av allatiders

allatiders
mån, 2024-06-03 - 13:23

Det finns en sak som skrämmer mig med alkohol fortfarande och det är det snabbt eskalerande drickandet. Själva orsaken till att jag skapade tråden vart ju mycket av rädsla av att återigen fastna i beroende. Nu så här några månader senare så inser jag att just precis detta är min akilleshäl med alkohol, jag är inte en stor dricker, per se. Min stil är att dricka ofta och lite mer än lite, vilket leder till just dessa försämrade hälsoeffekter och minskad livskvalitet.
Jag ser mig inte som alkoholist men jag lider av sviterna och det snabbt eskalerande drickandet.

För en 10 år sedan kunde jag dricka mer per tillfälle och det var nog ganska dåligt på det stora hela taget, insåg ju också att jag var riktigt illa ute då, även om det tog många år innan jag fick bukt med det, men så illa blev det aldrig igen tack och lov.

Jag har själv skrivit att jag känner att jag kan hantera alkohol igen och det är sant i den meningen att jag i alla fal inte är så fast och ganska lätt tar pauser på ett par veckor utan större ansträngning eller uppoffring.
Det jag däremot ser nu är att det går så otroligt fort från en nykter period till en period av frekvent drickande. Förstår inte riktigt varför suget så snabbt etableras när jag börjar dricka? Man kan säga att just det var ju också anledningen till tråden - även om jag mest kände rädslan att jag skulle fastna totalt igen.
Även om jag inte längre tänkt mig vara nykterist så har jag börjat fundera på det igen. För risken att hamna i klorna på alkoholen är ju avskräckande, minst sagt. Och just den där eskaleringen som sker, dricka varje dag, den kommer så fort och man dras in så snabbt. Får lite kalla fötter igen. Kände att jag ville dela med mig av mina tankar.

vår2022
mån, 2024-06-03 - 21:08

@allatiders Fint att du delar med dig av dina tankar. Att reflektera och fundera kring sin relation till alkohol gör att man kan se det ur olika synvinklar och komma fram till nya tankar och nya funderingar. Du skriver att du känner att du på ett sätt kan hantera alkohol men att du också har en rädsla i att fastna igen. Att du inte riktigt förstår varför suget så snabbt etableras när du börjar dricka?

Jag tänker att svaret på det kan vara att alkohol lätt skapar ett beroende vilket skapar sug. Hjärnan får dopaminkickar som skjuter i höjden av alkohol och hjärnan är skapt till att vilja få mer av det som ger dopaminkickar. Hjärnan har inga gränser, dem måste vi själva sätta. När man sen inte dricker så är dopaminet lågt i jämförelse med när man druckit alkohol. Då skapas ett sug efter alkohol för att man ska få en dopaminkick och man/hjärnan kan lätt bli beroende av dessa kickar. När man sedan varit nykter en längre tid stabiliseras dopaminnivåerna och man får ett normalt påslag av dopamin och hjärnan nöjer sig med den nivån. Suget efter alkohol avtar. Börjar man sedan dricka så väcker man suget efter förhöjda dopaminkickar igen.

Vi har olika sårbarhet för att bli beroende och toleransen för alkohol ökar ju mer man dricker vilket gör att man behöver dricka mer för att få kicken. Som du skriver, eskaleringen som sker, dricka varje dag, den kommer så fort och man dras in så snabbt. Så det är bra att du reflekterar och delar med dig av dina tankar. Tänker att det är tankar som många av oss här kan känna igen och brottas med.

Ha det gott!🌞

allatiders
fre, 2024-06-07 - 21:01

@vår2022 Vilket fantastiskt genomtänkt svar, mycket givande att ta del av dina tankar och erfarenheter och inte minst kunskaper. Tack!
Det finns en mening där som jag aldrig sett tidigare: "Hjärnan har inga gränser, dem måste vi själva sätta". Spännande tanke och väldigt inspirerande.

vår2022
lör, 2024-06-08 - 12:17

@allatiders Tack! Vad bra att det var givande och inspirerande för dig😁. Ja, meningen, hjärnan har inga gränser, dem måste vi själva sätta, är lite vad det handlar om tänker jag. Att det är vår hjärna som vi måste fokusera på gällande alkoholberoende. Att man själv är den som skapar ett beroende i hjärnan genom att överkonsumera alkohol och att man själv även är den som måste göra en förändring i hjärnan genom att inte tillföra alkohol. Hjärnan är bara ett organ som styr det som händer i kroppen, men den har inga känslor. En del av hjärnan, pannloberna, vår vd och rationella del, hjälper oss att göra riskbedömningar och ta rätt beslut, men den blir överkörd av känslohjärnan, där belöningscentrum för dopaminkickar finns. Den börjar dominera och så även vårt irrationella tänkande. Då tar vi dåliga beslut som inte är riktigt genomtänka och tar större risker. Den ger signaler om att få mer och mer belöning av dopaminkickar. Vi dricker på autopilot, mer och mer, fast vi kanske från början inte tänkt göra det. Så när vi håller upp, inte dricker under en längre tid, så kan vår vd, pannloberna, träda fram igen med rationellt tänkande och sunt förnuft. Känslohjärnans dominas backar bakåt. Vår hjärna börjar funka som den ska, att signaler först ska gå genom vår vd som gör riskbedömningar och tar beslut, innan signalen går vidare till vår känslohjärna.

Vi kan hjälpa vår vd att bli starkare och så att den dominerar igen, genom att ha kunskap om hur hjärnan fungerar vid alkoholberoende och förstå sambandet. Genom att inte dricka och låta hjärnan få återhämta sig, så att vår vd får bli starkare, och så att hjärnan kommer i balans och fungerar som den ska igen. Då kan vi också börja sätta förnuftiga gränser, när vi förstår och vet/inser hur det oftast brukar sluta när vi hanterar alkohol för oss som har alkoholberoende.

Kunskapen om hjärnans funktion vid alkoholberoende har hjälpt mig till att sluta dricka och att det blir hållbart över tid.

Ha en fin lördag!❤️

allatiders
tis, 2024-06-25 - 11:39

Jag är bedrövad idag över att jag verkar ha fallit tillbaka till drickandet. Jag var ju så säker på att jag hade bättre koll på drickandet och att jag nu kunde hantera det på ett mycket bättre sätt.
Men verkligheten kommer man inte undan, jag ser ju med stor besvikelse på mitt drickande och att det också för första gången på flera år, 2 tillfällen(!) också fått mig att säga otrevliga saker till vänner och bekanta. Jag kan inte förstå det och jag känner mig totalt maktlös och givetvis ångerfull. Hur kunde jag? Speciellt nu efter minst 6-7 år med periodvis måttligt eller obefintligt drickande så kan man alltså falla tillbaka. Det såg jag inte komma som man brukar säga. Men visst, jag har ju anat det och varit lite orolig då och då, det var trots allt anledningen till att tråden startades för något halvår sedan.

Behöver lite stöttning här för att ta mig vidare. Tror inte det är någon bra idé för mig att ens dricka måttligt, det känns bara bedrövligt att falla ner och att inse att man när som helst kan hamna i den här situationen igen, det går så fort och det blir så fel.

Hur gör ni andra för att hålla motivationen uppe? Hur gör man på företagsevent och konferenser, överallt serveras det öl och vin och det skulle kännas ovant att säga "nej tack" i de sammanhangen tycker jag. Kanske är jag bara ovan?

I alla fall. Jag ska försöka vara nykter i 60 dagar. Om det går så tror jag resten ger sig självt, det är min erfarenhet sedan tidigare i alla fall, och för att ge mig själv något konkret att hålla mig till så tänkte jag checka in här och skriva lite de flesta dagar till dess att detta delmål är avklarat. Det borde kunna hålla motivationen uppe tänker jag.

vår2022
tis, 2024-06-25 - 13:55

@allatiders Hej! Jag har kikat tillbaka i din tråd för att få en bättre bild. Det är lätt att inte själv se hela bilden, så jag gör ett försök. Här ett kommer lite citat från dig:

Runt 30 dagar nykter. Jag kan dricka ett glas på en kväll men blir på dåligt humör för jag vill ha mer, alltså dricker jag hellre inte alls än bara ett glas. Och dricka mer innebär också snabbt att dricka oftare och oftare, men samtidigt dricker jag inte så mycket per gång men tillräckligt mycket för att ha baksmälla och ångest. Det är verkligen kasst med alkohol. Inser ju att det inte fungerar men man försöker alltid att hitta på anledningar att det inte är farligt, att det kanske till och med är bra, att just jag klarar av det. Allt är bara lögn.

Nu har jag klarat av 34 dagar och det är faktiskt skönt. Nu känner jag att mitt tänkande börjat klarna mer och mer, men inte bara det, jag känner mig lite gladare också. 2 månader siktar jag mot nu. Har något att se fram emot nu! Jag minns förra gången jag höll upp två månader och hur skönt det var, något skedde då, tankarna på alkohol släppte. Dit vill jag igen.

Tidigare var det bara tillfälligt jag ville vara nykter, kände att det räcker med ett par månader. Och visst gör det stor skillnad men jag är inne på att skippa det helt framöver, det är inte alls roligt att gå igenom den här resan gång på gång. Känner mig väldigt motiverad att aldrig mer dricka.

I februari. Jag har inte trott att det var möjligt att hantera det här men jag tror att det faktiskt ändå fungerar för mig. Det här bakslaget som var upprinnelsen till hela mitt inlägg initialt visade sig vara ganska lätt övervunnet och den oro jag kände var kanske lite överdriven. När jag summerar så noterar jag 6 år av väldigt sparsamt drickande, med åtskilliga veckolånga eller månadslånga perioder av totalt nykterhet.

3 juni. Även om jag inte längre tänkt mig vara nykterist så har jag börjat fundera på det igen. För risken att hamna i klorna på alkoholen är ju avskräckande, minst sagt. Och just den där eskaleringen som sker, dricka varje dag, den kommer så fort och man dras in så snabbt. Får lite kalla fötter igen.

Idag, 25 juni. Jag är bedrövad idag över att jag verkar ha fallit tillbaka till drickandet. Jag var ju så säker på att jag hade bättre koll på drickandet och att jag nu kunde hantera det på ett mycket bättre sätt.

Det jag kan se som mönster är att du under åren gjort många försökt till måttligt drickande och nykterhetsperioder. Du inser att det inte fungerar att dricka, men hittar på anledningar till att du kan och till och med att det kan vara nyttigt. Du säger också att du vet att det är en lögn. Du vacklar i att bara hålla upp några månader eller om det är total nykterhet som gäller. Du är inne på det för att slippa göra denna resa om och om igen. Du är motiverad. I februari har dina tankar ändrats helt, du hade druckit några gånger. Du berättar om att du har överdrivit din oro om ditt problematiska drickande och att det var ganska lätt övervunnet. Du kan hantera ditt drickande nu. Idag, är du återigen bedrövad över ditt drickande och att du har fallit tillbaka.

Det jag kan utläsa är ett mönster som upprepar sig och att du är bra på att lura dig själv. Det är det som alkoholen gör med alkoholberoende. Jag vet inte riktigt om du ser dig själv som alkoholberoende? Du ska börja om igen med två månader och du tror att det inte är en bra idé för dig att dricka måttligt. Om du klarar 60 dagar så kommer resten att lösa sig, det är din erfarenhet. Du frågar vad man kan göra för att hålla motivationen uppe.

Jag tänker att du behöver se ditt mönster tydligt och att det åter leder till samma läge. Frågor att ställa dig:
- Kan du se ett mönster som upprepar sig?
- Vad är skillnaden denna gång?
- Hur vill du att det ska se ut om 60 dagar?
- Vill du göra en förändring som inte leder till upprepat mönster?
- Om du vill det, vad behöver du göra får att nå dit?

Hoppas du inte att illa upp över mitt inlägg, det är menat med omtänksamhet och välvilja för att vara ett stöd för dig och genom inta ett annat perspektiv. Det är så himla lätt att bli självblind, talar ur egen erfarenhet.

Ha det gott!❤️

allatiders
ons, 2024-06-26 - 09:07

@vår2022 Jag tar inte illa upp, om det här ska leda någonstans så måste man ju sätta fingret på problemet, annars tror jag inte det löser sig.

Jag är medveten om vacklandet :-) Och jag är medveten om att "lura mig själv". Men jag ser det egentligen mer som att jag försöker resonera med mig själv och fundera på vad som är viktigt. Egentligen vet jag att jag inte borde dricka alls, men jag bombarderas kontinuerligt med situationer där alkohol förekommer, det är ganska vanligt i vår kultur dessvärre. Snabbt intalar jag mig att: Jo, jag mår ju så bra nu (efter en periods nykterhet), nog kan man väl smutta på ett glas, och så är man där igen. Och så rullar det på, om och om igen. En månad hit, en månad dit, Bambi på isen.

Jag är lättpåverkad och fastnar snabbt i ett eskalerande drickande. Men jag skulle säga att det är ganska lätt för mig att ta nyktra perioder också.
Det jag inte uppskattar är att "börja om" hela tiden, det är jobbigt och sänker humöret den första tiden. Klarar jag 60 dagar så borde jag kunna lägga av helt efter det, det är mitt hopp.

Dag 2/60. Håller tummarna!

vår2022
ons, 2024-06-26 - 11:56

@allatiders Vad bra att du inte tog illa upp😁. Håller med, man kan se velandet som ett steg mot att fatta ett bra beslut som man kan leva med och stå för, att det ingår i beslutsprocessen. Det man behöver syna är när alkoholen lägger sig i beslutsprocessen, för då är utgången lätt given, då kopplas det rationella tänkandet bort och man kör på impuls. Man låter sig lätt övertalas och ”tro” att man kan hantera alkohol, fast man innerst inne inte egentligen tror på det. Men det är det alkoholen gör med oss, den pratar omkull oss och den motståndaren är svår att få övertaget på, såvida man inte lägger alkoholen på hyllan. Och det vet vi, egentligen😁.

Det är asjobbigt att hela tiden börja om. Motivationen tryter, vi vet vad som väntar, suck, stön, pust och det blir jobbigare och jobbigare för varje ny omstart. Man går också längre och längre in i ett beroende och hjärnan blir mer och mer intrimmad i våra rutiner och att starta suget. Den har koll ”ok nu är det visst ett uppehåll ett tag, men sen får jag dricka igen, då är det lugnt, jag ska försöka stå ut under uppehållet, det blir trist och tråkigt, men va fan, vi kör!”😂. Så även om man har nyktra perioder emellanåt så är det bara ett annat typ av drickande och alkoholberoende, då man alltid till slut hamnar på att ”börja om” igen, typ ruta 1.

Jag känner igen allt så väl och skriver utifrån egen erfarenhet. Som jag också erfar så behöver man ha en lång nykter period, rekommendation är 3-6 månader, för att hjärnan ska få möjlighet att återhämta sig och komma i balans igen. Då förändras man i sina tankar och suget blir allt mer avlägset. De positiva effekterna av nykterheten blir allt mer tydligare och så även tacksamheten över att vara nykter. Med ett positivt tänkande och med fokus på hur skönt och befriande det är med ett nyktert liv påverkar vi också våra tankar och känslor om det. Hamnar fokus i tankarna på hur trist och tråkigt det är, hur synd det är om mig som inte kan dricka som alla andra, då får vi negativa tankar och därmed också negativa känslor. Då blir det jobbigare.

Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt nyktra liv mot att kunna dricka som andra. För jag vet att jag har sårbarheten för alkoholberoende och det skulle ta mig till ruta 1 igen. Och jag mår faktiskt så mycket bättre och mitt liv är så mycket roligare som nykter, än det var med alkohol, även innan det eskalerade. Det finns inget värde i det längre😁.

Jag håller tummarna för dig hela vägen! Kämpa på!💪❤️

allatiders
tors, 2024-06-27 - 11:56

@vår2022 Ja, jag kämpar på. Det är än så länge bara dag 3. Men det är en dag i taget som gäller och impulserna kommer blixtsnabbt. Gäller att ha på sig någon form av rustning för att hantera detta 😁. Att ha en positiv syn på nykterheten är för mig väldigt viktigt. Just nu är jag inte där, ännu. Det är lite sordinerat än så länge, lite som att börja motionera igen efter ett långt uppehåll skulle man kanske kunna likna det med. Efter en vecka brukar det kännas bättre för mig i alla fall och det underlättar ju för all del, men när det känns bättre kommer också impulserna att dricka tillbaka. Lurigt, minst sagt. Tar hjälp av detta forum med likasinnade både i upp- och nedförsbacke. Alltså de som kämpar och de som övervunnit begäret.

För egen del behöver jag bli bättre på att hålla fast i beslutet om förändring. Även om misslyckanden också leder en framåt så behöver man också någon gång lyckas. Jag vill lyckas.

Du skriver så mycket intressant, som en som recenserar en teaterpjäs från första parkett! Jag har lärt mig mycket av dig, tack!

Då var man på dag 3.

vår2022
tors, 2024-06-27 - 15:56

@allatiders Ha, ha! Tack vilket fint omdöme du gav mig😁. Ja, denna gång är gången du ska lyckas! Som du säger, vi behöver få känna att vi lyckas också, det ger motivation framåt. Och det är vi själva också som ser till att vi lyckas och då är det bra att ha tilltro till sin egna förmåga, att lyckas. Jag tror att du kommer att lyckas!

Bra jobbat med 3 dagar, det blir bättre och lättare med tiden. Ha det gott!🌞❤️

allatiders
tis, 2024-07-02 - 11:01

Dag 8. Det känns bra, faktiskt. Har inte tänkt så mycket på alkohol utan valt att tänka på annat, noga med att dricka mycket vatten och äta som vanligt. Har inte tagit bort alkoholen utan ersatt den med annat, så att det inte blir ett tomrum utan mer som vanligt eftersom det verkar fungera bästa för mig.

allatiders
tors, 2024-07-04 - 17:48

Dag 10 av nykterhet. Inte en droppe alkohol. Dricker mycket annat och äter ordentligt och det har fungerat så här långt. Genom att inte ta bort alkoholen utan helt enkelt ersätta den med annat har det gått lättare. Kanske kan fungera för någon annan också? De goda sidorna har jag ju framför mig men börjar redan försiktigt visa sig.
Jag börjar ju känna av lite mer energi, lite mer livslust.
Kämpar på.

Carisie
tors, 2024-07-04 - 19:10

@allatiders Hej 👋🏼 Du är ju redan inne på att ersätta alkohol med annat så jag tänkte tipsa dig om "en beroendepodd" avsnitt 68 med Markus Enochsson. Han är en förebild för mig i mina val idag.
🩵

allatiders
tis, 2024-07-09 - 15:03

15 dagar passerade, en halv månad alltså. Strålande. Nu gäller det att hålla motivationen uppe på något sätt. Det är ju så lätt att trilla tillbaka ner i träsket. Bara tanken på det fick mig genast att få lite mer motivation :-)

Jag som trodde att jag var klar med det här, men så enkelt går det inte. Jag antar att det är rätt unikt hur man påverkas, hur snabbt man bygger tolerans och hur mycket som krävs. Jag är en sådan som har relativt lätt att ta pauser har jag lärt mig men jag har svårare att hålla längre pauser från alkoholen. För mig är det nog så att jag upplever att jag mår bra och känner mig frisk efter några veckors uppehåll och då smäller det till. Pang. Klart man ska ha ett glas. Och så börjar karusellen snurra igen och har man väl druckit en kväll så går det ju bra en kväll till. Så enkelt faller i alla fall jag ner i gropen. Trigger kan ju vara att andra dricker, att det hänt något jobbigt eller kul, eller att det är lite tristess men värst är nog att känna sig frisk från alkohol-triggern, den måste man ju hantera med extra vaksamhet!

Tidigare har jag ju brottats med mer tydliga problem som gav mig rejält med huvudbry. Det gick verkligen inte att sluta dricka, mer eller mindre varje dag slank glasen ner. Nu sitter jag med en lite annorlunda situation och även den måste lösas. Jag håller tummarna för att orka hålla uppe motivationen!

Se klart
tors, 2024-07-11 - 15:49

Hej!
Tumhållning brukar inte vara så verksam 😊 men du verkar vara helt i stånd att ta beslut och stå för det. Du bestämmer, glöm inte det, och motivation får man liksom jobba med varje dag, så småningom varje vecka- till sist behövs inget alls för att motivera sig att inte dricka, men det brukar ta en stund att komma dit.
Många trådar finns här att läsa och få tips, motivationen ÄR ett jobb- men inget mot det jobb det är att - bakfull - skrapa ihop sitt liv varje morgon. Och sen börja om den där djävulsdansen.
Håll i och håll ut!

allatiders
mån, 2024-07-15 - 10:49

@Se klart Tumhållning som metod för att detta är en väldigt otillförlitlig metod, håller med om det 😊.
Jag är glad att det idag gått 21 dagar, alltså 3 veckor. Suget är inte kvar längre men jag har mycket erfarenhet av hur lätt det är att starta igen. Bakfylla och ångest håller mig ifrån. Man ser ju undan för undan att hyn blir finare och tankarna blir lite mer fokuserade. Men det är ju bara i början än så länge och jag kan förnimma det också, har ju inte fått tillbaka full kapacitet än så länge. Det dröjer några månader och jag längtar dit. Man har något att se fram emot, vi kan kalla det ett delmål.

Det är så skönt att vakna nykter, att inte behöva ens tänka på vad jag gjorde i går kväll, luktar jag alkohol, kan jag köra bil, hur mycket blev det igår? Trist, ångestframkallande frågor. Eländes elände.

allatiders
lör, 2024-07-20 - 08:24

Så här långt är 26 dagar avklarade men gårdagen var återigen en dragkamp mellan att dricka eller att låta bli. Det här släpper inte taget hur lått som helst utan kräver fokus och påminnelse. Jag påminde mig själv om baksidan med drickandet och det gav effekt ganska snabbt. Den där bakfyllekänslan är ju bra att påminna sig om, den har man svart bälte i. Svart bälte i bakfylla.
Det är fint att mycket av det vanliga fokuset på alkohol försvunnit men är ju samtidigt långt ifrån över. Speciellt nu på sommaren så blir det lätt en sorg att inte dricka och jag har lärt mig att fylla den med annat men det är lätt att dras in i sorgen och begäret när man är trött och impulsen "ta ett glas" kommer när man har garden nere.
Men jag känner ju till det där eländet nu. Man tar ett par snabba glas vin ur boxen lite i smyg en fredag, fyller på lite till så det ser ut som första glaset, intalar sig själv att man inte är en alkis. Gömmer undan en extra box någonstans så man kan ta ett extra glas som frun inte "förstår att man behöver". Vad är det för dumheter? Nej, jag är inte alkis, det drabbar inte mig. Eller hur.

Så jag kämpar vidare och tar en dag i taget, fajtas med detta monster som splittrar och söndrar. Vissa dagar är lätta men gårdagen var ingen höjdare. Kanske är det så att efter några veckor kommer det en våg över en lagom när man nyktrat till ordentligt?