av vår2022

B.Å
lör, 2025-01-04 - 20:47

@vår2022 hahaha,

”svullen uppsyn, blicken tom och irrande, rastlös och nervöst intryck, orolig gång, lite för stor buk, händer och fötter svullna, dålig lukt och som helhet rätt sliten individ”

Underkänd så det rök om en, så pricksäker beskrivning 😂😂😂

Carisie
lör, 2025-01-04 - 20:47

@B.Å Tur han inte var min karl.: han hade ingen för ingen stod ut. Han träffade en massa rätt snygga tjejer men det var bara en eller annan grogghagga som stod ut med honom nån längre stund 😅

vår2022
lör, 2025-01-04 - 20:56

@Carisie Ha ha!😂 glömde i fallet miss alkoholberoende ”matt i pälsen, håret en rishög och torrt som fnöske, ringar under ögonen, blemmor i ansiktet, raggsocka i munnen, trolig orsak sömnbrist”😂

vår2022
lör, 2025-01-11 - 17:08

Reflektion och något som jag känner är viktigt att sätta ord på i min värderade riktning.
När jag drack kunde jag inte vara närvarande i nuet, inte vara här och nu. Jag kunde inte få fatt på vad jag hade för behov, de pockade på, men jag lät dem inte landa inom mig, för alkoholen var alltid i vägen. Jag suddade ut mina behov och lät alkoholen fylla behovet. Tillfällig lättnad och lugn. När fyllan började verka kunde det mynna ut i vad som helst, behoven som pockade på avgjorde vad som kom ut, ofta i frustration. Men då täppte jag till ännu mer med alkohol för att få tyst. Dagen efter, ångesten som täpptes till med alkohol, tidigt på morgonen eller senare på eftermiddagen beroende på vad som var möjligt, men jag såg till att det tystades så fort som möjligt. Denna onda beroende spiral, som jag inte då förstod skapade ännu mer ångest och som trampade ned mina behov ännu längre ned inom mig. Jag orkade inte vara närvarande i nuet för ångesten var så stark och måste dämpas, men det var den onda spiralen som förvärrade allt, allt.

Mina dagar var bara transportsträckor. Jag skulle göra det som skulle göras och transportera bort den dagen, varje dag. Men jag var inte närvarande i nuet. Jag var någon annanstans. Det som jag trodde hjälpte mig att vara närvarande, var att dricka alkohol. Det blev lättare att orka med, att skratta lite, få glädje känslor, utföra saker, men det var ändå bara en transportsträcka för att få dagen att gå. Jag fungerade inte utan alkohol, det var mitt bränsle. När jag var utan alkohol blev det läskigt med all ångest och transportsträckan genomfördes ångestfylld. Såg ingen annan utväg än att lindra och få fart på transportsträckan med alkohol. Hur orkade jag gå igenom tiotals år på detta sätt, hur kunde jag fixa allt som jag ändå gjorde. Relationer, barn, hemmet, jobb, allt. Så sorgligt att jag såg livet som olika transportsträckor som skulle utföras, ångestfylld, alkoholiserad och någon annanstans, inte här eller närvarande i nuet.

Jag kan idag förstå att jag då inte riktigt kunde njuta av något, att så många situationer blev så tunga och tuffa. Så mycket tyngre och tuffare än de kunde ha känts om jag inte dränkt dem med alkohol. Om jag inte dränkt mig själv med alkohol. Jag kan förstå att mina upplevelser av olika situationer inte var riktigt sanna, då de var förvridna av min alkoholhjärna. Jag kan förstå att jag då inte kunde komma i kontakt med mina behov, de som kom ut i frustration, i kombination med min förvridna alkoholhjärna som skapade en annan sanning, en annan upplevelse av platsen, känslorna och tiden. Som gjorde att jag inte var närvarande i nuet utan på en annan plats. Mina tankar och känslor som alkoholiserad. Det är en sorg. En sorg och påminnelse om hur vanskligt det är med alkohol.

Jag kan inte påverka det som hänt, men jag påverkar det här och nu och framåt. Sorgen gör mig ödmjuk, den hjälper mig att se framåt och i rätt riktning. Den hjälper mig att aldrig trampa snett gällande alkohol. Den gör mig klarsynt och klok. Den gör mig tacksam för att jag till slut orkade sluta dricka och att idag kunna vara närvarande i nuet och inte se livet som en transportsträcka. Varje dag är en gåva och jag gör mitt för att ta vara på den så gott jag kan och i nykterhet❤️

Ny dag
lör, 2025-01-11 - 18:59

@vår2022 Vilken bra beskrivning över hur alkoholen förpestar våra liv. Jag kan känna igen mig i allt och är så tacksam (trots stark ångest idag) över att jag imorgon kommer vakna nykter och återigen ta ett nytt löfte att förbli hon som inte dricker! Kram 🥰 till dig som stöttar oss alla här❤️