av Flarran

Flarran
ons, 2024-11-20 - 08:43

Det är inte så dumt att vara nykter och alkoholfri. Tänk att man kan skriva så en snuvig onsdag. Måste väl vara nån bacill som har jagat alkoholdjävulen på flykten. Kanske sitter den fulingen med en jävlig förkylning och helt enkelt har tappat formen. Det är jag då hur som helst tacksam för.

För normalt sett så skulle jag väl en objektivt sett rätt så gråtrist dag som denna normalt sett väl i slowmotion klättrat på väggarna liksom. Då jag ju egentligen sitter i mitten av ingenstans liksom utan att väl en jäkel vet om att man existerar, och väl även om så, kanske inte bryr sig så värst mycket. Men nu är man nästan nyktert smått hög av nåt så pass enkelt som en kopp med nykokat kaffe.

Nu snurrar lite svängig Rock & Roll runt i mina hörlurar. Tänk att man kan ha det så himla oförskämt bra. Positivt tänkande säger de lärde att man ska ägna sig åt för att väl sudda ut sin sura min, och negativa känsla. Det går alldeles utmärkt när man som jag i denna stund inte har det minsta av krävande depressiva känsla. Vilket jag då tackar min skapare för.

För visst är det väl kul med en massa nya prylar så som en häftig kamera och annat diverse att roa sig med. Men har man bara frid och harmoni inom sig och med Herren och inte är jagad av alkoholdjävulen eller tvingas brottas med andra tankar som man har gjort så himla många gånger. Ja, så att väl en depression så som från helvetet skickad, väl oftast varit vardagsmat så himla länge att man väl till slut även har nött ut denna bedrövligt sänkande känsla. Nej, nu får man väl sluta att skriva en massa tok och göra sig lite mjölkchoklad och några goda limpmackor sade mig magkänslan.

Ha det så gott!

Flarran
ons, 2024-11-20 - 12:19

Jaha, Nu börjar man frysa om knäna igen. Förbannade förkylning. Febern börjar väl åka rutschkana i kroppen igen kanske, och nu så börjar solen i sinnet att slockna också. Små flygande snöflingor yr nu sakta omkring där ute på gården och jag som hade tänkt att ha det trevligt och skoj och gå ut och testa min nya fina solskenskamera. Dystra tankar tornar nu sakta upp sig inom mig igen.

Men vad är jag för en värdelös gnällspik till människa egentligen. Nu är min malande automatiska negativitetsmaskin till hjärna i full nykter spinn igång igen. Dystymi. Fy för faen alltså. Men stopp alltså! Så här får man bara inte sitta tänka i sitt kök. När ska jag lära mig att tänka på ett vettigt sätt.

För det är ju som att bjuda in alkoholdjävulen och säga: Se och hör mig. Låt oss tillsammans åka taxi ned till bolaget. Gör mig berusad omgående och till underdånig slav under lasten igen. Logiken säger. Jaså, lite snuvig alltså, och du tänker kasta in handduken och ge upp för en sån liten skitsak. Varför inte i stället kanske bara sätta på sig lite extra varma kläder och ett par tofflor kanske...

Men jag vill ju vara frisk. Jag ska vara frisk! För annars så vill jag inte var duktig. Varför ska jag vara duktig och nykter om jag inte mår bra alltså. Men sedan lugnar sig totalkaoset inom mig ned en aning. Ja åtminstone lite, och logiken säger tydligt känn inte efter så himla mycket. Häng nu av dig offerkoftan och tänk lite glada och positiva tankar så skiner snart solen igen.

Men kan man tro på denna känsla, är det inte bara som att suggera sig med nån flummig placeboeffekt till fjuttigt så kallat lyckopiller eller att lura sig själv till bättre mående ungefär som att tro på Gud eller nåt... Nu är tofflorna på fötterna. Har nu ett par extra mysbyxor på mig och en tröja till. Nu känns det inte så jäkla huttrande kallt längre. Kanske man skulle ta sig en liten kopp med varmt kaffe sade mig en känsla i stunden.

Men först får man nog snyta sig så att den droppande näsjäveln inte stör en. Denna förbaskade jävla förkylning alltså. Men det kunde ju varit värre. Allt kan vara värre. Kanske man skulle försöka att samla krafter för att gå och handla mer mjölk kom en duktighetskänsla inom mig nu inflikandes. Kanske det vore en god ide', men jag vet inte, är det nån mening att hålla på...

Nej, negativitetkänsla ditt jäkla troll, nu får du ledigt för annars så är man snart in på bolaget igen och det har logiken sagt att det blir det inte tal om. Åtminstone inte idag. För har man klarat sig så här långt så vore det väl faen om man skulle börja dansa efter alkoholdjävulens pipa igen. Det är inte klokt varifrån kommer alla dessa vettiga ord som inte fanns där för bara en sekund sen.

Kanske är det ren inspiration. Kanske är det den högste och Herren som andligt visar vägen. Men jäklar vad man huttrar fast man är påpälsad som en isbjörn eller nåt. Men allting går bara man tar allt ett steg i taget sade mig en svagt flämtande hoppets känsla som tycks vara seg som ett tuggummi och inte ger sig vilket väl ändå är något att vara tacksam för. Kanske snart dags för en röd grapefrukt med lite naturlig äkta C-vitamin...

Nu har man druckit en slurk varmt kaffe och slagit ihjäl lite tid och skrivit av sig lite tok igen. Men se på sjutton alltså. Poff! Liksom. Där vandrade tydligen alkoholdjävulen iväg för den här gången. Men vi lär väl mötas igen kan man tänka. Men nu har man då fått sig ännu lite mera ny-nykter livserfarenhet vilket väl inte skadade alltså. Förresten @Molnet tack för att du tittade in en sväng kompis, sånt uppskattas.

Kämpa på vänner!

Flarran
ons, 2024-11-20 - 16:04

Man är ju inte riktigt klok som bara sitter och skriver en massa tok. Detta sade mig den kalla logikens raka och rediga känsla. Fick nyss för mig att göra något som jag rätt så sällan gör. Nämligen att se mig tillbaka en bit på den nyktra alkoholfria väg som jag har gått dessa månader som faktiskt har blivit till en bra bit över ett helt år.

Tänkte på vad det var som fick mig till att börja skriva från första början på detta eminenta forum. Vad tänkte jag egentligen på den där höstdagen det förra året att jag skulle kunna uppnå med att skriva om min tillvaro alltså. Måste säga att det hela nog bara handlade om en ren överlevnadsinstinkt och inget annat mera märkvärdigt än så alltså.

Men vad skriver jag egentligen.... Kan det bli mer viktigt att skriva om sånt som handlar om att nyktert ta sig fram i livet och värna om överlevnaden alltså. Tror inte att det kan bli så värst mycket viktigare än så. För om man liksom upplever sig att stå vid ett stup eller håller på att gå under och då har hittat en livboj att hålla sig fast vid så spelar det väl ingen roll om man kanske uppfattas som en tönt vilket min nyktra känsla i stunden sade mig att jag säkert kan göra hos de som inte har varit så djupt ner i alkoholträsket och mörka tankar som en själv.

När jag ser att jag först trodde att jag skulle skriva endast en gång och sedan kanske aldrig mer så känns det i stunden en aning skrämmande att tänka hur det hade kunnat gått om jag inte följt den inre känslan och skrivit av mig för att liksom rensa ut lite galna instängda tankar och känslor som man bara satt och ältade i sin ensamhet medans man ständigt slog sig själv i huvudet med en flaska liksom och drack nervgiftet alkohol i olika former och kroppen bara blev mer och mer misshandlad.

Då känner jag verkligen tacksamhet till alla som peppat mig så mycket längs vägen fram till just denna tidpunkt. Men varför ska man kämpa på och vara alkoholfri kan man tänka sade den spontana lite tanklösa känslan som nu är en aning anfäktad av väl förkylning som är något som jag verkligen avskyr alltså. Här kontrar logiken med det tänkvärda i att varför ska man dricka gift när man kan dricka vanligt friskt vatten i stället, och det är ju en tanke så god som någon.

Nej, nu får det vara bra med skrivande på en stund för nu ska jag ta och gå iväg till matbutiken efter livsmedel. Mjölk får det allt bli och alkohol i form av öl det blir det då inte. För sådana dumheter har man då pysslat med genom åren så att det räcker och blir över, och det är då inget att hålla på med sade mig logiken som nu verkar fungera rätt bra i denna stund.

Ha det gott!