@vår2022 Först hängde jag inte riktigt med eller förstod rättare sagt… Om jag berättar om ngt som hänt mig i mitt liv som min terapeut märker gör mig berörd brukar hon först fråga var i kroppen det känns så frågar hon mig om det är ok att göra övningen. Jag får ta ett djupt andetag sedan får jag följa, hon brukar använda en penna, jag får följa den huvudet ska vara stilla och endast använda mina ögonrörelser. När det är färdigt får jag ta ett djupt andetag igen. Vila några minuter många gånger har mina tårar kommit. Efteråt brukar hon fråga mig hur det känns. Jag blir ganska trött efteråt. Ska bli intressant att höra hur du upplever det.

Kram och godnatt❤️

@vår2022 Tittar bara in för att se hur du mår. Och det verkar ju vara åt det bättre hållet! Hurra♥️🙏🏻♥️ Var lite orolig ett tag…
Själv har jag också varit väldigt deppig de senaste månaderna på grund av läget i världen och även problem i familjen.
Känns som jag inte kan stänga något ute…
Hoppas varje dag att något ska gå åt ett bättre håll, men det blir (enligt mig) bara värre.
Idag och igår gick jag dock en lång promenad där jag aktivt försökt undvika ältande och negativa tankar. Det mesta kan jag ju ändå inte göra så mkt åt. Men att inte bry sig känns också så fel.
Men måste få till nån balans.
😌♥️

Jag har faktiskt blivit erbjuden EMDR för ett antal år sedan. På den tiden användes metoden i huvudsak för traumatiserade personer från krigszoner och jag kände väl där och då att jag inte riktigt var i målgruppen.
Jag känner väl igen det du skriver om @vår2022 att vara verbal och ha hyfsad koll på sina både inre och yttre flanker. Men att man har som blinda fläckar inombords som är svåra att komma åt.
Jag vet inte riktigt själv hur jag ska arbeta m det, men den här kontrollfrågan ”hur blir det för mig” har visat sig vara överraskande hjälpsam.
Den ger som ett litet utrymme mellan mig och världen- där jag liksom har tid att reflektera o h inte agera på autopiloten som oftast säger ”ja” och ”jag orkar”.
Livet är spännande, sån tur vi har som får uppleva det utan vingeggan runt fötterna.
Kram 🥰

@Varafrisk Låter som att du/ni hittar något i behandlingen, då tårarna kommer. Det är precis det som jag är ute efter, att känna efter var det känns i kroppen och sedan observera det. Jag tänker också att när psykologen har bakgrundshistorian så kan denne guida till att hitta och även koppla samman olika händelser/känslor, att något undertryckt kan yttra sig i olika skepnader i olika händelser, i olika tider, men bottna i samma bakomliggande känsla. Om du förstår vad jag menar. Så fascinerande! Jag får berätta sen hur jag upplever det😁

Ha en fin kväll!❤️

@Se klart Ja, EMDR användes mest vid komplexa trauman förr, men allt fler lär sig tekniken och hjälper många med även andra psykologiska ”åkommor”. Det är så häftigt att du hittat ett sätt att arbeta med ”blinda fläckar” genom kontrollfrågan ”hur blir det för mig”. Jag är helt med på det, det hjälper till att stanna upp och känna efter sina egna behov. Det är blinda fläckar hos mig och kör jag över dem hårt, så påverkas jag. Det jag tror är att EMDR kan hjälpa mig ännu djupare med bland annat detta och att även hjärnans strukturer påverkas. Det sker saker i hjärnan genom ögonrörelserna och att samtidigt göra en intervention. Som jag förstår det kan man inte helt förklara vad som sker, men att genom att arbetar med båda hjärnhalvorna så händer saker i hjärnan.

Jag tänker att vi som varit nyktra länge har gjort förändringar i våra hjärnor, i signalsubstanser och kopplingar bl.a. genom att inte inta giftet men också genom positiva tankar och ändrat förhållningssätt. Nu ska jag fortsätta att skapa nya kopplingar och det ska bli spännande, bar möjligt utan vingeggan! Kram❤️

@Amanda L Ja, det som händer i världen är väldigt oroande och det påverkade mig än mer när jag var i min svacka. När man är deppig så blir man mer sårbar och är det även svajigt i familjen tar man lätt in allt med hull och hår och påverkas. Då försöker jag börja sortera det som påverkar mig världen, familjen eller vad det kan vara. Det som händer i världen är svårt att påverka direkt, men det man kan göra är att själv försöka påverka det man kan på olika sätt tex bemöta folk med respekt, hjälpa till där man kan och liksom genom godhet visa och vara en god medmänniska. Vi är ändå många som tillsammans blir starka och jag vill tro att det som sker i världen kan svänga om några år och bli lite bättre. Sett till historien så är det det som sker, det går upp och ned och pendeln kan slå tillbaka. Folk gör motstånd, det är i alla fall mitt hopp. Sedan tar jag paus emellanåt genom att inte läsa och sluka in allt hemskt som sker.

Så att sortera, ta paus och vila från saker är bra. Nu vet jag inte riktig vad som sker i din familj, men det man kan göra är att ibland bara finnas där och lyssna. Inte blanda ihop egna känslor med andras, försöka separera dem. Jag kan lätt gå in för mycket och blanda in mina känslor med barnens när jag är i obalans, men de har ju egna erfarenheter och känslor. Och att ta hjälp o, det finns behov. Att fokusera på att hitta sin egna balans är det bästa man kan göra, som du gör med långpromenad. För mig har dagliga andningsövningar varit hjälpsamt och fått mig i balans, liksom promenader eller löpning i skogen, styrketräning och att skriva av mig och sätta ord på tankar och känslor och samtala med maken och nära vän om dem. Då kan jag bättre reflektera och få syn på det ur fler perspektiv. Har även varit på ett psykologsamtal och ska fortsätta efter sommaren. Så att samtala är skönt och det lättar på trycket.

Sköt om dig! Kram❤️

@vår2022 Tack för ditt tänkvärda svar. Särskilt det där med att inte blanda ihop sina egna känslor med barnens. Det är ngt jag inte tänkt på. Nu har min dotters situation iaf förändrats till det bättre och det var en stor sten som föll av.
Och jag har tvingat mig att läsa och titta på nyheter mer på avstånd eller hur jag nu ska förklara det. Och faktiskt lyckats med det. Jag tar bara in en del, själva infon, men tänker inte på det känslomässigt. (Hur det nu går till). Men det var nog helt, helt nödvändigt. Kändes som hjärnan var överhettad till slut.
Jag tror också att folk slår tillbaka till slut, när det blir för jävligt. Men så svårt att se på allt onödigt lidande.
Men jag får göra mer konstruktiva grejor istället.
Och det gör jag. Kör, teater, gym och promenader… det lilla livet. Plus en del sponsring och aktiv i ”jag är här” som bekämpar näthat.
En annan sak som hjälpte mig var att räkna upp allt jag är tacksam för. Under dagen eller öht…:) det gör mig lugn och gladare!
Hopoas du också kan fortsätta hantera livet så att du mår bra igen. Och det verkar ju som du har flera bra verktyg.😌 Kram ♥️🥰♥️

@Amanda L Vad skönt att det blivit till det bättre för dottern. Jag förstår hur du menar med att ta mer avstånd från nyheterna, det måste jag också göra för att orka med det som sker. Att inte låta det gå in för djupt. Lite som man behöver göra med barnen, alltså att lyssna och finnas där men inte ta över deras känslor för djupt eller blanda ihop dem med sina egna, för de behöver någon att luta sig emot. Det kan också annars lätt bli så att de inte vill berätta för risken att mamma blir för ledsen. Ja, det är inte lätt för när de mår dåligt så gör det ändå så ont i hjärtat.

Ja, du har verkligen fullt upp och är så engagerad och gör goda saker, kul! Och håller med, tacksamhet gör att man mår bättre. Känner mig på banan igen och det känns skönt. Det märkte jag av när jag började känna tacksamhet och glädje igen av små saker, som den sköna känsla efter en löprunda och en stunds vila med en kopp kaffe. De känslorna var lite grumliga i svackan. Vi får även erfarenhet och verktyg med oss när vi mår bättre igen och vet att vi kommer att komma igenom även när nästa motståndet känns tungt.

Dags att hoppa i säng, andas och läsa lite bok. Kram och sov gott!❤️