av Tossingavis

Tossingavis
lör, 2024-09-28 - 16:16

Dags igen!
Så trött på alkoholen. Dag 4 idag och det känns bra. Har inte haft några större sug, kanske 3-4 mindre som var över på en minut. Vill inte jinxa det genom att säga för mycket om hur bra det känns den här gången, men samtidigt känns det ändå annorlunda. Det är ju verkligen så att man aldrig börjar om på noll, utan att varje försök att sluta har lärt en något. Precis som med rökningen som det också tog en handfull ärliga försök att sluta innan det "tog".

Jag tänker mycket på rökningen som jämförelse med det här. När jag slutade röka fick jag ibland panik på tanken att aldrig mer röka, hur skulle jag någonsin kunna ha roligt igen! Vad sjutton ska jag göra när jag väntar på bussen? Hur ska jag kunna hantera och markera alla mina känslolägen!? Det enda jag tänkte på var cigaretter och hur synd det var om mig som inte fick röka. Mycket av min identitet låg och också i rökningen, tyvärr. Börjat som 13-åring, rebell mot tristess och vardag.
Men jag kommer också ihåg hur det kändes den gången då jag verkligen lyckades sluta röka. Lugnet och bestämdheten. Hur förbenat trött jag var på att tänka på tändare, cigg, var jag fick röka, när jag skulle röka nästa cigg, hur jag inte blev tillfredsställd hur många cigg jag än rökte utan jag fick bara ont i halsen, hur orolig jag var över det där stället i lungan som stack till och gjorde lite ont...

Hela texten ovan kan bara enkelt översättas till min kamp med alkoholen, ord för ord. Jag är så förbenat trött på alkohol. Och det känns annorlunda den här gången. Jag har fått något litet sug, men jag har även fått stunder där jag känner mig så lättad att jag slipper att dricka! Som idag, lördag. Eftermiddag och jag strosade runt i lägenheten utan att veta varför. Slog mig snart att jag det var som att jag glömt att göra något, men jag kom inte på vad. Och det var att hälla upp ett glas vin. Jag hade inte sug som så, men hjärnan ville köra på sin rutin. Och då fick jag känslan av lättnad att inte behöva dricka. Jag behöver inte ha koll på hur mycket som finns hemma och om det räcker. Jag behöver inte planera hur mycket jag kan/hinner dricka innan vi ska åka till vänner på middag utan att bli för full eller vara för nykter. Man vet ju aldrig hur många minuter det går innan de bjuder på något... Jag behöver inte oroa mig för att vännerna har för lite att bjuda på eller hur jag ska kunna dricka så mycket som möjligt där samtidigt som det syns så lite som möjligt. Jag slipper även att flera gånger under kvällen tänka på om det är alkoholen som får mig att säga saker och om andra hör att jag är full, eller om de bara tänker att jag är glad och uppåt. När jag kommer hem slipper jag vänta ut min man att han ska gå och lägga sig så att jag kan fortsätta dricka tills jag däckar i soffan. Imorgon slipper jag må dåligt fysiskt, ha kemisk ångest, ha ångest över vad jag sagt och hur jag sagt det och undra om jag hade sagt det även om jag varit nykter. Jag slipper misstro mina känslor, tankar och uttalanden.
Tack så jädrans mycket för det!!

Kirskål
lör, 2024-09-28 - 18:36

@Tossingavis Grymt jobbat! Dag för dag tar vi!

Röka har jag aldrig gjort men förstår det kan vara en liknande kamp som kan jämföras med alkoholen. Stor igenkänning i det du skriver om - detta eviga smusslande, planerande, och trixande för att få hem, gömma, dricka utan att det märks (...!?) och smussla med sig en "plunta" ifall det inte bjuds tillräckligt med alkohol eller tillräckligt snabbt ...
Slippa ångest, skam och bakfylla dagen efter och ha energi att göra något annat än den där alkoholplaneringen.

Nu tar vi en nykter kväll och somnar gott så småningom - utan att däcka i soffan.

Tossingavis
mån, 2024-09-30 - 13:17

Dag 6

Mild depression, lätt ångest, en aning apati. Så går dagarna just nu. En bedrift att få jobbet avklarat. Efter det är min ork och lust på livet slut. Vill egentligen bara äta chips och titta på film. Samma önskan som de senaste månaderna fast då var vinet inblandat också.
Börjar så smått erkänna för mig själv att jag antagligen har en mild depression och haft det ett tag. Eller så är det bara alkoholen som gjort mig deppig. Orsak och verkan, vilket är vilket? Ska bli spännande att se efter ett tag som alkoholfri. Som tur är har jag inget inplanerat på tre veckor, så jag ska lägga ribban på att vara alkoholfri, duscha regelbundet, borsta tänderna varje dag, sova endast på nätterna, äta riktig mat och gå ut en liten stund varje dag. That´s it.
Jag lägger hela min tilltro i den strategin. Må universum vara med mig.

Middagen hos vänner gick bra, hade inte tänkt mig något större sug då de inte dricker. Men jag blev glad över att jag var så glad och uppåt ändå. Var riktigt på G och levererade träffsäkra skämt och one liners gång på gång. Jag är riktigt rolig när hjärnan är med.

Men det är konstigt som så att jag är ju inte ledsen eller nere. Jag är mest apatisk. Jag kan le och skratta, tänka positiva tankar, planera framtiden (fast då längre fram). Jag vill bara inte träffa någon eller prata med någon. Alla interaktioner är jobbiga, även med familjen. Jag är högkänslig, vilket jag tror är en del av alkoholproblemet, så jag tar in alla andras problem och sinnesstämningar. De blir integrerade med mina egna så att jag inte kan skilja på mitt eller deras längre. Jag vet att det är avgörande att jag lär mig respektera min högkänslighet och säga nej när jag inte orkar. Vet inte om det är typiskt för högkänsliga eller om det har med min personlighet att göra, men människor dras till mig för att prata ut och dela med sig av.
Hos frisören får jag veta allt om hennes dåliga barndom, jag var på massage och fick hela det svarta historien om hennes skilsmässa och hennes år i skyddat boende på grund av det. Arbetskamrater lassar över saker på mig som om jag är deras terapeut, ibland redan första dagen på jobbet. När jag träffar vänner är det som oftast de som pratar om sina problem. Jag antar att jag utstrålar förtroende. Alla dessa problem finns sedan kvar hos mig och jag kan ligga vaken på kvällen och försöka lösa alla dessa problem som inte har med mig att göra, eller så mår jag dåligt över dem och tycker synd om personerna och känner mig ledsen och maktlös. Blä!!
Min man är väldigt bra och är medveten om hur jag är. Men det har tagit ett par år innan han förstod eller jag kunde förmedla exakt hur jobbigt det är. Det är ofta jag nämner något där han säger: "Tänker du på det fortfarande?" där jag säger "Hur kan du inte tänka på det?". Och jag menar det som en ärlig fråga. Hur gör man för att stänga ut sånt man inte vill tänka på?! Han är totala motsatsen till mig och vi är båda säkra på att han inte hade överlevt en dag i min hjärna! :D

Det finns fler saker med mig som bidrar till mitt alkoholbruk, däribland en alkoholiserad men högfungerande pappa och en ångestfull mamma som har gjort att de inte varit de bästa att ta vara på sina döttrars känsloliv. Min syster och jag har en nära relation och har pratat mycket för att reda ut vår barndom. Den var inte dålig, men vi har helt klart definierat ett par områden där föräldrarna misslyckades ganska duktigt. I alla fall så har jag kommit till ro med barndomen och kan se när det är triggers från den som styr mitt beteende. Även om jag ännu inte riktigt lärt mig att INTE agera på det. Men, steg för steg.
Sedan har jag en personlighet där jag antingen är på till 200 % eller av till 200 %. Jag startar projekt, är lyrisk och manisk och knappt äter eller sover tills orken helt plötsligt är slut och jag lägger ner det som en het potatis. Tiden därefter är jag apatisk och helt orkeslös utan livslust (i bemärkelsen att jag inte vill göra något, inte att jag inte vill leva). Perioderna i mani och depression är olika långa beroende på projekt. Det kan handla om månader, veckor eller dagar. Nereperioderna brukar vara i två-tre veckor. Jag har precis accepterat denna del av mig, ser fördelarna med att vara på det här viset och att jag måste bara lära mig att hantera det. Det är okej att vara så här. Det är okej att behöva ladda mina batterier när jag har gått på högvarv månaden innan. Förr har jag druckit för att orka under nereperioderna för jag trodde att det var något fel på mig som inte ville hitta på saker eller träffa folk. Men nu inser jag vikten av att ladda om. Andra människor kanske inte behöver de här viloperioderna, men de tar inte ut sig och gör så mycket på så kort tid som jag. Det är inget som är fel, det är bara olika sätt att vara på.

Ja, detta tror jag är största anledningarna till mitt drickande. Ett sätt att tysta hjärnan eller få energi när jag borde vila. Nu har jag kommit så pass långt att jag förstår mig själv, jag har förklarat för familjen hur jag fungerar och jag börjar utveckla de strategier jag behöver ha för att må bra organiskt, utan alkoholkryckan. Tror fast och fullt att om jag lever som jag behöver så kommer jag inte att behöva alkohol längre.

Andrahalvlek
mån, 2024-09-30 - 18:44

@Tossingavis Så är det. Vi har använt alkoholen både som startgas och fartdämpare. Och din nedstämdhet nu kan bero på att alkoholen kidnappat ditt belöningscentrum. Det tar några veckor-månader innan du kan frigöra må-bra-hormoner naturlig väg. Flåsträning mer än 15 min rekommenderas, då frigörs endorfiner som ger en känsla av välbehag. Lyktstolpintervaller?

Framöver måste du tänka på balansen, mellan intäkter och utgifter. Plus och minus. Det är när du helt tömmer batterierna som du känner dig låg och apatisk. Tricket är att hushålla med sin energi över tid, om du vill slippa ständiga återfall.

Man kan inte varken gasa eller tvärbromsa sig ur kurvorna på nykterhetens väg. Man måste planera, utvärdera, prova nytt osv. Utan att köra i diket.

Kram 🐘

Tossingavis
mån, 2024-09-30 - 23:19

@Andrahalvlek Ja, det känns som att där ligger det viktigaste arbetet för mig – att inte tömma mig på energi och att identifiera vad som stressar mig eller får mig att må dåligt. Allt är ju inte uppe på ytan.
Träning är fantastiskt (har jag hört alla säga) men den tröskeln är hög för mig. Jag väger alldeles på tok för mycket och det är en plåga att röra mig fortare än snigelfart. Men jag kommer att ta mig an även den utmaningen snart. Jag vet med huvudet att allt blir bättre med träning. Ska bara landa en stund i nykterheten.

Andrahalvlek
tis, 2024-10-01 - 12:14

@Tossingavis Helt rätt. Viktigast först: Vara nykter. Och pulshöjande kan uppnås genom att gå i trappor tex, det behöver inte vara regelrätt träning. Trappor är svinjobbigt, och ger ökad puls och flås. Men som sagt, en sak i taget.

Kram 🐘

Tossingavis
tis, 2024-10-01 - 15:07

Dag 7

En helt okej dag idag. Veckohandling och ett besök på gymmet med mannen står på agendan. Inga krav på resultat, bara att jag går dit är en bedrift.
Känner mig lugn inombords, inte nere, inte uppe. Mer kan man kanske inte vänta sig när man jobbar hemifrån ensam. Konstigt om jag suttit och skrattat för mig själv...

Tankar på att jag snart får börja tillföra lite aktivitet/skoj/intressen till mitt liv. Är uttråkad på mig själv och börjar höja blicken för att kika på vad världen kanske kan erbjuda mig där ute.

Tossingavis
ons, 2024-10-02 - 16:36

Dag 8

Får verkligen inte tummarna loss! Ännu en dag utan något vettigt gjort förutom jobb. Längtar tills den här apatin är över, för jag hoppas innerligt att den beror på alkoholstoppet.

Tossingavis
tors, 2024-10-03 - 22:13

Dag 9
En bättre dag idag. Har varit ute och träffat mamma, gått i affären, lunchat. Har tagit en Antabus idag och ska göra det imorgon också, så att jag inte riskerar att behöva förhandla med mig själv i helgen. Bra tänkt av mig!
Andra helgen närmar sig och vi har lite inplanerat som förr hade innefattat alkohol: storstäda lägenheten, sitta hemma och titta på tv, ut på stan och köpa gympaskor, träffa sonen och svärdottern på söndagsmiddag... Ni hör själv, aktiviteter som är svåra att genomföra om man inte får dricka före, under och efter!
Mina tankar just nu rör sig mycket runt att leva ärligt. Vara ärlig mot mig själv och andra. Tala min sanning, varken mer eller mindre. Det känns viktigt för mig att lära mig det. Att säga som det är utan att försköna eller förminska eller förstora verkligheten. Alkoholen förvränger så mycket att det efter alla dessa år är väldigt svårt att veta vilka känslor, tankar och åsikter som verkligen är mina och vilka som är alkoholens.
Det är även viktigt för mig med självinsikt. Jag vill veta varför jag egentligen gör och säger saker. Och vara ärlig nog att kunna erkänna när det är mindre smickrande anledningar.