Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Maria42

Ingen är perfekt, jag klarade inte av att hålla mig nykter några dagar v. 9, sen har det gått, det är bara att fortsätta och se det som en erfarenhet, vad triggade dig till att ta första glaset? Kan du lära ngt av detta?
Storkram till dig och skriv här, det hjälper, men det vet du ju

Stigsdotter

Och ser allt fint ni skriver - tack för att ni finns! Ja lite ångest var det ju, särskilt som jag skulle upp tidigt för att hinna med ett flyg. Nu har jag varit på firmafest. När man slår sig ned vid bordet är förrättsvinet redan upphällt i glasen. Man har ju inte en chans att värja sig!! Jag bestämmer mig för att detta skall bli den sista firmafesten där jag dricker, ni vet lite som ett speciellt avsked.

Jag har på mig en 60-tals klänning som jag hittat i en 2:nd handaffär. Den är jättesnäv och på den tiden var där inget stretch i tyget. Både fram och bak har den tunna chiffongdraperingar. Ni tjejer förstår vad jag menar, vissa kläder får man helt enkelt inte riva i onykter. (Undras hur många strumpbyxor man rivit sönder i sitt fylleslarviga tillstånd. ) Drinken i solskenet på lilla torg innan festen beställde jag alkoholfri. Fördrinken med kollegorna blev för min del cider. Nå, när det röda vinet sedan kommer in efter det vita kan jag inte säga nej. Det blir två glas, nej nu ljuger jag, det röda fylldes på en gång. Men sedan stoppade jag där, beställde alkoholfria drinkar och gick hem till hotellet istället för att festa vidare på stan. Lite tråkig kände jag mig men kommer att må så mycket bättre än vissa av mina kollegor imorgon! På det hela taget känner jag mig nöjd med mig själv (sen att jag ligger och skriver här istället för att sova...)

Imorgon måste jag hem och tala med maken. Han är sur, arg och kanske ledsen. Jag är inte alltid så snäll när jag dricker... Jag har tänkt att jag måste få ordning på mitt drickande innan jag tar tag i en eventuell separationsfråga. Tänker att en separation är tuff och att jag inte vill riskera att deppa ihop i min ensamhet och då ta till flaskan. Men kanske är det så även för mig att jag måste lämna honom för att klara mig ur a-fällan.

Nå nu måste jag sova så jag orkar upp till smarrig hotellfrukost!

Godnatt mina vänner (eller snarare god morgon ;-)

Stigsdotter - att du kunde bryta, gå över till alkoholfritt och gå hem till hotellet. Det var starkt! (Starkare än brännvin:) Hoppas du har en underbar morgon och stornjuter av frukosten. Och morgontidningen - kollegerna kanske inte ens vaknar och är sällskapliga. Nån kanske vaknar i fel säng?

Så dålig stil att hälla upp vin åt alla - medvetenheten noll. Såg tipset om Benny Haags bok här på forumet, visste inte att den fanns och ska genast beställa den.

Jag känner din styrka och målmedvetenhet nu, både i texten och mellan raderna, när du skriver.
Du håller på att ta makten över ditt liv! Kram / mt

Dompa

Så djävla starkt att gå till hotellet istället för att fortsätta festen. Att ta in alkoholfritt när du kunde...speciellt med tanke på kvällen innan. Hur lätt hade det inte varit att bara kunna glömma en liten stund. Jag kan "se" dig där på festen, i din vackra klänning (inget massproducerat skit för min kompis...jo, en del män ser också kläder), balanserad, nykter och fin :)

Att du inte alltid är snäll när du dricker? Vem fan är det? Och gubben din...läste på en annan tråd om din gravida kropp och saknaden han hade om höfter som slog mot varandra. Wacko! När min fru var gravid var hon stor...stor...hade säkert kunnat kväva mig. Men med tanke på hennes "last" så tyckte jag bara att hon var skitsnygg. Hur fan kom jag in på det? Haha

Önskar dig en bra dag. Ta itu med det du behöver...när du orkar... Att separera samtidigt som man försöker nyktra till kan vara ett helvete - been there, done that - , så kanske du ska fega lite just nu...eller tvärtom. Ja, det var inga goda råd. Det är därför jag tycker du ska ta din ensamma semester...innan sommaren och alla dess "måsten" kickar in igen. För efter sommaren följer bara en ny höst med all ny höststress...då hinner du inte tänka. Förstår du ett dugg av mitt svammel? /Dompa

kalla

Vilket bra val du gjorde och så rätt du tänker när det gäller din man. Man skall inte ta snabba beslut när det gäller äktenskap, men ni kanske båda måste ha ut lite skit ni bär på. För även om man går skilda vägar så kan det vara bra att reda ut saker innan man gör det, jag läste någonstans att man är redo att skiljas när man kan titta på den andre och inte känna något utan kan vara neutral.

Så njut av vårsolen och kom ihåg att du är en stark, stolt och underbar människa som kräver respekt och kärlek//Kramar Kalla

Stigsdotter

...alla rara människor som får mig att le och känna den värme ni sänder. Tack för att ni finns!!

Ja det var skönt att komma hem från tjänsteresan utan att vara illamående, bakis och fylld av funderingar över vad som skett och inte skett kvällen innan... Maken var ju naturligtvis avvaktande och menade att vi måste prata om det här. Han undrade ju också vad jag hade druckit - allt var ju nu slut hemma. Ja nu är det ju det!

Ibland får man vara den större människan, jag bad om ursäkt och fick till slut ge honom en kram. Jag gillar ju egentligen den här mannen, han är bra på många sätt och vis. Även om vi så småningom eventuellt skall gå skiljda vägar för att kärleken tagit slut så är han far till mina barn och vi måste kunna upprätthålla en vettig relation. Som någon påpekat tidigare kommer ju mycket av hans dåliga sätt mot mig sig säkerligen av att han själv mår dåligt. Och det vet ju jag att han gör och har gjort, så mycket har han ändå kunnat berätta ibland när vi haft våra konfrontationer. Detta ursäktar inte ett dåligt beteende och jag tycker fortfarande att man skall vara rädda om varandra även om man själv mår dåligt men det är en förklaring. Och jag måste försöka ha självinsikt nog att kunna erkänna att inte jag heller alltid visar mina bästa sidor mot dem som står mig allra närmast.

Jag beslutar mig för att ta frågan om vår relation sedan. Först skall jag skärpa till mig, se till att hitta mig själv igen, bli nykter. Nu är det verkligen rensat hemma. Finns oöppnade "finflaskor" men någonstans där har jag en gräns (tror jag, hoppas jag). Ikväll ska vi bort och han undrade om det var ok att han dricker vin. Suck. Jag kan bara hoppas att värdfolket inte har en bib i sitt kök för då finns det risk att jag står där och kranar. Det kommer inte att finnas tillfälle för det eftersom de har öppen planlösning och det kommer att finnas folk (familj) som vet att jag inte skall dricka i närheten hela tiden. Men jag oroar mig för att jag, istället för att ha trevligt, kommer att fundera över när lämpligt tillfälle att smyga fram till biben kommer att visa sig....

Det är det här som gör att jag inser att jag verkligen inte vill dricka mer. Den mentala besattheten, att det ständigt skall pågå något slags inre monolog som handlar om alkohol. Jag har sagt det för och säger det igen, högt till mig själv och till er: det är ju bara en dryck, den ska inte få lov att ta så stor plats i mitt sinne!!!

Hoppas ni alla mår bra. Idag skall vi inte dricka en endaste a-droppe!!

kalla

Kan bara skrika HEJA DIG! Hoppas att det går bra i kväll och det klart det gör. Men tänk att hjärnan är så kidnappad att man faktiskt gör det du säger, smyger runt och lyckas blir skitfull fast man inte skall dricka något.
Men idag är vi nyktra, många kramar, styrka, stolthet Kalla

Lilja-12

Bara en reflektion runt det du skriver; för mig gick ett hemskt äktenskap och drickandet hand i hand, typ hönan och ägget, vilken kommer först?

Var och en gör efter sin skalle men jag tror jag supit ihjäl mig om jag inte flyttat från honom!

Det var en stor befrielse komma ifrån. Att jag sen började hinka ordentligt berodde på ett svårt arbete, sviter efter ett svårt liv, att han inte släppte taget osv men JAG hade INTE kunnat tänka "nykter först och sen flytta" eftersom vår dåliga samvaro gjorde det OMÖJLIGT sluta dricka!
Än idag när jag ser hans nuna kan jag få en längtan till BOlaget..

Bara som en tanke STigsdotter..

Kramar till dig du Starka!!

Lilja

Stigsdotter

Det är på något sätt så enkelt i min familj på makens sida, det serveras vin till maten hos svägerskan men plötsligt dricker inte svågern heller alkohol längre - har kommit in i något slags tränings- och renlevnadsperiod. En annan dricker cider, jag har tagit med mig en flaska blåbär. Nu är det bara min svägerska som dricker ett glas vin och min make som vill dricka lite mer än andra. Det är liksom ingen stor grej. Känns bra.

Men det är när jag är hemma som det är svårt. "Bara ett glas för att känna.." ja vad?

Nå idag bestämmer jag mig för att försöka stanna kvar i den känsla som jag hade i går kväll: vad skönt det är att känna sig trött efter att ha jobbat hela dagen och inte för att jag har druckit. Jag är helt närvarande. Idag ska jag inte dricka oavsett vad som händer!

Dompa

Vad hemskt det är att det är hemmet som är din trigger. Det var det på sätt och vis för mig med. Visst kunde jag ta en drink med kollegor efter jobbet...eller en öl med en kompis. Men det var när jag satt i soffan hemma med mina nära...som jag inte kunde sluta. Där fanns helt enkelt en usel kommunikation. Ibland blixtrade till och den vackraste och jag nådde varandra. Skrattade, pratade, älskade... Men oftast bara undvek vi...hon i köket...jag i soffan. Så djävla underligt. Som du påpekat...det är ju mot sina kära man ska visa sina bästa sidor...men så blev det inte. Tänk på det...och Lilja vars ex:s nuna lockar fram en sån stark reaktion ;-). Jag inbillar mig...kan ha helt fel...att du kanske skulle må mentalt bättre...ensam. Men det är ett stort steg...barn, ekonomi, rädslan för ensamhet, mista stora delar av sitt nätverk. Det är därför jag fortsätter om att tjata om din minisemester...när du bara känner efter. Kram, kram /Dompa

Nynykter

Jag tror att alkoholen blir ett osunt lim i många dåliga relationer. Så var det i mitt äktenskap. Alkoholen var väldigt viktig för att vi skulle ha roligt och koppla av. Efter alkoholen blev det ofta sex, men i efterhand har jag tänkt på att det var mer som gymnastik. Det fanns ingen närhet, ingen nykter bekräftelse av varandras unika jag. Det var gymnastik. I och för sig trevligt, men egentligen bara ytterligare ett sätt att dölja att vi hade vuxit ifrån varandra och att jag hade slutat älska. Alkoholen dolde sanningen. Sexet dolde sanningen. Krampaktigt kunde jag lura mig själv att det inte var så farligt eftesom vi fortfarande låg med varandra. Men glädje på flaska är ingen äkta glädje.
Nynykter

kalla

Fick gå en långrunda med hunden efter jag läste ditt inlägg Nynykter, du satte ord på många av mina tankar. Kalla

Stigsdotter

...också på så sätt att alkoholen ju döljer de egna känslorna och tankarna som kanske skulle ta mig dit där man vågar tänka tanken att man inte hör ihop. Så hade jag nog det med mitt ex. när vi hade druckit hade vi ofta mycket roligt sex. Så är det inte nu (snarare I wish ;-) men som sagt alkoholen gör ju att man inte orkar se eller orkar ta tag i saker.

Nå en sak i taget!

Stigsdotter

...mycket längre till så kommer snart Dompa att vakna - dags att gå lägga sig med andra ord.

Igår drack jag ingenting och inte idag heller. Varannandagsmönstret är brutet. Tidigare ikväll var jag på "mingel" efter jobbet, där fanns alla möjligheter till att stjälpa i sig både ett och två eller fler glas. Men jag gjorde inte det. Visst är jag duktig :-/ o tänk att man ens ska behöva tänka en sådan tanke. Usch. God natt!

Dompa

Det blir ett märkligt äktenskap vi får...för visst tackade du ja? Snacka om att gå om varandra.

Du var minst sagt duktig igår! Du var stark som en amazon. Du bröt ett mönster...snart bryter du nästa... Var stolt! Godmorgonkram - när du nu får den. /Dompa

Dompa

Forumklockan tycks gå fel...min klocka är faktiskt 04:23

Stigsdotter

Forumklockan verkar då inte vara inställd på sommar, men det är det här snart!

Jag kan tänka mig att lära mig att bli lite morgonpiggare så slipper jag gräma mig över att en så stor del av dagen försvunnit innan jag vaknat till liv. Kanske blir jag piggare också efter att ha rensat kroppen från alkoholrester. Så, du får gärna väcka mig på morgnarna :-) För visst tackar jag ja - två grisar i en varsin säck, kan ju bli hur bra som helst (eller inte ;-)

Igår jobbade jag sent och stod i köket när de flesta kollegorna gått hem. Drog ut en kökslåda och där stod fortfarande två vinboxar och ett antal starköl. Funderade på att be någon flytta dem till något annat ställe men då skulle jag ju naturligtvis behöva förklara mig. Suckade lite, stängde lådan och öppnade den ovanför istället. Där fanns kakburkarna :-) någon last får man väl ha tänker jag, bättre en kaka än en bira !

MissH

Håller med, kaka är bättre än mycket annat skulle jag vilja säga! En sak i taget, en dag i taget. Börjar förstå innebörden av det nu, och framför allt vikten av att ta det lugnt. Har också en tendens att tillåta mig mer onyttigheter i form av godis nu men tänker att det ger sig själv, eller så får jag ta tag i det senare. Inte nu. Är en sån som ska göra allt samtidigt och sedan tröttnar, men inte den här gången! En sak i taget som sagt.

Bra jobbat förresten, att gå på mingel utan att dricka! Själv blev jag medbjuden på after work på måndag av några jobbarkompisar och ska naturligtvis inte dricka. Funderar på om jag ska säga något eller bara besälla in en cola och se glad ut? Behöver man förklara sig? Jag vill helst inte det, man kan visserligen bara hitta på en vit lögn men ändå. Känner att jag blir så trött av att det ska tjatas om alkohol hela tiden överallt. Fast då har man kanske inte på krogen att göra? ;-)

Hur gör du Stigsdotter? Har ni andra några tips!

Stigsdotter

...för om jag hade skrivit detta inlägg på min telefon hade jag kunnat leta fram tangentbordet där dödskallen fanns och på så sätt varna er.OBSERVERA!!! DETTA INLÄGG ÄR SKRIVET AV DRUCKEN MÄNNISKA. Jag har förstått av vissa att man då bör gå någonannanstans än (shit vad många "n" det var i det ordet!) och skriva. Men. Jag väljer att varna här i början. Om du är sådan att du tror att du blir inspirerad/attackerad eller någonting annat -erad av att läsa vad en drucken (drunknad??) människa skriver SÅ FÅR DU SLUTA HÄR! GÅ NÅGON ANNANSTANS. SCHAS! eller kanske SJAS! Adde, du får hjälpa mig med stavningen här!!

Själv så tänker jag såhär att det kanske kan vara bra att jag exponerar mig i all min druckna löjlighet, att jag därigenom blir något slags avskräckande exempel. Jag vet inte *hukar för Addes arga ord* men ställer mig raskt upp igen! Det här är jag!

Idag befann jag mig i en av mina svaga situationer: jobbiga ungar! Alla ungar var glada men eftersom jag insett att det fanns möjlighet att dricka så gjorde jag det. Vi hade fått post som inte hörde hemma här så jag tog en promenad nedför gatan. Det var då jag upptäckte tillvarons olika lager! Det finns vårväxter och träd. Dofter. Så mycket härliga saker. Men. Jag kände att det fanns något slags kletigt filter över allt detta. Någon som förstår?

Usch, nu känner jag att jag vill krypa ihop i en ledsen klump som ingen ser. Detta är ju självklart en annan av alkoholens ofördelar: här sitter jag med en massa saker som jag vill säga men jag är för packad för att formulera dem "kroppen den rister han, men ändan den står stilla". Igelkottaskinnet någon??

Nu sitter jag här och skäms jättemycket, fast ändå inte. Jag visar på hur jävla svårt det är. Nu fattar ni: Stigsdotter som är så himla bra och kommer med fina råd och säger en massa bra saker. Jamen visst: snacka går ju, men SNACKA SÅ ATT DET GÅR är ju desto svårare.

Usch vad låg jag känner mig nu, önskar att jag befann mig någonstans i en skog, eller ett landsställe... ja ni fattar: jag är storstadstjejen som bara vill bort!

Puss å kram till alla forumdeltagare som halkade in här till mitt fyllesvammel. Jag ber om ursäkt ifall jag uppmuntrade någon blablabla, så amerikanskt det blev. JAG VILL BARA VÄL, FÖR DIG OCH FÖR MIG. puss å kram, jag känner att jag behöver jättemycket kärlek just nu (fast det kan ju bero på att jag har druckit så vänligen bortse från detta om det gör att du kännner dig utsatt). ursäkta svamlet. Nämen fy fan. Detta står kvar som ett slgs MANIFEST över oss patetiska alkoholister.