av Doom93

Doom93
ons, 2024-11-20 - 01:13

Jag har reflekterat en hel del över Vad som faktiskt avgör ett beroende. Min förståelse blev att Det är inte hur mycket eller hur ofta du dricker utan hur viktig alkoholen har blivit. Hur mycket jag tänker på alkohol och Varför jag dricker. Mitt beroende skedde över kort tid från att aldrig haft problem med alkohol till att jag inte kan sluta tänka på och sukta efter alkohol. Besattheten. Suget. Självklart har det varit avgörande då jag började dricka mer, och oftare men det finns dom som kan dricka på helgerna men inte ser sig som beroende. De som dricker lika mycket åt gången som jag gjort utan att maniskt längta till smaken, lukten och känslan nästan varje dag. Det har blivit som tvångstankar som kommer och triggar ett sug och begär. Har man redan svårt att stå emot impulser och att hantera svåra känslor så blir det lättare att fastna i alkoholens klor och allt man vill är att alkoholen ska vara lösningen. Lösningen på alla mina problem och jobbiga känslor som jag ständigt försöker fly ifrån. Om man lär sig hantera känslorna och våga vara i dom, och stå emot impulserna så skulle man inte ha ett beroende tänker jag. Då skulle man kunna "surfa på suget" och välja mer hälsosamma vägar att gå när de där jobbiga tankarna och känslorna kommer. Ta en promenad, bara observera dem utan att lägga ner värderingar, dömande tankar och reagera på dem. Det tränar jag på nu, då jag märkte att jag blivit beroende. Hur tänker ni? När insåg ni att ni hade ett beroende?