av Flarran

Flarran
ons, 2024-11-20 - 08:43

Det är inte så dumt att vara nykter och alkoholfri. Tänk att man kan skriva så en snuvig onsdag. Måste väl vara nån bacill som har jagat alkoholdjävulen på flykten. Kanske sitter den fulingen med en jävlig förkylning och helt enkelt har tappat formen. Det är jag då hur som helst tacksam för.

För normalt sett så skulle jag väl en objektivt sett rätt så gråtrist dag som denna normalt sett väl i slowmotion klättrat på väggarna liksom. Då jag ju egentligen sitter i mitten av ingenstans liksom utan att väl en jäkel vet om att man existerar, och väl även om så, kanske inte bryr sig så värst mycket. Men nu är man nästan nyktert smått hög av nåt så pass enkelt som en kopp med nykokat kaffe.

Nu snurrar lite svängig Rock & Roll runt i mina hörlurar. Tänk att man kan ha det så himla oförskämt bra. Positivt tänkande säger de lärde att man ska ägna sig åt för att väl sudda ut sin sura min, och negativa känsla. Det går alldeles utmärkt när man som jag i denna stund inte har det minsta av krävande depressiva känsla. Vilket jag då tackar min skapare för.

För visst är det väl kul med en massa nya prylar så som en häftig kamera och annat diverse att roa sig med. Men har man bara frid och harmoni inom sig och med Herren och inte är jagad av alkoholdjävulen eller tvingas brottas med andra tankar som man har gjort så himla många gånger. Ja, så att väl en depression så som från helvetet skickad, väl oftast varit vardagsmat så himla länge att man väl till slut även har nött ut denna bedrövligt sänkande känsla. Nej, nu får man väl sluta att skriva en massa tok och göra sig lite mjölkchoklad och några goda limpmackor sade mig magkänslan.

Ha det så gott!

Flarran
ons, 2024-11-20 - 12:19

Jaha, Nu börjar man frysa om knäna igen. Förbannade förkylning. Febern börjar väl åka rutschkana i kroppen igen kanske, och nu så börjar solen i sinnet att slockna också. Små flygande snöflingor yr nu sakta omkring där ute på gården och jag som hade tänkt att ha det trevligt och skoj och gå ut och testa min nya fina solskenskamera. Dystra tankar tornar nu sakta upp sig inom mig igen.

Men vad är jag för en värdelös gnällspik till människa egentligen. Nu är min malande automatiska negativitetsmaskin till hjärna i full nykter spinn igång igen. Dystymi. Fy för faen alltså. Men stopp alltså! Så här får man bara inte sitta tänka i sitt kök. När ska jag lära mig att tänka på ett vettigt sätt.

För det är ju som att bjuda in alkoholdjävulen och säga: Se och hör mig. Låt oss tillsammans åka taxi ned till bolaget. Gör mig berusad omgående och till underdånig slav under lasten igen. Logiken säger. Jaså, lite snuvig alltså, och du tänker kasta in handduken och ge upp för en sån liten skitsak. Varför inte i stället kanske bara sätta på sig lite extra varma kläder och ett par tofflor kanske...

Men jag vill ju vara frisk. Jag ska vara frisk! För annars så vill jag inte var duktig. Varför ska jag vara duktig och nykter om jag inte mår bra alltså. Men sedan lugnar sig totalkaoset inom mig ned en aning. Ja åtminstone lite, och logiken säger tydligt känn inte efter så himla mycket. Häng nu av dig offerkoftan och tänk lite glada och positiva tankar så skiner snart solen igen.

Men kan man tro på denna känsla, är det inte bara som att suggera sig med nån flummig placeboeffekt till fjuttigt så kallat lyckopiller eller att lura sig själv till bättre mående ungefär som att tro på Gud eller nåt... Nu är tofflorna på fötterna. Har nu ett par extra mysbyxor på mig och en tröja till. Nu känns det inte så jäkla huttrande kallt längre. Kanske man skulle ta sig en liten kopp med varmt kaffe sade mig en känsla i stunden.

Men först får man nog snyta sig så att den droppande näsjäveln inte stör en. Denna förbaskade jävla förkylning alltså. Men det kunde ju varit värre. Allt kan vara värre. Kanske man skulle försöka att samla krafter för att gå och handla mer mjölk kom en duktighetskänsla inom mig nu inflikandes. Kanske det vore en god ide', men jag vet inte, är det nån mening att hålla på...

Nej, negativitetkänsla ditt jäkla troll, nu får du ledigt för annars så är man snart in på bolaget igen och det har logiken sagt att det blir det inte tal om. Åtminstone inte idag. För har man klarat sig så här långt så vore det väl faen om man skulle börja dansa efter alkoholdjävulens pipa igen. Det är inte klokt varifrån kommer alla dessa vettiga ord som inte fanns där för bara en sekund sen.

Kanske är det ren inspiration. Kanske är det den högste och Herren som andligt visar vägen. Men jäklar vad man huttrar fast man är påpälsad som en isbjörn eller nåt. Men allting går bara man tar allt ett steg i taget sade mig en svagt flämtande hoppets känsla som tycks vara seg som ett tuggummi och inte ger sig vilket väl ändå är något att vara tacksam för. Kanske snart dags för en röd grapefrukt med lite naturlig äkta C-vitamin...

Nu har man druckit en slurk varmt kaffe och slagit ihjäl lite tid och skrivit av sig lite tok igen. Men se på sjutton alltså. Poff! Liksom. Där vandrade tydligen alkoholdjävulen iväg för den här gången. Men vi lär väl mötas igen kan man tänka. Men nu har man då fått sig ännu lite mera ny-nykter livserfarenhet vilket väl inte skadade alltså. Förresten @Molnet tack för att du tittade in en sväng kompis, sånt uppskattas.

Kämpa på vänner!

Flarran
ons, 2024-11-20 - 16:04

Man är ju inte riktigt klok som bara sitter och skriver en massa tok. Detta sade mig den kalla logikens raka och rediga känsla. Fick nyss för mig att göra något som jag rätt så sällan gör. Nämligen att se mig tillbaka en bit på den nyktra alkoholfria väg som jag har gått dessa månader som faktiskt har blivit till en bra bit över ett helt år.

Tänkte på vad det var som fick mig till att börja skriva från första början på detta eminenta forum. Vad tänkte jag egentligen på den där höstdagen det förra året att jag skulle kunna uppnå med att skriva om min tillvaro alltså. Måste säga att det hela nog bara handlade om en ren överlevnadsinstinkt och inget annat mera märkvärdigt än så alltså.

Men vad skriver jag egentligen.... Kan det bli mer viktigt att skriva om sånt som handlar om att nyktert ta sig fram i livet och värna om överlevnaden alltså. Tror inte att det kan bli så värst mycket viktigare än så. För om man liksom upplever sig att stå vid ett stup eller håller på att gå under och då har hittat en livboj att hålla sig fast vid så spelar det väl ingen roll om man kanske uppfattas som en tönt vilket min nyktra känsla i stunden sade mig att jag säkert kan göra hos de som inte har varit så djupt ner i alkoholträsket och mörka tankar som en själv.

När jag ser att jag först trodde att jag skulle skriva endast en gång och sedan kanske aldrig mer så känns det i stunden en aning skrämmande att tänka hur det hade kunnat gått om jag inte följt den inre känslan och skrivit av mig för att liksom rensa ut lite galna instängda tankar och känslor som man bara satt och ältade i sin ensamhet medans man ständigt slog sig själv i huvudet med en flaska liksom och drack nervgiftet alkohol i olika former och kroppen bara blev mer och mer misshandlad.

Då känner jag verkligen tacksamhet till alla som peppat mig så mycket längs vägen fram till just denna tidpunkt. Men varför ska man kämpa på och vara alkoholfri kan man tänka sade den spontana lite tanklösa känslan som nu är en aning anfäktad av väl förkylning som är något som jag verkligen avskyr alltså. Här kontrar logiken med det tänkvärda i att varför ska man dricka gift när man kan dricka vanligt friskt vatten i stället, och det är ju en tanke så god som någon.

Nej, nu får det vara bra med skrivande på en stund för nu ska jag ta och gå iväg till matbutiken efter livsmedel. Mjölk får det allt bli och alkohol i form av öl det blir det då inte. För sådana dumheter har man då pysslat med genom åren så att det räcker och blir över, och det är då inget att hålla på med sade mig logiken som nu verkar fungera rätt bra i denna stund.

Ha det gott!

Andrahalvlek
ons, 2024-11-20 - 20:49

@Flarran Bra, du börjar bli riktigt duktig på att snabbt identifiera negativa automatiska tankar - och ersätta dem med med positiva eller neutrala medvetna tankar. Precis så ska man göra! Och promenad fick du till idag också 🤩

Kram 🐘

Flarran
ons, 2024-11-20 - 23:48

Tänk vad mycket man ibland är tvungen att lära sig genom hårt eget arbete som säkert andra inte ens har att behöva tänka på. Det här försökte jag få fram och talade ofta med min gamla mor om när hon levde och vi ibland satt till långt in på nätterna och jag till stor del var öppen och diskuterade livets knepigheter. Minns att min mor ofta fick fungera som en dygnet-runt-psykolog och att hon kunde konsten att lyssna och hade förmågan att få mig att verkligen känna att hon lyssnade på riktigt och kände in saker och ting.

När jag nu har köpt mig en ny kamera och provat dess inspelningsfunktion av videofunktionen så provade jag för skojs skull att liksom tala till kameran som om den var en människa som satt och och psykologiskt lyssnade på mina tankar om livet och tillvaron. Ja, på det sätt som man gör när man vågar att vara öppen och tala ut inför en psykolog utan att låta några inre spärrar finnas. Då har jag efter att sedan ha tittat på inspelningen av sådan art upptäckt att jag inte alls har haft mycket till kontakt med mig själv tidigare och på riktigt varit med i nuet utan väl i alla år gått omkring och famlat efter att få grepp om vem jag var eller kanske är.

Det gick inte att få fatt på vem jag var när jag hela tiden bedövade mig med alkohol för att slippa tänka och känna tankar om otillräcklighet och ett upplevt utanförskap. Det gjorde att jag till sist inte orkade bry mig om hur jag mådde utan väl trist nog hamnade i ett slags självförakt. När man kanske har lyckan att få komma till en psykolog som kan konsten att guida en igenom svåra inre tankar och hjälpa en att nysta upp inre tankelåsningar och väl som min mor var inne på och väl benämnde som – feltänk, så kan man säkert gå framåt bra mycket snabbare än vad jag har gjort innan jag som av en lycklig slump började att skriva av mig lite här på detta eminenta forum.

Nu har jag sovit några timmar på egentligen helt fel tid för att komma in i en bra rutin för en god sömnhygien. För när klockan va 18:00 så tillät jag mig själv att få ligga och vila en stund och bara ta igen mig för att jag var trött och slutkörd på grund av den förkylning som jag har en släng av nu. Ta hand om dig är ord man ofta får höra, men sedan tar man sällan dessa ord på allvar och verkligen tar hand om sig och lyssnar på sin kropp, och alltså verkligen på riktigt tar hand om sig, och kanske vilar om det nu är vad kroppen kanske så tydligt säger till om att man behöver göra.

Det är så lätt att bara köra på och vandra tanklöst rakt fram som en maskin och bara liksom köra över sitt eget mående och i stället för att vila försöka att springa ifrån sig själv. Detta genom kanske en hård träning, att titta på TV, eller med ytligt bekanta prata bort några timmar eller att på andra sätt distrahera sig själv från att tänka konstruktivt. Vilket ibland krävs för att växa som människa eller att åtminstone bli mer grundad i sig själv och få kontakt med hur man liksom tänker, känner och tycker om saker och ting liksom.

Man kan så lätt att genom berusning bara försöka att fly iväg från egen obekväm inre känsla utan att ens försöka att arbeta med sig själv för att komma in i en bättre inre balans så att säga. Men då är det lätt att gå vilse i feltänk som faktiskt i förlängningen kan kosta livet. Det går inte att försöka att resa iväg från sig själv, för sig själv har man alltid med sig. Hade det varit tidigare som innan den förra hösten när jag hade som vana att för det mesta jämt dricka alkohol för att slippa känna och tänka så mycket. Då hade jag inte suttit och skrivit ned sådana här ord. För nu så hade jag då med största sannolikhet varit rätt så berusad och nog helt frånkopplad från ett konstruktivt tänkande.

Det är viktigt att vara självsnäll var ord jag läste i början på min ny-nyktra livsresa som jag befinner mig på just nu. Ord om att vara självsnäll sade mig egentligen ingenting, det lät bara som flummigt snack utan betydelse. Men nu börjar det sakta sjunka in att självsnäll det är det viktigt att vara och väl även är lite av en en konstform att kunna praktisera. Men det är en konst som man verkligen måste lära sig att praktisera för att kunna få grepp om vem man är och hur man kanske vill vara och därmed även lite hur man ska gå vidare för att kunna utvecklas lite mer som människa.

Minns att min mor som hade lite tyngre psykiska problem än jag en gång av en psykolog visst hade fått frågan om vad hon skulle ha velat bli om hon hade varit frisk. Då hade hon visst sagt att det var psykologyrket som kändes som grejen att pyssla med. Minns att hennes psykolog då visst lite roat hade sagt att det kanske vore det rätta då hon ju hade gått den långa vägen liksom. Jag skulle då aldrig orka vara psykolog, det har jag som dystymiker då alldeles för lite energi till. Men jag kan förstå hur min gamla mor tänkte så att säga.

Hade jag nu suttit tillsammans med henne här i mitt kök i denna stund så hade jag nog sagt som jag brukade göra efter att ha diskuterat med henne i flera timmar till långt in på natten. Nämligen det rätt tänkvärda att, vi löser nog inte världens problem i natt heller. Hur mår jag då i denna stund tänkte jag just på, och känner väl att jag är i skaplig balans, men är rätt så trött och det är väl rätt normalt med tanke på att det nu i skrivande stund ju är dags att väl försöka förbereda sig för att försöka att sova en stund till. Förresten, @Andrahalvlek, tack för att du tittade in här en sväng kompis, sånt uppskattas.

Ha en fin kväll!

Flarran
tors, 2024-11-21 - 02:29

Jaha, Så kom den gamla välbekanta känslan på besök inom mig tillbaka om att det behövs lite svängig Rock and Roll för att inte sakta sjunka som en sten ned i det depressiva negativa tillstånd som lätt har brukat få mig att som trött dystymiker att bara vilja ge upp och tidigare bara kunnat tänka på en enda sak, så som att berusa mig med diverse alkohol. Men nu har jag ju otroligt nog börjat att arbeta med mig själv för att må skapligt bra med naturliga medel som passar just mig.

När jag nyss drog ut en en låda i min gamla byrå i hallen då jag letade efter en pryl. Då hittade jag ett gammalt kassettband som jag köpte för en massa år sedan för en femma eller nåt sånt. Detta då min stads lokala bibliotek sålde ut och iväg sina kassettband de hade som man en gång i tiden kunde låna hem eller att med bibliotekets hörlurar sitta där och lyssna på musik som man gillade.

Minns en tid då sådant som datorer, mobiltelefoner och mp3-spelare inte var något man hade tillgång till. Musiken på radion var då som nu oftast lika seg och intetsägande som man väl som oftast tycker att den är nu med liksom. Men nu ska jag inte hemfalla åt att sitta och snacka negativitet som bara gör mig totalt trött fast inte på ett konstruktivt sätt som gör mig lugn så att jag kan komma i form för att väl få mig lite välbehövlig skönhetssömn som man förhoppningsvis får om en liten stund.

Tänker nu bara alltså medvetet fokusera på ett positiv tänkande. När jag nyss hittade den gamla kassetten med musikartisten Joe Ely som jag nog inte har lyssnat på över tio år. Då blev jag på rätt gott humör och lade bandet i mitt kassettdäck som jag inte använt på år och dar. Nog kändes det gott att man fortfarande uppskattar hans version av Good Rockin' Tonight. För så länge som man kan uppskatta lite svängig musik i sina hörlurar så finns det nog trots allt hopp som nog min gamle far skulle ha sagt.

Ha det gott!

Andrahalvlek
tors, 2024-11-21 - 08:00

@Flarran Jag har köpt en julklapp till mig själv: En JBL charge 5. Wow vilket ljud 🤩 Igår kväll spelade jag lite julmusik och jag fyllde liksom hela kroppen och knoppen med välbehag. Jag har bland annat en låtlista på Spotify med bara julmusik, och en låtlista som jag skapade som nynykter. På den finns bland annat Lalehs låt ”En stund på jorden” och Miss Lis låt ”Lev nu, dö sen”. Den låtlistan spelade jag mycket min första nynyktra tid.

Jag tror på musikterapi. Musiken skapar positiva känslor inom oss. Och negativa. I samband med uppbrott, från tillfälliga förbindelser under den tid som jag dejtade aktivt, brukade jag spela Timbuktus låt ”Resten av ditt liv” på repeat. Jag sjöng med ilsket och högljutt, varvat med tårar. Musikterapi för mig. Låta musiken kanalisera mina känslor. Alla känslor måste få uttryckas på något sätt, de får inte stängas inne för då kommer de ut i form av ångest.

Kram 🐘

eling
tors, 2024-11-21 - 08:49

@Flarran ja att fly från sig själv - det är väldigt svårt men något jag också försökt göra i en herrans massa år. Jag har inte förstått att det är det jag har gjort förrän nyligen. Och den starka impulsen finns kvar. Jag jobbar också med att försöka vara vänlig mot mig själv vilket är svårt, men med tiden möjligt hoppas jag.

Ha en bra dag ❄️