av Andrahalvlek

Andrahalvlek
lör, 2024-06-22 - 10:40

Jag sov till 9, tjoho! Det behövde jag allra mest av allt just nu känner jag. Tänkte på det där med värken jag får kroppen. Jag har tänkt att den hänger ihop med sockret, att jag får värk i kroppen när jag frossar socker. Men den verkar hänga ihop med stress, när jag har stressat för mycket får jag värk i kroppen. En stress som jag ofta äter socker på, men inte den här veckan.

Jag sitter framför datorn nonstop medan jag jobbar. Inget fysiskt jobb öht. Ändå kan jag få värk i varenda muskel - ryggen, benen, bålen, knäna, axlar, nacke osv. En del kan ju förklaras av monotont arbete, men faktum är att jag tror att kroppen skriker till mig: ”Vila nu!” Och det är inte fysisk vila jag behöver egentligen, det är skallen som behöver vila allra mest.

Sannolikt en kvarleva efter mina fyra sjukskrivningar för utmattningsdepression. Så mitt gamla jobb ska jag fanimej inte vikariera på mer. De kan behålla sin dysfunktionella arbetsmiljö, för så länge inte chefen anser det nödvändigt att förändra någonting så blir inget gjort. Och även om hon skulle vilja förändra något så är det inte säkert att det skulle ske en förändring. Var och en har fullt upp med sitt - ingen vill göra någonting för att underlätta för någon annan.

I en sådan arbetsmiljö vill inte jag jobba. I hela mitt yrkesliv har mina arbetsuppgifter gått ut på att göra ett så gott jobb som möjligt för att underlätta för närmaste kollegor och ledet efter. Under mina 15 år med personalansvar brukade jag säga: ”Mitt jobb går ut på att bädda så bra som möjligt så att medarbetarna kan lägga allt sitt fokus på att göra sitt jobb.”

Jag kan inte förändra andras tänk - jag kan bara förändra mitt sätt att förhålla mig till andras tänk. Nu har jag slagit larm gång på gång, utan åtgärd. Nu är det därför ”nej” som gäller hädanefter och de har ett helt år på sig att lösa det så att min tidigare närmsta kollega, hon som jag ersatte i veckan som gick, kan vara ledig. Jag vet att hon har slagit larm gång på gång också - utan åtgärd. Men jag kan i mina nya roll säga ”nej” till att vikariera för henne, och sen kan jag sköta mina nuvarande arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt istället.

På ett sätt känns det skönt att ha landat i det beslutet. I efterdyningarna av min senaste sjukskrivning kändes det som att mina gamla chef gärna ville bli av med mig: ”Du kan jobba där istället”. Och den nya chefen hade inte så mycket att sätta emot, men han var nog också skeptisk till min förmåga med tanke på sjukskrivningarna. Så skeptisk att han utan att blinka ville fösa tillbaka mig till min gamla arbetsplats i höstas, ett drama som jag har skrivit mycket om här på forumet.

Jag klarade mig ur den knipan med nöd och näppe, och sen dess har jag gjort ett riktigt bra jobb. Fler och fler kollegor i den nya koncerngemensamma gruppen vet vad jag kan och vad jag går för. Jag sitter allt säkrare i min nuvarande position. Lämnar ett tomrum efter mig när jag inte är på plats osv. Jag vet att jag gör ett bra jobb, och det värmer i hjärtat att kollegor förstår och uppskattar det jag gör. Samtidigt slipper jag helhetsansvar och en massa möten - och jag får vara mer kreativ än problemlösande, vilket passar mig utmärkt 🥰

Jag vet också att det inom min nya grupp på cirka 20 pers finns tre-fyra personer som är äldre än mig, som har passerat 60-strecket, så jag sitter säkert några år till. (Jag fyller 55 år i höst.) Utvecklingen i den här branschen är liksom högst oviss, mycket kan hända från ett år till ett annat. Samtidigt är utveckligen sådan att allt fler saker sker koncerngemensamt, och att då redan jobba just koncerngemensamt gynnar mig. De enstaka unika rollerna på respektive enhet sitter mycket mer osäkert.

Så kan man resonera med sig själv om man tar beslut angående jobbet med både hjärta och hjärna.

Fortsatttrevlighelgkram 🐘

Varafrisk
lör, 2024-06-22 - 11:33

@Andrahalvlek Så skönt att du kunde sova länge! Och att du vet fortsättningsvis att du behöver säga nej! till detta jobb som du precis haft. Jag kan känna i din text hur upp i varv du är och du är ju en driftig person men bästa du var rädd om dig.
Vila din hjärna🤗och ta små höneblundar så som du är bra på att göra😴

En sak som jag har tänkt på när du håller på med räkenskapsåret som god man och allt som ska redovisas t överförmyndaren. Jag vet vad du kommer svara ….men du har aldrig tänkt att någon annan kan vara god man åt din dotter och du bara kan få vara förälder? Jag brukar informera om god man. Många föräldrar tänker att de är gode män så länge barnen bor hemma men när de flyttat hemifrån blir ngn annan god man. För någon annan förälder finns det inte på världskartan att deras barn ska ha någon annan än de själva. Många kanske inte litar på någon annan än sig själva. Att jag lyfte frågan vara bara en tanke om att slippa ett ekonomiskt ansvar.

Allt gott t dig! Kram🥰

Andrahalvlek
lör, 2024-06-22 - 14:41

@Varafrisk Jag kan faktisk inte tänka mig att släppa det ansvaret till någon annan. Jag sköter inte bara hennes ekonomi, jag tar alla beslut för hennes väl och ve, som hon inte kan ta själv.

För mig är hon fortfarande en minderårig dotter som behöver sina föräldrars omsorg, även om hon numer bor i egen lägenhet på ett gruppboende. Vi föräldrar hjälps åt, men på pappret är det jag som bestämmer i slutändan. Och just årsredovisningen och allt vad den innebär är fucking jävla jobbigt. Men jag biter ihop - att någon annan skulle göra jobbet är otänkbart för mig. När jag inte orkar längre får hennes storasyster ta över uppdraget.

Tyvärr har jag hört alldeles för många storys om goda män som stjäl pengar, tar inhumana beslut, isolerat individen från familjen etc. Eller så har de många klienter, så de knappt hinner med. Uppdraget är en kassako, inget annat. No way, den risken tar jag inte.

Plus att det är svinsvårt att hitta gode män. Det är en förlegad konstruktion som bygger på ett halv-ideellt engagemang, och yngre personer har inte den typen av engagemang. På sikt måste staten ta över ansvaret för dessa individers ekonomi på något sätt. Hela Föreningssverige går på knäna, man får inte folk till uppdragen.

Fortsattrevlighelgkram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2024-06-22 - 14:45

PS. Jag vet inte nivån på arvode för gode män eftersom jag inte själv tar ut arvode. Men man behöver nog 7-8 klienter eller mer för att det ska bli lite pengar. Det är inget man kan försörja sig på, men det är en rätt vanlig pensionärssysselsättning.

Varafrisk
lör, 2024-06-22 - 15:42

@Andrahalvlek Det var ett långt svar men jag kan hålla med dig. Och, jag vet det är jättesvårt att få tag på god man precis som med ledsagare och kontaktperson.
När min dotter var manisk 2020 så ansökte hon om god man. Tanken var att min man skulle vara det men överförmyndaren tyckte inte att hon behövde någon eftersom han hjälpte henne ändå. Det är ju när hon är manisk som hon skulle behöva god man annars funkar det bra. En kollega t mig sa att läkare inom vuxenpsykiatrin kan skriva intyg om behov av god man vid tex maniska tillstånd.

Kram🌺

Andrahalvlek
lör, 2024-06-22 - 22:48

@Varafrisk Det är nog många som skulle behöva hjälp med ekonomin pga av olika skäl. Det krävs dock synnerliga skäl, och det är bra. Eftersom min dotter fick diagnos intellektuell funktionsnedsättning redan i lågstadiet och sedan dess omfattas av LSS är det dock inga tveksamheter. Det kommer inte växa bort eller förbättras, åtminstone inte remarkabelt. Hon kommer alltid behöva ha hjälp. Och då är det skönt som förälder att slippa stångas med en god man om allt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2024-06-24 - 08:28

Idag håller jag slutresultatet i min hand. The end. Jag är nöjd och stolt över förra veckans arbete och resultatet det blev. Det är sorgligt att arbetsmiljön på min gamla arbetsplats är så dysfunktionell. Jag tycker väldigt synd om min tidigare närmaste kollega, hon som jag vikarierade för. På min gamla tjänst. Den jag blev sjukskriven från. Men jag måste tänka på mitt eget mående.

Arbetsmiljön under min gamla chefs styre är så ansträngd att folk hukar bakom skärmarna. Alla har fullt upp med sitt och hinner/orkar inte underlätta för kollegor. Jag har slagit larm flera gånger, jag har skällt ut min gamla chef inför andra, jag har argumenterat mig blå på tu man hand. Inget resultat. Folk blir bara tystare och tystare. Maktlösa.

Under alla mina yrkesår, sen 1992 då jag började jobba där, har mitt jobb gått ut på att underlätta för kollegor. Coacha nykomlingar, feedbacka kontinuerligt och lämna i god tid så att nästa led får en bra chans att göra ett bra jobb. Jobba ihop.

Jag har ett val. Jag har ett annat jobb, en annan roll numer. En koncerngemensam avdelning där jag upplever att man vill göra ett bra jobb just gemensamt. Och där har jag en liten roll, utan helhetsansvar, och det är bra för mig just nu. Fyra perioder av sjukskrivning för utmattningsdepression räcker.

Jag älskar mina arbetsuppgifter i det nya jobbgänget - jag får vara kreativ, får ett färdigt resultat varje dag. Jag kan kötta järnet om det krävs men när jag stänger av min dator, i rätt tid utan övertid, vet jag att någon annan tar över - och gör ett lika bra jobb eller bättre än jag. Jag behöver det för att hålla yrkeslivet ut. Veta att någon annan tar över.

Min gamla arbetsplats under min gamla chefs styre är som en dysfunktionell älskare som jag förvisso älskar, men jag måste släppa taget för att må bra själv.

Och jag önskar innerligt att jag kunde vara en fluga på väggen kommande två veckor. Beskåda kaoset från sidan när min gamla chef ska styra skutan lite mer hands on. ”Det är väl bara att göra” är hennes mantra. För att citera min yngsta dotter: ”Du ska få se”. Fast hon brukar använda det i positiv mening.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-06-25 - 10:43

Idag visar min Sockerstopp-klocka i appen Nomo 8 dagar. Klockan 18 blir det 9 dagar. Jag har lyckats låta bli choklad, glass och bakverk trots att jag haft den stressigaste jobbveckan på länge. Trots att jag firat midsommar, då det bjöds på alla möjliga godsaker. Klarade jag denna veckan så klarar jag allt.

Idag ska jag köra bil några timmar till äldsta dottern. Under bilfärder har jag tidigare moffat i mig godsaker nonstop. Bilfärder är synonymt med choklad och andra godsaker. Men nu laddar jag med en hel låda uppskuren vattenmelon och nektariner istället, och många halvlitersflaskor färdigblandad light-saft.

Precis som med nykterheten gäller det att ladda om varje situation, som tidigare varit förknippad med alkohol/socker, med nya nyktra/sockerfria alternativ. Se till att planera innan så att man inte blir överraskad och leta efter de alternativ som faktiskt finns. Ta en god macka på kaféet istället för en bulle osv.

Kram 🐘

miss lyckad
ons, 2024-06-26 - 20:20

Jättebra jobbat med sockret. 🌟🌟🌟Det är lätt att ta till något annat när man slutar med något. Det gäller att rannsaka sig själv, så man inte sitter med ett nytt beroende efter tex alkoholstopp. Tur att du skaffade dig en hundvän, så du kommer ut mycket, och kan njuta av den härliga sommaren.🐩. Ha det riktigt gott i solen! 🌺🐝🦋🐚

Andrahalvlek
ons, 2024-06-26 - 23:01

@miss lyckad Tack för påhälsningen ❤️ Idag skulle jag handla sallader på ett kafé. Glasdisken nästan bågnade av läckerheter. Lite frestande var det allt, helst som det var dags för lunch. Men ut kom jag utan söta bakverk! Heja mig! En frestelse i taget 😅

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2024-06-27 - 19:45

Efter badet idag skulle jag köpa dricka på Ica. Lite småsugen, mitt emellan lunch och middag. Tidigare hade jag köpt glass, nu köpte jag två nektariner.

Precis som med alkoholen är det så viktigt att bli medveten om i vilka situationer som sockersuget är värst. Och identifiera de känslor jag brukar moffa i mig socker på.

För mig är det delvis samma situationer och känslor vid alkohol som socker: Fest, fira, belöna, trötthet, stress, tristess - och dålig ovana.

Alkoholdjävulen och Sockermonstret är sannerligen helsyskon hos mig.

Kram 🐘

Se klart
fre, 2024-06-28 - 22:18

Verkligen bra jobbat med att lokalisera situationer och agera utifrån dem! Hm, jag undrar hur de är släkt hos mig? Finns inget skämmigt eller ”jag borde inte” kring godis eller glass tex. Jag känner oftast att det är precis vad jag behöver efter en lång dag (och så var det ju med vinet men det gick ju överstyr och blev tvångsmässigt) Ja även om jag kan känna igen ”koppla av” med choklad precis som med vin- så sätter det inte igång att vilja ha mer. Men jag behöver absolut komma ifrån kvällens trevande efter den där sockerkoman.
Och behöver komma igång med ordentlig träning mer än att flänga runt som jag gjort den här våren. Många steg blir det men behöver få mer form och hållning, överväger att testa ett gym här på landet, en mil från oss.
Vi får se! Kram på dig @andrahalvlek 🤗

Sattva
lör, 2024-06-29 - 11:50

@Andrahalvlek Absolut, socker gör saker med hjärnan, håller med! Bra att göra på ett annat sätt, inte falla för lockelsen.

Jag blir inte radiostyrd, men kan längta att få äta mitt godis. Men nu på retreaten finns bara riktig mat och efterrätt. Allt är naturligt o inga tillsatser. Ska hålla mig till sånt hemma sedan. Ger jag mig in i smågodisträsket igen kommer jag nog inte ur!!

Andrahalvlek
sön, 2024-06-30 - 12:45

I fredags åkte jag från äldsta dottern till en vän i närheten och bodde hos henne ett dygn. Min vän är lika gammal som min mamma, ett år äldre faktiskt, och givetvis bjöd hon på kakor till kaffet. Inget att tveka på. Typiskt sällanintag.

Bilresan hem igår, 30 mil, plus en enorm hemlängtan gjorde att jag köpte glass, bulle och choklad som färdkost. Sen choklad och glass när jag kom hem, för att ”fira” hemkomsten. Från noll till hundra på ett dygn. Likheterna med alkohol är nikotin är slående. (Jag har nog slutat röka 500 gånger i mitt liv innan jag till slut började snusa istället.)

Nu har jag ätit upp allt med socker i. Imorgon ställer jag om klockan ”Sockerstopp” på 0 igen.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
sön, 2024-06-30 - 14:26

@Andrahalvlek Ja det är det lilla som får en att trilla över kanten, som med alkoholen, tar man ett glas blir det lätt många, tar man en kaka blir det lätt som det blev för dig och så ofta för mig! Jag vill kunna äta det på helgen men för mig spiller det lätt över på vardagarna med i perioder, precis som det var med alkoholen. Imorgon börjar jag igen med att bara äta sånt på helgerna! Kram

Andrahalvlek
mån, 2024-07-01 - 13:03

@Himmelellerhelvette Exakt. Det är precis som med alkoholen. Aldrig ta första glaset. Aldrig ta första sockret. Men det senare är svårt, tex om man blir bjuden. Jag var helt själv hos min kompis. Jag kunde ha sagt ”nej tack” men det känns så oartigt när folk ansträngt sig och bakat. Också en parallell till alkoholen - att äta/dricka av artighet är så urbota dumt.

Jaja, det är inte lika illa som med alkoholen. Inte lika svårt att sluta heller. Jag får sikta på att ha så långa sockerfria perioder som möjligt. Att bara äta på helgen är inte hjälpsamt för mig, för då får jag leva med ett konstant sug mer eller mindre. Att låta bli socker när det har gått två veckor är mycket lättare, då stillar sig sockersuget i princip helt.

Så nästa mål att slå är 13 dagar 😊

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
mån, 2024-07-01 - 19:50

@Andrahalvlek Lycka till! Du kommer fixa det galant! Det som är bra om du råkar trampa i sockerfällan någon gång i månaden är att du inte skadar någon och att du har relativt lätt för att hålla upp flera veckor igen och det är inte jättefarligt att råka i sockerfällan en dag här och där med veckor emellan men jag gillar att vara medveten när jag gör det.

Jag kan hålla det bra till helgerna oftast men är det semester eller jag är sjuk så jag inte kan träna då faller jag ur mina goda vanor lätt. Kram

Andrahalvlek
fre, 2024-07-05 - 11:24

@Himmelellerhelvette En jävla kamp är det. Men jag vill fan inte gå upp de 17 kg jag gick ner i vintras. Jag vill gå ner ytterligare 10 kg. För min hälsas skull. För att jag ska kunna promenera och cykla, hålla mina artrosknän igång. Och resten av kroppen. Vid snart 55 års ålder handlar det inte så mycket om hur länge man vill leva, utan om HUR man vill leva. Det jag gör nu är en investering inför framtiden. Jag vill vara en aktiv pensionär.

Jag märker att när jag faller i sockerträsket så ökar min aptit rejält även på mat och annat. Jag blir mer hungrig. Jag gillar inte att vara hungrig. Bästa lösningen är att hålla mattiderna - tre huvudmål och tre mellanmål. Och försöka minska portionerna.

Jag föll i måndags när jag av en vän, på tu man hand, blev bjuden på chokladkaka. Som hon bakat enbart till oss. Jag kan inte tacka nej i de lägena. Men jag fortsatte inte - jag satte stopp där och nollade stoppsocker-klockan igen. Nu visar den 3 ynka dagar, men fler ska det bli.

Precis som med alkoholen gäller det att försöka förbereda sig inför varje risksituation. Igår kväll var jag och yngsta dottern på Diggiloo. Jag hade fixat mackor till oss, vi hade med oss egen dryck och även frukt. Behövde inte handla i någon kiosk, behövde inte frestas. Dottern hade fått med sig en kexchoklad, och det lockar mig föga. Just kexchoklad är otroligt olockande för mig, och varför skulle jag be henne om en bit? Allt var som upplagt för en sockerfri kväll, och så blev det också!

Ösregn och hagelskurar överlevde vi, och showen var värd allt oväder. Discomedleyt som finalnummer fick mig nästan att dansa hela vägen hem 🤩 Största stjärnan igår var dock yngsta dottern ❤️ Vi gick hemifrån kl 15.45 och kom hem först 23.00. Då hade hon slagit personligt rekord i sin stegmätarapp - nästan 15.000 steg (varav hälften på lunchrunda med hunden.) Wow 🤩 Hon har urdålig kondis och autistiska drag, men där satt hon och hukade under regnhuvan i hagelskuren. Minst 10 gg frågade jag om vi skulle gå hem. Hon svarade: ”Nej, det är inte slut än.”

Trots sent i säng kvittrar hon som en lärka idag. Jag är tröttare än hon.

Kram 🐘