av Solrosfrö_

Solrosfrö_
sön, 2024-11-17 - 00:01

Hej, jag hittade det här forumet idag och har de senaste timmarna läst igenom en massa trådar. Den känslan av gemenskap och stöttning som alla här verkar ge till varandra känner jag att jag saknar runtom mig.

Jag är 21 år och har druckit på ett väldigt ohälsosamt, eskalerande sätt, både i mängd och frekvens, i ca 5 år. I somras upplevde jag ett slags uppvaknande efter ännu en kaosartad (och bortglömd) dag och natt av drickande. Jag visste dagen efter att jag måste förändra och att det inte fanns någon återvändo. Sedan dess har jag tagit hjälp och försökt mig på måttfullt drickande. Men jag har insett att det gör mig mer ont än gott och att lösningen för mig är att sluta helt.

Det jag ville komma till, är att jag känner mig väldigt ensam i det här. Jag känner ingen i min ålder som är nykter eller på en liknande resa. Mina vänner och andra runt om mig verkar ha svårt att förstå. Jag har väl i deras ögon alltid varit en tjej som gillar att festa, och ”det är väl inte så konstigt när man är 21?” Men de vet ju inte vad som finns under ytan, varför jag dricker, vad som pågår i mitt huvud eller vad som händer när de går hem och jag stannar kvar. Min pojkvän är väldigt stöttande och dricker själv väldigt sällan och lite av hälsoskäl, men han har aldrig haft ett beroende och jag märker att han har svårt att förstå mina problem, trots att han vill.

Hur mycket jag än känner igen mig i känslorna i berättelser jag läser här, känns det som att jag är vid en helt annan punkt i mitt liv. Beroende på var man är i livet möter man väl olika utmaningar i att bli nykter, och jag önskar jag hade någon att relatera till i de sakerna.

Jag känner mig också orolig att inte mina problem ska bli tagna på allvar av omvärlden för att jag inte har så många år av missbruk bakom mig. Jag är rädd att få höra ”hur kan man vara alkoholist redan vid 21?”, rädd att behöva förklara mig på något sätt.

Är det någon här som blev eller försökte nykter som ung och har några erfarenheter att dela med sig av? Eller någon ung här som gör det nu?

paniken
sön, 2024-11-17 - 06:35

@Solrosfrö_ välkommen hit 🌸Förstår om du känner dig ensam, de flesta här är äldre men man kan känna sig hemma och välkommen , byta erfarenheter, tips och kunskaper ändå. Se det som att du är ute i god tid och lär dig av alla här att inte göra samma misstag senare i livet , ta vara på att du är ung och redan kommit till insikt. Kan tipsa om @sweden92 som är 30 år om du vill skriva till någon i närmare ålder. Lyssna gärna på ” En beroende podd ” där hittar du oxå unga som delar sin beroende historia, bla Ellen Bergström. Lycka till 🌸

eling
sön, 2024-11-17 - 07:59

@Solrosfrö_ Hej och välkommen hit ❤️ Alkohol är beroendeframkallande och tar inte hänsyn till brukarens ålder, vi är alla olika och det tar således olika lång eller kort tid för olika människor att utveckla ett beroende. Bra att du tar tag i problemet nu. Hoppas du hittar någon i samma ålder som du kan relatera till, annars finns vi andra också här, kram 🩷

Molnet
sön, 2024-11-17 - 10:49

@Solrosfrö_ Hej & välkommen hit till detta forum där vi delar känslor,erfarenheter,tips & strategier i tillfrisknande.Starkt av dig att ta tag i din osunda relation till alkohol.Ju tidigare desto bättre. Alkoholism har ingen åldersgräns. Den kan utvecklas i unga år, i medelåldern eller på gamla dagar. Därför vill jag tipsa dig om att gå in på AA hemsida.Det finns grupper för unga.Gå in på hemsidan & kolla.Sen är du ju välkommen att skriva & läsa här där vi alla delar problemet med Alkohol.

Se klart
sön, 2024-11-17 - 11:58

Hej @solrosfrö
Jag råkar notera att användaren @johndoe och @åteätthåll är unga, om än lite ändra än du! Men ni har säkert massor gemensamt. Ta rygg på varandra, växeldra. Att hitta sina forum-soulmates är ovärdeligt. Heja er!

Solrosfrö_
sön, 2024-11-17 - 17:23

Tack för alla tipsen och för det varma välkomnandet! :)

Imorgon har jag möte på ett beroendecentrum för unga, dit jag gått sedan i somras. Jag ska berätta att jag ändrat mitt mål från måttlighet till nykterhet. Det känns alltid läskigt att ta dedär stegen som gör det svårare att vända om sen. Hjärnan vill gärna ha en nödutgång tillbaka till drickandet. För varje grej jag gör blir det svårare att smita från sanningen, även om jag skulle få för mig att jag vill det nån gång. Ser det som förebyggande, minska riskerna, låsa dörrarna bakom mig. Det känns bra men som sagt alltid lite oroligt innan jag går dit.