av solisinnet

solisinnet
tors, 2025-04-03 - 10:18

Det hände igen. Såklart.
För ett halvår sen separerade jag med min sambo. Höll mig nykter första månaderna för mitt eget måendes skull, men då inledde jag också en relation med ett annat ex, hade honom som någon slags snuttefilt i några månader innan han flyttade utomlands och jag blev knäckt när allt kom ikapp mig. Nu har jag druckit 3 gånger på fest efter det. Två av dem har slutat med att jag blivit för full, och tagit med en okänd man hem för sex. Det är egentligen det jag får som mest ångest över. Att jag har ett enormt bekräftelsebehov, framförallt när jag dricker över en viss gräns. Nu senast var det ett jobbevent och jag överdelade verkligen personliga saker med allt och alla, inklusive min chef. Jag kryddar och ljuger när jag är full och jag hatar det. Det här måste få ett slut. Och att ta med män hem för sex får mig att känna mig så otroligt äcklig efteråt. Har sån ångest över detta och först nu vaknat upp och insett att jag har alkoholproblem (och en otroligt låg självkänsla). Det finns i familjen och jag har sett min pappa vara full ett antal gånger och inte heller han är så trevlig att umgås med när han var full. Är så rädd för att utsätta mitt barn för samma sak. Så nu ska jag verkligen försöka bli nykter. Tänker att jag ska försöka ta hjälp av några nära. Har en god vän som jag vet skulle stötta mig samt mitt ex, som tidigare reagerat vissa gånger när det blivit för mycket. Jag är 33 år gammal. Det har alltid varit så här, värre vissa perioder men när jag fick barn blev tillfällena att dricka färre, men upplever också att fyllorna blev värre de gånger jag väl drack. Vet inte om det blir så med åldern eller om jag har ”släppt fram det” mer. Har inte velat inse detta innan. Slätat över, försvarat mig med att det händer alla men nu mår jag verkligen skit över mig själv för att jag gör så. Det är inte den personen jag vill vara. Snälla hoppas någon förstår och vill vara med i min resa och stötta mig. Tänker att jag vill skriva här för pepp och hjälp att planera bort alkoholen ur mitt liv. Bli påmind så jag inte glömmer och tänker ”äh, det är inte så farligt”. Detta är en del jag vill göra i min personliga utveckling. Vill bli en bättre person och hitta vem jag verkligen vill vara. Känner mig så ensam på nåt vis. Någon mer?

Blidenjagvillvara77
tors, 2025-04-03 - 17:29

@solisinnet välkommen och jag förstår precis vad du menar med att hitta till den personen man vill vara (och egentligen är). Mitt drickande har inte sett ut som ditt men känslan av att bli en person jag inte vill vara och skäms över efter att jag druckit stämmer. De gånger jag ”lyckats” dricka och vakna dagen efter med en bra känsla är få men desto fler uppvaknanden med ångest, självhat och skam. De känslorna är inte roliga! Vi får påminna oss om att alkohol ju är ett gift och att den inte tillför något bra! Visst vill vi kännas oss stolta och glada? Äkta lycka som inte grumlas av alkoholdimma! Vi ska ta oss dit! Läs våra andras trådar och skriv själv! Här hjälps vi åt! Kram 🥰

solisinnet
fre, 2025-04-04 - 08:42

@Blidenjagvillvara77
Det är också svårt. För jag vet att det gärna kommer tillfällen där man känner att ja men hur illa kan det vara. Mitt problem är ju egentligen inte att hålla mig nykter. Mitt problem är sociala tillställningar där mitt tempo blir högt och man förväntas vara en rolig festprisse. Jag har alltid varit the life of the party och levt på uppmärksamheten jag får av vänner och de jag festar med. Pratar alltid runt med allt och alla på fester, dansar och bjuder på mig själv (enligt mig alldeles för mycket). Förr fick jag inte samma ångest av detta. Men nu tycker jag bara det är patetiskt och en fasad av mig. Det finns ingen autenticitet i det och är falskt och oäkta. Jag vill inte vara den personen. Har börjat tänka mycket mer så i allt för jag inser att jag är en person som har svårt att vara med och i mig själv. Har svårt att känna riktiga känslor och uttrycka dem. Tycker det är jobbigt att vara ledsen och känna mig deprimerad och ensam. Därför jagar jag kickar, flyr in i vad som helst. Allra helst in i något som ger mig bekräftelse från andra. Men jag vill ju kunna bekräfta mig själv? Älska mig själv? Oj vad flummigt och ögonen blir nästan fyllda av tårar. Vet inte om jag borde gå på något möte via AA men det känns så pinsamt.. och jobbigt att erkänna sina problem för mig själv och min omgivning. Många av mina vänner förstår inte vad jag pratar om för de tycker ju bara att jag är en kul prick på fyllan..

JHL
fre, 2025-04-04 - 08:50

@solisinnet
Hej och välkommen. Bra jobbat med att vilja ändra dina dryckesvanor det är ett jättesteg att ta beslutet. Förutseende och smart att identifiera närliggande stöd tidigt i din förändringsprocess för mycket kommer att handla om att hitta nya nyktra vanor eller göra om gamla till nyktra. Många av oss bestämmer oss varje morgon att vara nyktra och utvärderar på kvällen. Det finns massor av forummedlemmar som kommer hjälpa och stötta dig på din resa, skriv ofta om dina erfarenheter och var inte rädd för att be om råd/fråga. Läs även andras trådar, även om din resa blir unik för dig så finns det massor av erfarenheter att lära sig av i de olika trådarna. Jag fåt även känslan att du är inne på att göra en ”större resa” och hitta dig själv, har du funderat på att träffa en psykolog eller liknande?

solisinnet
fre, 2025-04-04 - 15:10

@JHL
Jo det stämmer att jag just nu går igenom en kris. Där jag är sökande i mig själv och försöker hitta kopplingar till mina beteenden och har på nåt sätt tappat fotfästet. Det har hänt mycket på kort tid och det var som att dra undan mattan under fötterna när jag väl landade lite. Övar på att sitta med känslor och försöka känna dem istället för att springa från dem. Pratar med en psykolog som jag trivs med. Gör allt annat rätt. Tvingar mig till rutiner, älskar att träna så det gör jag ofta, försöker nära de relationer jag har men alla vänner är mitt i livet med småbarn osv så det blir ju mest sånt prat och aktiviteter för barnen. Har insett mycket om min barndom, att den inte varit så perfekt som jag har trott och intalat mig själv. Älskar mina föräldrar men de har inte haft förutsättningar att kunna möta mig i mina könslomässiga behov utan det har alltid varit att bara ”borsta av sig” och gå vidare när man inte mått bra. Men den där alkoholstenen såg jag inte riktigt och ville inte lyfta på. Men är väl lika bra att lyfta på den stenen också. Tänkte på det redan i somras då jag tappade kontrollen helt och kräktes redan tidigt på kvällen på en fest när jag var full. Känns inte som det är så socialt accepterat att inte kunna bete sig som 33-åring liksom.

JHL
fre, 2025-04-04 - 16:26

@solisinnet
Hej,
Det låter som om du kommit en bra bit på vägen i de större frågorna genom att tala med en psykolog. Om man snävar in på alkohol och överkonsumtion på fester eller andra tillställningar. Har du någon idé om varför du dricker gör mycket? Hur skulle det kännas att avstå helt? Hur skulle det kännas att en mer anonym roll på en tillställning? Kan du tänka dig att söka vård, exvis ta medicinering? Jag tolkar det som att du inte dricker när du är ensam vilket är mycket bra.

solisinnet
fre, 2025-04-04 - 22:06

@JHL
Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är som att jag inte kan sluta. Om jag exempelvis skulle dricka på en middag enbart så blir det inte så, alltså jag KAN dricka måttligt vid vissa tillställningar där jag kanske inte förväntas bli full. Men när det gäller större sällskap, nytt sällskap och man kanske ska ha en längre kväll eller gå ut. Ah då spårar det ur efter jag blivit salongsberusad. När ruset nått en så vill man inte att det ska sluta utan man fyller på och fyller på, det stannar liksom inte vid salong. Det spelar heller ingen roll vad jag dricker, men såklart ren sprit gör ofta att jag till slut kräks och tappar balanssinnet så det undviker jag oftast. Det handlar nog också om att folk runtomkring tycker att man är lite ”kul” som bjuder på sig själv, blir lite grov i käften och inte beter sig som andra tjejer, medan jag egentligen tycker att jag vid de tillfällena går över mina egna gränser och inte beter mig okej. Jag tycker mig också se ett mönster i tempo. Alltså om jag är lite stressad eller emotionellt inte tar hand om mig själv, så blir det värre och inte så eftertänksamt innan jag börjar dricka. Antar att det blir som en flykt från mig själv och mina känslor och att det just då känns skönt att tappa kontrollen. Jag har tänkt att avstå helt, men tänker ta beslut dag för dag och vecka för vecka och hoppas att jag förblir nykter helt. Jag tänker att jag skulle kunna vara rolig även nykter på tillställningar, men att det kanske ändå är att vara ”the center of attention” som gör att jag går igång på det, men att det är något jag får jobba på med min psykolog. Imorgon ska jag gå på en fest, nykter. Hoppas jag kan återkoppla om det och hur det var på söndag utan att jag har gjort nåt dumt. Hoppas du har en fin fredag och tack för ditt fina engagemang.

solisinnet
sön, 2025-04-06 - 17:43

Söndag. En lugn sådan. Var i Göteborg på en fest/konsert igår. Det gick bra att vara nykter, jag tog ju bilen. Men någonting i mig gör att jag tycker det är tråkigt att vara nykter på tillställningar där man känner få personer. Jag hängde ändå i till efter midnatt. Bra musik på slutet och det var ju kul. Berättade för en kompis som var med om hur jag tänkte. Hur jag tänker kring alkohol och vi skrattade lite åt gränslösheten jag har när jag dricker, men ändå med allvaret i vad som faktiskt kan hända. Det räcker att man stöter på en farlig situation/person utan att ha någon kontroll. En 55 kg lätt kvinna går lätt att utnyttja och skada. Och vips så kan jag faktiskt ha utsatt mig själv för livsfara och det är viktigt att komma ihåg. Pratade även med en bekant länge i telefon. Hon är nykter sedan 15 år tillbaka och har varit igenom ett helvete. Hon rekommenderade starkt AA och var ganska hård i hur hon uttryckte sig. Att det bara är en tidsfråga innan vårdslöst drickande på fest leder till vardagsdrickande och rätt vad det är så skadar man inte bara sig själv utan även nära och kära. Och vi som inte kan dricka måttligt, vi är alkoholister. Den här stenen behöver lyftas bort ihop med de andra.

JHL
sön, 2025-04-06 - 19:12

@solisinnet hej igen,
Ang din känsla att det är tråkigt att vara nykter på en fest där du inte känner så många så tycker jag att det är intressant och skulle gärna läsa en fördjupning. Skälet är att jag i sådana tillställningar som nykter känner mig utanför och har lite svårt att ta en konversation till ett steg längre än de första initiala fraserna. Dock då är det 1000 ggr bättre nu än i min ungdoms glansdagar.

Mycket bra att du identifierat alkohol som ett problemområde som behöver åtgärdas och du verkar ha vänner runt omkring som du kan prata med om detta.

solisinnet
sön, 2025-04-06 - 22:32

@JHL jag vet inte riktigt. Jag är egentligen en ganska extrovert person men också det har förändrats en del de senaste åren. Känner liksom inte riktigt igen mig själv. Sen blir det väl då, att man nykter liksom bara pratar med dem man känner och ser alla onyktra i rummet som tomtar. Men konstigt att man hellre är tomtarnas tomte själv då än att vara nykter.. det här är kanske något att öva på. Var ganska tyst och introvert som barn, var inte populär. När jag blev tonåring såg jag att det lönade sig att spela Allan, att folk gillade mig mer då. Jag blev någon. Hon den där roliga tjejen som aldrig ställde några krav utan bara hängde på. Så frågan är om min extroverta sida bara är en fasad?, ett beteende jag lärde mig för att bli omtyckt? Känner mig ju generellt ganska ensam och missförstådd. Har jättefina vänner men de är alla mitt i livet, har mindre barn än mig eller gravida och jag är den första som separerar. Har inga singelkompisar att hänga med. Känner mig ur sync. Tidig medelålderskris typ. Och dålig självkänsla. Och det är väl det här att det är svårt att stanna upp, känner mig jagad eller som att jag jagar något. En förändring. Vissa dagar vill jag bara lämna allt och dra, flytta utomlands och försvinna från mitt liv. Lite som en treåring som står och skriker efter att andra ska trösta/fylla tomrummet jag har. Nu svamlar jag iväg igen men det är så det känns. Och i yngre dagar var ju krogen ett ställe där man knöt nya kontakter, idag funkar det inte så. Önskar att jag hittar min egenkärlek så JAG fyller tomrummet själv. Har så mycket att vara tacksam för och är vääldigt aktiv och hittar på saker men flyktkönslorna slår ändå till hårt emellanåt även om det är lite bättre nu.

Amanda L
mån, 2025-04-07 - 00:14

@solisinnet Det du känner nu kan vara en blandning av olika saker. Du skriver att du har en låg självkänsla och jag vet hur dåligt man kan må av det. Men alkoholen skapar också ångest. Men om du inte dricker kommer de känslorna försvinna och det blir lättare för dig att se vad som är vad.
Ditt drickande liknar det jag hade. Full fart och ingen botten. För mig eskalerade det bara och det är en av de tecken som gäller flr alkoholberoende.
Jag tycker absolut att du ska ta det på allvar. För alkoholen är farlig på så många sätt.
Och jag tror att det lilla obekväma man kan känna som nykter på en fest, i varje fall i början, ändå är en mindre nackdel jämfört med att vara trygg, glad och nöjd med livet för övrigt.
Jag dansar och pladdrar och har kul på på kul fester numera. Skillnaden är att jag minns vad jag sagt och gjort och vaknar utan ångest. Mycket bättre. Och visst händer det att alla fester inte är fantastiska, men då ÄR dom inte det. Sprit gör möjligen det hela mer dimmigt.
Du har gjort rött val. Om du behöver sp ta hjälp av vården eller arbetsgivaren. Det viktigaste är att du kan återvinna livet och dig själv.
Här finns också alkoholprogrammet som kan ge tips och alla forumvänner med trådar.
Skriv och läs mycket här. För många räcker det med AH. ♥️🙏🏻♥️🙏🏻

JHL
mån, 2025-04-07 - 19:15

@solisinnet i min omgivning har jag under de senaste åren märkt och fått det berättat av ett flertal ”centre of attention”-personer att de kände att de var fast i din roll och tillhörande förväntningar på dem. De flesta av dem är introverta personer men som över tid konsumerar alkohol ofta och bör om man är snäll klassas som riskkonsumenter någon utvecklade panikångest. Jag tror att en av anledningarna var att de tvingats in i en roll som de inte var. Med introvert avser jag att energiåterhämtning sker bäst om man är ensam eller i litet tight sällskap och extroverta personer får energi av att träffa mycket folk. De personer jag beskriver ovan är att betrakta som påklistrat extroverta.

Sedan är livet stundtals kämpigt och du verkar ligga i en annan fas än dina vänner ålder på barn, separation etc och det är ju självklart att det känns tomt att inte ha någon som kan relatera till din livssituation att prata med eller sätta av tid för att umgås med dig på dina villkor.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med inlägget längre men alkohol är inte någon lösning på något av dina problem. Din vän som har slutat att dricka har säkert erfarenheter dom du kan lära av. Hon har säkerligen fått se sig själv i ny dager då sluta dricka oftast är, på ett personligt plan mer, än att bara sätta glaset mot munnen. En annan sak kan kanske vara att söka kontakt med en något äldre kollega eller bekant som ligger ”längre fram i livet” än dina nuvarande vänner.

solisinnet
tis, 2025-04-08 - 10:30

@JHL intressant tanke ändå, det där med förväntningarna. Det är ju så jag delvis känner, att jag är förväntad att ta den rollen. Och är jag ens extrovert?? Det här blir något att ta upp hos psykologen.
Men än är jag bara barnet och jag får väl helt enkelt se hur jag tar mig an rollen framöver. Kanske blir en som aldrig hänger med nånstans. Har också funderat på kickarna jag får. Jag kan fortfarande få pirr i magen inför en utekväll, som att det kickar igång mig även innan jag börjar dricka. Att det är någon slags förväntning i luften. När får jag den känslan annars? Har haft den inför mitt jobb förr men har blivit så van vid att aldrig veta vad som ska hända så jag känner inte det på samma sätt. I de mer dynamiska kärleksrelationerna har jag haft den känslan. Det triggar mig och den känslan blir jag lätt beroende av. Så när man då har allt lugnt och tryggt omkring sig, behöver man fortfarande kicken? Eller vad är det som behöver läkas? Eller ska man bara gå runt och känna sig lugn hela tiden? Jag vill ju inte dricka, jag vill inte ha destruktiva relationer, jag kan inte byta jobb stup i kvarten, jag kan inte flytta någon annanstans. Kommer jag kunna läka och bli nöjd utan kickarna? Det är frågan.
Har tänkt gå på ett AA-möte på söndag. Det känns så främmande dock och är faktiskt lite nervös, framförallt att stöta på någon man känner. Men har lovat mig själv att gå för att se om det kan passa mig. Gör även alkoholprogrammet här inne :)
Tack för att jag får skriva av mig och att ni läser

solisinnet
tis, 2025-04-08 - 10:37

@Amanda L hej Amanda!
Tack för ditt inlägg. Jag tror att det egentligen är ganska enkelt för mig att ”vara nykter ett tag”. Alltså något halvår hit och dit, kan också gå lång tid emellan tillfällena. Men DET gör också det här på något sätt liiiite svårare. För jag måste inte påminna mig varje dag om att inte dricka, jag måste inte slänga ut vinflaskan som ligger i kylen för jag kommer ändå inte öppna den ensam. Förstår du? Så nästa gång det kommer bli svårt är antagligen långt framåt och då får jag inte ha glömt. Har ett bröllop jag ska gå på till exempel i augusti där det kommer höjas lite på brynen, men det är ju bara äga egentligen. Och jag har antagligen inte kommit dit att jag vill erkänna för hela min omgivning. Men det kommer väl hoppas jag. Jag hoppas verkligen inte detta är något som ska behöva eskalera mer för att jag ska inse problemets allvarlighetsgrad.

Amanda L
tors, 2025-04-10 - 23:02

@solisinnet Jag förstår vad du menar. Att skriva och läsa här är viktigt för många just för att påminna sig. Ett tag var jag på väg att logga ut för gott. Ibland känns det som man kan och vet allt. Men ändå så dyker det ändå upp texter här som sätter saker i nya ljus och som jag har nytta av.
Så länge det finns minsta risk så tror jag det är bra att stanna här, men också för att det ger utveckling, i alla fall känner jag så.
Att bli öppen med att man inte dricker alkohol, kan kännas jobbigt innan det är gjort. Men ofta är det jätteskönt när det är sagt. Man känner sig ärlig och stark. Och det är ett bra stöd om du nånggång funderar på att dricka.
Dessutom slipper man tänka på vad man ska göra och säga ang alkohol.
Skickade just svar ang mat och mina önskemål om vad jag vill dricka på ett stort födelsedagskalas. Och det känns inte värre än att tala om att jag inte tål nötter.. 😃
Allt blir verkligen enklare, känner jag.
Och det verkar som de flesta tycker det är skönt när de sagt som det är. Jag hoppas du också kommer att känna så.

solisinnet
lör, 2025-04-26 - 20:01

Fortfarande nykter.
Det känns skönt men är lätt att tappa bollen. Har exempelvis fortfarande Intersport mig iväg på något AA-möte. Har lovat mig själv att iallafall ge det en chans men det kommer alltid saker emellan och jag har fortfarande inte berättat för så många att jag bestämt mig för att vara nykter.
Nu hade jag bestämt mig för att gå på måndag, men så fyller min brorsdotter år och de ska ha kalas. Känns dumt att säga nej för att jag ska på AA-möte 😅. Visst är det galet? Att jag inte bara är mer autentisk med det… tänker ofta att äh, jag kan ju bara säga att jag ska hålla mig nykter ett tag. Varför skulle jag behöva AA? Jag dricker ju ändå så sällan osv…. Pratade med min psykolog om det och hon verkade inte ens köpa att jag tycker jag har alkoholproblem utan tyckte mest att jag var såååå insiktsfull i det och det är man inte om man är alkoholist typ..
Jag vet inte. Är så mycket annat att det är lätt att släppa alkoholbiten. Har inga problem att vara nykter just nu åtminstone och inga större festplaner heller i sikte..
Skriver mest bara av mig för min egen skull.
Känner mig så ensam just nu. Hittar inga nya sammanhang hur jag än försöker. Skulle vilja träffa lite nya människor men det är ju hopplöst om man inte vill hänga på dejtingsidor.. försökt med kompisappar men det är tyvärr helt dött. Då är det ju lätt att man tänker att en utekväll skulle göra gott. Men nix pix. Blir inget med det.
Mitt ex har träffat en ny med och aaaaaj vad det värker att han går vidare så snabbt och jag sitter här och känner mina känslor och försöker hitta mig själv mitt i allt. Vad vill jag med livet? Vad är det som pågår?
Nu kommer det nog bli en del tårar ikväll, det som äntligen hade lugnat sig lite.
Haha offerkoftan är på märker jag. Ska försöka kränga av mig den snart igen…