av ANARv

ANARv
fre, 2025-02-28 - 00:26

Har en sambo med alkoholberoende. Problem sedan många år, omfattning har varierat. Jag har som anhörig lagt mycket tid och energi på hans problem, på att vara ledsen, orolig, arg. Jag har lirkat, daltat, bönat och bett, ställ ultimatum (och brutit dem) och allt däremellan.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hans problem och hur han beter sig. Han dricker i smyg, ljuger och är inte den mest sympatiske personen i samband med det. Och med åren så har ju även personligheten förändras däremellan. Jag har å min sida med åren lärt mig läsa honom som en bok när det gäller tecken på om han dricker eller troligen kommer dricka, inte sunt men sant.

Jag känner att jag förväntas hålla inne med såväl ilska, frustration och tårar för hans skull… och jag lyckas inte längre. Jag låter ilskan komma fram, ofta. Jag vet att det inte är konstruktivt men orkar inte alls längre och är ärligt talat j-kligt förbannad över att även det ska vara mitt ansvar, att vara konstruktiv.

Det är så mycket annat jag ska för hans skull.Jag ska vända blad och inte älta det som varit - hur kan jag, det har ju aldrig ”slutat vara”? Jag måste minsann se till att jag inte är på något sätt som påverkar hans mående negativt. Vara snäll, trevlig, vilja ha och ta initiativ till sex (för det är svårare att vara nykter annars). Jag ska inte ställa för mycket press och krav på honom, han mår ju så dåligt - men det är ok att det mesta ansvar hemma ligger på mig? (Trots att han är arbetslös och jag jobbar heltid). Etc etc..

Jag är fullt medveten om vad medberoende är och hyser inga illusioner om mig själv gällande det. Men är också rätt less på hur negativt det anses vara med medberoende för den som är beroende.

Jag är kort och gott arg och inte särskilt mottaglig för råd och tips om vad jag borde göra/inte göra. Men är det någon mer som känner liknade så vore det skönt att få känna att jag inte är ensam.

Carisie
fre, 2025-02-28 - 03:45

@ANARv God mitt i natten från en med jetlag och insomnia. Du är långt från ensam - själv har jag haft ett ben i var läger men står stadigt i det nyktra läget nu. Jag kan relatera till dina känslor och din frustration trots att mitt medberoende inte är aktivt - men jag har det nära i familjen. Läs inlägget @has skrev för ett dar dagar sedan. Hon är klok som en hel vecka - jag är säker på att du vet vad du behöver göra för att rädda dig själv. Den enda personen du måste stå ut med i resten av ditt liv - är du 🙏🏼 du kan bara rädda dig. Min alkoholist dog utan att hunnit fylla 40 eftersom han fyllde allt annat. Alla har olika stories och slut men jag tror alla kan enas om att vi bara kan förändra oss själva. Tänk sinnesrobönen:

”Gud, ge oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden.”

Den är ändå rimlig vare sig man vill ha med gud på tåget eller ej 🩵

Tröttiz
fre, 2025-02-28 - 18:02

Sinnesrobönen har jag rabblat om och om och om ... För det är ju så, att vi har att acceptera mycket.
Vi kan inte ändra någon annan utan hur vi själva agerar inför något.
🌺

Åsa M
fre, 2025-02-28 - 20:53

@ANARv det är väl fullt förståeligt att du är arg! Hans sjukdom förstör DITT liv. Det är inte okej. För min del blev ilska en väg ut ur kaoset. Det skapade energi att agera, säga ifrån, dra och hålla gränser och till slut säga att nu vill jag inte ha mer kontakt med dig. Hade jag inte blivit så arg på hans kaos hade jag nog inte agerat. Ta vara på ilskan, den kan vara värdefull. Du förtjänar bättre än det här kaoset. Det är väldigt skönt att inte behöva vara arg jämt också. 🤗