Hej alla här! Är glad att jag hittat detta forum..
Har kikat här lite tidigare och läst vad andra skrivit bara.

Nu känner jag att jag måste skriva ett eget inlägg också dock. Detta håller på att sluta dåligt :'(
Är en 37 år gamal tjej. Har haft problem med alkohol flera år nu.. Har dock fast jobb och vänner o.s.v kvar men rädd att allt detta även försvinner om jag inte får ordning på detta nu. Ett stort bekymmer som jag har är dock ekonomin. Vilket som jag ser det nu också är en av orsakerna till drickandet.. Har så fruktansvärt svårt att ta tag i problem..
I mitt fall dricker jag i princip varje kväll även fast jag ska i jobb följande dag.. Tyvärr inga små mängder heller. Vilket ju tyvärr får sina konsekvenser i umgänget med andra.

Detta startade från att livet var absolut perfekt för ett antal år sedan, då jag blev helt stressad och deprimerad av olika orsaker. Och i samband med detta även var tvungen att flytta till en plats jag inte helt trivs på.. Även varit sjukskriven för depression för ca ett år sedan.

Okej.. en början på skrivandet var nu detta i alla fall :)

Eken

gick det fel..
Brukar aldrig skriva onykter här men gör det ikväll trots att jag druckit två öl nu. :(
Hatar att vara drabbad av denna sjukdom, så trött på eländet!
Mådde så bra senast jag skrev här och höll mig nykter. Var nästan inne på att erkänna för kompisar osv om hela problemet..
Men sansade mig.. och tänkte att jag kanske inte alltid måste vara så drastisk..
Så kom då kvällen då jag var stressad och framförallt besviken på mig själv och skulle 'försöka'? dricka ett par öl igen.
För min del finns det ju inget dricka bara en dag och fortsätta nykter sen. Så nu har jag gått igenom hela mönstret igen. Alltifrån jag klarar ju att bara dricka en öl per kväll för att minska ångesten osv till att vara tillbaka där jobbet blir lidande osv..
Skriver ärligt här nu för att det är det enda som kan hjälpa mig.. Att ta itu med demonerna igen. Kanske också för att det finns så få som vågar skriva om misslyckanden här nu.. Då det behövs som bäst.
I morgon ny kula igen... Blir plågsamt men vill klara det!

Tilde

de allra flesta känner igen sig. Inte många har gått en spikrak väg mot nykterhet om man har problem med a. Men en dag så får man nog och vill förändra.
Självhjälpsprogrammet som finns här på Forumet tror jag kan vara till hjälp.
Att bearbeta det som gör att man dricker är viktigt tror jag annars är det nog svårt att bestämma sig o känna motivation. Man dimper ner gång efter gång annars. Ibland behöver man få proffshjälp. För några händer något drastiskt som gör att man till sist tar tag i sina problem, det som gör en orolig eller frustrerad och som gör att man dricker på ett dåligt sätt. Jag tror inte man dricker i evighet för att det är avkopplande och mysigt...
Att ta tag i det underliggande upplever jag som det avgörande.
Kanske bara mitt sätt att se på det... men ville ändå skriva till dig och önska dig lycka till. Jag känner din besvikelse och önskar att du kan göra upp med dina demoner som du skriver.

Ge dig själv en nykter dag i morgon o alla dina nyktra dagar är inte bortkastade. De har gjort dig ännu lite starkare.

Tilde

Eken

utomhus nästan hela dagen idag. Jobbat hårt kroppsligen med trädgårdsarbete och lite allt möjligt. Gillar det och tycker att det är bra som terapi. :) Så dag 1 igen har gått bra.

Tack Tilde för ditt svar! Du har så rätt i allt du skriver. Vet ju egentligen detta själv också men känns bra att få höra det från någon annan också. Och nej att det är mysigt och avkopplande att dricka, är nog bara det som alkoholspöket försöker köra med vid sina övertalningsförsök. Verkligheten är ju att det är ett handikapp som förstör allt..

Ska ge den nya självhjälpen ett försök. Blev också lite fundersam då de ville ha telefonnummern, men som jag läste i annan tråd här så kan man ju säkert också bara ge en låtsasnummer. Ska se hur jag gör.
Nu ishockey..
Heja!

Eken

Läste i en annan tråd här ikväll. MB tror jag det var som skrev om hur hjärnan slutade fungera efter lång tids drickande. Kände igen mig mycket i det! Det är också en av de saker jag uppskattar allra mest nu. Att känna att jag kan vara skärpt och fokuserad.
Det går bra nu för tillfället och försöker mer aktivt än tidigare använda mig av alkoholhjälpen. Framförallt dagboken där. De andra övningarna räcker kanske inte helt till. Eller är kanske delvis till för de som inte fallit så djupt ännu.
Men som sagt att faktiskt lägga ner lite tid på att fundera över A även då det känns relativt enkelt har jag kanske inte gjort tidigare. Hoppas det ska hålla mig på banan denna gång :)
Vill verkligen att min favoritårstid ska försvinna i en enda dimma.

En fin sommar alla!

Mammy Blue

Jag tror mycket på den teorin som i stort går ut på att man planerar sina tankar och lär hjärnan vad den ska tänka. De första månaderna på forumet för mej handlade i stort sett om att läsa, läsa och läsa, och då fann jag många gemensamma fällor/ återfallsrisker och började koppla ihop tankarna i den ordning jag ville ha dem. Så ja, det är när det går som bäst som man ska jobba med återfallsprevention för det är då man har störst mental styrka. Då kan man i detalj planera om det och det händer, vad gör eller tänker jag då?

Man brukar skämta om "brandkårsutryckning" som något man får göra för att man glömt nåt och då blir det bråttom. Vad man inte tänker på är alla timmar av övning som behövs för att en sån utryckning ska gå bra.

Äsch, nu är klockan för mycket, jag förstår knsppt själv vad jag menar. Hihi!

Godnatt!
/MB

Eken

Ja, det var en bra liknelse MB! :D

På samma sätt oxå att hålla huvudet kallt och försöka ta det lugnt då det verkligen gäller.. Samma då suget slår till.

Jag har sådana stunder då och då, speciellt härom dagen då jag var både arg och besviken över en grej på jobbet. Då var den bekanta känslan av att bara strunta i allt där igen.

Men jag har klarat mig och är glad över det.
Och då man väl övervunnit det värsta, känns det faktiskt mest som ett friskhetstecken att få hantera även negativa känslor. Känner igen mig från tiden då jag ännu inte hade problem med A. Allt var ju inte perfekt då heller men det ordnade sig alltid på något sätt och mycket bättre nykter än med tomt konto och bakfylla :)

Eken

Har äntligen sett filmen Flight ikväll. Ur alkissynvinkel var den faktiskt riktigt sevärd.
Slutkontentan är väl nog att det förr eller senare alltid går åt helvete så länge man smyger och förnekar problemet. En tid kanske de flesta klarar sig men sen är valet antingen uppvaknande eller total misär.
Knappast någon revolutionerande nyhet för vare sig mig eller någon alls.. :D Men skillnaden mellan valet blev så tydlig bara..
Mår annars bra. Korta stunder då och då slåss jag mot infallen/suget men överlag känner jag mig fri. Och framförallt ångestfri. :)

smultronet

Det där med barskåp känner man igen...tyvärr...när man bodde med sambon och hade alla möjliga spritsorter hemma...jag som inte ens gillar sprit....till slut tog man en slatt här och en där...och blandade med det man hade hemma...till och med fun light saft gick bra ....fy fan...sambon irriterad över att vi inte kunde köpa hem nåt för att ha om det kom nån...jag drack ju upp allt...smugglade ner öl i jackan och gick ut med hundarna....om vi var ute i trägården så tog man en sväng in och satte på kaffe och drog samtidigt en öl på toan...
Glömmer aldrig skammen när han skulle bjuda nåra vänner på en snaps innan de skulle vidare på fest och de sa att spriten smakade vatten....jag kan berätta miljoner saker känns det som...att sätta ord på sådana här saker gör viljan att bli nykter så oerhört stark!! Min totala förnedring och botten kom efter att jag askalas efter en fest där jag för övrigt trillat handlöst från barstolen 2 gånger...sov över hos min kompis och vaknar på morgonen och har kissat ner mig i hela hennes säng....jag trodde aldrig skag skulle sätta ord på denna händelse men nu är det gjort...hoppas nån läser och avskräcks....ta hand om er därute ♥♥

Eken

Närmar sig snart två år sedan jag registrerade mig här. Skäms över att vara tillbaka...
Känner att jag behöver forumet nu. Såg då jag scrollade igenom rubrikerna för att hitta min tråd hur många som försvunnit härifrån eller bara skrivit ett eller ett par inlägg. Det beskriver väl denna sjukdom väldigt bra gissar jag. På samma sätt inser jag då jag läst igenom min egen tråd i hur stor grad jag är drabbad av densamma jävla sjukdomen.
Pendlade förra året mellan att vara euforisk över nykterheten till att ha perioder. Sommaren och början på hösten gick bra. De sista månaderna har igen varit hemska. Mina vänner hade precis börjat vänja sig vid att jag inte dricker. Då smällde jag till och var fullast av gänget över nyår där de flesta drack alkoholfritt. Nu inte så att jag sa något galet eller direkt gjorde något dumt. Men kände mig som ett ufo där jag försökte koncentrera mig för att verka åtminstone lite nykter. Hade druckit även dagarna innan och också dagen efter drack jag. Mitt år började med djupaste ångesten jag hittils haft över drickandet. Är nykter dag 2 idag. Dessa två dagar har varit närapå fosterställning av ångest men börjar lätta nu.
Aldrig mer. Förstår ännu en gång hur drabbad jag är.

NyMan

Insikt är bra. En dag i taget nu. Du vet att du kan. Och du vet att vi finns här. Alkoholfriheten är ett utomordentligt härligt tillstånd, men det tar ju ett tag som du vet, så kämpa Eken. Nytt beslut varje dag. Ett steg i taget framåt - uppåt./NM

Eken

Tack Adde och NM!
Ja, det var en lättnad om än jobbigt också att få skriva av sig här. Har verkligen haft en stor sorg senaste dagarna och har fortfarande. Inte över att inte få dricka utan över allt det negativa som alkoholen fört med sig de senaste åren. Har så många flashbacks från alla möjliga tillfällen och händelser då jag bara varit bara halvt med pga att jag varit bakfull och mått dåligt.

Har verkligen nått punkten nu då jag förstår att det inte går längre.
Trött på allt patetiskt tycka synd om mig själv både inför mig själv och andra. Trött på alla bortförklaringar och lögner som verkar vara så typiskt denna sjukdom. Jag vill inte mer.
Har kanske klarat mig ganska bra hittills utan alltför stora konsekvenser, men skulle vara hållbart mycket kort tid till känner jag.

Så ja, nu ska jag försöka ta mig igenom denna period utan att blunda för hur verkligheten faktiskt ser ut..

Askan

vad jag behövde läsa i kväll när förhandlingen i min hjärna varat i flera timmar.

"Har kanske klarat mig ganska bra hittills utan alltför stora konsekvenser, men skulle vara hållbart mycket kort tid till känner jag."

Precis så är det för mig och jag är glad att bli påmind om att jag var/är oerhört nära att gå över en gräns. Det skulle endast hålla en mycket kort tid.

Eken

att du också härdade ut i kväll Askan.
Trots att jag känner mig väldigt bestämd nu har jag också haft ett par blixtsnabba impulser som kommit över mig att jag ska dricka. Upprepade för mig själv flera gånger att det går över. (Bedrövligt att man ska behöva kommunicera med sig själv :)Och det gör det ju faktiskt alltid till slut också.
Så skönt att må bra i morron sista lediga dagen.

mnbv098

Vi finns här. Häng kvar den här gången, även när det känns (eller kanske som mest) då du inte tror du behöver det längre. Ett råd som jag riktar rakt tillbaka till mig själv också givetvis. :) Jag föll efter 5 veckor och det tog ett år att ta mig tillbaka hit. Jag tror att jag slappnade av och glömde av varför jag egentligen hade slutat. Trodde att jag bara druckit för mycket av gamma vana och att det skulle gå bättre nu då jag brutit den (så många ursäkter och förklaringar det finns!).Det var också en brist på tålamod. Jag minns nu att jag hade en period av håglöshet och allmän svacka som jag ville komma ur. Lite som att nykterheten var skyldig mig något, ett slags pris för att jag varit så duktig. Nu har jag hållt upp så nu borde allt bli bra. Men så är det ju inte. Livet fortsätter som det gör, upp och ner med eller utan alkohol. Och de svårigheter man velat trycka undan finns ju kvar där och väntar. Tillfrisknande tar tid och man måste våga lita till att det kommer att ge belöning så småningom. Vi vet ju nu att den andra vägen håller precis vad den lovar: en enkel biljett till helvetehålan.

Eken

också läst dina inlägg mnbv och tänkt kommentera i din tråd men inte blivit av ännu. Har iaf tänkt skriva att det känns som att du har samma tankar som jag själv har nu angående alkoholen. Tack för peppningen här!
Blev faktiskt lite rädd då jag läste det du skrev, för jag vet hur lätt det kan gå att falla. Det får inte ske denna gång.

Har funderat ikväll över något som jag tror att jag kanske läst här också nån gång. Om att göra små förändringar för att bryta invanda rutiner i vardagen. Ska göra det den här veckan tänkte jag. Ta en annan väg till jobbet och något annat till middag som man kanske inte tror man gillar. Så små förändringar kan väl inte vara farligt första tiden? :)Tror att jag kan behöva komma ur gamla banor i övrigt också.

Otroligt jobbigt att skriva inlägg på mobilen har det förresten blivit här då man bara ser en tredjedel av radbredden ifall man inte håller på och zoomar in och ut. Eller bara jag som har synfel? :)

mnbv098

Ja, det är skönt att se att man inte är ensam i sin kamp. Här är så många som går igenom samma process. På olika steg i resan men ändå liknande resa och process på något sätt. Ingen i omgivningen basunerar ju ut sånt här så man tror ju att man är ensam om att "misslyckas" eller må dåligt. Tyvärr så är vi människor duktiga på att hålla uppe fasaden och väntar eller undviker att be om hjälp eller erkänna svagheter( <-är ett olyckligt ord).

Jag förstår din rädsla, jag har den också.Men även om du skulle falla Eken Kom tillbaka, det händer oss alla. Och är även sagt vara en del i tillfrisknandet. Fast det behöver inte alls bli så. Det är nog ändå bra att ha en plan för hur man ska ta sig tillbaka eller framförallt hur man inte ska hamna där. Bara att komma in här och läsa och skriva lite varje dag hjälper mig att hålla tänkandet på rätt bana tycker jag.

Ja, små förändringar kan vara till hjälp tror jag. Att man hittar sätt att undvika att hamna i situationer eller lägen som skulle trigga suget i början. Jag tror också att det är viktigt att ta vara snäll mot sig själv och ta hand om sin kropp,tillåta sig att vila och göra inget också om det är det kroppen behöver en period. Låt det ta tid. Dra dig undan om du behöver det. Hitta belöningar som är bra för dig. Massage, ett varmt bad, en ny bok eller träningskläder. Det som hjälpt mig mest är att lägga fokus på de saker som jag vunnit varje dag genom att inte dricka. Det kan vara små saker men ändå så mycket värt. Inte se det som en uppoffring utan en vinst att avstå.

Håller med om att det är krångligt att läsa på mobilen. :)

Ha det bra eken!

Eken

för mig idag då. Hunnit jobba två dagar nu och hade väntat mig att jag skulle vara ganska pigg och kry. Har faktiskt varit ganska trött dock. Haft svårt att somna på kvällarna och inte blivit många timmars sömn. Hoppas ger med sig.. Men vet ju att alternativet ifall jag druckit hade varit ännu värre med stor risk för att jag varit tvungen att ringa mig sjuk, så känns ändå ok!

Tänker mig detta som en process jag är i nu. Inser att det rimligt vis kan ta månader innan kroppen och framförallt knoppen, som jag är mest orolig för med minne osv.. återhämtat sig efter allt den varit utsatt för.

Yes jag kommer att hänga här nu! Lovar också att jag måste skriva även om det skulle gå illa.
Angående att också ta det lugnt ibland och inte pressa sig för hårt har jag faktiskt blivit mycket bättre på det efter att ha gått i väggen tidigare. En annan sak sen att jag nu under senaste månaderna varit rädd för att det ska hända igen. Lite för mycket skyllt på att jag fortfarande så känslig efteråt. Men egentligen har det väl berott till 90% på drickandet. Pinsamt. Märkligt att man är så bra på att lura t.o.m. sig själv.

Mammy Blue

så har jag märkt att jag måste hålla mobilen rakt upp medan tråden laddas, lägger jag den på sidan en kort sekund laddas tråden bredare, men det är en äldre Nokia jag har, vet inte om det är samma för andra mobiler.

/MB