av eling

Se klart
tis, 2025-02-18 - 18:44

Hej,
Jag vill vänligen men bestämt påminna om att alkohoism är en progressiv sjukdom.
Det betyder att när ni eller du @eling fantiserar om drickandet som det var, även om du ser det i det så kallade vitögat. Så vet du väldigt lite om hur detta beroende kommer att utvecklas över tid, kort eller lång.
Detta är livsfarlig materia, kanske inte just idag eller i sommar. Men om ett år? Om fem år? Det skrämde mig något oerhört att förstå att jag inte hade fast mark att stå på om något skulle kända. Att jag inte hade någon beredskap för kriser, såna som livet kommer med, gäller för oss alla.
Detta är en vänlig påminnelse 🥰 men jag tänker på det när jag läser ny-nyktra liksom ”provprata” om att visst, det skulle bli samma igen. Men det stannar ju inte där. Det blir värre. Och absolut ingen vet var det slutar. Det låter långt borta att prata om parkbänk men smartare människor än vi dricker bort jobb, relationer, gemenskap. Barn vänder ryggen till en missbrukande förälder, i bästa fall.
Det är oerhört mycket som står på spel.
För egen del körde jag 3 månader, sedan 6, därefter ett år. Innan 6 månader visste jag nog att det var färdigdrucket för mig. Eller förresten, det visste jag långt tidigare, precis som du.
Var rädd om dig, kram.

eling
tis, 2025-02-18 - 20:01

@vår2022, @zalkin, @Sommar85, @Se klart, tack fina ni för att ni skriver, ger mig pepp, stöd och vägledning. Jag har en del att fundera på och reda ut i mitt huvud. Kram ❤️❤️

JHL
tis, 2025-02-18 - 20:30

@Se klart wow, tack för sätta saker i perspektiv!!! Detta inlägg ska jag läsa många gånger. Enda invändningen för mig är att jag skulle troligtvis gå direkt till graven utan att passera parkbänken.

vår2022
ons, 2025-02-19 - 07:51

@Se klart Ja, det är den nakna sanningen och jag ryser när jag läser ditt inlägg. Ett rakt och tydligt inlägg om alkoholberoende och som är progressivt. Hur man äventyrar allt och sätter sitt liv på spel, bara för att få dricka sin drog. Hur vi pratar om alkohol men inte riktigt förstår att vi pratar om en livsfarlig drog. Jag får känslor av ångest när jag tänker på var jag skulle befinna mig om jag inte slutat dricka helt och hållet. Läskigt! Jag är så oerhört tacksam för att jag insåg att jag skulle gå under om jag inte slutat dricka. Det bästa är att livet också blivit så fint och intressant sedan jag slutade. Det blir inte bra av sig själv, man måste oftast göra fler förändringar och ta itu med sådant som skaver. Dock är nykterheten en förutsättning för att kunna göra detta. Tack för ditt inlägg som skakar om❤️

Se klart
ons, 2025-02-19 - 23:32

Ni får kalla in mig när det krävs dystopiska framtidsvisioner ❣️ Tack för att ni läste mig på rätt sätt, ibland isar det till i mig kring hur livet hade sett ut- idag- om jag inte slutat. ÄVEN om jag hade fortsatt att smyga och krampaktigt hålla nån sorts fasad. Så är mina relationer så HELT annorlunda idag, jag har svårt att förklara det. Mitt jobb- skitjobbigt ibland men aldrig aldrig den kemiska ångesten, tröttheten. Den alltid närvarande rena skräcken över vilka risker jag utsatte min kropp för. Rädslan att sjukdomar redan planterat sig i kroppen.
Gode Gud - det är ett liv så fjärran, jag flyger inte upp varje måndag morgon men jag vaknar tidigt, dricker mitt goda kaffe, låter dagen rulla in lite långsamt och möter upp den när jag är redo.
En dag i taget!