av solisinnet

solisinnet
tors, 2025-04-03 - 10:18

Det hände igen. Såklart.
För ett halvår sen separerade jag med min sambo. Höll mig nykter första månaderna för mitt eget måendes skull, men då inledde jag också en relation med ett annat ex, hade honom som någon slags snuttefilt i några månader innan han flyttade utomlands och jag blev knäckt när allt kom ikapp mig. Nu har jag druckit 3 gånger på fest efter det. Två av dem har slutat med att jag blivit för full, och tagit med en okänd man hem för sex. Det är egentligen det jag får som mest ångest över. Att jag har ett enormt bekräftelsebehov, framförallt när jag dricker över en viss gräns. Nu senast var det ett jobbevent och jag överdelade verkligen personliga saker med allt och alla, inklusive min chef. Jag kryddar och ljuger när jag är full och jag hatar det. Det här måste få ett slut. Och att ta med män hem för sex får mig att känna mig så otroligt äcklig efteråt. Har sån ångest över detta och först nu vaknat upp och insett att jag har alkoholproblem (och en otroligt låg självkänsla). Det finns i familjen och jag har sett min pappa vara full ett antal gånger och inte heller han är så trevlig att umgås med när han var full. Är så rädd för att utsätta mitt barn för samma sak. Så nu ska jag verkligen försöka bli nykter. Tänker att jag ska försöka ta hjälp av några nära. Har en god vän som jag vet skulle stötta mig samt mitt ex, som tidigare reagerat vissa gånger när det blivit för mycket. Jag är 33 år gammal. Det har alltid varit så här, värre vissa perioder men när jag fick barn blev tillfällena att dricka färre, men upplever också att fyllorna blev värre de gånger jag väl drack. Vet inte om det blir så med åldern eller om jag har ”släppt fram det” mer. Har inte velat inse detta innan. Slätat över, försvarat mig med att det händer alla men nu mår jag verkligen skit över mig själv för att jag gör så. Det är inte den personen jag vill vara. Snälla hoppas någon förstår och vill vara med i min resa och stötta mig. Tänker att jag vill skriva här för pepp och hjälp att planera bort alkoholen ur mitt liv. Bli påmind så jag inte glömmer och tänker ”äh, det är inte så farligt”. Detta är en del jag vill göra i min personliga utveckling. Vill bli en bättre person och hitta vem jag verkligen vill vara. Känner mig så ensam på nåt vis. Någon mer?

Blidenjagvillvara77
tors, 2025-04-03 - 17:29

@solisinnet välkommen och jag förstår precis vad du menar med att hitta till den personen man vill vara (och egentligen är). Mitt drickande har inte sett ut som ditt men känslan av att bli en person jag inte vill vara och skäms över efter att jag druckit stämmer. De gånger jag ”lyckats” dricka och vakna dagen efter med en bra känsla är få men desto fler uppvaknanden med ångest, självhat och skam. De känslorna är inte roliga! Vi får påminna oss om att alkohol ju är ett gift och att den inte tillför något bra! Visst vill vi kännas oss stolta och glada? Äkta lycka som inte grumlas av alkoholdimma! Vi ska ta oss dit! Läs våra andras trådar och skriv själv! Här hjälps vi åt! Kram 🥰

solisinnet
fre, 2025-04-04 - 08:42

@Blidenjagvillvara77
Det är också svårt. För jag vet att det gärna kommer tillfällen där man känner att ja men hur illa kan det vara. Mitt problem är ju egentligen inte att hålla mig nykter. Mitt problem är sociala tillställningar där mitt tempo blir högt och man förväntas vara en rolig festprisse. Jag har alltid varit the life of the party och levt på uppmärksamheten jag får av vänner och de jag festar med. Pratar alltid runt med allt och alla på fester, dansar och bjuder på mig själv (enligt mig alldeles för mycket). Förr fick jag inte samma ångest av detta. Men nu tycker jag bara det är patetiskt och en fasad av mig. Det finns ingen autenticitet i det och är falskt och oäkta. Jag vill inte vara den personen. Har börjat tänka mycket mer så i allt för jag inser att jag är en person som har svårt att vara med och i mig själv. Har svårt att känna riktiga känslor och uttrycka dem. Tycker det är jobbigt att vara ledsen och känna mig deprimerad och ensam. Därför jagar jag kickar, flyr in i vad som helst. Allra helst in i något som ger mig bekräftelse från andra. Men jag vill ju kunna bekräfta mig själv? Älska mig själv? Oj vad flummigt och ögonen blir nästan fyllda av tårar. Vet inte om jag borde gå på något möte via AA men det känns så pinsamt.. och jobbigt att erkänna sina problem för mig själv och min omgivning. Många av mina vänner förstår inte vad jag pratar om för de tycker ju bara att jag är en kul prick på fyllan..

JHL
fre, 2025-04-04 - 08:50

@solisinnet
Hej och välkommen. Bra jobbat med att vilja ändra dina dryckesvanor det är ett jättesteg att ta beslutet. Förutseende och smart att identifiera närliggande stöd tidigt i din förändringsprocess för mycket kommer att handla om att hitta nya nyktra vanor eller göra om gamla till nyktra. Många av oss bestämmer oss varje morgon att vara nyktra och utvärderar på kvällen. Det finns massor av forummedlemmar som kommer hjälpa och stötta dig på din resa, skriv ofta om dina erfarenheter och var inte rädd för att be om råd/fråga. Läs även andras trådar, även om din resa blir unik för dig så finns det massor av erfarenheter att lära sig av i de olika trådarna. Jag fåt även känslan att du är inne på att göra en ”större resa” och hitta dig själv, har du funderat på att träffa en psykolog eller liknande?

solisinnet
fre, 2025-04-04 - 15:10

@JHL
Jo det stämmer att jag just nu går igenom en kris. Där jag är sökande i mig själv och försöker hitta kopplingar till mina beteenden och har på nåt sätt tappat fotfästet. Det har hänt mycket på kort tid och det var som att dra undan mattan under fötterna när jag väl landade lite. Övar på att sitta med känslor och försöka känna dem istället för att springa från dem. Pratar med en psykolog som jag trivs med. Gör allt annat rätt. Tvingar mig till rutiner, älskar att träna så det gör jag ofta, försöker nära de relationer jag har men alla vänner är mitt i livet med småbarn osv så det blir ju mest sånt prat och aktiviteter för barnen. Har insett mycket om min barndom, att den inte varit så perfekt som jag har trott och intalat mig själv. Älskar mina föräldrar men de har inte haft förutsättningar att kunna möta mig i mina könslomässiga behov utan det har alltid varit att bara ”borsta av sig” och gå vidare när man inte mått bra. Men den där alkoholstenen såg jag inte riktigt och ville inte lyfta på. Men är väl lika bra att lyfta på den stenen också. Tänkte på det redan i somras då jag tappade kontrollen helt och kräktes redan tidigt på kvällen på en fest när jag var full. Känns inte som det är så socialt accepterat att inte kunna bete sig som 33-åring liksom.

JHL
fre, 2025-04-04 - 16:26

@solisinnet
Hej,
Det låter som om du kommit en bra bit på vägen i de större frågorna genom att tala med en psykolog. Om man snävar in på alkohol och överkonsumtion på fester eller andra tillställningar. Har du någon idé om varför du dricker gör mycket? Hur skulle det kännas att avstå helt? Hur skulle det kännas att en mer anonym roll på en tillställning? Kan du tänka dig att söka vård, exvis ta medicinering? Jag tolkar det som att du inte dricker när du är ensam vilket är mycket bra.

solisinnet
fre, 2025-04-04 - 22:06

@JHL
Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är som att jag inte kan sluta. Om jag exempelvis skulle dricka på en middag enbart så blir det inte så, alltså jag KAN dricka måttligt vid vissa tillställningar där jag kanske inte förväntas bli full. Men när det gäller större sällskap, nytt sällskap och man kanske ska ha en längre kväll eller gå ut. Ah då spårar det ur efter jag blivit salongsberusad. När ruset nått en så vill man inte att det ska sluta utan man fyller på och fyller på, det stannar liksom inte vid salong. Det spelar heller ingen roll vad jag dricker, men såklart ren sprit gör ofta att jag till slut kräks och tappar balanssinnet så det undviker jag oftast. Det handlar nog också om att folk runtomkring tycker att man är lite ”kul” som bjuder på sig själv, blir lite grov i käften och inte beter sig som andra tjejer, medan jag egentligen tycker att jag vid de tillfällena går över mina egna gränser och inte beter mig okej. Jag tycker mig också se ett mönster i tempo. Alltså om jag är lite stressad eller emotionellt inte tar hand om mig själv, så blir det värre och inte så eftertänksamt innan jag börjar dricka. Antar att det blir som en flykt från mig själv och mina känslor och att det just då känns skönt att tappa kontrollen. Jag har tänkt att avstå helt, men tänker ta beslut dag för dag och vecka för vecka och hoppas att jag förblir nykter helt. Jag tänker att jag skulle kunna vara rolig även nykter på tillställningar, men att det kanske ändå är att vara ”the center of attention” som gör att jag går igång på det, men att det är något jag får jobba på med min psykolog. Imorgon ska jag gå på en fest, nykter. Hoppas jag kan återkoppla om det och hur det var på söndag utan att jag har gjort nåt dumt. Hoppas du har en fin fredag och tack för ditt fina engagemang.