av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
sön, 2025-05-18 - 19:44

Tänk att det är 2år sedan insikten och lättnaden sköljde över mig med att jag aldrig mer behöver dricka, ville inte längre. Jag hade längtat i nio långa nyktra månader på den känslan. Så många skrev om den men den slog inte på riktigt rot i mig och jag kände frustration kring det! Det var så underbart, ett lugn och ett obeskrivligt uppvaknande, en pånyttfödelse in i ett nytt liv med allt vad det innebär. Att jag kunde välja min egen väg, att världen öppnade sig med allt jag inte viste fanns för min värld hade mer och mer blivit begränsad till att vara nöjd bara med att få vara hemma med alkoholen i lugn och ro. Jag är så otroligt tacksam över att jag fick komma till denna insikten.
Att ha tillit till processen var det jag hade satsat på, det som sa hela tiden, bara ha tillit till processen🙏❤️

vår2022
sön, 2025-05-18 - 21:22

@Himmelellerhelvette Stort grattis till 2 år!🥳🥳🥳. Du var envis och du hade tillit till processen som sedan landade 9 månader senare. Du har gjort och gör ett fantastiskt jobb på så många olika livsplan i ditt liv och fortsatt envis, som tur är😁. Det går ned och det går upp men du tar dig igenom och vidare. Jag håller med, det är fantastiskt att ha kommit till insikt om att livet utan alkohol är så mycket skönare och roligare att leva.

Var stolt över dig själv och ha en fin resa in på ditt tredje år! Kram❤️

Andrahalvlek
sön, 2025-05-18 - 22:19

@Himmelellerhelvette Så glad för din skull ❤️ Att ha just tillit till processen är så viktigt, men samtidigt så svårt. Det är hjälpsamt att tänka bakåt, för då blir man varse att nu är inte alltid.

Vi växer som människor när vi slutar hälla alkohol på alla känslor - och istället lär oss uppskatta de positiva känslorna och ta hand om de negativa känslorna. Som kattmamman gör med sina kattungar, ömt vårdar och handfast uppfostrar.

Kram 🐘

Varafrisk
sön, 2025-05-18 - 22:56

@Himmelellerhelvette❤️Jag som drack och drack tills jag inte drack för jag fixade inte att sluta och lita på processen. Å när jag kapitulerade då försvann suget på alkohol ganska snart. Naturligtvis spelade känslor spratt tills jag kunde identifiera dem och inse att det var på dessa känslor som jag brukade dricka på. Det var så himla skönt då att inte vilja dricka alkohol. Så var stolt över din insikt och att du är inne på ditt tredje år💪🏻❤️

Kram 🌻

Himmelellerhelvette
tis, 2025-05-20 - 08:26

Tack snälla ni❤️ Jag har varit inne på mitt tredje år i 9månader, tre månader kvar tills jag firar tre år som nykter💪
Det jag skrev om två år var firandet att det var två år sedan jag med hela mitt väsen förstod att jag aldrig mer ville dricka alkohol, då jag förstod till 100% att jag hade druckit färdigt ❤️ Kram

vår2022
ons, 2025-05-21 - 13:28

@Himmelellerhelvette Jag tyckte väl att det har passerat 2 år, regerade på det men tänkte att jag minns fel. Och du är ju på sluttampen av ditt tredje år!😁. Förstår nu vad du syftade med 2 år.

Jag tycker att det är så bra att du skriver om din ätstörning och att du sätter ord på det. Jag kan känna igen mig i många delar, stort fokus på vikten och alla möjliga bantningar under livet. Men har inte fastnat i någon hetsätning eller kräkningar. Det är svårt att ta bort fokus på vikten, men det tar inte över. Troligen också för att jag hittat en slags balans i hur mycket jag kan äta och hålla vikt. Som du skriver hos @Ny dag så kan det även bli för mycket kalorier även om det är nyttigare alternativ. Det som hjälper mig är att jag rutar in när jag ska äta. Jag äter inte mellanmål på dagen, kan bli någon frukt någon gång. Dricker mycket bubbelvatten och kaffe med havremjölk istället. Jag håller på med 16:8 fönster, intag under fm/em ca 8 timmar och sedan inget under ca 16 timmar. Jag har hållit på med 16:8 i över 6 år så den känns normal för mig. Det kan bli annat på resor och så, men återgår alltid tillbaka. Det mår jag bra av. Efter middag äter jag alltid en apelsin som jag klyftar upp och 5-6 torkade fikon. Lägger det i en skål, lägger mig i soffan under en filt och ser en film eller annat och det är en mysstund jag ser fram emot varje kväll. Det började jag med för ett år sedan, innan kunde det vara nötter och annat och det gav massor av mer kalorier, typ som ett huvudmål. Jag tycker om rutiner och detta har blivit en bra rutin, inrutat när jag ska äta, vad, hur mycket. Jag körde LCHF tidigare, lite inspirerat nu, och det jag tagit med mig är att ha jämna blodsockernivåer under hela dagen och därför har jag inget behov av att skjuta till ett mellanmål. Också att mellanmål kan öka blodsockret som sen dippar. Som sagt har jag hittat något som funkar bra för mig, lite inspiration från olika ”metoder”. Sedan har jag min snusning kvar, kanske skulle det bli andra bullar om jag slutade snusa, men om det sker tror jag att jag har ett bra ”basprogram” för det.

Jag såg en sida som har ett självhjälpsprogram för hetsätning. Vet inte om det kan vara något för dig men klistrar in länken. https://www.mielenterveystalo.fi/sv/egenvard/egenvardsprogrammet-hetsat…

Du sliter verkligen och jobbar på så bra! Kram❤️

Himmelellerhelvette
ons, 2025-05-21 - 18:30

Tack snälla fina @vår2022 ❤️ Jag tänker att jag nog behöver fortsätta skriva om mina ätstörningar för skrivandet hjälpte mig bli nykter från alkoholen och jag tror det även kommer hjälpa mig i detta, det känns oerhört fint att ni läser och stöttar. Det är nästan mer skamligt med detta än alkoholen? Jag har väl haft sjukdomsinsikt emellanåt men som det är med beroenden lyckas man ljuga för sig själv. Idag kom jag på en period jag hade där jag vägde precis under BMI, jag fattade inte hur sjuk jag var och jag viste inte att det handlade om att jag bantade bort inte bara mitt fett utan även mina muskler! Det var efter den perioden jag tog till alkoholen! Det kom jag på nu! För att ta mig ur tiden jag var som sjukast gick jag över till alkohol! Jag var såklart fortfarande ätstörd under hela min tid med alkoholen också men jag kunde fly känslorna av misslyckande med maten genom alkohol! Och jag tillät mig gå upp i vikt sakta men säkert till en normal vikt på runt 8kilo till. Jag tystade kroppskritiken i huvudet genom den bedövande alkoholen! Jag fick väl ett nytt fokus?? Tystade även hungerkänslorna med hjälp av tramadol då när jag var som sjukast och låg på en undervikt enligt BMI kom jag på nu! ……

Andrahalvlek
ons, 2025-05-21 - 20:08

@Himmelellerhelvette Det är därför du måste skriva om det, och sannolikt även prata om det. Det är en sjukdom, precis som missbruk, och du har ingenting att skämmas över ❤️

Det är så himla vanligt att ett missbruk avlöser ett annat. Det är därför vi behöver vara vaksamma på tecken som tyder på besatthet. Allt vi nyttjar ska vi med lätthet kunna avstå från.

Kram 🐘

vår2022
ons, 2025-05-21 - 21:23

@Himmelellerhelvette Ja, bra att du skriver om det så att skammen du bär på kommer upp i ljuset och krakelerar och blir mindre tung. Skam kan verkligen få oss att ta till olika beroenden som alkohol, mat, droger, medicin för att vi ska bli lugna, domna bort och slippa ångesten som skammen ger. Det var framförallt min skam som jag gick i terapi för senast och för att få upp den på ytan och se vad den innehöll och orsakade.

Jag läste om skam som en finsk terapeut och även teolog, skrivit. Jag tycker också att jag hittar mycket bra som handlar om skam från svenska kyrkan. Terapeuten skriver - Skam kan driva dig till överdrivet ansvarstagande, överpresterande eller till att du gör dig osynlig – djupt liggande skam styr många människors liv. Att sträva efter perfektion leder ofta till utmattning, ångest eller depression. Människan kan sträva mot sitt idealjag också genom hård träning, ett fixat hem, genom att studera eller jobba som en galning, men ändå känna att hen inte duger. Perfektion går överstyr när man hela tiden presterar och det aldrig blir färdigt. Vi som strävar efter att bestiga perfektionens berg är många, skriver Miia Moisio.

Vidare säger hon - Att blir fri från skammen är som att skala en lök, lager för lager. Att bli frisk från skammen är att bli synlig. Skammens motsats är självmedkänsla. Att godkänna sig själv, stå på sin egen sida och att vara barmhärtig mot sig själv, säger Miia Moisio. En av de viktigaste sakerna i att komma bort från skammen är att vara lyhörd för sina egna känslor och godkänna dem.

Vägen ut är vägen in. Det vi bär inom oss måste komma ut annars är det lätt att vi sprängs inombords med skammen som följeslagare. Så fortsätt att reflektera, minnas och sätta ord på det. Sköt om dig! Kram❤️

Himmelellerhelvette
ons, 2025-05-21 - 21:40

Tack @Andrahalvlek ❤️ Jag ska fortsätta skriva här. Det tog 1,5år innan jag berättade hur illa det var med alkoholen för min man så med det sagt har jag inte lätt för att prata om skamliga saker. Ett steg i taget. Jag har inte kräkts på 45 dagar, jag har heller inte hetsätit eller svultit mig. Jag äter inte direkt något snaks eller sötsaker eftersom jag vet att det triggar. Jag äter däremot mer än jag behöver eftersom jag inte kan stå emot ett konstant kvällsätande, därav går jag upp sakta i vikt och det kan vara triggande därför vill jag kämpa för att slippa kvällssuget. Att konstant tänka på vad jag mer kan äta hela kvällarna är inte heller friskt! Jag är mätt, har ätit ordentligt, ändå kretsar tankarna konstant på vad jag kan äta mer.
Andra sidan av mig är oerhört hälsointresserad, jag kan massor kring bra kost, näring i olika livsmedel, träning, hur viktigt det är med vila, sömn, relationer m.m. När allt detta är i balans mår jag så bra! Jag förstår bara inte vad det är som gör att jag känner mig sjukare nu sedan någon vecka tillbaka? Alltså så mycket tankar kring kroppshets. Jag kan inte förstå om det är vågen som gjort det värst eller om det är det ständiga tänkandet på mamma, oron kring hennes sjukdomar, ohälsa, psykiska lidande samt fysiska lidande. Jag kan inte reda ut nu vad som är hönan eller fjärden? Hon föll igenom i ett ordentligt insjuknande för några veckor sedan, innan dess kände jag att jag hade kontroll över att inte må dåligt över att hon mår dåligt men efter denna händelse tänker jag på henne konstant, försöker tänka mig till lösningar eller bara oroar mig och tycker så synd om henne! Samtidigt kan jag emellanåt känna att vad i helvete håller jag på med! Hon har aldrig funnits där för mig som en mamma borde göra! Aldrig! Ändå ömmar jag så för henne! Det är galet! Jag borde bara kunna hjälpa henne utan att gå in i ett medlidande som gör att jag mår fruktansvärt dåligt! Snälla ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!
Jag fick ätstörning för att jag var med om så mycket skit i min dysfunktionella familj och nu kanske min ätstörning triggas av att jag fortfarande hjälper den människan som var största orsaken till mitt lidande som barn! Hennes missbruk, utbrott, hot och våld mot min pappa fick mig att vara otrygg, rädd och orolig! Henne hjälper jag nu och mår psykiskt dåligt för att jag sätter mig in i hennes situation? Klart hon är ensam och har psykiska och fysiska sjukdomar, hon har levt i missbruk i hela sitt liv, hon var galen! Men det jag ser nu är bara den ensamma stackars kraken som är kvar av henne och ömmar så för henne! Varför? För att hon är snäll, allt sjukt hon gjorde var missbruket, det hade aldrig hänt om hon inte hade varit sjuk i missbruk. Ingen ska behöva sitta helt ensam? Det är så tragisk och hemskt och fruktansvärt! Men hon måste ta ansvar för sitt liv, jag kan inte leva hennes liv åt henne. Jag kan inte fortsätta må dåligt. När jag var barn kunde jag inte göra något men nu behöver jag inte bära henne mer! Jag önskar bara att det känslomässiga som gör att jag lider med henne kunde sluta och att jag slutade tänka konstant på henne🙏