Det hände igen. Såklart.
För ett halvår sen separerade jag med min sambo. Höll mig nykter första månaderna för mitt eget måendes skull, men då inledde jag också en relation med ett annat ex, hade honom som någon slags snuttefilt i några månader innan han flyttade utomlands och jag blev knäckt när allt kom ikapp mig. Nu har jag druckit 3 gånger på fest efter det. Två av dem har slutat med att jag blivit för full, och tagit med en okänd man hem för sex. Det är egentligen det jag får som mest ångest över. Att jag har ett enormt bekräftelsebehov, framförallt när jag dricker över en viss gräns. Nu senast var det ett jobbevent och jag överdelade verkligen personliga saker med allt och alla, inklusive min chef. Jag kryddar och ljuger när jag är full och jag hatar det. Det här måste få ett slut. Och att ta med män hem för sex får mig att känna mig så otroligt äcklig efteråt. Har sån ångest över detta och först nu vaknat upp och insett att jag har alkoholproblem (och en otroligt låg självkänsla). Det finns i familjen och jag har sett min pappa vara full ett antal gånger och inte heller han är så trevlig att umgås med när han var full. Är så rädd för att utsätta mitt barn för samma sak. Så nu ska jag verkligen försöka bli nykter. Tänker att jag ska försöka ta hjälp av några nära. Har en god vän som jag vet skulle stötta mig samt mitt ex, som tidigare reagerat vissa gånger när det blivit för mycket. Jag är 33 år gammal. Det har alltid varit så här, värre vissa perioder men när jag fick barn blev tillfällena att dricka färre, men upplever också att fyllorna blev värre de gånger jag väl drack. Vet inte om det blir så med åldern eller om jag har ”släppt fram det” mer. Har inte velat inse detta innan. Slätat över, försvarat mig med att det händer alla men nu mår jag verkligen skit över mig själv för att jag gör så. Det är inte den personen jag vill vara. Snälla hoppas någon förstår och vill vara med i min resa och stötta mig. Tänker att jag vill skriva här för pepp och hjälp att planera bort alkoholen ur mitt liv. Bli påmind så jag inte glömmer och tänker ”äh, det är inte så farligt”. Detta är en del jag vill göra i min personliga utveckling. Vill bli en bättre person och hitta vem jag verkligen vill vara. Känner mig så ensam på nåt vis. Någon mer?

@solisinnet välkommen och jag förstår precis vad du menar med att hitta till den personen man vill vara (och egentligen är). Mitt drickande har inte sett ut som ditt men känslan av att bli en person jag inte vill vara och skäms över efter att jag druckit stämmer. De gånger jag ”lyckats” dricka och vakna dagen efter med en bra känsla är få men desto fler uppvaknanden med ångest, självhat och skam. De känslorna är inte roliga! Vi får påminna oss om att alkohol ju är ett gift och att den inte tillför något bra! Visst vill vi kännas oss stolta och glada? Äkta lycka som inte grumlas av alkoholdimma! Vi ska ta oss dit! Läs våra andras trådar och skriv själv! Här hjälps vi åt! Kram 🥰