika det du skriver börjar jag dricka då vill jag ha mer. Det som är svårt är att det finns inget rätt svar. Tror vi var och en måste komma fram till vad som är bäst för oss. Min man är mitt stora stöd men jag vet att han aldrig skulle kontrollera mig eller hålla koll på om jag dricker eller inte. I och med att han är sån är det lättare för mig. Jag känner att jag gjort ett val. Jag vet inte om jag kommer klara av att aldrig dricka alkohol igen. Just nu tänker jag i etapper. Ska klara midsommar. Sen ska jag ut och vandra. Då finns inga frestelser. Så då blir juli nästa etapp osv.
Nu efter lite drygt 1 månad utan A mår jag så otroligt bra. Känner igen min kropp, har gått ner i vikt. Känner stressfrihet och harmoni. Det vill jag inte mista. Men som sagt få se hur långt det räcker.
Karin Boje skrev ju: Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd.
Hoppas du får en riktigt skön helg. Kram
PS: Det där med nervgift har jag knyckt från någon annan här på forumet🤣

@danisa Tack för ditt meddelande. Är precis hemkommen från fotbollsmatch i gott sällskap. Och vill ni veta vad? Alla andra drack och jag drack inte en droppe..... Skyllde på huvudvärk (vilket jag inte hade- men den vita lögnen kändes ok). Jag är nu hemma och väldigt glad att jag gick dit och att jag klarade av att inte dricka alkohol. Fick dock frågan ett par gånger varför jag drack så långsamt och varför jag inte drack som jag brukar. Väldigt stolt:-)

@danisa Jag kommer ihåg känslan från i januari när jag hade en månad alkoholfri- vad klar man känner sig och frisk. Längtar till den känslan- fortsätt på samma spår! När man väl klarat av en månad så borde det väl vara lättare att fortsätta på spåret tänker jag. Vad skönt att din man stödjer dig på sånt bra sätt!