Hej alla här! Är glad att jag hittat detta forum..
Har kikat här lite tidigare och läst vad andra skrivit bara.

Nu känner jag att jag måste skriva ett eget inlägg också dock. Detta håller på att sluta dåligt :'(
Är en 37 år gamal tjej. Har haft problem med alkohol flera år nu.. Har dock fast jobb och vänner o.s.v kvar men rädd att allt detta även försvinner om jag inte får ordning på detta nu. Ett stort bekymmer som jag har är dock ekonomin. Vilket som jag ser det nu också är en av orsakerna till drickandet.. Har så fruktansvärt svårt att ta tag i problem..
I mitt fall dricker jag i princip varje kväll även fast jag ska i jobb följande dag.. Tyvärr inga små mängder heller. Vilket ju tyvärr får sina konsekvenser i umgänget med andra.

Detta startade från att livet var absolut perfekt för ett antal år sedan, då jag blev helt stressad och deprimerad av olika orsaker. Och i samband med detta även var tvungen att flytta till en plats jag inte helt trivs på.. Även varit sjukskriven för depression för ca ett år sedan.

Okej.. en början på skrivandet var nu detta i alla fall :)

Stigsdotter

...tror jag det är Eken. En process där man för sig själv funderar, klurar och analyserar. Hur känns nu det här glaset, hur mår jag nu när jag dricker, hur mår jag nu när jag vaknar, var det värt att dricka, vad var det som gjorde att jag drack fast jag bestämt mig för att låta bli osv osv. Precis som du gör när du ser att du återfår kontroll och självförtroende, gamla vänner, samt att ett drickande ger sug dagen efter.

Detta är funderingar och frågor som måste till för att man ska klara det i längden. Tror jag.

Önskar också dig en fin och nykter helg!

Magnolia

hur vi missbrukare fungerar! Vi känner ju alla igen oss i varandras beteenden. Men ni som har varit nyktra i flera veckor: Ni verkar njuta av nykterhetens fördelar (förstås), men verkar samtidigt ändå kämpa med "alkospöket" (han/hon i urtvättad burka ;)) i princip varenda dag. Är det så illa - får man aldrig någon ro?

Kramar i massor/Magnolia

det lite lugnt och gör det som är bra för dig Magnolia så kommer du att få ett liv med sinnesro ! Jag lade upp AA's 12 löften i en annan tråd och de ger en liten vägledning till vad du har framför dig.

Att förändra sitt liv tar sin lilla tid, det finns ingen quickfix för det. Jag hade nästan heltidsjobb hela första året med att förändra och lära mig ett nytt liv. Och det tog ungefär 1,5 år innan jag hittade min egna identitet så jag visste vem jag var och inte bara såg missbrukaren i spegeln varje morgon.

Idag har jag inga problem med alkoholen på så sätt att jag inte ständigt bevakar allt jag själv gör MEN jag vill gärna påminna mig om vem jag är så jag aldrig glömmer det. Att påminna mig gör jag här med hjälp av er och jag går ibland på ett aa-möte och jag är trogen gäst på Gullbrannakonventet utanför Halmstad första helgen i september.

Idag tycker jag att jag har ett väldigt bra liv fast jag är alkis, nykter sådan idag !

Magnolia

de tolv löftena och de inger absolut hopp (även om jag liksom du gärna ignorerar det 12:e). Tack för din respons, Adde!

Nynykter

Visst får man ro, Magnolia! Däremot tror jag att många av oss skriver här just när alkospöket sticker upp sitt fula tryne och därför kanske det verkar som om det är en ständig kamp. Personligen har jag tagit ett definitivt beslut. Jag har druckit färdigt. No more. Jag vet att det sättet att sluta är oerhört ångestladdat för många och att många här förordar "en dag i taget". Det finns inget rätt eller fel, men jag vill ändå berätta om mitt eget sätt. Att ha tagit beslutet ger mig en inre styrka som innebär att jag ägnar väldigt lite tid åt att ens fundera på att dricka. Samtidigt är det en väldigt stor omställning i livet och därför har jag ett mycket stort behov av att möta likasinnade här på forumet och försöka förstå varför det blev som det blev, varför jag blev en vindåre... Även om jag inte tänker " en dag i taget" har jag varje dag behov av att vänja mig vid ett helt nytt liv och att vårda mig själv och det nya nyktra livet.

Igår Valborgsmässoafton frågade min tonåring mig om jag kunde komma och hämta från festen hon skulle på ifall det blev jobbigt. Eventuellt skulle några dricka och min tonåring ville inte vara kvar på festen om det blev så. Jag sa att jag gärna skulle hämta henne när som helst och att hon inte behövde vara rädd förr att väcka mig.
Vilken känsla att kunna lova det! Jag var stolt över min dotters inställning och oerhört glad för att jag har blivit en förälder som kan ge trygghet. Så hade det inte varit i mitt tidigare vindrickande liv. Då hade jag nog dragit på svaret och i mitt stilla sinne tänkt "Jag får väl ta cykeln och möta henne om det blir så" .

En solskenshistoria denna soliga dag. Jag gläds åt den och åt att Dompas fågelholkar redan har fått hyresgäster!

Nynykter

ÄnnuEnVindåre

Vad härligt att höra! Vilken glädje att bara kunna säga ja utan vånda, du är grym!

Själv bet jag ihop om min ensamhet och gick ner till elden vid fotbollsplanen här nära och möttes av en underbar fest. Glada barnfamiljer, latinoband, små kiosker som sålde sockervadd och korv och en grupp med eldslukare!

Och närmsta ställe med alkoholförsäljning på betryggande avstånd några kilometer bort.

Och när jag joggade (jajjamän) förbi samma fotbollsplan i morse syntes knappt ett spår av festen, inget skräp alls. Då tänker jag (eller hoppas) att det nog blev en bra kväll för de allra flesta barnen.

Ha en skön ledig dag alla fina!
VD

Eken

Tror och vill att det är så.. att detta är ett steg till uppvaknade. Att första inlägget här var ett första rop på hjälp i tron att allt var hopplöst då.

Måste nog säga att detta forum varit till stor hjälp för mig. Nu först börjar jag förstå innebörden av en dag i taget , komma ihåg de negativa sakerna vid senaste fylla osv som ni skrivit om...

Som egen fundering

så ville jag bara berätta att jag själv i motsats till flera andra här kommer från ett närapå absolutistliknade hem. Absolut ingen alkohol någonsin förutom eventuellt någon enstaka större helg då vi hade gäster. Även då i minimala mängder.

Dock kan jag känna mycket igen mig i det som de som haft föräldrar med alkoholproblem berättar i den meningen att ni alltid var på er vakt och aldrig trygga och säkra på hur läget var och vad som väntade nästa stund. Dock i mitt fall inte pga av A utan pga av en mor med inte så bra psyke alla gånger. I mitt fall förstod jag väl nog ganska tidigt i tonåren att allt inte stod rätt till.
Förvånansvärt lika måste jag ändå säga att dessa problem är. Förnekelsen är lika stor. ”Medberoendet” eller vad man ska kalla det är likadant, eftersom detta lika skämmigt problem.

På den tiden var jag också vad man väl kalla perfektionist. Skulle klara allt och allt skulle se bra ut utåt. Som tur är har väl mina utmattningsdepressioner senare i alla fall fört det positiva med sig att jag tar livet mycket mindre allvarligt nuförtiden.

Skriver som sagt detta som en egen reflektion bara.

Nynykter

Hej Eken!
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Mina föräldrar var ytterst måttliga med alkohol. För några år sedan läste jag boken Flodhästen i vardagsrummet som handlar om medberoende. Jag insåg att jag och mina syskon beter oss som alkoholistbarn! Även vi hade en fysiskt instabil förälder och en annan som sopade under mattan.
Hälsningar frånmNynykter

Eken

Ska läsa absolut läsa Flodhästen i vardagsrummet, som så många skrivit om. Den är säkert bra ur alla synvinklar! Fast just nu känns det som om jag vill tänka på så många positiva saker som möjligt bara. Och har en känsla av att det inte är en rätt igenom glad bok direkt. :)

Mår faktiskt bra just nu. Ser fram emot att få gå till gymmet och träna ikväll. Har försökt ta ta i träningen och bestämmt mig för att jag ska hinna komma i form ännu till sommaren.

Konstigt nog har det som jag sett som det svåraste på dagen, att ta sig hem från jobbet utan att köpa med sig nån sprit hem varit ganska enkelt de senaste dagarna. Vilket jag är oändligt glad för.
FY för det ältandet. Köpa eller inte köpa..

Och kvällarna, man har ju ganska mycket fritid faktiskt då man inte är i dimman från det att man kommer hem..

Eken

Upp och ner går det här alltså..
Har klarat mig från att dricka hittills. MEN igår efter jobbet tog spöket över min hjärna. Var och handlade OCH fick på samma gång med mig en vinflaska.. Ett par minuter bara då hjärnan slutade fungera så var det hänt. Det var ju fredag osv.

Klarade i alla fall av att låta den vara orörd. Men nu spökar den ju i skåpet i stället. Jag hade ju det helt på klart här tidigare att inte ha något tillgängligt här hemma.

Jag inser ju nu i och med att jag skriver detta att det väl egentligen bara är att hälla ut det sålart.. Men vet helt sorgligt nog inte om jag förmår mig till det. Eller om jag ska fortsätta stålsätta mig och försköka spara den till nästa helg då jag ska ha främmande och borde ha lite vin att bjuda på.

Mitt Calming tea hjälpte lite nu i alla fall. Ska ta mig ut på en promenad också trots halvtrist väder. Ensam idag och utan egentligt program. Hoppas denna dagen går fort!

kalla

Häll ut den, för varje gång du tänker på den växer alkospöket, så vi är med dig. Man skall underlätta för sig och inte låta spöket växa. Kram Kalla

Eken

Har funderat ganska mycket de senaste dagarna kring mitt drickande. Dvs när det egentligen började hur det utvecklades osv. Nu har jag ju också min depression bakom mig och lite svårt att skilja på vad som hör till den och vad som orsakats av drickandet.

I alla fall tänker jag tillbaka på tiden då jag var sjukskriven och på samma gång gick i samtalsterapi hur hon ofta undrade hur det var med alkoholen.
I det skedet blånekade jag helt till att jag skulle ha problem. Ljög om hur mycket jag druckit osv.
Fick givetvis information om att alkohol bara förvärrar depressionen osv men visste ju såklart bäst själv tyckte jag...
Egentligen var det väl likadant med andra problem också. För tyckte ju att "ingen annan visste väl hur jag hade det" :)

Min slutsats då: våga tro på att det kan bli bättre, våga lita på andra med erfarenhet, våga erkänna hur svag man är.
Jag sitter ju här nu och inser hur rätt dessa människor hade. Egentligen är jag bara så glad att jag ändå mår så pass bra som jag gör idag att jag inte funderar på detta, men försöker i alla fall ta lärdom av det.

Angående lördagens vinflaska så gick det ju som jag planerade redan då jag köpte den. Men inget annat och bara lördagen. Har fortsatt att ta tag i träningen och märker hur gott det gör. Den sporrar ju faktiskt till att leva hälsosammare övrigt också.

Jag är fortfarande så tacksam över att jag hittade detta forum med alla ni kloka och härliga människor som finns här! Och riktigt glad åt att det trots mina snedsteg känns som att jag är en åtminstone en liten bit på väg åt rätt håll i alla fall.

Vimmsa

Hej tjejer!
Har varit inne och tassat på forumet de senaste åren, varit aktiv vid ett par tillfällen men sedan trillat dit igen. Var sjukskriven för utmattningsdepression och har sedan medicinerat med antidepressiva och alkohol när jag ändå känt mig låg. Vin är "min"
dryck men finns inte det funkar det med vad som helst. Har druckit mindre de senaste åren men det räcker inte. Så länge behovet finns där är man inte fri. Knyckte min vuxna sons vodka i helgen när mina stora barn var bortresta. Drack det som var kvar, ca 0,5 liter. Köpte sedan en ny för att ersätta den jag druckit upp. Tänkte bara dricka de ca 0,25 cl som "blev över"...men det blev visst lite mer...Gjorde pytt i panna sent på kvällen när fyllesuget satte in. Vaknade på morgonen och undrade vem tusan som gjort pytt i panna och stökat till hela diskbänken.Hittade ölburkar lite överallt - både tomma och halvfulla. Städade och svettades och skakade i hela kroppen. Var på mitt första AA- möte i dag. Mår så mycket bättre efter bara tre nyktra dagar men den här gången ska jag inte bli hög på nykterheten. Kommer att vara vaksam hela tiden, det krävs så lite för att falla dit igen.
Kram till er alla

Eken

tillbaka från mig också Vimmsa!
Vad modigt att du tagit steget med AA. Hoppas att det kommer att vara till hjälp för dig.

Jaa'a detta kockande på fyllan låter bekant. Sen undrar man ju dagen efter hur mycket det egentligen är värt att göra värsta gourmetmaten då man inte ens minns att man ätit den eler hur den smakade efteråt.. :S

Du har så rätt i det att inte bli för hög på nykterhetenen och snabbt glömma hur det egentligen var då tankarna börjar dyka upp. En riktig bergochdalbana är det.. :) Vi kämpar vidare!

Vimmsa

Tack Eken :-)
I dag är en typisk dag som jag hade firat med vin. Har jobbat natt och är lite seg. Har en del att fixa med eftersom jag och minsta sonen ska i väg på en heldagsutflykt i morgon. Måste även städa och handla och laga mat och tänk så mycket bättre det hade gått på fyllan! Jag hade nog fått gjort ungefär hälften, glömt vad jag packat ner och fått titta igenom packningen o morgon, maten hade blivit färdig vid tiotiden i kväll och i morgon bitti hade jag inte varit körbar och vi hade i bästa fall kommit i väg någon gång efter lunch...Visst känner jag ett litet sug, men trygg i förvissningen om att jag kommer att få gjort det jag ska i kväll, kommer i säng i tid och sonen kommer att ha en utvilad mamma som kan sätta sig vid ratten klockan sju i morgon:-) I dag har han en lite trött och kinkig mamma men så är livet!

Kram

Eken

Härligt tänkande! Och mycket träffsäker analys har du där :) Hoppas ni får en riktigt fin utflyktsdag!

Vimmsa

Fortfarande nykter :-) Hade en liten släng av deppighet i går men börjar lära mig att ta kontroll över de negativa tankarna och dra ner på kraven på mig själv när jag inte mår riktigt bra. Har lyckats undvika att bli irriterad på barnen och tränar hela tiden på att vara här och nu. Jag inser att det kommer att bli en liten utmaning att vara ensam mamma med heltidsjobb och samtidigt jobba med nykterheten. Många "stressfällor" att falla i där impulsen att belöna sig själv väcks. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt och göra medvetna, kloka val. Har ledig dag med minsta killen i dag och lägger alla måsten till sidan. I morgon har jag ledig dag på egen hand och då ska jag städa, tvätta, gå på AA-möte och vila mig. Nu ska jag inviga vår nyinköpta joggingvagn. Mår så bra av att springa och kände att det är viktigt att kunna komma ut även när jag är ensam med honom.
Dag 9 inleds härmed!!!:-)

Kramar!