av cupcake9

cupcake9
lör, 2025-01-04 - 21:11

Jag har tidigare gjort ett inlägg och fick så fina och varma svar att jag väljer att göra ett till. Man känner sig verkligen inte ensam här.

Kort sagt så lever jag i en relation som inte är hälsosam pga min killes alkoholberoende. Jag är 23 år och detta är min första relation. Han har alltid nekat och tagit sig själv i försvar och skyllt alla problem på mig. Att det är mitt fel och att han måste få leva livet och att jag håller honom inlåst i en bur. Ja ni förstår. Allt jag velat är att hjälpa honom och försöka styra han till det bättre. Bara i välmening.

Problemet är att jag har tappat mig själv i allt detta. Jag har hamnat på botten och prioriterar aldrig mig själv längre. Jag känner mig kvävd och lever med en klump i magen konstant. Jag gör egna slutsater för sitationer utan att det ens har hänt , för att jag är så van att allt går åt helvete när han ska ut och vara med kompisar (han kommer alltid hem full). Jag stannar hemma från jobbet ibland för att han supit dagen innan och hållt mig vaken hela natten för att jag är orolig.
Han har även ibland fallit tillbaka till droger och jag blundar bara och låtsas som att det inte hänt , för jag vill tro bättre om han.
Jag har liksom tryckt bort mitt egna mående för hoppet finns alltid kvar. Jag har haft hopp om att det ska bli bättre , nån gång. Men det är förenst nu som jag insett hur mycket dethär har påverkat mitt mående , och jag inser nu att jag faktiskt behöver hjälp för att inte tappa mig själv. För hur jag mår syns inte utåt , allt döljs inombords. Och det får mig att inse hur många som går igenom samma sak utan att någon märker.

Nu på nyår erkände han allt fel han gör och har gjort. Han var visserligen väldigt full men orden han sa gick rakt in i hjärtat på mig. Att han har grova alkoholproblem och att jag får ta stryk av dem ,och att alla problem ligger på han. Det är så sjukt att han erkände sina problem ,för i 1 1/2 års tid har JAG trott att det är fel på mig. Och allt jag har velat ha är en ursäkt och en egen insikt ifrån han. Han sa att jag är en så fin tjej som alltid ställt upp för han trots hur han behandlat mig i fyllan och påverkad. Allt detta var fyllesnack , och han kommer förmodligen inte ihåg att han sagt det. Men för mig så betyder det att han förmodligen tänkt så för sig själv , bara inte vågat erkänna det nykter
nog om det , jag behöver hjälp
1. Jag önskar att jag kunde prata med någon som är eller har varit i samma situation som mig. Som kan förstå och inte döma. Ofast sker det saker på nätterna pga hans alkohol problem och jag har aldrig någon att höra av mig till och få skriva ut med. Detta forum är ju perfekt men jag är bara inne här ibland när jag känner för det

2. Hur tar man hjälp? Jag mår jättedåligt psykiskt och tyvärr mestadels pga hans drickande. Hur vågar man ta hjälp och hur kan man bli hjälpt? Jag behöver tips på hur jag kan hjälpa mig själv men även han. Vårdcentralen är ett alternativ , men jag skäms så mycket av att komma dit och säga "hej min pojkvän är alkolist och jag mår skit"

Hur kan jag försöka pusha han till att leva ett bättre och hälsosammare liv utan att tjata? Alkolism är ju en sjukdom och det går inte att förändra över en dag. Och jag måste bli hårdare , men inte vara för på eller för hård. Jag har varit alldeles för snäll och inte sagt ifrån , och när jag väl gjort det så bryr han sig inte. Kanske för att jag tjatat alldeles för mycket och gör det till en vana.

Jag vill liksom inte höra att jag ska lämna han . för det får jag höra konstant. Men dem som säger det förstår nog inte situationen jag är i och hur svårt det är för mig. Jag vill bara bli förstådd , och må bra igen. Och jag vet att man inte kan förändra en person som inte själv vill bli hjälpt. Men jag vill göra något åt det nu. För han betyder allt för mig , jag har inga kompisar själv så jag "lever på han".
Han får mig att må som bäst men samtidigt sämst ibland.

Carisie
lör, 2025-01-04 - 21:57

@cupcake9 Hej 👋🏼 Jag har varit i båda situationerna. När jag läser vad du skriver så vill jag bara ge dig en kram och säga att allt kommer att bli bra. Som du kanske vet är alkoholism en progressiv sjukdom och det finns bara ett sätt att stoppa den - genom att inte dricka. Det visste du förmodligen också. Mitt enda råd jag har att ge är att lämna honom - du är medberoende och han är din "drog". Inget du säger eller gör kan få honom att ändra på sig om han inte vill själv. Möjligen kan han sträcka sig till att säga det han vet att du vill höra för att kunna köra på lite till. Tro mig - inget av det jag säger gör jag för att skada dig. Det är skrivet med värme från mig till dig. Min alkoholist söp ihjäl sig innan han fick se sin 40-årsdag ens men då hade jag lämnat honom för länge sen. Mitt liv var en misär med vaknätter, fylla, uppträden, medfylla (för att orka med) men slutligen var jag tvungen att rädda den enda jag kunde - MIG. Den enda personen du måste stå ut med i resten av ditt liv är du. Många gånger har sinnesrobönen räddat mig. Inte för "gud" utan för att budskapet är solklart ☀️

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."

Jag önskar dig allt gott och hoppas att du finner en väg mot ljusare tider ❤️

Ros
sön, 2025-01-05 - 00:39

@cupcake9 Stor kram till dig och bra att du skriver här. Tycker absolut du ska ringa Alkohollinjen och bli inte avskräckt om du inte får prata med någon direkt utan får en tid då de ringer upp dig. Jag hoppas verkligen att du börjar hjälpa dig själv, hur vill du leva och må. Fortsätt att skriva här i forumet så är du inte ensam. Vi kommer stötta dig.

Danelle
sön, 2025-01-12 - 21:00

Fina du....jag har en liknande situation.Jag har tagit med mig min partner till parterapi,under förespegling att vi har svårt att kommunicera (det blir ju såna problem också).Han följde med då han förstår att vi behöver få hjälp att nå varandra,vi älskar varandra mycket! Under att av samtalen tog jag upp hans alkoholvanor,och han erkände då att han har problem.Nu ligger det på bordet,flera har reagerat på att han alltid är fullast och blir förändrad.Jag vet att han vet att han måste ändra på detta,jag väntar bara på att han ska förstå att jag menar allvar nu.Han har inte druckit så här mer än de senaste 4 åren ungefär,därför har jag hopp om att det inte är hans egentliga jag.// Om du inte klarar att lämna vilket väl vore det rätta för dig,så är ett tips att få honom till någon "professionell" som kan väcka honom.Kramar till dig!