Som titeln säger- snälla ge mig styrka att klara mig den här gången. Dag 0 igen. För 1000 gången känns det som. Känner mig trött sliten och uppgiven. Fick för mig igår att jag nog inte var alkoholist och att jag kunde kontrollera mitt drickande. Trots att jag mycket väl vet att jag är alkoholist. Möte med min sponsor senare idag. Känns så tungt…

@FulaAnkungen Då är du en erfarenhet rikare! Ta till vara på den! Nu vet du, du tål inte alkohol. Det är som en jordnötsallergiker som gång på gång testar om hen kan äta en Snickers för det är ju såååå gott och hen vill sååå gärna kunna äta Snickers som alla andra. Men det kan hen inte. Hen får en reaktion varje gång, ofta värre och värre och till slut kan hen dö. Det är inte rättvist, men det är tyvärr sant. Du tål inte alkohol. Men det finns hopp! För dricker du aldrig mer första glaset kommer du aldrig mer få den reaktionen som alkoholen ger dig. Du kommer aldrig mer må så här om du bara håller dig till planen!
Var snäll mot dig själv! Var ärlig mot dig själv och din sponsor så kommer vägen framåt vara ljusare och bättre på så många olika sätt!

Imorgon är en annan dag och då kan du vakna nykter utan att ångra vad du gjorde dagen innan!

@FulaAnkungen Hej 👋🏼 Någon gång är det dag 0 för sista gången. Det kanske är den här gången. Starkt av dig att ta tag i det på en gång och inte fortsätta i dagar-veckor-månader-år...
Säger som @Lobster "du är allergisk". Imorgon är det inte dag noll igen
🩵

Tack…. Jag har precis pratat med min sponsor och vi kom över om att fortsätta med stegen. Det jag tycker är jobbigast är att jag återigen svikit mina nära. Bara för att jag direkt ”hoppar upp på hästen” och börjar om så betyder ju inte det att de är lika villiga att förlåta och ”köra på” bara för att jag gör det. Så dåligt samvete

@FulaAnkungen Det kan vara hjälpsammare att du lägger energin på att planera din nykterhet, planera för och jobba för att få andra vanor, läs på om alkohol och hjärnan, marinera dig i nykterhet:)🤗
Att bryta ett beroende är svårt!
Du är duktig som kämpar!❤️

@FulaAnkungen att göra det bästa av dagen är det bästa beslutet vi kan ta. För oss själva och alla runt omkring oss.

Fortsätt så, det är allt som behövs just nu. Du är klok och insiktsfull, håll ut nu ❤️

Kram

@FulaAnkungen Det är bara du som kan göra förändringen. Skuggan över hemmet du känner känner jag så väl igen. Du är inte ensam. Du är på dag 1 och då har du också den kemiska ångesten som gör det extra jobbigt. Vi finns här för dig och någon gång är det den sista dag 1. I min förra tråd kan du läsa om alla mina misslyckanden, perioder jag inte skrivit under har för det mesta inneburit att jag inte varit alkoholfri. Nu är jag på dag 11 igen, min make var mycket besviken och kände sig maktlös inför att han inte visste hur han bäst skulle kunna hjälpa mig. Vi har pratat mycket sedan dess, Igår kände jag mig låg hela dagen, hade ångest och var trött efter veckan. Jag kommunicerade och gick och lade mig tidigt, behövde bara vara ensam med min bok. Idag är jag som en annan person, gladare och piggare. Långt inlägg i din tråd 😥, men vill förmedla att det blir bättre och man kan förändra framåt inte bakåt så gräm dig inte det tjänar inget till. Mitt mantra är aldrig glömma, aldrig ta första glaset! Stor 🥰!

@Ny dag tack för ditt inlägg. Det är så skönt att veta att man inte är ensam. Varit ute på en springrunda med sonen, känns lite bättre. Även om maken är ett åskmoln…Ska städa huset som är ett bombnedslag och ikväll ska jag sätta mig och jobba i steg 4. Brottas med tankar att steg/nykterhets arbetet tar tid från familjen och annat - men i ärlighetens namn så tar ju alkoholen så sjukt mycket mer tid och inte bara det. Den tar kärlek, förtroende, hälsa, ekonomi och sinnesro ifrån oss…

Dag 2 avklarad. Känns liiite bättre och maken har mjuknat lite även om han fortfarande (helt förståeligt) är besviken. Det är det värsta - att jag skadat förtroendet för åratal framöver, och för vad? Känns tungt när jag tänker på det men försöker blicka framåt. En dag i taget. Vill så gärna få lite tid och självförtroende i ryggen så att man kan känna sig lite tryggare. Ibland känns det som att jag går omkring och ”väntar in” nästa återfall. Någon annan som har den känslan?

Dag 3. Nästan tillbaka i vanliga lunken. Blev sjukt irriterad på barnen som bara jolmar runt och bara gör det som de tycker är intressant och inte sköter läxor eller sysslor- och förväntar sig ändå att jag ska ställa upp till 100% enligt deras ”krav spec”. Fick djupandas och tänka på steg 4 som jag passade nog är i….

Tack till min högre kraft för att jag fick vara nykter idag 🙏