av Sattva

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Sattva
lör, 2025-05-10 - 09:54

Lördag o dags för lite uppdatering.

Fick veta min nya lön i veckan o blev besviken. Lönepåslaget var inte dåligt men heller inte i linje med det lönesamtal vi hade i våras. Jag hade förväntat mig mer. Ställde frågor o chefen kände sig pressad tolkar jag det som utifrån hennes svar. Kontentan var att jag har så hög kompetens att det eg inte finns något jag kan göra för att få högre påslag på lönen än att byta jobb till annan verksamhet. Jag blev ganska ställd av svaret. Och besviken. Det lönepåslag jag får fram till pensionen kommer inte påverkas hur jag än gör. Känns ju inte som att hon är så mån om att behålla mig. Eller så är hon bara helt objektivt ärlig, så jag vet hur korten ligger...

Som väntat fick jag inget svar från exmaken om att hämta saker. Så nu får jag börja ta tag i att sälja trädgårdsgrejer. Känner att det är en del tavlor etc som jag inte heller vill ha kvar. De köpte vi när drömmarna om en gemensam framtid fortfarande var levande. Jag behöver rensa bort sådant som väcker obehag, och det gör mycket av det som han lämnat.

Var hos terapeuten i veckan. Som vanligt hjälpsamt. Pratade bla om att den person jag en gång blev kär i (exmaken) inte längre finns. Att jag behöver hitta inom mig att detta är sant. Förstå på djupet på alla plan att den personen är borta.
För jag har ju hållit kvar ett hopp länge att den personen liksom ska ta form igen, trott att den personen finns där bakom. Det var ju därför jag trodde att en vänskap efter skilsmässan skulle vara möjlig. Detta var faktiskt på tapeten redan när vi gick i familjerådgivning för över ett år sedan. Men redan då var den personen borta. Jag fattade det bara inte.

Men återigen, allt som finns är nuet, och vad jag gör med mitt liv här o nu. Det påverkar hur jag mår o har det både nu o längre fram.
🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸

Andrahalvlek
lör, 2025-05-10 - 13:23

@Sattva Känner igen känslan. När jag och barnens pappa separerade för snart 11 år sedan så började vi ibland prata om hur vi tänkte och kände när vi träffades. Allt kom tillbaka som en svallvåg över mig, så kära vi hade varit. Fanns den personen kvar? Nä, nästa samtal vi hade så var den bittre gubben tillbaka, han som jag inte orkar ta en enda diskussion till med.

Vi är dock vänner ända sedan vi separerade, men det beror på att vi har fortsatt umgås som storfamilj, alla högtider etc. ”Överlämning” av barn varje vecka med gemensam middag i sju år osv. Vi har byggt en ny typ av relation, han är numer som en bror för mig. Ingen känner mina egenheter så väl som han gör, och vice versa. Men alla typer relationer kräver arbete i form av tid och att båda parter både ger och får. Det måste vara ömsesidigt.

Kram 🐘