Många dagars nykterhet i ryggen nu.
Är skör och stämd i moll, men det går att leva så också. Så länge det även dyker upp strimmor av ljus och harmoni, och det gör det, jag vårdar dessa stunder väl.
Är på upploppet med kontrakt som löper ut inför pensioneringen. Uppdrag som jag egentligen inte fixar i mitt utmattade tillstånd. Precis ett sådant stressigt läge som hade ordnat sig galant med lite vin i systemet. Med ett väldigt högt pris i form av följande dagar med eskalerande dricka utan annan anledning än beroendet. Det är det så klart inte värt.
Så nu ska jag ta tag i detta utan det förrädiska raketbränslet. Går det inte så går det inte. Det viktigaste är att inte offra nykterheten för jobbet. Det får helt enkelt lösa sig ändå.

Önskar er alla er kämpande fina människor här på forumet en riktigt fin jul. Må alkoholdjävulen se sig besegrad av de goda krafterna under helgerna.
Jag ska snart hämta ena vuxna barnet med partner vid tåget, det andra ansluter i eftermiddag. Känner en sådan innerlig tacksamhet att de vill fira jul med mig, och på ett sådant självklart sätt själva avstår varenda promille för min skull. Här blir det inga alkoholhaltiga drycker, vare sig på borden eller i form av smygflaska i tvättkorgen som under sämre tider…
Tro, hopp och kärlek till er alla ❤️

@Blenda Nu firar vi julen nykter och härligt att du förberett så att den också blir det. Visst är det konstigt att alkoholdjävulen till och med kan leta sig in när man gör det man helst vill göra, när man har möjlighet att umgås med familjen och mysa. Men inte denna jul👍! Önskar dig en underbar 🤶🎄 med de dina🥰🥰🥰

"One day you'll see how hard it was and how brave you were."⁠
- Charlie Mackesy 🌈⁠
Detta citat ⁠från författaren till den ljuvliga boken ”The Boy, the Mole, the Fox and the Horse” mötte mig på Facebook i morse. Tror jag mötte den dagen just nu.
Känner mig inte längre bitter på hur livet blev, och hur orimligt mycket jag många gånger har tyckt mig kämpa ensam. Kämpat för ett mycket vilset barn, för självmedicinerande partner med psykisk ohälsa, för barnlös moster i livets slutskede, för en gammal och behövande mamma. Jag har funnits där, utan stöd från de som jag också tyckte ”borde” funnits där, för att avlasta mig.
Just idag känner jag mig snarast tacksam för att livet gav mig dessa utmaningar. Jag klarade trots allt av dem, jag kände så enormt mycket kärlek på vägen och någonstans är nog livets mening för mig detta att få betyda något på riktigt för andra människor.
Dock fördes kampen under många år på bekostnad av mig själv och mina behov. Och mitt beroende startade för att jag behövde den falska kraften i alkoholen.
Nu – när jag igen kan blicka tillbaka på många dagar i harmonisk nykterhet – är jag SÅ redo att börja njuta av livet igen. Mitt liv. Mina behov.
Fyllde igår, på årets första dag, i min pensionsansökan. Började samtidigt kludda i en ny skissbok, älskar att teckna och måla och i den nya boken ska det ske fullständigt prestigelöst.
Symboliskt och härligt. Ber ödmjukt till min Gud om att känslan ska bestå.
Tro, hopp och kärlek till er alla ❤️

@Blenda Så fint inlägg ❤️Jag tänker lite likadant. Allt som hänt mig har skapat den jag är idag. Och jag trivs riktigt bra med mig själv och mina värderingar. Så ingen prövning hade jag velat vara utan. Faktiskt. Men där och då, mitt i sliten, har min tro på ödet prövats. Där och då är det hjälpsamt att tänka ”nu är inte alltid”.

Önskar dig en vilsam och aktiv pension! Dansa 💃 pausa ⏸️

Kram 🐘

@blenda, ett underbart inlägg från dig. Som jag tänkt på dig och alltid läst dina inlägg. Jag köpte den där boken i julklapp till ”någon” för att den är så fin. ”Någon” har inte uppenbarat sig än så jag kanske ger den till mig själv.
Åh, pensionen, så spännande. Berätta hur allt går och hur DET känns- en ny omställning. Kram och gott nytt år! 🥳

Nu fick jag leta igen för att hitta dig, @Blenda. 🩷 Vill bara skicka en hälsning och säga att jag tänker på fig ibland. Tack också för respons i min tråd. Om du orkar går du gärna uppdatera hur det går med livet, inte minst vad gäller pensionsdelen. Skulle vara intressant att höra hur det blev, om skillnaden.

Kram

@Vinäger Tack för din värmande hälsning. Jag har tagit en liten paus från AH, men ska snart ta mig samman och börja skriva mina reflektioner igen.
Jag har hopp om framtiden, beslutet om pension känns rätt, men det är förvirrande att famla efter en ny identitet. Min självbild känns som stort svart hål just nu…förutom att jag vet att jag vill vara nykter. Och det är jag idag. Stor kram!

Ett snabbt inlägg till mig själv. Jag står inför en utmanande helg. Klara riskfaktorer för återfall. Jag får inte, ska inte, VILL inte dricka. På måndag ska jag få se mina ögon lika klara i spegeln som de är idag. Amen.

@Blenda Heja dig! Man måste uppleva det för att förstå att man kan ha lika roligt på fest nykter. Roligare! Man är mer lyhörd, kan fokusera på samtalen och skratta mer. Otroligt otippat att det skulle bli så.

Kram 🐘

Ny utmaning på lördag. Stort event i byn. Kommer att vara omgiven av alkohol och festsugna vänner från lunch och framåt.
Det värsta är att det är jag som har första förfesten. Bestämdes för mycket länge sedan, när jag kände mig starkare. Vill inte backa från detta, även om jag kanske borde…så nu skriver jag här istället, för att starta min förberedelse för en nykter och rolig dag.
Ska berätta för en av vännerna som är med, och som vet om min problematik, att jag känner mig skör just nu. Att jag absolut inte vill dricka. Då kan jag mentalt hålla henne i handen.
Jag ska somna promillefri på lördag och vakna med glädje på söndag.

@Blenda .Bra att du söker stöd hos en vän du litar på inför fest utmaningarna på lördag.Se till att du bunkrar upp med burkar ,små & stora flaskor med bubbelvatten, läsk & andra drycker du tycker om.Det är inte festen du ska avstå ifrån utan byta ut A i glaset mot A-fritt.Det kommer att gå bra!

Kan konstatera att det inte höll hela vägen, trots alla förberedelser.
Ingen katastrof, inget jobbigt hände, det var en fin helg på alla sätt förutom att min nollvision sprack, jag föll på den klassiska prestationsångesten.
Besviken, trött men inte uppgiven.
Jag har ett rikt socialt liv, men nu har jag avbokat alla planerade arrangemang som riskerar att involvera alkohol en månad framöver. Börjar där. Sedan måste jag kanske söka extern hjälp igen, men vet bara inte hur eftersom jag har försökt så många vägar redan.

@Molnet exakt, tack, rätt!
Jag har fastnat i people pleaser-rollen igen.
Måste PÅ RIKTIGT ta steget in i ett annat nytt liv, där jag inte behöver andras ytliga gillande för tillfällig bekräftelse. Detta är ett beroende i sig.

Det sista fallet var inte lika illa som det har varit tidigare. Färre dagar, mindre (men alldeles för mycket ändå) alkohol. Men det tog jävligt hårt på mig, eftersom jag verkligen trodde att jag skulle klara av det och hade förberett mig väl.
Jag har uppenbarligen fastnat i en loop. En långsam resa uppåt, en fin period på toppen och sen en brant och snabb backe ner till botten. Repeat…
Har trott att fallen beror på yttre faktorer, men nu börjar jag misstänka att jag helt enkelt är en alkoholiserad periodare. Visst - jag ska plocka bort alla identifierade triggers nu, men jag måste även ta fram all viljestyrka igen.
Inse och acceptera. På riktigt, med hjärtat och inte bara med hjärna och ord. Ha tålamod. Damma av alla verktyg som hjälpt mig till så många nyktra månader förut.
Har gråtit och sörjt en del nu det senaste. Det är en förutsättning för acceptansen.
Jag är desillusionerad, inte bara på grund av mitt beroende, utan också för att jag har svårt att finna en grogrund i mitt liv, efter alla mina uppbrott och nära dödsfall omkring mig. Men detta FÅR INTE bli en orsak till att fly in i alkoholen.
Är medveten om att jag låter som en papegoja som hakat upp sig, men kanske nötande och upprepande kan hjälpa till att hålla mig kvar på toppen i loopen.
Och som en liten tröst och klapp på axeln till mig själv så är det trots allt bättre att loopa än att fortsätta resan rakt ner i avgrunden.