av Åsa M

Åsa M
mån, 2024-09-09 - 22:13

Mer än tre år sen nu som relationen tog slut pga hans supande och psykiska ohälsa.
Han skickade en ursäkt två år senare, måste haft en nykter dag och funderat på alla sina misstag. Jag svarade inte.
Vi ses nästan dagligen på jobbet, jag undviker honom allt vad jag kan.

I dag kom en av hans kollegor förbi och berättade att han super som en svamp igen. Skickar fyllemejl mitt i natten till folk. Sjukar sig. Hans chef är som handlingsförlamad för han säger ju rätt saker när hen frågar hur det är! (Så idiotiskt!) Jag känner att energin börjar försvinna igen, trots att jag håller honom på armlängds avstånd. Fy vad jag avskyr den här sjukdomen. Det är så frustrerande att han inte fattar att han kan söka hjälp, få medicin, funka bättre - eller så vill han inte, och det är ännu värre. Folk runt omkring honom drabbas så hårt, år efter år. Själv bara sabbar han sitt liv, år efter år. Önskar att jag aldrig hade träffat karln. Avskyr alkohol.
Dags att söka nytt jobb så jag slipper se förfallet åtminstone...

Åsa M
tors, 2024-10-17 - 18:06

Färden mot katastrofen fortsätter nu allt snabbare. Han har ogiltig frånvaro från jobbet, skickar aggressiva mejl till sin chef mitt i natten. Arbetsvägrar eller arbetsmaskar. Super. Hans kollegor är förbannade. Hans chef börjar bli utbränd. Fy fan för denna sjukdom!

Letlive
tors, 2024-10-17 - 18:38

Vad tråkigt att höra @Åsa M. Men du har gjort allt du kan. Om han får sparken kanske det förhoppningsvis kan man ju bara hoppas att det blir den väckarklocka han behöver för att ta tag i sitt liv. Dessutom skulle du slippa att se honom i din vardag. Hur känner du inför det?

Åsa M
tors, 2024-10-17 - 18:46

@Letlive det hade varit jätteskönt att slippa se det och höra om det. Samtidigt är det ju så jävla sorgligt att en människa går ner sig totalt och ingen kan eller orkar stoppa det. Han har barn och barnbarn...
Usch, får nån slags etisk stress bara av att tänka på att slippa hans kaos helt, för det skulle betyda att han supit ihjäl sig.
Behöver tänka på annat tror jag. Bara så svårt att släppa det.

Letlive
tors, 2024-10-17 - 19:00

Det är klart du har svårt att släppa det. Det är ju en person du har en historia med och har brytt dig väldigt mycket om. Och som du dessutom fortfarande ofrivilligt har i din närhet. Men jag tror det var du som sa det i en annan tråd: man kan inte älska någon frisk. Det är de som gör alkoholberoende till en sån svår sjukdom för oss anhöriga. Vi luras oss att tro att det handlar om frivilliga beteenden vi kan påverka och inte om biologiska processer utanför vår kontroll. Finns det något du kan göra för att tänka på annat? Fika eller gå på bio med en vän kanske?

Självomhändertagande
sön, 2024-10-20 - 15:52

@Åsa M
Du skriver att du tänkt söka nytt jobb. Har du provat söka nytt jobb?
Tänker att det kan vara en möjlighet att komma till en ny miljö där du saknar en koppling mellan din arbetsplats och ditt ex.

Du vet bäst själv. Jag slipper se mitt ex och det har betytt otroligt mycket, i min process att leva mitt liv och fokusera på just det, mitt liv.

Hoppas att du får som du vill!

Åsa M
mån, 2024-10-21 - 16:31

Mitt problem verkar ha "löst sig" idag. Han har efter nattens fyllerant gentemot sin chef och hotet att snart bli uppsagd och dragen inför disciplinnämnd pga arbetsvägran valt att säga upp sig. Gissningsvis har han fått panik av läget han befinner sig i och är livrädd att bli tvingad att söka vård och genomgå behandling som krav för att få behålla jobbet.
Så nu är arbetsgivaren fri från sitt problem. Och han är fri att gå ner sig fullständigt.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite lättad. Usch, så hemskt att säga men det är så det känns efter fyra års totalt kaos.

has
tis, 2024-10-22 - 10:09

@Åsa M fullt förståeligt att du känner viss lättnad efter allt som varit. Din stora medkänsla och omtanke lyser igenom så förstår att det blir väldigt blandat.

Hoppas du får lite mer lugn och ro nu, du har redan gjort allt du kan🌷

Åsa M
mån, 2024-11-04 - 16:20

Han slutade på jobbet i fredags. Hans kollegor och chef är så lättade nu. Han betedde sig illa ända in i kaklet. Totalt obegripliga och arga fyllemejl som skickades vid alla tider på dygnet. Så ovärdigt att se en människa sjunka så långt ner i sin sjukdom. Sorgligt.

Letlive
fre, 2024-11-15 - 18:23

Hur känns det nu när det gått någon vecka och han inte är kvar? Tänkte på dina erfarenheter du skrivit om i denna tråd idag. Jag och min sambo jobbar inom samma bransch och idag blev jag erbjuden ett jobb på samma enhet som henne. Lönen och villkoren var faktiskt avsevärt bättre än vad jag har nu. Och även fast hon är nykter nu tänkte jag på dina erfarenheter du skrivit här. Vad händer om hon får ett återfall? Vilken sits hamnar jag i då? Så jag tackade nej. Det kändes surt men efter vad du skrivit om här känns det som rätt beslut.

Åsa M
mån, 2024-11-18 - 19:34

Det är en enorm lättnad att han inte kan dyka upp på jobbet längre. Det går inte att beskriva i ord.

Även fast både jag, hans chef och hans kollegor alla inser att "fördelen" för oss också kan innebära nackdelen för honom, att han super ihjäl sig där hemma och ingen bryr sig. Inte hans egen familj heller, vad det verkar.
Men jag tror vi alla, som har bevittnat det här, kollektivt känner att vi inte orkar engagera oss mer. Orken är slut. Vill han gå ner sig totalt så får han göra det.

Tröttiz
tis, 2024-11-19 - 09:19

Hej. @Åsa M
🌺
Kan mycket väl förstå känslan du har.
Han har stora problem, och bara han kan ju ta tag i det. Han som måste göra jobbet liksom. 🙄😟

Vad jag förstått så har er gemensamma chef och och du gjort mycket för honom. Mer, och lite till upplever jag. Det tycker jag att du ska ta med dig.

Varma tankar. 💜