Vägen tillbaka till mig själv

1107 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
kalla
Kan bara instämma med de andra!

Tack för att vi får följa dig på denna resa, du är stark och det gör oss starka//Kram Kalla

Dompa
Du är bäst!

Det finns ngt i det du skriver...som jag kan ta till mig. Varje gång! Klok som satan är du... Nu var detta en komplimang ;-) Allvar! Kram fästemön...det är bara att säga till så väntar dig ett liv med en tillnyktrad tokstolle! Kram och så/R

Stigsdotter
Ni anar inte

vad glad jag blir av era ord. Tack.

Stigsdotter
Jag blir gaaaaalen!!!

Känner mig förföljd. Inte nog med att samhället i stort genomsyras av alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu blir jag förföljd här på jobbet också, och då menar jag inte den där jäkla lådan i köket som innehåller både vinbox och starkölsburkar (har varit där två gånger idag redan, där finns även en kakburk...).

Bestämde mig för att jobba lite istället för att hänga här på forumet hela dagen och det första av mina väntande ärenden innebär att jag måste sitta och stirra på en vinflaska för att kunna jämföra den med en annan vinflaska, visserligen är det inte riktiga flaskor utan bara på bild - men ändå! Hallå måste JAG ta hand om detta???!

Adde
Det

danar karaktär :-))))

Stigsdotter
Kommunikation

...är jättesvårt tydligen. Jag har förstått det. Problemet med vår kommunikation, som jag upplever det, är att han verkar tycka det är jobbigt när jag försöker tala så där tydligt som du beskriver Tilde, men det fungerar inte. Ändå är jag medveten om att det lätt blir en massa "jag vill" och att han tycker det är jobbigt med en massa krav, så jag försöker formulera mig på ett annat sätt ("jag känner, upplever" osv). Då säger han ibland att jag raljerar, det är väl när jag försöker tänka mig för hur jag uttrycker mig, när jag försöker tala med en lugn röst istället för den grälsura rösten. Jag kommer ingen vart. Han uppfattar allt som en massa krav och gnäll från min sida oavsett vad.

Och sen hans sätt att, oavsett vad det gäller, i princip alltid säga ett blankt nej på ett, som jag uppfattar det tjurigt sätt. Han har ett behov av att processa det som frågan gäller och så kan han komma tillbaka till mig och säga att han håller med om att vi borde... vad det nu är. Men då har jag surnat till över hans tjurighet så då har jag ingen lust längre. Hans pappa är likadan, svärmor sa en gång att "han kan aldrig bestämma något rakt av utan måste fundera ett tag först". Och, visst, jag köper det. Jag fattar att det är så han/de är.

Jag har under under den senaste tiden verkligen försökt pränta in i mig själv att "jag kan inte ändra på någon annan, jag kan bara ändra på mig själv, jag kan ändra hur jag uppfattar någon annans beteende men jag kan inte ändra på personen ifråga". Och frågan jag måste ställa mig då är: "kan jag leva med att han gör så, kan jag ändra min inställning till det?". Min inställning är att om man inte kan besluta sig på en gång så säger man på ett normalt trevligt sätt exempelvis att "jag måste fundera lite på det, kan vi prata sedan" alternativt om man är mitt uppe i något kan man säga att "jag måste koncentrera mig lite på det här" i en normal samtalston. Vad som helst, men man fräser inte ett surt nej.

Jag läser en bok nu som heter Mats & Anna bor inte här längre, en fortsättning på Ur vulkanens mun av Helena Zweigbergk och jag känner igen mig så väl i, framför allt den sistnämnda. Mats i boken verkar bete sig på samma sätt som min man. Andra boken handlar om livet efter skilsmässan och jag slås av hur bra Mats i boken ändå är, han tänker och känner en massa saker men det kom liksom inte fram till hans Anna. Jag blir lite ledsen när jag tänker på hur något bra kan bli så dåligt. Tror till och med jag sagt det hemma någon gång: vi är ju bra och trevliga personer båda två, varför har vi det inte bättre?

Hoppsan, blev långt detta. Ibland är det skönt att få ur sig tankarna.

PersonligaPersson
Hmm..

Är det mig du är gift med? Men då borde ditt nick vara Henriksdotter iofs... ;)

Adde
En bra bok

som beskriver skillnaden mellan könen : http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9176088340

I vårt, min och hustruns, förhållande, eller vad man nu ska kalla det, så är det precis tvärtom. Jag är den som (numera) gärna pratar och ventilerar medan hustrun bygger på sig innan det exploderar och allt blir fel.

Leo
Att vara älskad

Ja du Stigsdotter, att leva tillsammans är inte lätt. Börjar med ”het kärlek” sen , barn, städning, tvätt , disk, vem skall var hemma när barnet är sjuk. vem skall ha sovmorgon? Jag gör mer än du, bla blaa!. Snacka om nedbrytning av ett förhållande. Mitt äktenskap hamnade till slut i att vi levde var siit liv parallellt, det som beskrivs som syskonliknande förhållande. Hon levde sitt liv med sina vänner och jag med mina.

Skilsmässa? Ja givetvis efter några år. Träffade efter ett par år (efter vald ensamhet, ville lära känna mig självI) ny kvinna som jag idag efter 8 år älskar högt och är älskad mer än jag nånsin kan komma ihåg.

Funderar ibland om jag och mitt ex hade kunnat hittat tillbaks till varandra genom att lägga all prestige åt sidan och försökt hitta saker vi kunde gjort tillsamman. Allt för vår dotters skull. Men som sagt: Har ett lyckigt liv med min nya älskade (får ofta kommentarer om att jag är sexig trots +50 ; . ).
Hoppas att ni alla i forumet har eller får den kärlek ni är värda

Leo
Ny kommentar

Hej igen!

Efter viss eftertanke vill jag komplettara min kommentar med följande:

Du och din make har levt ett flertal år ihop och har delvis fastnat i vardagen med städ, barnomsorg m m. Du måste känna efter djupt i ditt hjärta om din man fortfarande är den du vill leva med. Om så är fallet är jag övertygad om att ni behöver hjälp utifrån i form av samlevnadsexpert eller vad det nu heter. I annat fall är det nog bara att gå vidare med en separation. Alternativet är att ni fortsätter ett frustrerat liv som innebär att när barnen är i tonåren osvikligt leder till skilsmässa (hur mänga vänner imkl mig själv som har erfarit detta).

Stigsdotter, vill dej all gott och inte pressa dej men fundera på detta. / Leo

Dompa
Repeterar!

Jag har skrivit ngt liknande förr. Men magkänslan när du ska sova/vila. "Är detta den människa jag vill vila brevid?"... Resten tror jag ger sig. Visst kan man ha ett syskonliknande äktenskap/partnerskap med kanske även skilda sovrum. Men förtjänar vi inte mer? Hur långt liv får vi? Precis som Leo så vill jag poängtera att stressa/pressa vill jag inte. Men känn efter vännen...när du orkar. Visst är din man en bra man...men är han DIN man? Kram/R

Dompa
Repeterar!

Jag har skrivit ngt liknande förr. Men magkänslan när du ska sova/vila. "Är detta den människa jag vill vila brevid?"... Resten tror jag ger sig. Visst kan man ha ett syskonliknande äktenskap/partnerskap med kanske även skilda sovrum. Men förtjänar vi inte mer? Hur långt liv får vi? Precis som Leo så vill jag poängtera att stressa/pressa vill jag inte. Men känn efter vännen...när du orkar. Visst är din man en bra man...men är han DIN man? Kram/R

Tilde
Växer ifatt...

En tanke... Du Stigsdotter, jag tror du har tagit ett stort kliv nu, du vågar, du rannsakar och ser troligtvis livet ur en ärligare synvinkel utan alkoholen. Du ifrågasätter både dig själv o andra i o m det "nya" liv du lever. Kan det inte helt enkelt vara så att du växt förbi honom, mannen. Ni levde kanske ok när du såg det hela ur dimmigare perspektiv så att säga.
Jag tror att man lätt växer när man slipper alkoholen, och jag tror man väldigt ofta växer ifrån den som inte håller ens takt, som kanske inte ens är intresserad av att följa med på resan.

Du kommer nog till insikt med det här när du är redo. Du har många bra tankar tycker jag. Och du vill ju livet...
Det blir bra.
Kram Tilde

Stigsdotter
Mår som jag förtjänar

Igår firade jag 2 månader. Vi firade också svärfars 70-årsdag. Jag kan tydligen inte vistas i samma lokal som en öppnad Bib. Jag drack igår. Mycket. Maken kallade mig jävla fyllekärring och jag sa en massa elaka saker jag med. Hoppade ur bilen på väg hem och gick omkring mitt i natten och letade efter stranden på Långholmen, ville till vattnet. Rökte gjorde jag visst också. Ringde till folk. Vet inte vad jag ska göra med mig själv längre. Det gick ju så bra. Två månader är ändå inte särskilt lång tid :'(

Villervalle
Vi är bara vanliga människor tjejen!

Du behövde tydligen pysa ut lite frustration innan du tar nya tag. Det var plumpt av din man att kalla dig fyllekärring när han vet hur du har kämpat. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, jag trillade ju dit för ett tag sedan jag med. Du har ju i alla fall din ambition att sluta dricka kvar och din insikt om dig själv, det är väl huvudsaken. Livet är inte slut än och du får väl ta nya tag igen.

Själv har jag inte druckit något på 10 dagar nu och har ingen möjlighet att dricka något på ytterligare 14 dagar, jag får vara nöjd med detta så länge.

Jag tycker mig se lite olika typer av alkoholister här inne:

Vi, (jag, du och Dompa mfl.) som har jobbat hela vårt liv och fortfarande sköter våra jobb och andra åtaganden, men som tycker oss behöva en drink för att varva ner och som tyvärr ballar ur allt som oftast när vi inte kan stoppa alkohol intaget och som sen sitter med dåligt samvete.

Sedan finns de dom som anhörig sidan mest har bekymmer med. De som sätter alkoholen framför allt och som skiter i det mesta och som aldrig verkar ha dåligt samvete och som aldrig skulle komma på tanken att gå in på ett sånt här forum.

En tredje grupp verkar vara unga tjejer i karriären, som har så höga krav på sig själva att dom behöver alkohol bara för att orka med pressen.

Jag tror att grupp ett och tre på sikt har alla förutsättningar att gå vidare i ett nyktrare liv även om det kommer ta lite olika lång tid. Grupp två tror jag är utom all räddning. Jag har flera barndomskamrater i den gruppen varav en del redan är döda och dom andra är sakta men säkert på väg.

Ha det Gött.

mulletant
Så trist Stigsdotter

- jag tror att du kan ta till dig lärdom av det som hände!

Jag vet inte om ni gått på familjesamtal och då kanske ni borde gå hos nån med kunskap om missbruk... Jag sätter ändå en länk till en terapimodell som väckt intresse hos mig. Böckerna är också bra, särskilt den senaste kanske som jag tror handlar om såna som du och jag som farit illa som barn. http://egillinge.com/sv/johan-a-anna--exempel

Jag kramar dig idag och förstår att din man inte orkar göra det. Så komplicerat och ändå så självklart. Styrkekram! / mt

Villervalle
Du har helt fel här kära Mulletant

Vad Stigsdotter framförallt hade behövt när hon föll igenom hade varit in STOR KRAM av sin man, och inte epitetet "Fyllekärring". Jag tror inte man behöver anlita någon samlevnads expert för att fatta detta.

Ha det Gött

Tilde
var inte för

hård mot dig själv idag Stigsdotter

se framåt,
Varma kramen
/Tilde

mulletant
Hej Villervalle

jag förstår att den som "fallit igenom" mest av allt behöver en kram... Älska mig mest / när jag förtjänar det mist / då behöver jag det bäst. Jag förstår också att en besviken partner inte har förmågan till det just i den stunden utan besvikelsen tar överhanden. Verkligeheten bjuder ju på situationer där vi inte kan förstå den andra och/eller förmår möta hans/hennes behov... det är väl därför det behövs samlevnadsexperter som kan hjälpa oss med det. / mt

Maria42
Det är ju sällan enkelt

Vi har alla här druckit för mycket lång tid och att ändra den vanan går inte på en grisblink, det tar tid. Några få lyckas direkt men de allra flesta får några bakslag innan det blir helt rätt. Dina 2 månader är inte bortkastade, du har gjort det och kan göra det igen. Nu vet du att en öppnad BiB och du är ingen bra kombo, BRA. Då håller du dig borta från dem framöver. Vi lär oss hela tiden vad som är våra fällor och hur vi framöver ska undvika dem, ibland blir det en jobbig läxa och vi är alla lika nära att det blir det. Försök att inte lägga för mycket skuld på dig själv, den här läxan har du lärt dig nu, och nu går vi vidare, imorgon kommer du att vakna och känna dig som vanligt igen. Stor kram till dig Stigsdotter!

kalla
Skickar kramar!

Tänk nu på de två månaderna och var stolt över det, ett misstag kan aldrig sudda ut det. Så mycket styrka, kramar och en spark i baken nu tar vi nya tag//Kalla

Stigsdotter
Nå ska jag vara helt ärlig...

...så minns jag inte om han kallade mig för det före eller efter att jag kallat honom "impotenta jävla pervo". Här tänkte jag skriva en sån där blinksmiley, men det kändes inte riktigt passande :-/

Faktum att jag fick en stor kram av maken idag, dagen efter när jag kände mig som mest eländig. Min kära svägerska sände ett SMS till mig där hon skrev "det har lyst om dig den senast tiden då vi träffats, jag menar verkligen lyst!! Upp på hästen igen och ta nytt tag". Jag har känt att jag mått bättre och varit gladare sista tiden, detta var ju ett bevis på att jag gått rätt väg!

kalla
Vad härligt :-)

Nu är ni båda på rätt väg och vilket stöd, blir så glad för din skull. Nu vet vi att spöket bor i en BiB, så dom undviker vi. Kram igen//Kalla

Stigsdotter
Lärdom

Jag lärde mig detta: Det räcker inte att jag identifierar en potentiell risksituation (svärfars 70-årskalas) där det kommer att vara möjligt att dricka obemärkt (särskilt när man gör sig behjälplig i köket...). Jag tänkte redan när inbjudan kom att hoppsan är kommer jag få se upp, men sedan blev det bara "det ordnar sig nog, nu är jag ju beredd!". Istället skulle jag gjort en konkret plan för jag skulle hanterat den där vinflaskan som stod på diskbänken, eller bib:en som blev kvar när de flesta gått.

Usch, jag skäms inför mina svärföräldrar och att jag inte kommer ihåg allt jag sa till gamla moster (som enligt maken i alla fall var jätteglad över att jag pratade så mycket med henne, vi höll aldrig på att komma därifrån för att vi skulle prata så mycket hon och jag). Hon gillar mig, hoppas hon gör det fortfarande, hon måste ju märkt vad packad jag var!!

Idag var en sån där förlorad dag, ni vet då man inte orkar göra någonting. Jag tog mig i alla fall in till stan på eftermiddagen och gick på ett AA-möte. Det gör gott att högt sätta ord på vad man känner.

Kram till er alla kämpar, läs och lär av mitt misstag så slipper ni göra det själva ;-)

Maria42
Bra, nu är du på rätt väg igen

Såna där dagar minns jag ffa alltför väl, maken hade också en sån dag idag. Han blev också på lyset igår. Lite skadeglatt måste jag erkänna fick jag säga " - Märkte du inte själv att du var fullast igår?". Det har han sagt till mig hur många gånger som helst. Hursomhelst så var din dag inte helt bortkastad, du gick på ett möte, skitbra gjort!!. Kram

Dompa
Positiva slutsatser!

Mia colomba! Shit happens! Sen det positiva:

Du hade ork nog att prata med gamla moster. Klart hon såg att du var packad...men kanske skiter hon i det? Hon har ju gillat det innan. Det är inte många som orkar lyssna på fyllesvammel men kanske en gammal tant uppskattar att ngn ser och lägger ner tid på henne? Du har en vän!

Maken och du levererade några sanningar var. En fyllekärring och ett impotent jävla pervo...slutsats; Det finns ngn för alla! Kärleken är störst!

Du vet att i fortsättningen ska du aldrig hjälpa till med kökstjänsten.

Spöket bor i Bib...och i många olika buteljer...

Du har en förmåga att lära och dra slutsatser. Du tog dig ingen "trappa ner" återställare. Du skönk inte ner i "Nu är allt kört, kan lika bra fortsätta" utan tog dig till ett möte.

Finns säkert annat positivt som jag missat. Så som den kloka kvinna du är så ruskar du av dig. Drar lärdom. Analyserar när tiden är mogen. Vad är det som gör att just du dricker? Inte lätt...finns ju ofta många orsaker. Men säkert är det ngt i livet som skaver...försök lista ut vad det är. Att ändra ett mångårigt missbruk är aldrig lätt. Att ta nya tag är tyvärr det enda hållbara allternativet. Sen en helt annan tanke; Jag hävdar med en åsnas envishet att du behöver en liten minisemester bara för dig själv. Tid att tänka utan några som helst krav från omvärlden. Kanske din rara svägerska kan hjälpa mannen (om han inte fixar det själv) med lite barnpassning så du kan göra ngt?

Kramar och pussar till dig flickan min! Din Dompapompa som också gillar vatten och cigg på fyllan ;-)

mulletant
Det var den här
mulletant
Tack för

inspirationen - nu har jag beställt Den mörka hemligheten! Och några andra bra böcker:)
Kram och ha en fin dag! / mt

PersonligaPersson
Starkt!

Ett återfall, men snabbt på banan igen. Bra där! Jag är säker på att du kommer att känna en kvalitativ skillnad mellan före och efter återfallet. Så blev det i alla fall för mig. Jag har dessutom, till min stora förvåning, upptäckt att jag fortfarande räknar min nykterhet sedan i december. I helgen har jag förklarat för en vän att jag "inte druckit sedan i december, förutom under midsommarveckan". Efter några veckor har det där läskiga återfallet blivit förvandlat till en liten parentes.

Nu har du smakat, och lärt dig ännu djupare att du inte vill ha vad vinet ger. För vinet kommer som en paketlösning, man kan inte plocka russinen ur den kakan. Och paketlösningen är riktigt usel.

MissH (inte verifierad)
Gick du på ett AA-möte dagen

Gick du på ett AA-möte dagen efter, herrejädrar vad starkt?! Hade jag aldrig klarat, jag hade gömt mig under täcket och vägrat se omvärlden i ögonen. Imponeras av att du orkar kämpa så, all energi och envishet. Starkt som sagt!

Sidor