Julen är här, och med det alkoholen. Jag håller mig måttlig men till en gräns tyvärr, jag tar en nubbe för mycket, en öl mer än dom andra och ett glas vin när ingen märker. Jag har hållt mig måttlig ett tag men är tillbaka i gamla vanor. Jag vet inte hur jag ska gå vidare men hoppas att ni har kloka ord. Jag orkar inte det här nåt mer men kan inte sluta, har gått över en gräns som är svår att få tillbaka. Allt känns hopplöst

@thompa90 Det låter som du har det tungt nu. Tänk dock på att det du känner är "bara" känslor och de kan förändras avsevärt över tid bara man hittar rätt knappar. Det du känner nu behöver inte kännas samma imorgon.

Det låter som om du skulle må bra av att börja öppna upp till någon. Kanske här kanske till någon annan du litar på. Har du testat att skriva av dig på ChatGPT? Det sköna med det är ju att det är helt anonymt och du samtidigt direkt får en helt outtröttlig källa där du kan skriva hur länge dom helst och få stöd. Som ett första steg?

@thompa90 Hej. Det låter som ett du har det meckigt nu. Men du...att det är så mycket positivt här beror ju på att folk mår bra av att inte dricka. Men det finns också en hög med inlägg från människor som inte mår bra. Alla har sagt till mig att det är svårt att dricka måttligt - vilket jag ändå gjorde under våren. Efter midsommar så blev det ingenting för mig och sen rullade det på av bara farten. Jag har bara positiva upplevelser av att vara nykter och saknar inget av alkoholen.

Vad vill du? Dricka måttligt? Det kan vara svårt. Ge dig själv tre månader nykter så hjärnan får återhämta sig. Se hur du känner och fatta nya beslut därefter. Vi är många som köpt alkoholromantiken och givit alkohol en naturlig plats i vardagen. Jag hoppas du får en fin juldag.
🩵

3 månader nykter känns helt ärligt skitlänge och jag kommer inte klara det.
Jag vet alla negativa effekter med alkohol, jag har läst böcker och lyssnat på poddar. Men hamnar alltid i samma situation fullare än alla andra.

Jag vill inte prata med någon, allt annat i livet funkar perfekt, kommer inte riskera det

@thompa90 vad bra att mycket annat fungerar, då kanske livet känns värt att leva ändå? Hur har du gjort förut? Haft vita perioder, dragit ner? Har du provat självhjälpsprogrammet här inne?

Ja jag vill inte dö hade bara mycket ångest. Har egentligen aldrig gjort ett riktigt försök. Vet bara att det blir för mycket så försöker väl bara dölja det istället

@thompa90 ja ångesten är ju ett riktigt slukhål. Vi är många här inne som sliter med ångest på olika sätt. Gemensamt verkar vara att den minskar när man slutar dricka. Om du inte orkar tänka tre månader, så kanske du i orkar tänka en dag, så kan du ju ta ett nytt beslut imorgon?

@thompa90 hej på dig och god fortsättning!

Jag känner igen mig i det du skriver, denna ångest och känslan av att man sitter fast och hur det aldrig tar slut.

Denna totala maktlöshet jag kände var faktiskt det som fick mig att äntligen våga ta tag i mitt beroende.

Alkoholen ger oss ångest och det går faktiskt att vända på skutan och det finns ett ljus i tunneln. Allt som behövs är att vi verkligen bestämmer oss för att ge det en chans. Alla som lyckats är överens om att ett ”längre uppehåll” är det som behövs och för mig lät det som galenskap att jag skulle vara tvungen att avstå från a i hela 3 månader, vad är det för liv, tänkte jag, och tyckte det lät tråkigt och omöjligt.

MEN! sen vaknade jag en dag, full av ångest och kände att allt var meningslöst och då bestämde jag mig för att ge mig själv en chans, det kändes som att om jag nu ändå så mår som dåligt (som jag gjorde då) kan jag lika väl testa och må dåligt i en vecka till och då utan alkohol….och sen får jag ta beslut om att köra några veckor till och tillslut blir det väl tre månader då slut….så tänkte jag men trodde ändå aldrig att skulle kunna tillfriskna. Och jag övertalade mig själv att jag hade inte så många andra rimliga val, det var bara att stå ut och ta dagen som den kom då.

Och nu är jag här och vill försöka berätta för dig att det beslutet är det bästa jag tagit på länge. Precis som alla som gått före mig sa att det skulle bli.

Det var så jobbigt i början och så är det för nästan alla, men det gäller att hålla ut och ge det en chans. Lyssna på de som går före och ta nytt beslut varje dag om att: idag ska jag inte dricka.

Min bästa morot på vägen har varit att varje dag (hur jobbig den än har varit) har jag kunnat ”fantisera” om hur jag nästa morgon kommer få vakna upp efter en nykter natt och slippa känslan och tankar om ”va fan hände igår och när ska jag sluta med det här!?” det må vara en liten belöning i det stora sammanhanget, men så känner jag fortfarande, varje morgon känner jag mig tacksam för att jag vaknar utan alkohol i min kropp och det är en fin start på dagen.

Du kan du med och du är inte ensam i det här. Vi finns här och du förtjänar att få må bra, du med 🤗

Ha en fortsatt fin juldag 🎅🏻

Nu är jag på det igen, nykter en dag sen kändes allt bra och sen är det mini-jul hos far-föräldrar, så klart tar man tre mer än dom andra och lär fortsätta nu när vi är hemma. Ångest nu och mer ångest imorgon.

Tack för allt stöd, höll det ändå måttligt ikväll och avslutade med huvudet högt. Tänkte ta ett par sista smyg-supar men avstod, är väl ändå ett steg i rätt riktning. Men det är svårt.. kan inte se mitt liv utan alkohol i sociala sammanhang, men ja, det är väl nåt jag måste jobba på. Imorgon är en ny dag och då tar vi nya tag

@thompa90 Att slippa vakna med ångest, utsövd och veta att det man gjort under gårdagen behöver inte gås igenom slår det mesta. Kanske kan det hjälpa att tänka på det när du får för dig att ta ett glas.

Det där drickandet i smyg inger ju ingen njutning. Det är just det som måste övervinnas.

Försök hitta sätt att avleda dig själv när den känslan kickar in. Gå ett varv runt huset. Lyssna på en podd, städa, ät en clementin, ta en läsk ja vad tusan som helst som avleder för det är bara en känsla som du ska se till ska åka förbi dig. Låt inte den kortsiktiga känslan få styra ditt liv. Den brukar lägga sig rätt fort om man lyckas parkera den när den dyker upp.