Den svarta nattångesten kan för en sömnlös dystymiker ibland vara rätt svår om man tänker dystert på det hela. Vet inte varför man hade vaknat efter att nyss ha somnat till. Men det var väl kanske att man hade hört tonerna av grannens radio som skvalade en aning i fjärran. Så där som det kan vara ibland vissa nätter. Inte så värst högt att man kan klaga direkt. Men ändå så pass irriterande och lågintensivt störande att det väl räcker för att spoliera den skönhetssömn som man väl så smått hade hoppats att få ta del av i mera än i bara runt en cirka trettio minuter.

Nog är det som förgjort, för att inte använda sig av styrkeord om den fule och onde som vi i detta land använder oss av i stället för könsord som amerikanerna med deras ”fuck” och annat väl brukar. Vaknade alltså till alldeles nyss och kände mig bara mörk, tom och deprimerad och de gamla mörka tankarna i hopplöshetens tecken började att snurra igång automatiskt igen. Nu när det ju är början på ett helt nytt år och allt, så vill man ju inte falla in i trallen att svära en lång harang på en gång.

Så säger väl som det sades i nån gammal klassisk barnbok man minns vissa fraser av. Fy bubblan alltså! För tänkte ju i mörka natten och för en stund sedan på vikten av att försöka arbeta på att bli gladare genom att medvetet tänka positiva och ljusa tankar. Började tänka på vackra sommardagar från förr och när man vid nån tjärn ibland låg på nån brygga och solen sken underbart och vattnet var så där lagom underbart ljumt som det kan vara. Ja, när det är som gjort för en liten simtur då och då mellan kanske nån stilla vilopaus i skuggan av något träd vid en strandkant.

Sommar är min tid tänkte jag. Då är livet värt att leva. Det är ingen frusen isgata nånstans som man kan riskera att halka omkull och bryta benen av sig på. Målade inom mig upp känslan av sommar, fågelkvitter och hur jag låg och solade nånstans på en trevlig brygga helt solo i godan ro. Försökte sudda ut alla stressande och mörka tankar. Det var fint, det var ljust, det var varmt och ingen oro alls fanns inom mig försökte jag måla upp bilden inom mig av liksom. Ack, om det vore sommar, tänkte jag i stunden. Hur underbart skulle inte detta vara. Så suckade jag när jag tröttnade på att fantisera.

Då klev liksom alkoholdjävulen inom mig plötsligt fram och sade: Nog var det fina dagar förr, och inte var det väl så dumt att om somrarna i nån skön stund ha en ryggsäck full med burkar av starköl att stärka sig med då och då. Jaha, så var man jagad av den gamle alkoholdjävulen igen. Nytt år med rätt glada tankar tog ju sin sin början igår. Minns att man igår morse var så nöjd och glad att ett nästan djävulskt långt skottår till sist hade tagit slut. Man hade avverkat 366 dagar utan att hälla i sig en enda droppe, öl, vin eller sprit. Jag hade varit en hjälte helt enkelt, fast ingen visste om det.

Vad ska man som solokvist göra när man inte ens har hundusling att väcka och låtsas behöva gå ut och rasta för att väl kanske skingra sina mörka tankar. Ingen människa i närheten att säga någon gammal intetsägande fras till för att hamna i ett annat stämningsläge. Hade jag haft vänner så hade det ju inte hjälpt. För ingen vettig människa ringer väl och stör nån mitt i natten bara för att man råkar ha lite ångest alltså. Men hade faktiskt känslan av att jag behövde höra rösten av en människa. Något som jag för många år sedan lärde mig av med eftersom jag inte orkar att ha krävande och jobbiga människor inpå mig jämt och ständigt.

Kanske skulle man ringa till fröken ur, men det hade jag ju gjort igår och vad klockan var det visste jag ju redan, då man har ju har ett flertal sådana tickande runt omkring sig. Kom på att man ju kunde ringa till sin telebank för att höra hur mycket stålar som man hade på sitt konto efter ränta. Nu är det gjort och ekonomin är det då inget fel på. För som relativt ny-nykter med drygt ett år och två månaders sparande av pengar då man sluppit mata bolaget för ”glädje” på flaska har ju gjort en viss skillnad. Minns ett år då man hade endast sju kronor på kontot och tre veckor till socialbidrag. Det var allt hårda tider det.

Nu är det ju lite annat när man är en lycklig nykterist som inte behöver släpa på tunga kassar och väskor med öl, vin och annat för att ha en stunds tankefrihet, och liksom ett sällskap som man kände att det var när man satt och drack i sin ensamhet på kanske nån offentlig toalett och mest stördes av folk som väl då och då knackade på dörren i bland för att de väl behövde in och pissa eller nåt sånt. Men sådana världsliga prylar bekom då en inte ett smack. Man bara gjorde sig till en aning och hostade till ibland då och då, så att de som kanske var utanför skulle fatta att det var upptaget. Tankar om alkoholromantik deluxe alltså.

Sjuttsingen vad man nu fryser om händerna. Det är väl blodsockret som har sjunkit till en allt för låg nivå kanske. Detta väl på grund av att man valde att hoppa över den pizza man igår hade tänkt att äta då man tröttnat på att vara så bedrövligt överviktig som man väl är på grund av en rätt så taskig kosthållning och usla matrutiner. Detta då jag inte orkar träna eller att vara så där flåshurtigt duktig som man läser att andra är som gör kostriktiga matlådor och sånt där.

Om nån timme är det då frukostdags, men man blir ju bara fet av smörgåsar och mjölkchoklad som man gillar. Men egentligen, vem bryr sig. Hade jag nu haft alkohol i huset så hade problemet med tomhetskänsla och hunger varit löst med några rejäla slurkar med söt likör, eventuellt portvin och kanske sedan några rejält starka starköl tycktes liksom alkoholdjävulen viska försynt i mitt öra.

Du ska väl inte behöva sitta och deppa när det finns medicin på bolaget, och pengar lider du ju ingen brist på nu sade den luriga och triggande känslan. Tänkte då. Vik hädan Satan! Nu får det vara nog. Jag skiter i rutiner och värmer på mig en pizza nu för annars är jag väl en av årets första kunder nere på bolaget denna dag kan jag tänka. Fortsätter hur som helst nu alltså att njuta av livet som nykter och kör vidare som alkoholfri. Förresten @Maud, såg att du hade tittat in här kompis, sånt piggar alltid upp lite.

Ha det gott!

@Flarran Ät din pizza. Du har redan gjort ett bra val, valet att vara nykter.
Jo, käk är viktigt men gör lite i taget.
Ta två limpmackor till din choklad o ett päron till frukost dessert!?
Då blev det ju vips frukost och något bra.
Blev det bara det vanlig men ingen runda till systemet så är det jävligt bra det med.
Finns det någon jourhavande präst, med människa att ringa till i nöd och ångest?
Ensamhet är ett gissel men du är inte ensam om ensamhet. Minns att du har socialfobi, men ring ut. Du kan ringa 1177 eller vad fan som helst, psykiatrin har jour nr. Bara säg, jag behöver prata med en människa om vad som helst!

Kram på dig!

Det fick bli tillbaka till rutinen med varm mjölkchoklad och tre goda limpmackor. Nu känner man sig lite mera som en människa igen. Fryser då inte lika jäkligt om händerna i alla fall. Men det brukar ju inte hålla i sig mer än nån timme, denna sockerkick som det väl i stort sett är. Men det är då bättre än en massa bullar tillsammans med saft eller läsk. För lite näring är det då i god mjukost och den kaviar som jag brukar ha som pålägg på mina mackor.

För en kopp med choklad med lite påtår vid behov är då bättre än samma mängd i decilitrar med nån sötsliskig gräddlikör med whiskeyton som väl låg på en 243 kalorier per deciliter. Man får då inte heller samma idiotsug efter hur mycket varm choklad som helst. Annat är det ju om man kör igång med alkohol av diverse slag, för då är det ju inte stopp förens man liksom däckar i en soffa eller somnar på nåt kallt golv vilket väl inte är var nån höjdare som väl inte var alltför ovanligt för något år sedan alltså. Vilket då inte är något att stå efter om man så säger.

Nu känns det allt som att det får bli ett försök till nån timmes sömn igen. Om man nu har lyckan att få somna till en stund och då verkligen får sova en tag vilket då behövs. Tack till dig @Maud för att du tittade in med lite tips kompis. Men har i mina dagar redan tidigare testat både jourhavande medmänniska och två olika präster som väl mest bara satt och hummade lite grann. Det var väl inte så värst givande kanske. Men vad skulle man själv säga om man hade varit en sån där slags volontär kan man tänka. Psykologisk ohälsa är ju inte alltid det lättaste. Det förstår jag ju då till och med lärda psykiatrins experter gick bet på min knepiga problembild. Så kör väl nykter vidare så länge som det går med forummetoden så att säga.

Ha en fin torsdag!

@Flarran Godmorgon.Hoppas du lyckades somna om.Blir full i skratt när du analyserar näring & innehåll i din frukost med diverse A.Du har så rätt.Allt är bättre för kroppen än alkohol.Mjölkchoklad med mackor med mjukost är ingen dålig frukost inte sämre än diverse flingor & söta yougurtar som säljs i butikerna.Fortsätt med din goda frukostrutin med gott samvete.Min vuxna dotter sa en gång när jag proppa i mig 3 kanelbullar.Va äter du bullar?Ja 3 st.Va du brukar väl aldrig äta 3 bullar.Nä för då blir jag ju så tjock.Då blev hon tyst en stund och sa.3 bullar är betydligt nyttigare än 3 starköl.Till och med 3 bakelser skulle vara bättre än det kalorimässigt.Och hon har ju så rätt.Ha en fin dag!

Fantastiskt, Jag lyckades somna strax före 8:00 tror jag och sov framemot 11:15 nånting och detta inte efter intag av nån alkohol eller sömnpiller, utan alltså på en rejäl kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpmackor. Helt otroligt. Visst hade jag väl i sanningens namn bett till skaparen om att få sova åtminstone fram till tio. Men vem kunde väl tro att man skulle bli bönhörd. Man skulle ju nästan kunna gå och bli religiös för mindre alltså. Men traditionellt kristen med allt det där rituella joxandet med en massa märkliga mänskliga påfund det orkar jag då inte med. Det är så mycket konstigt snack och ritualer i församlingar som inte känns så relevant och riktigt äkta liksom.

Tänker här på en rolig historia om mannen som en gång fick frågan om han trodde på Gud och hans himmelrike och som då svarade som så: Inte har jag några problem med att tro på Gud och sonen hans, och talet om hans himmel, det är väl mera markpersonalen som jag inte litar så mycket på. Tycker att det är lika mycket konstigt folk i en församling som det är i andra mer världsliga vanliga föreningar som samlats runt ett specialintresse om man så säger. Det finns lika mycket knepiga typer eller märkliga personligheter inom kyrkans värld alltså.

För att trivas i en församling och få vänner där så får man precis som annars försöka att hitta de som man känner att man har en del allmänt gemensamt med och passar ihop med skapligt. Sedan tycker jag att det så ofta är så himla mycket predikande om hur saligt det är att giva bort sina pengar till församlingens verksamhet. När de sätter igång med sånt, så brukar jag i videoinspelningar skrolla förbi sånt där pengadyrkande och ibland så kommer det faktiskt fram nån talare eller predikant som kan ha ett och annat vettigt ord att säga som tilltalar mig. Ibland så är det även nån som lyckas med konststycket att sjunga nån andlig sång som kan vara värd att lyssna på.

Men det är inte mycket Rock 'n' Roll i form av upptempolåtar som de brukar ha. Det är väl mest rätt sega och långsamma visor och ballader eller hysterisk gospel med viftande händer i luften som mest känns rätt så rutinmässigt påklistrat. Men alla människor har väl sin musiksmak. Kommer ihåg när man var liten och mina föräldrar släpade med en till olika sånggudstjänster med faktiskt rätt kända andliga sångare, och det hände väl att man gillade nån låt som framfördes. Men det var så mycket konstigheter runt omkring i olika församlingar som fick mig nervös på något sätt. Men närhet till skaparen själv har jag ändå alltid känt och det är jag då tacksam för.

Det är ju många andliga sångare som väl inte ursprungligen varit guds bästa barn. Men Herren verkar ju förstå hur det kan vara för människan. Då väl även många av skriftens nedtecknare väl från början i sanning ofta hade en rätt så brokig bakgrund om man så säger. Paulus som väl först hette Saulus var väl inte direkt from när det gällde synen på de kristna först liksom. Så det är väl aldrig för sent att bättra sig och kanske bli lite bättre som människa. Skriften säger väl även att man inte ska stanna för länge vid vinet eller hemfalla åt annat frosseri. Det ligger det då en hel del i alltså.

Nu går det väl snart mot lunch här och då får det nog faktiskt bli den där pizzan som jag tänkt på så himla länge. Vem vet, kanske får man då sedan lite energi till att ta sig ut på gården en sväng igen. Men vågar nog inte be till den högste om energi till en promenad. För då kanske man plötsligt ser sig ha vandrat flera kilometer åt något håll och då får man väl bara en massa träningsvärk sen kanske. Men ska väl åtminstone senare kanske försöka att gå utanför dörren även idag om jag orkar.

Detta då man väl inte i onödan ska sitta och rosta ihop helt liksom. Nu är det väl snart dags för lite svängig Rock 'n' Roll i 50-talsstuk kändes det. Så nu medans pizzan värmes i ugnen snurrar det allt runt en låt i mina gamla slitna hörlurar med en känd rockartist som var rätt religiös, inte minst på ålderns höst. Tänker här på rocklegenden Little Richard och kör låten Good Golly Miss Molly, vilken även spelades in i en rätt så svängig version i samband med produktionen av filmen King Ralph, som väl finns någonstans i min videosamling och som jag brukar kolla på nån gång om året faktiskt.

Ha det gott mina vänner!

Det ska vara roligt att vara nykter och alkoholfri, för om det känns som ett tvång av någon orsak så blir det väldigt slitigt att klara av att hålla sig nykter i längden kom jag på just i stunden. Hade tänkt att piska mig själv till att gå ut och träna genom att tvinga mig själv att promenera ute i kylan och halkan fast det inte alls kändes som något jag ville göra idag.

Nog fanns det en slags duktighetskänsla som låg på och stressade mig inifrån ett tag. Jag ville visa världen vad duktig på att träna jag kan vara. Men det är ju för min egen skull och mitt eget välbefinnande som jag ska träna om så är. För om jag inte gör det av mig själv liksom, så blir det ju bara ett trist och tråkigt arbete. Jag fungerar bäst när jag gör saker spontant för att jag tycker en grej är kul.

Då kan jag nästan hålla på hur länge som helst om jag av någon anledning känner mig motiverad. Musik är en sådan grej för mig där jag kan hålla på nästan hur länge som helst för att få till just det sound som jag känner att jag vill ha på en mix. Det vet jag av erfarenhet då jag när jag väl är inne i grejen att göra musik nästan kan hålla på tills jag sitter och somnar av utmattning. Sådant arbete känns då inte ens som ett arbete, det är bara kul liksom, det går inte att sluta liksom.

Samma grej inträffade idag då jag lite smått tog upp bild och textredigering idag av en ren slump. Jag hade letat efter en DVD eller gammal VHS-film i min videosamling och hittade plötsligt en dubbel-DVD med en musikartist som jag gillar. Hade nog köpt denna begagnade skiva för nån småkrona på loppis för länge sen. Det var bara ett problem och det var att det inte fanns något omslag med texter till vilka låtar som fanns på skivorna, lite fånigt tyckte jag.

Så då satte jag mig ned och tyckte att det var trist först. För vad ska man med en skiva till i ett fodral där man inte kan se vad det är för musikspår på skivan liksom. Rätt så värdelöst tyckte jag en stund. Jag hade två felfria och bra skivor som jag nästan en stund var beredd att kasta bort för att det inte fanns ett omslag som visade vad det var för musik på plattorna. Blev nästan som ett kinkigt barn en stund och tänkte, att hade jag haft några öl så skulle jag supit till och skitit i allt liksom.

Men då mindes jag hur jag för en massa år sedan innan jag bara satt och drack alkohol gjorde vid ett sådant problem när jag ville ha låttitlar på ett omslag som jag saknade helt. Mindes att jag brukade gå ut på nätet och leta upp skivan eller DVD:n på nån webbsida och då oftast hittade nåt omslag eller en låtlista. Så jag gjorde lika nu också fast jag bara hade världens enklaste redigeringsprogram i min dator, nämligen Windows medföljande Paint alltså.

Då kom jag på att jag kunde göra några skärmbilder och spara i bildmappen och sedan klippte och klistrade jag bilder och text ett tag i paint tills jag plötsligt hade ett original som jag kunde skriva ut på min skrivare. På så sätt så hade jag plötsligt gjort mig ett eget omslag till en dubbel-cd som jag först hade tänkt kasta för jag var så missnöjd med allting. Bra skivor som jag inte kunde se titlarna på hade dragit ned mitt humör så till den dystra nivå att jag för inte så värst längesen bara skulle ha givit upp allt om nykterhet för en sån egentligen liten skitgrej.

Men som nykter och alkoholfri med över ett års träning i tålamod så kunde jag nu tänka lite mer konstruktivt. Det gick att tänka klart och det gick att göra något vettigt i stället för att sätta sig i ett hörn och liksom tycka synd om sig själv och slå sig själv i skallen med en flaska för att man var missnöjd med en sån småsak. Det går inte fort alltid att komma in i en bättre balans och en någorlunda vettig tankebana tänkte jag nyss. Men bara man är envis och gör sitt bästa så kan man trots diverse utmaningar hålla sig nykter och alkoholfri var det som jag ville säga med denna text.

Nu har jag då gjort mig förtjänt av ett glas, inte med alkohol för det känner jag i stunden inget behov av. Det får bli ett glas med alkoholfri äppelcider för det tycker jag då att jag är värd. För att hålla sig nykter ska man göra mer av sånt som man man klarar av och tycker är kul att göra kan denna kanske lite knepiga text sammanfattas som. Håll i och håll ut och fokusera på det som är någorlunda nyttigt och känns roligt att göra är vad jag vill få sagt med denna text. För när man gör sånt som man gillar får man mer energi och orkar att nyktert kämpa vidare, och imorgon blir det kanske en promenad åt nåt håll vem vet...

Ha en fin kväll!

Tänkte igår kväll att alla bara kutar omkring och tränar och har sig och sjunger promenadens lovsång. Började därför vid 22-tiden den andra januari för en stund sen att skämmas en aning och kände mig plötsligt en aning slö. Så tänkte att ska det vara nödvändigt, så får man väl göra om samma bravad som man gjorde de sista minutrarna på årets första dag. För nån meter skulle man väl klara av att gå. Fast man var trött. Nu hade jag ju egentligen ingen anledning att gå utanför dörren då jag ju hade slängt mina hushållssopor igår. Men jag hängde nu istället på mig en stegräknare och stoppade ned ett stoppur i fickan och tänkte att nu järnspikar ska här promeneras några vändor i källargången. Så när klockan efter tio minuters marscherande fram och tillbaka i källargången så hade pipit, så kollade jag stegräknaren och jag hade faktiskt gått 622 meter inomhus. Stack till och med ut nosen utanför källardörren och fick mig en nypa frisk luft en kort stund. Sedan gick jag in igen rätt nöjd och glad med min prestation. Usch, bara man nu inte får för sig några tokiga dumheter och blir en sportfåne som måste hålla på så där stup i kvarten...

Ha det gott!

Fredag och idag så väljer jag inte nykterhet. Det råkar bara vara som så att jag utan tvekan väljer fortsatt alkoholfrihet för att det känns bäst på alla sätt. Det är lite kallt utanför mitt köksfönster denna januaridag. Men vad gör väl det när det är varmt och gott i mitt kök.

Funderar här och nu så smått på om man skulle ta sig en kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpmackor om en stund. Så att inte blodsockret sjunker så lågt att man får alkoholsug på grund av detta självklara faktum, som man väl sällan tänkte på under de år när man bara som oftast tanklöst satt och slog sig själv i skallen med en flaska med skadlig alkohol och trodde att man mådde må bra av sånt...

Tänk så tokig man var för inte så längesen. Men nu är det ett nytt år och förresten är varje minut ny. Så det är alltid rätt tid att börja om och göra rätt. Förlåta sina egna dumheter, och dra ett streck och gå vidare är knepet tror jag. För har man en gång programmerat hjärnan med att det är alkohol som ska lösa allt så får man ju förstå att det kan bli knasigt med tiden. Det märks allt att man har sovit rätt bra. Tänka sig, hela fyra timmar i sträck utan avbrott, det är man då tacksam för.

Ha en fin dag mina vänner!

@Flarran Godmorgon till en ny dag såhär i början på januari.HALT är ju ett fenomenalt lätt & bra verktyg att använda.Hoppas du mår gott & känner dig mätt & nöjd efter din frukost.Håller med dig om att det alltid är rätt tid att börja om och göra rätt. Förlåta sina egna dumheter, och dra ett streck och gå vidare.Tror som du att det är en del av knepet att motivera sig vidare mot en hållbar nykterhet.Hur många gånger har man inte klankat ner på sig själv,ja andra med förståss & man känt sig usel & misslyckad.Och vart har dessa känslor fört oss?Jo vi har tagit till snuttefilten alkohol & självömkan & inbillat oss att vi fått en stunds ro & vila.Men nu stundar andra tider.Nu gräver vi där vi står & vänder på en Sten i taget.Känner tillit till processen & tilltro till vår förmåga & kommer att klappa oss själva på axeln & säga” det där gjorde jag bra”Nu kör vi vidare mot en hållbar nykterhet & frihet!Tjingelingså länge.

Tid att få hinna ikapp sig själv och lära sig att förstå hur man tänker, känner och fungerar. Det är då en gåva att vara tacksam för när polletten väl till sist har trillat ned liksom. Tack för att du tittade in en sväng här de första minuterna denna dag @eling. Kan berätta att jag faktiskt mitt i natten efter att ha städat lite i min kyl fick ett promenadsug igen efter att ha kastat lite utgången halvdålig mat som stått kvarglömd i kylen från förra året. Gick alltså faktiskt en sväng till i källaren. Det blev inte så många meter, men man måste ju börja nånstans. Förresten, Tänk, vad klokt du skriver @Molnet, du har då verkligen förstått det här med att man måste dra ett streck och gå vidare och inte som jag gjort så länge tidigare och bara suttit och ältat en massa gammalt jox. Men nu så är det en ny tid.

Ha det gott allihopa!

@Flarran Ja äntligen föll poletten ner.Jag måste dra ett streck & gå vidare.Har ju åxå ägnat för mycket tid i åratal att älta allt & ingenting.Oroat mig & haft ångest.Tröstat mig med offerkoftan & snuttefilten A.Som visade sig vara min fiende som slagit omkull mig så många ggr & därför inte lyckats med en hållbar nykterhet.Nu drar jag ett streck.Går vidare .Gräver där jag står & där jag vet vart jag ska gräva.Jag ska ta dem en efter en.Svek,lögner,oro,känsla av att inte duga,rädslor.Och hitta verktyg & strategier för att hantera dessa läskiga känslor en efter en.Nu ska jag inte pressa mig.Inte skynda fram.Jag ska ägna en stund varje dag åt det arbetet..Lita på processen och under tiden ska jag stå upp för mig själv.Säga ifrån om någon gör mig ledsen/arg/sårad.Och utforska livssafari.Jag ska ha roligt och leva här & nu.Inte sen.Nu.Har ett gediget arbete med mig själv att göra.Förstår att vissa dagar & stunder kommer att kännas outhärdliga.Men det är trots allt bara känslor.Nu du ska vi sikta framåt mot en ljusare tid.

Man kan bli beroende av i stort sett allt som går till överdrift. Det sade mig en känsla när jag nu efter två dagar med rätt rask promenad ett par gånger i källargången funderade över det faktum att man ofta byter en drog till en annan för att lyckas lämna ett tidigare drogmissbruk. För märkte stunden innan jag satte mig ned här vid datorn, något hos mig så som tidigare stillasittande överkonsument av alkohol ett helt nytt och märkligt fenomen.

Hör och häpna alla, för jag fick faktiskt ett träningssug. Jag gick då ut på nätet och kollade upp en del fakta om träningsberoende och hur pass utbrett ett sådant eventuellt kunde vara. Besökte nån sida som hade uppgift om att ungefär 50 procent här i landet uppger att de tränar regelbundet. Studier visade visst även att ungefär tre procent av dessa människor hade ett ohälsosamt förhållande till träning som kunde klassas så som nästan ett beroende med tvångskänsla till att träna i alla väder.

Den mediala termen på ett överdrivet tränande var Ortorexi och betraktades visst på något sätt så som tillhörande området ätstörningar. Där ser man, tänkte jag. Då är det inte konstigt att man kan känna ett ovanligt träningssug vilket nästan gör att jag i stunden har svårt att sitta still och skriva detta. Man har ju faktiskt även funderat på om man kan bli beroende av att skriva en massa tok som jag väl gjort alltför länge kanske. Det är det väl heller inget som det råder någon tvekan om hos experter. Då vissa människor väl exempelvis nästan inte kan motstå ett mobilsug om att scrolla och skriva titt som tätt på sociala medier.

Nog är det som så att lagom är bäst, och att allt som går helt till överdrift kan bli ett missbruk. Men att jag till sist kom ifrån idiotin att sitta och slå mig själv i huvudet dagligen med en flaska med det skadliga nervgiftet alkohol, det är jag då tacksam för. Sitter nu och ”drogar” mig med lite koffein i form av en kopp med kokkaffe och lyssnar på lite svängig Rock 'n' Roll, dock under måttliga former. Nej, nu är promenadsuget i stunden allt för svårt. Så stänger faktiskt av min dator och tar mig en promenad fram och tillbaka i källaren även idag. Men lovar då att vara måttlig och inte gå till överdrift så man blir träningsmissbrukare. Kör hur som helst, alkoholfritt vidare, för det gör då ingen skada liksom.

Ha det gott mina vänner!

@Flarran hej kompis. Jag har också läst att många är beroende av träning och på den punkten måste jag skärpa mig. Har ingen självdisciplin när det kommer till sånt fast jag tänker minst tre gånger i veckan att jag måste skärpa mig 🫣

Önskar mig ett sånt beroende. Faktiskt 😂

Det är jobbigt när man är trött och samtidigt stressad inifrån av en känsla att man måste röra på sig. Men gick då till sist ned i källaren och vandrade några vändor med stegräknaren. Fem hundra meter lite drygt blev det. Men det gick trögt idag, och jag fick till och med ett alkoholsug och en slags sorgsen saknadskänsla en stund. Tänkte att nu skulle det allt suttit fint med öl.

Mindes trevliga bastudagar om fredagar förr om åren med nån kall pilsner. Men vet ju hur det blir rätt snart om man snubblar till och råkar tappa det nyktra fokuset. Vill inte tillbaka i den där svängen igen. Har ju bestämt att försöka att vara alkoholfri så länge som det går. Promenerade då rätt snabbt bort den jobbiga känslan som fanns där en stund.

Man trodde ju att man skulle bli helt fri från den fule alkoholdjävulen nån gång så att säga. Men nu är det då skapligt igen, och har då inga planer på bolaget i morgon, och det får jag väl vara tacksam för som det är. Det var då kul att du @B.Å tittade in här på kvällskvisten. Ska man träna så ska man nog vara pigg när man kör igång med tanke på det där med HALT, och då väl som nu då och bokstaven T, som i trött. Kör då hur som helst vidare som alkoholfri fast det var lite darrigt i tankarna en stund alltså.

Ha en fin kväll kompis!

Så har det blivit lördag igen. Fyra timmars sömn blev det innan man vaknade med ett dystert sinne och väl inte direkt känslosamt ville stämma in den med mumin-dialekt lågmält positiva sången med en stilla hyllning till livet. Det var mörkt en stund innan man somnade omkring tvåtiden den fjärde dagen i januari detta år 2025 som man nyktert efter lång kamp det förra tog sig fram till. Kan då ännu tacksamt och alkoholfritt kan säga att man då fortsätter att arbeta på samla nyktra dagar.

Hade läst någonstans att omkring tjugofem procent i landet som ger upp kampen för en nykter morgondag på allvar. De har alltså alkohol i blodet när de kanske blir en del av den dystra statistik med runt 1500 individer som varje år inte står ut med tillvaron till sist. Man borde så klart tänka lite ljusa och positiva tankar. Men man är ju faktiskt begåvad med sin gamla Dystymi och dubbel-depressionen gör ju sig ibland påmind så att säga.

Men nu ska man väl inte sitta här i köket och sänka stämningen liksom och berätta hur mörkt det inombords stundtals är. För det gör väl ingen människa glad. För som gamla levnadsglada mormor väl sade, så har man ju inte roligare än att man gör på sig eller hur det nu var. Det är nu inte så värst många timmar kvar tills bolaget slår upp sina portar denna lördag innan trettondagen till sist kommer och förvarnar om att julgranen tjugondag-knut ska ut.

Tar man sig bara igenom den här dippen och helgen. Så kanske det vänder igen, och känns lika bra en stund som det gjorde nån timme på morgonen den första dagen på årets första dag. Statistik säger väl att man kanske är lite av ett unikum som fortfarande kämpar på, vad det nu ska tjäna till. Sådana här mörka tankar kommer alltid från åklagaren, eller den onde. Den som alltså vill få en sådan dysterkvist som man väl egentligen är och alltid varit så att säga, på fall, sånt hördes en pastor på nätet tala om i nån gammal video man tittade på en stund igår.

Tänkte nyss att hade man nu haft en helflaska med starksprit eller även nån dryck med lite beskedligare mängd procent i fråga om nervgiftet alkohol. Så hade man nog snart tappat sitt nyktra fokus rejält i denna tidiga morgonstund. Men kämpar då alkoholfritt vidare minut för minut ett tag till som de lärde beroendeexperterna väl säger att man ska göra. Fast ibland är det då inte det lättaste alltså.

Ha en fin dag!