Hej, jag hittade det här forumet idag och har de senaste timmarna läst igenom en massa trådar. Den känslan av gemenskap och stöttning som alla här verkar ge till varandra känner jag att jag saknar runtom mig.

Jag är 21 år och har druckit på ett väldigt ohälsosamt, eskalerande sätt, både i mängd och frekvens, i ca 5 år. I somras upplevde jag ett slags uppvaknande efter ännu en kaosartad (och bortglömd) dag och natt av drickande. Jag visste dagen efter att jag måste förändra och att det inte fanns någon återvändo. Sedan dess har jag tagit hjälp och försökt mig på måttfullt drickande. Men jag har insett att det gör mig mer ont än gott och att lösningen för mig är att sluta helt.

Det jag ville komma till, är att jag känner mig väldigt ensam i det här. Jag känner ingen i min ålder som är nykter eller på en liknande resa. Mina vänner och andra runt om mig verkar ha svårt att förstå. Jag har väl i deras ögon alltid varit en tjej som gillar att festa, och ”det är väl inte så konstigt när man är 21?” Men de vet ju inte vad som finns under ytan, varför jag dricker, vad som pågår i mitt huvud eller vad som händer när de går hem och jag stannar kvar. Min pojkvän är väldigt stöttande och dricker själv väldigt sällan och lite av hälsoskäl, men han har aldrig haft ett beroende och jag märker att han har svårt att förstå mina problem, trots att han vill.

Hur mycket jag än känner igen mig i känslorna i berättelser jag läser här, känns det som att jag är vid en helt annan punkt i mitt liv. Beroende på var man är i livet möter man väl olika utmaningar i att bli nykter, och jag önskar jag hade någon att relatera till i de sakerna.

Jag känner mig också orolig att inte mina problem ska bli tagna på allvar av omvärlden för att jag inte har så många år av missbruk bakom mig. Jag är rädd att få höra ”hur kan man vara alkoholist redan vid 21?”, rädd att behöva förklara mig på något sätt.

Är det någon här som blev eller försökte nykter som ung och har några erfarenheter att dela med sig av? Eller någon ung här som gör det nu?

@Solrosfrö_ välkommen hit 🌸Förstår om du känner dig ensam, de flesta här är äldre men man kan känna sig hemma och välkommen , byta erfarenheter, tips och kunskaper ändå. Se det som att du är ute i god tid och lär dig av alla här att inte göra samma misstag senare i livet , ta vara på att du är ung och redan kommit till insikt. Kan tipsa om @sweden92 som är 30 år om du vill skriva till någon i närmare ålder. Lyssna gärna på ” En beroende podd ” där hittar du oxå unga som delar sin beroende historia, bla Ellen Bergström. Lycka till 🌸

@Solrosfrö_ Hej och välkommen hit ❤️ Alkohol är beroendeframkallande och tar inte hänsyn till brukarens ålder, vi är alla olika och det tar således olika lång eller kort tid för olika människor att utveckla ett beroende. Bra att du tar tag i problemet nu. Hoppas du hittar någon i samma ålder som du kan relatera till, annars finns vi andra också här, kram 🩷

@Solrosfrö_ Hej & välkommen hit till detta forum där vi delar känslor,erfarenheter,tips & strategier i tillfrisknande.Starkt av dig att ta tag i din osunda relation till alkohol.Ju tidigare desto bättre. Alkoholism har ingen åldersgräns. Den kan utvecklas i unga år, i medelåldern eller på gamla dagar. Därför vill jag tipsa dig om att gå in på AA hemsida.Det finns grupper för unga.Gå in på hemsidan & kolla.Sen är du ju välkommen att skriva & läsa här där vi alla delar problemet med Alkohol.

Hej @solrosfrö
Jag råkar notera att användaren @johndoe och @åteätthåll är unga, om än lite ändra än du! Men ni har säkert massor gemensamt. Ta rygg på varandra, växeldra. Att hitta sina forum-soulmates är ovärdeligt. Heja er!

Tack för alla tipsen och för det varma välkomnandet! :)

Imorgon har jag möte på ett beroendecentrum för unga, dit jag gått sedan i somras. Jag ska berätta att jag ändrat mitt mål från måttlighet till nykterhet. Det känns alltid läskigt att ta dedär stegen som gör det svårare att vända om sen. Hjärnan vill gärna ha en nödutgång tillbaka till drickandet. För varje grej jag gör blir det svårare att smita från sanningen, även om jag skulle få för mig att jag vill det nån gång. Ser det som förebyggande, minska riskerna, låsa dörrarna bakom mig. Det känns bra men som sagt alltid lite oroligt innan jag går dit.

@Solrosfrö_ Du är sååååå stark som tar hjälp!!! Du är värd att må bra och känna lugn o lycka!!! Jag drack alldeles för mycket i 25-års åldern, men tog aldrig hjälp! Du klarar det här! Vi är många här stöttar dej! Ta hand om dej!!! 💪😍

Tänkte uppdatera lite. 16 dagar nu! Det har gått bättre än jag trodde. Tänker mycket mindre på alkoholen än när jag skulle försöka vara måttlig. Snurrar väl runt i huvet varje dag ändå men inte på ett besatt sätt som då. Nu finns det liksom inga alternativ att överväga, det är bara noll som gäller. Svåraste är när jag ser andra dricka alkohol, men försöker fokusera på något annat då. Druckit alkoholfritt bubbel på restaurang, vilket inte var så gott haha. Upptäckte också att jag spelar mycket bättre biljard när jag är nykter! Inte så konstigt kanske, men har ju aldrig testat det.
Har nu också berättat för min närmsta familj, vilket känns skönt. Lite orolig för att nyår närmar sig, som alltid inneburit fest, men jag kommer ha min pojkvän här (han bor 10 timmar bort) och han är ett otroligt bra stöd. Kanske blir så att jag för första gången går på fest nykter? Eller så går vi hem efter middagen, vilket också känns okej!

@Solrosfrö_ Jag upptuockdå att det är lättare att sluta helt än att dricka måttligt och kämpa mot ett sug..
Att gå på fest går bra nuförtiden. Jag dansar och skojar fast utan den dör dimman som jag hamnade i förr. Men det tog ett tag att vänja sig vid att vara nykter. Det är ju en vana som ska förändras och det tar lite tid.
Känner du fortfarande stort sug kan det vara bra att vänta med fester ett tag (du har ju hela livet på dig:))
Men om du tror du klarar det så gör en olan. Vad ska du dricka? Kan du meddela i förväg att du bara vill ha alkoholfritt ( det gör det säkrare att stänga dörren så att säga). Vad säger du om någon trugar dig eller stoppar en ”välkomstdrink” i handen på dig?
Förbered dig noga. Som sagt de första gångerna kommer det kanske kännas lite skavigt, men övning ger färdighet. Snart kommer du gå på fest och kunna ha kul och inte behöva planera…
Plus vakna upp och minnas allt och utan ångest. Så ha bara lite tålamod. Inget är ju plättlätt på en gång.
❤️🙏🏻

Jag har hört att återfall börjar långt innan man tar det där första glaset, och det känns som att det smyger sig på nu. Det är jätteläskigt. Jag vill inte, vill inte, vill inte. Men jag tänker på det mer och mer. Kommit på mig själv med att fantisera om känslan, smaken, ruset, kaoset, när allt runtomkring försvinner, om att vara på barer, klubbar och fester. Får puls när jag tänker på det, zonar ut. Tänkt på hur jag skulle kunna göra det utan att någon märker. Smyga iväg under en middag eller konsert ”för att gå på toa”, istället beställa en shot bara för att få känna dendär känslan igen. Usch jag känner mig galen. Det gick ju så bra, för två veckor sedan hade jag inga sånahär tankar. Det har gått 39 dagar, det känns mycket och lite på samma gång. Vänner och familj som jag berättat för har erbjudit mig öl på julbordet och frågat om jag ska dricka på nyår. Blir förvirrad, är det ingen stor grej dethär? Skulle de inte reagera om jag sa ja? Jag ville ju att de skulle reagera, vara stoppklossar mellan mig och alkoholen och ställa mig till svars, men nu känns det tvärtom. Är så snurrigt i huvet nu och har ångest. Vet inte vad jag ska göra!

@Solrosfrö_ Vad bra att du skriver här! Här finns det många kloka som säkert kan ge dig massor av bra tankar. Mitt kloka bidrag är att berätta för folk vad du vill ha för stöd. Folk vill hjälpa, och frågar säkert inte för att vara dumma. Jag har bett två kompisar om att få ringa om suget slår till, så ska dom peppa mig att låta bli. Min syster får ta ett glas vin ibland åt mig, och min kille dricker inte när jag är med. Så, prata med dom! Lufta din oro, be om att de ska vara stoppklossar. Och framför allt, ta inte första glaset! :9 dagar, du fixar det här!

@Solrosfrö_ Hej 👋🏼 Vissa människor förstår helt enkelt inte hur det funkar - troligen för att de inte känner likadant själva. Ta min make tex han kan dricka öl, vin & sprit utan att få ångest dagen efter - han sover ut så är det borta. Medan jag vaknar 3-4 på natten och mår så dåligt att jag funderar på vad jag kan dricka för att lindra ångesten och det utan att han vaknar. Det är så sjukt!

Jag tror du får prata med dina bromsklossar om varför de ska göra det här och att det inte bara är en liten grej du håller på med som att virka en grytlapp. Det är större. Du fixar det! Jag kan ställa upp och vara din mentala bromskloss - anytime! 😂🙏🏼🩵

@Solrosfrö_ Hej! Jag är 24 år och hade samma känsla när jag började inse mina problem, då vid ca 19 års ålder, men slutade inte för det då jag inte hade nått min personliga "rock bottom" och hade svårt att själv acceptera faktum. Jag själv är nu på dag 8 igen efter ett återfall efter 11 dagar. Känner mig motiverad men självklart är det läskigt då allt är så nytt för mig. För jag har aldrig bearbetat mina känslor och lärt känna mig själv. Började fastna i andra beroenden redan när jag var 9 år gammal (Då datorspel) och när jag blickar tillbaka har jag sedan den dagen haft någon form av beroende, så inte så konstigt att jag känner mig lite vilsen. Finns här som stöttning för dig!