@Flarran skönt att den kom tillbaka! Det är lite läskigt hur fort vi börjar rannsaka oss själva när något händer. Vad gjorde jag för fel?. Skönt att du lät förnuftet råda, att slå sig i huvudet med alkohol på 444 dagen borde betyda stor otur!

Det är allt lite märkligt hur den mänskliga hjärnan och väl även det undermedvetna kan fungera ibland liksom. Har ju av och till under min tid som nykter och aktivt skrivande medlem på detta eminenta forum funderat på att kanske helt lägga ned skrivandet. Detta för att jag väl ibland exempelvis tyckt att jag tenderar att skriva en massa meningslöst tok rätt ofta.

Men idag när sidan av tekniska orsaker försvann ett tag så fick jag märkligt nog en mindre chock och ville plötsligt inte alls att sidan Promillebikt skulle vara bortplockad. Får nog här tolka min tveksamhet idag till att sluta skriva på min sida. Så som att det nog krävs att jag ett tag till, och då åtminstone vid behov skriver av mig lite knepiga tankar som kan dyka upp, och arbetar på att ha en riktigt stadig nykter grund i min tankevärld. Så att jag inte bara vid första lilla vindpust så att säga trillar omkull och ser mig liggandes och sprattla i alkoholträsket igen.

För när jag tänkte på hur jag använt min sida som dagbok, inte minst under år 2024 och detta för mig ovanligt långa och stundtals oerhört jobbiga skottår. Så mindes jag ju att det var bra att ibland kunna gå tillbaka i texten. Ja, till och med till dagar på hösten 2023 och se hur jag då tacklat svåra stunder kring och inte minst inför högtider som jul och nyår, som var för inte så längesen. Då tänkte jag tidigare idag att det ju vore lite trist att inte ha möjlighet att använda min tråd som den dagbok som den ju är. För verktyg för att tackla alkoholsug är ju bra att ha för att kunna vara alkoholfri.

Har ju märkt att det svänger ganska rejält i motivationen till fortsatt nykterhet. Det är nästan så att man för sin inre syn lite skämtsamt kan se hur den onde och den gode kämpar om ens själ. Lite som i nån gammal skojig tecknad film. Där en vitklädd ängel med gloria står på den ena axeln. Medans en liten lurig jävel med horn och eldgaffel står på den andra. Den gode kanske säger, inte ska du väl dricka sånt där onödigt gift som alkohol. Samtidigt hoppar alkoholdjävulen upp och ned och ylar om att, sluta tjafsa och var som en människa och ta dig en redig sup för helsike.

Nånstans där mitt emellan sitter man ibland själv för det mesta och undrar allmänt, hur man ska tackla vardagen liksom. Det är nog som du säger @Carisie, och är inne på, att jag väl kanske borde fortsätta att skriva och inte tänka på att jag INTE borde göra som så. Får väl fortsätta att skriva tills jag kanske är hundra på något annat beslut i frågan. Håller även med dig @LAO att det mest förnuftiga idag då var att inte slå sig i huvudet med flaska med alkohol. För då hade då denna dag kunnat bli en riktig otursdag. Sitter nu och dricker lite energidryck så att jag kanske får ork att gå och lägga mig tid om nån timme lite senare idag.

Ha det gott mina vänner!

Varför kalla dig själv för missbrukare... Inte ska du väl tala illa om dig själv och skämmas för att du är lite sugen på nåt annat än bara vanligt vatten ibland. Det är väl inget fel att ta sig ett glas vin eller två nån gång... Till och med Bibeln talar ju om att lite vin är nyttigt för magen ibland alltså. Nog känner du väl till att Gud Fader som har skapat världen och universum även har skapat vindruvan. Ska du sitta där och deppa och vara otacksam mot Herren och inte uppskatta de fina och vackra gåvor som han har givit till dig som människa.

Nog minns du väl vad Gud genom lärda och kloka människor sade i Den Heliga Skriften när de talade om Jesus Kristus och vad han sade om vinet. Ja, att det skulle drickas vin vid nattvard till hans åminnelse. Det första undret som människosonen gjorde var ju inte stora saker som att väcka upp folk ifrån det döda. Nej, det var ju att faktiskt skapa vin för att förgylla en bröllopsfest. Så nog kan väl du också då dricka lite vin med gott samvete. Varför inte visa lite tacksamhet till skaparen för alla de goda gåvor han har givit människan att avnjuta min vän.

Kanske var det då inte så farligt att man tog sig lite öl och något glas med vin ibland. Nej, var tacksam till skaparen för det goda som han har skapat och unna dig ett glas med något lite festligt ibland, kanske till kommande helg... För nog har du väl omdöme nog att vara måttlig och följa i skarpens sons fotspår... Kanske har man då överdrivit allting kring alkohol och inte visar skaparen den tacksamhet som man borde... Nu är du på rätt väg i tanken min vän sade liksom frestaren i ett milt tonläge inom mig för en liten stund sedan. Får nog kanske gå tillbaka i min dagbok här på forumet och läsa på lite om varför jag i stunden har en känsla av att det nog inte är det bästa att liksom åka ned till bolaget idag.

Ha en fin dag!

Nu åkte allt halvlitern fram! Ja, ingen alkohol, utan bara kallt gott kolsyrat vatten man hade i sitt kylskåp. Det är allt bra att ha egen bubbelmaskin. Järnspikar vad stålar man sparar på att inte köpa vatten på flaska i butik. För att inte tala om vilka besparingar man gör på att inte mata bolaget med en massa stålar för öl, vin och sprit eller annan kostsam alkohol för en stunds verklighetsflykt.

Brukar ju normalt numera köra frukostrutinen med varm mjölkchoklad. Men nu var flaskuslingen med mjölk nästan tom. Fy vad jobbigt, för nu måste man ju snart ut i halkan och slita på skorna och försöka att släpa hem lite mat. Men man kan ju nöja sig med te också. För smör, bröd samt ost finns det då hemma. Tänk, förresten så snål, hum, sparsamt ekonomisk, man har gått och blivit på gamla dar som relativt ny-nykter och alkoholfri dysterkvist.

Har inte varit iväg från min gård på hela året hittills. Så inte ett enda öre har man i stunden spenderat på ett enda dugg alltså. Man skulle ju nästa kunna bli religiös för mindre. Men det rituella kyrkliga kostar bara en massa kollekt som man enligt pastorer, med glatt hjärta i tid och otid ska ska giva. Det är allt billigare och enklare att andligt tala med Herren direkt utan några knepiga mellanhänder. Kanske lät man en aning sniken där, men lite måttlig försiktighet kan väl aldrig skada.

Förresten @ Carisie, det var kul att du tittade in här på morgonkvisten kompis. Har haft lite frukost nu i miniatyr. Men idag så fick det allt bli tonfisk från konservburk, en del chips och kolsyrat vatten. Man ska väl försöka att ha en allsidig kost. Så får väl hälla i mig ett glas med vitaminberikat kosttillskott också så att man väl följer konstexperters råd till viss del. Borde väl gå och handla kanske, men har faktiskt det mesta hemma och ingen energi eller lust att slita och släpa. Men kör då alkoholfritt vidare och ger den gamle alkoholdjävulen långfingret.

Ha det gott!

Det är fan inte klokt hur envis man kan vara fast det känns som att faen är lös alltså. Nära noll av procent i energi. Nära noll i lust att kämpa på som nykter. Vaken hela dan men ändå för trött för att sova en enda jävla blund. Man är då envis som en röd gris. Det är helt jävla galet hur tungt och slitigt det kan vara alltså. Blev just full i skratt i hur jävligt det kan vara i en sketen stund som denna. Hade det här i köket stått en flaskjävel med nån skit att dricka med redig procent, så hade då detta projekt med att vara helnykterist skitit sig så att det bara skvätt om det alltså. Kom det nu nån jävla korkad byfåne inlallande och sa att man ska känna tacksamhet eller nåt sånt där tönteri. Så var det då inte många goda ord man hade till övers kan man då diplomatiskt säga. Kämpar då alkoholfritt vidare, på ren jävlar-anamma alltså.

Ha det underbart!

Det är inget ont som inte har nåt gott med sig heter det väl. Tack vare att jag fick ”glädjen” att uppleva årets hittills jobbigaste dag med både nedstämdhet deluxe, och uppgivenhet samt akut alkoholsug som från en plats som sägs vara bra mycket varmare än här i mitt kök. Så fick jag efter att först topplockspackningen för tålamod så att säga gått, och lite sanningens ord om känsla i en svår stund sipprat ut genom skrivventilen.

Ja, hur som helst, så var man då omkring 23:30 nånting igår för en stund sen, så pass uppvarvad att man i blixtrande ilska satte på sig ett par tofflor och gick ut med en samling av soppåsar som stått och häckat i hallen i några dar. Detta på grund av min i flera dar i det närmaste totala energibrist. Blev så glad och tacksam över min underbara tillvaro efter lyckat genomförd sophantering att jag sedan tog små glädjeskutt i källaren.

Nja, det var väl att ta i kanske, men minst 350 meter i rask takt fram och tillbaka några gånger blev det då. Detta får man väl kanske vara tacksam för i alla fall. För nu har man då skakat av sig lite av uppdämda aggressioner och kan nyktert köra vidare. Sen får man väl se vad denna fredag bjuder på för intressanta erfarenheter.

Ha det gott!

Fredag igen och fyra timmar fick man sova av ren utmattning efter en lång och svår torsdag. Har då nu dragit upp persiennerna i köket igen och ser att det är mörkt ute på gården ännu. Men ljuset lär väl komma åter snart kan jag tänka För det är ju som så att det alltid blir morgon och sedan kväll, och på denna karusell kallad för världen, får vi alla åka med runt i en liten stund. Det var då allt en prövning i tålamod igår, och ett rejält träningspass i form av mental stretching så att säga som man fick uppleva. Nästan i stil med de allra svåraste dagarna i början av min nykterhetsresa utan alkohol och medicinsk support som då ändå kanske relativt hoppfull dystymiker här på detta forum. Tänker nu i denna stund, att man då klarar allt bara man tar det kallt och kämpar på. Det är bara att gilla läget oavsett hur man mår, det har man då lärt sig med åren. Det är bara att hålla i och hålla ut.

Ha en fin dag!

@Flarran Hej Flarran 👋🏼
Även jag har nattsuddat fast med lön 👩🏼‍⚕️ Hoppas du kan lägga din sopdåliga torsdag bakom dig och att du ska få en mer energifylld helg efter en vilsam fredag 🙏🏼🩵

@Flarran Bra jobbat av dig att mota bot alkoholdjävulen!💪. Det finns ett bra uttryckt ”det handlar inte hur man har det, utan hur man tar det” och du tog det djävulskt bra! Man klarar alltid mer än man tror, men det kan vara en utmaning.

Ha en fin fredag kompis!❤️

Jag åt och drack och sen minns jag inget mer. Tänk man slocknade i sängen som en klubbad säl av ingen alkohol alls. För efter lunch med en god färdig-pizza, ett dessertfat med inlagd gurka samt ett stort glas med cola. Så kom plötsligt gamle John Blund påhälsandes på helt galen tid, och hällde nog en stor säck med sömnpulver över en. Sov nog i säkert fem timmar i ett svep tror jag. Tackar som sömnlös dystymiker med svåra sömnproblem aldrig nej till gåvan att få sova ut en liten stund.

Har ju länge försökt att piska mig själv till att gå som en robot och sova efter klockan på de tider som passar de flesta andra. Men det har inte funkat alls. Men ska väl försöka att jobba på den biten lite mer så att man kanske blir lika duktig på att gå efter klockan som alla andra. Minns en kul historia som farsan berättade för mig som liten, om en gubbe som hade tagit hand om en liten övergiven grävlingunge och hade den som hund liksom.

Det var ett hur trevligt djur som helst att ha som husdjur. Det var bara ett problem att grävlingen hade en egenhet att gärna vilja ligga och sova hela dagen lång. Sedan så vaknade den till efter mörkrets intåg sent på eftermiddagen och var sedan hur livlig och sällskaplig som helst nattetid. Nog visste gubben väl att det handlade om ett nattdjur. Men riktigt nöjd med att han aldrig kunde dressera eller lära grävlingen att sova på tider som exempelvis en hund eller vanligt vettigt folk, det blev han väl aldrig riktigt nöjd med alltså.

Kör nu denna nyktra fredagskväll lite svängig Rock 'n' Roll och har inget alkoholsug alls, men faktiskt en påträngande önskan om att man hade haft mjölk hemma, då det inte funnits här i huset sen igår. Har därför allvarliga tankar på att gå ned till matbutiken efter några liter med detta för mig tydligen livsnödvändiga livsmedel. Men nu så har jag börjat att gäspa igen och känner att det är dags för en liten sträckning på sängen igen.

Det verkar som att gamle John Blund var på verkligt skämthumör idag. Fick nog den största säcken med sömnpulver över mig. Skulle jag råka sova över matbutikens öppettider så gråter jag då inte för det liksom. Får väl då kanske mer fira sömnens gåva med lite god gräddglass med krossad choklad känner jag liksom. Tänker även som så att det väl kanske är den gode Herren som tycker att även jag väl nån gång måste få uppleva glädjen av att få kunna sova ut riktigt nån gång.

Det är ju inte heller några större problem då jag inte behöver marschera efter klockan numera då man väl normalt sett är rätt oberoende av att behöva dansa efter klockans ofta rätt inrutade mönster. Nu sade mig magkänslan till om att det är dags för en halvliter med kallt och gott kolsyrat vatten som tack och lov finns ståendes i kylen då jag körde igång min bubbelmaskin för nån dag sedan och alltså redan har gott vatten väntandes i kylskåpet. Det var förresten trevligt att ni @Carisie och @vår2022 tittade in en sväng här lite tidigare idag, sånt uppskattas mina vänner.

Ha en fin kväll!

Tänkte för nån timme sen gå iväg och handla lite mjölk och sånt, fast jag hade blivit rätt trött igen. Det går ju lite upp och ned mest hela tiden med min energinivå. Fick ju tidigare idag sova nån timme mer än vanligt vilket var en ovanligt trevlig upplevelse. Blev sedan trött ändå ganska snart och tänkte gå och vila en stund til. Men då fick jag stresspåslag och kände att jag verkligen borde gå och handla fast jag inte hade nån ork alls.

Så då kämpade jag mot min orkeslöshet för att klä på mig och var nästan på gång att gå iväg utanför dörren alltså. Men då började jag känna mig allmänt orolig och dyster på något sätt. Kom då ihåg hur många gånger man vid ett sånt tillfälle. Om man då hade möjlighet, då drack den alkohol som kanske fanns, vad det än var liksom. Ja, man tog sig nåt stärkande och bara körde på liksom utan att bry sig ett dugg alltså.

Det man gjorde då, var ju inte att stärka sig, utan man bedövade ju sig bara så att man inte kände av ett dugg hur man mådde. När jag idag gjorde HALT och verkligen medvetet stannade till. Då kände jag så tydligt att jag var för trött för att gå nånstans.

Så därför satte jag mig ned och gick emot min inre stressande duktighetsstress, och ställde faktiskt in promenaden och tänkte att. Jaha, ska det vara så här så får man väl finna sig i hur det är, och ta och pyssla om sig lite. För matbutiken lär då inte springa till skogs, så det går nog lika bra att handla i morgon tänktes det.

Då lättade liksom ångesten som även hade börjat få tankarna att gå i riktning mot att man kanske skulle handla öl om man väl lyckades att släpa sig utanför dörren, och med sista krafterna ta sig till matbutiken för att bevisa hur duktig man kan vara.

Nu har jag värmt på en liten färdigrätt och planerar att ta och titta på nån kul videofilm. Sedan när det känns som att man är i balans för det. Så får det väl bli en liten vilopaus och vem vet, kanske kommer John Blund och häller en säck med sömnpulver över en om man har lite tur. Har då inget alkoholsug i stunden och det är jag då tacksam för. Förresten @Molnet, det var trevligt att du tittade in en sväng kompis.

Ha det gott!

@Flarran det är slitsamt det där duktighetstänket, det har fått många av oss att må väldigt dåligt. Men du är stark du💪🏽. Skönt med sömnen tidigare idag, 5 timmar är ju mer än inga.

Har sovit drygt fyra timmar och det är väl bra, men det känns som att jag kan det här nu och att det aldrig blir till något bättre. Har tröttnat på att vara duktig och försöka att kämpa på dag för dag. Känner ingen motivation eller nån glädje. Det är väl inte så att man sitter och snyftar och har sig. Man har väl bara blivit en nykter realist och fattar att det är som det är, och att det bara blir som det blir med tiden. Man har väl väl nu hunnit ikapp sig själv och blivit en figur som befinner sig i nuet och den ålder och erfarenhet som man faktiskt befinner sig i liksom.

Skulle ha varit så underbart om man hade kunnat säga att man kommit till en sån där punkt att man kunde bli till nån som kunde sprida lite positivt ljus och hopp omkring sig. Ja, och att inte bara vara en trist och tjatig dysterkvist. Men ska då än en gång dra upp persiennerna här i mitt kök, vad det nu ska tjäna till då det mesta bara känns tomt och mörkt. Musiken som kändes så viktig och gav så mycket. Den har helt tystnat inom mig och jag existerar, men det är inte så mycket mer heller. Tacksamhet kan jag väl känna för att det inte är sämre än vad det är. Så går väl vidare som alkoholfri på tomgång ett tag till.

Tror att det är bäst att ta en paus med skrivandet ett tag så får andra ta över, det får bli som det blir. Har då hur som helst försökt att göra mitt bästa och det kan då ingen ta ifrån mig. Det verkar som att jag har nått vägs ände på min resa som alkoholfri. Nog kan jag säkert kämpa på ett ett steg till i taget, det kan jag säkert göra en tid till. Men känner mig bara allmänt trött nu på allt och orkar inte ta nya friska tag. Det är lördag idag och om nån timme öppnar bolaget och kanske skulle man ta sig en taxisväng efter lite diverse nervgift i burkar och flaskor och stänga av grubbelmaskinen som kallas för hjärnan.

Det är korkat, det är bortkastade pengar, och det är meningslöst, det vet jag då utan tvekan. Men har liksom tröttnat på allting. Jag hade inte fysiken och det var väl även för många inre demoner att brottas med. Har inte orkat vara så där duktig som folk med ett sporrande nätverk runt omkring sig kanske har. Men jag har då för egen maskin varit nykter och alkoholfri i över ett år och två månader. Har inget alkoholsug heller i stunden, har väl bara tappat livsgnistan och tröttnat på att hela tiden kämpa på i stort sett helt ensam i motvind som man gjort så länge nu liksom. Men har då fortfarande en liten svag känsla av att Herren nog finns där i nåt hörn.

Vill då tacka det fåtal av er på forumet som faktiskt stundtals nån gång tittat in här och varit lite av ett stöd för mig. Ni var viktiga, kloka och trevliga, men det går ju liksom inte att sparka liv i en död häst så att säga. Så känner här i stunden att det är dags att lämna över den nyktra stafettpinnen till nya alkoholfria kämpar med lite mindre fysiska och psykiska problem än vad jag tyvärr har. Ja, till er som kanske har mera motivation, energi och hopp än vad jag som väl numera en rätt utrangerad trött dystymiker med flera angränsande deldiagnoser väl faktiskt har att brottas med. Bläddrade i en äldre skrift för en stund sen och läste att: ”Det blir ljusare tills fult dagsljus råder” och kanske ligger det väl en del vishet i dessa tidlösa ord.

Ha det gott mina vänner!

Jag ska inte skriva "Upp med hakan" för det är bara löjligt och flåshurtigt. Men du, det går ju upp och ned här i livet. Du har väl, som många av oss, surfat på det där lite "nyförälskade" och stolta man kan känna när man tagit sig samman och förändrat ett destruktivt beteende. Men så kommer det en baksmälla på det och det mesta känns tomt och meningslöst.
Du skriver att du känner dig ensam, men du skriver ganska ofta om Gud - har du funderat på att engagera dig i någon kyrka (eller meditera med några trevliga zenbuddhister eller nåt sånt om du föredrar det)?
Själv skriver jag inte så mycket här längre, men dina inlägg läser jag alltid med behållning.

@Flarran! Läste någonstans att midvinter är vilans tid och det tog mig starkt. Det är vilans tid nu, vi behöver inte göra så mycket mer än att dra upp persiennerna, ta en kopp choklad, lyssna på nåt på radion och låta dagen gå. Släpp dina krav på dig. Ja, vi mår bättre av rörelse! Men om det får dig att känna dig dålig så låt bli. Du behöver verkligen inte vara en frisk fläkt härinne, jag älskar dina inlägg och dina dagliga påminnelser om att även om det är tufft nu, så är det värre med alkohol.
Stor kram till dig, och om jag kunde och du orkade skulle jag gärna sitta ett tag vid ditt köksbord 🧡

@Flarran Det ligger massor av vishet i ordspråket du skrev, men ordet fult tappade ett l, det ska vara fullt😁. Googlade på ordspråket och hittade en fortsättning.

Ljusets och mörkrets väg - Ordspråksboken 4:18 nuBibeln (NUB)

De rättfärdigas stig är som gryningsljuset, som blir allt klarare tills fullt dagsljus råder.
Men de ondas väg är som djupaste mörker, de vet inte var de snubblar.
Min son, lyssna till vad jag har att säga! Lyssna noga till mina ord!
Släpp dem aldrig ur sikte, låt dem tränga djupt in i ditt medvetande, för de blir till liv för dem som finner dem och hälsa för hela ens kropp.
Att du vakar över ditt innersta är viktigare än något annat, för därifrån utgår livet.
Tillåt inga falska ord komma ur din mun, och håll läpparnas svek långt ifrån dig.
Se rakt fram! Fäst blicken på det som ligger framför.
Vaka över dina steg! Håll dig endast till säkra och stadiga vägar.
Vik inte av vare sig till höger eller vänster, håll dina steg borta från det onda.

Sköt om dig kompis och kram❤️

@Flarran Och jag säger som jag brukar: Du tänker för mycket! Ibland måste man bara göra, utan att ens tänka efter. Läs tillbaka i din tråd. Varje gång du lyckas ta dig ut och röra på dig så mår du mycket bättre. Din kropp och själ behöver frisk luft, som min yngsta dotter alltid hänvisar till när jag tjatar ut henne på promenad. Ut och knata, 30 min varje dag, i ur och skur. Börja där. Ta inte ut dig på milslånga strapatser. Börja med en liten promenad varje dag, och beröm dig själv för väl utfört arbete. Varje dag. Bestäm en tid, ställ larm i mobilen. Fake it until you make it!

Kram 🐘

@Flarran Reflekterade över en sak till när jag imorse läste ikapp lite i gårdagens inlägg.

Du skrev ”Så därför satte jag mig ned och gick emot min inre stressande duktighetsstress, och ställde faktiskt in promenaden och tänkte att. Jaha, ska det vara så här så får man väl finna sig i hur det är, och ta och pyssla om sig lite. För matbutiken lär då inte springa till skogs, så det går nog lika bra att handla i morgon tänktes det.

Då lättade liksom ångesten som även hade börjat få tankarna att gå i riktning mot att man kanske skulle handla öl om man väl lyckades att släpa sig utanför dörren, och med sista krafterna ta sig till matbutiken för att bevisa hur duktig man kan vara.”

Jag tänker på det som skedde hos dig här, din ångest lättade när du beslöt dig för att ställa in promenaden som gav dig ett stresspåslag. Jag kan se det från två perspektiv, det ena att du accepterade att du inte helt enkelt orkade och det gav lättnad i ångesten. Det andra att du undvek att göra det du företagit dig att göra och när du undvek det så gav det lättnad. Det kan jag känna igen mig i hur jag gjort, ett undvikande beteende. Det ger tillfällig lättnad i ångesten, men sedan kan ångesten öka ännu mer för att inget hände, man kom inte ut som man egentligen önskade. Man går liksom emot sig själv. Min träning i undvikande beteende var att ”se faran i vitögat” och komma iväg trots ångestpåslaget. Att tänka att ångesten når en topp, men den dalar alltid efter en stund, alltid. Andas med lång inandning och lång utandning och sedan gå. Ta små steg i taget och utsätta sig och stå ut i ångestpåslaget, för det går över. Typ exponeringsträning. Det blev allt lättare för mig att känna mig trygg i situationen ju mer jag tränade på det. Faran sitter i huvudet, i hjärnan och är bara tankar, som omvandlas till ångest och som känns som verklig fara, alltså i hjärnan. Hjärnan kan inte tänka, den uppfattar bara signaler som sedan omvandlas till olika känslotillstånd, som ångest.

Kanske kan detta tillföra dig något eller så slår jag bara upp öppna dörrar. Kram❤️