av Maskot82

Maskot82
lör, 2024-01-13 - 07:41

Dag 35 idag.

Som jag skrev igår så hade jag en del sug och känslor av rastlöshet och samtidigt lätt uttråkad. Det gick dock över efter ett tag. Får se om samma känsla kommer över mig idag.

Ända tills nu så har det gått rätt enkelt och jag har bara sett och känt fördelarna med att inte dricka.

Men jag stod iallafall emot igår, åt en del gott och drack julmust istället.

Känner mig glad åt att jag orkade stå emot locktonerna och kunde vakna utvilad och fräsch idag istället för torr i munnen med känslan av ett misslyckande ringande i huvudet.

Ny dag nya tag med siktet på att påbörja dag 36 imorgon.

Andrahalvlek
lör, 2024-01-13 - 10:14

@Maskot82 Efter ett tag bleknar skräckbilden, den delen av alkoholmissbruket som vi verkligen inte vill befinna oss i. I början flyr vi från den skräckbilden, men när skräckbilden bleknar - och alkoholromantiken består i våra tankar - så kan det vara tufft att fortsätta. Det är då tankar som ”jag kan nog dricka måttligt” får fäste.

Enda sättet att fortsätta på den inslagna vägen är att 1) aldrig glömma hur illa det faktiskt var, 2) fokusera på varje liten fördel och sikta mot målet (som är vägen) dvs att leva nyktert. Leva nära sina känslor, leva ut sina känslor och sätta ord på dem, kunna ta itu med problem på ett konstruktivt sätt, njuta av och värdesätta vardagliga ting - och på djupet känna tacksamhet över allt vi faktiskt har. Och inse att vi kan göra vad som helst i livet om vi verkligen vill. För klarar vi att sluta dricka, så klarar vi allt.

Många av oss som har varit nyktra några år har gjort stora förändringar i livet. Skilt oss, bytt jobb osv. Allt sådant är man bättre byxad att ta itu med när man har alla sina hjärnceller i god fysisk och mental form.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2024-01-13 - 10:19

PS. Den känslan som drabbade mig allra hårdast den första tiden var ilska. Himmel vad förbannad jag kunde bli. På allt. Ett surt mail från en kollega kunde göra mig ilsken på nivån 8 av 10. Gång på gång under en hel arbetsdag. Jag lärde mig dock snabbt att inte agera i affekt utan sova på saken. Och sen svara på det sura mailet med en formulering om ”den typen av mail skickar du inte till mig igen”. Ibland kunde jag dock inte hejda mig, så min chef fick en eller två utskällningar inför andra när hon betedde sig obetänksamt. Kollegorna hukade bakom skärmarna. Och ilskan la sig med tiden, när den visste att jag tog den på allvar.

Maskot82
lör, 2024-01-13 - 10:52

@Andrahalvlek Jag har faktiskt märkt att jag blivit mycket gladare under den här tiden. Det känns skönt att inte se allt så svart.

Tycker att det är det som är en utav de bra sakerna med detta forum, att kunna gå tillbaka och se det man skrivit för att påminna sig. Sen såklart att läsa andras historier och tankar kring alkohol och nykterhet.

Andrahalvlek
lör, 2024-01-13 - 12:33

@Maskot82 Gladare blev jag också, och när jag tittade på komedier skrattade jag så mycket att mina barn glodde på mig och undrade vad som hänt med mig. AFV kan jag rekommendera! Och med hjälp av musik kunde jag leva ut både glädje och sorg faktiskt.

Kram 🐘

Maskot82
ons, 2024-08-21 - 12:30

Då var man tillbaka här igen.

Hade nästan två nyktra månader i vintras innan jag drog igång igen. Skulle på en tillställning tillsammans med min särbo och hon tyckte att det skulle bli trist om jag var helt nykter. Där drog det igång igen.

Nu var full fre-sön och hade druckit folköl hemma ons-tors. Innan dess så var jag nykter i två veckor men hade ett race veckan innan det.

Gjort en massa skämmiga saker och är säkert byns samtalsämne denna veckan. Längtar inte efter att gå in och handla på enda affären vi har här om man säger så.

Läst tillbaka i min tråd och är samma ångest och mående igen. Ser även hur jag bara mådde bättre och bättre utan alkohol.

Har även eskalerat med drickandet sen jag började igen. Fler dyngfyllor och oftare folköl på vardagar.

Min särbo har med börjat fråga mig om mina vanor. Har tidigare skött det under de veckor när vi inte varit tillsammmans och jag inte haft min son men nu har hon märkt att jag varit påverkad när vi pratat eller skrivit.
Bodde med henne varannan vecka tidigare och med min son den andra veckan så var inte så många tillfällen när jag var ensam och kunde släppa loss som nu.

Har gått ner mig rätt hårt mentalt med och fått svårt att få saker och ting gjorda hemma pga mycket ångest.

Startar en ny resa mot ett bättre liv igen och vet att ångesten bara är att rida ut även om tankarna är otroligt mörka och destruktiva för tillfället.

Har även bestämt mig för att söka hjälp för i första hand min ångestproblematik som har fått stora konsekvenser för mig och mina nära.

B.Å
ons, 2024-08-21 - 12:48

@Maskot82 hej du och välkommen till oss. Vad bra att du kom tillbaka :)

Åh vad jag känner igen det du beskriver, jag var där för inte alls så länge sedan. Det bästa (och jobbigaste) jag gjort var att för en gångs skull rida ut ångesten…utan bedövning och med hjälp av alla här på forumet. Det gick och du med kommer klara det 🤗

Du kommer fixa detta, vi har din rygg. Idag bestämmer vi oss för att vara nyktra och så tar vi en dag i taget.

Jag hejar på dig!

Kram

Maskot82
tors, 2024-08-22 - 16:30

@B.Å Tack för din kommentar!

Ja herregud, det är inte lätta dagar men som du skriver så är det bara att rida ut. Det finns ett ljus i tunneln, hur mörkt det än ser ut.

Ser ingen direkt fara för drickande nu då jag har både min son denna vecka och alltför färska sår ifrån senaste resan.

Det är senare som locktonerna blir allt ljuvare…

Ha en fin kväll! 😊

Maskot82
fre, 2024-08-23 - 16:08

Livet har börjat återvända så sakteliga och ångesten dämpats även om jag fortfarande skäms och inte velat gå till den lokala butiken utan handlat på vägen hem ifrån jobbet.

Vet ju att det är en mental tröskel bara och att jag inte är den första eller sista som har utmärkt mig på fyllan. Blivit några gånger dock under de år jag bott här. Får dock se det från den ljusa sidan att det kommer att hjälpa mig att hålla mig ifrån alkoholen.

Ibland kan det dock kännas sorgligt att vara en av dem som inte kan hantera alkoholen. Lite avundsjukt sådär.

Dock så vet man ju inte hur folk har det hemma. Alla är ju inte som jag som får för mig att gå ut ibland när jag är packad och sen klappar igenom framför en massa folk utan många sköter det i skymundan.

Hatar mitt gränslösa jag som kommer fram med tillräckligt med alkohol innaför västen. En person som kan göra nästan vad som helst.

Hoppas ni som läser får en trevlig helg!

Andrahalvlek
fre, 2024-08-23 - 17:32

@Maskot82 Skönt att du mår bättre. Bra att du skriver ner det. Att släppa på alla spärrar när man är onykter kan verkligen få en att bete sig på ett sätt som inte alls stämmer med den egna personligheten. Som om man blir personlighetsförändrad. Ett jävla gift är vad det är 🤬

Jag tror att det är viktigt att fundera över hur man är, och hur man vill vara. Är man en person som alltid sträcker ut en hjälpande hand? Som trivs bland folk? Eller inte alls trivs bland folk? Är man en sanningssägare som alltid yttrar sig, även om det blir obekvämt? Eller vill man hellre sova på saken innan man ens har en åsikt i frågan? Allt sådant är viktigt att fundera över, för det är när vi gör saker som vi känner oss obekväma med som skavet inombords startar. Ett skav som vi tidigare dränkt i alkohol.

Kram 🐘

Maskot82
lör, 2024-08-24 - 14:39

Jag växte upp i ett alkoholiserat hem där både mamma och pappa drack. Mina syskon är alla mycket äldre än mig så från att jag var 7 så var jag oftast ensam med mina föräldrar.

Minns oroskänslorna när påsarna klirrade när vi kom hem ifrån butiken, minns doften av systembolaget och hur jag var med och pantade tomflaskor där. Mycket renatflaskor var det.

Nio gånger av tio slutade det som börjat som skratt och glada miner med bråk. Sent på kvällarna, inpå natten så skreks det och gapades hemma. Svartsjuka, förödmjukelser och allt fult man kan tänka sig. Mamma var värst, det var hon som drog igång när pappa tröttnade och ville sova och hon inte fick den uppmärksamhet hon ville ha.

Det är från mamma som jag ärvt att jag kommer igång när jag dricker.

Jag tydde mig till pappa som oftast var nyktrare men i vilket fall snällare. Han blev aldrig elak när han drack.

Vilka fyllefester man var med om redan som liten…

Vilken stress och oro och alla besvikelser över brutna löften. Känslan av att inte vet vad som väntade när man öppnade dörren. Alla sinnen på helspänn, tentaklerna ute för att pejla av läget.

Mamma som kunde ringa för att säga hejdå på fyllan när hon var i stugan. Hon skulle ju ta livet av sig. Hur hantera det när man var 10?

Tänk om jag vetat då att det bara var några år kvar tills jag själv skulle dricka för första gången?

Är orolig för min son med och hans genetiska arv. Som tur är så har de inte missbruk på hans mammas sida och hans uppväxt är miltals ifrån min, men oron finns där.