av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

Framtidsdrömmar
tors, 2012-05-31 - 08:50

Detta med att vara påtvingad nykter eller självvald nykter har nog en VÄLDIGT stor betydelse. Det är nog en markant skillnad på dessa saker och förhoppningsvis blir utgången en annan på längre sikt!
Ni verkar ha alla möjligheter i världen att fixa detta, det verkar finnas så mycket kärlek, respekt och värme mellan er.
Tycker om dig, mulletant, trots att jag inte känner dig!
Börjar förstå att man kan träffa sin partner via nätet, vilket jag inte har kunnat förstå tidigare...:)

Kram

mulletant
fre, 2012-06-01 - 05:56

Idag är dagen för Alf Henriksson sommardikt:

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommarda´r
och detta är den första
När solens lopp sin ände tar
så har du nittinio kvar
och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
I morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommarda´r per år
I morgon är den andra

/ mt

mulletant
fre, 2012-06-01 - 19:48

gör sallad, ser TV-nytt, skriver här och samtalar emellanåt med mullegubben. En sak i taget gäller inte i mina vardagsgöromål:) - inte hemma och inte på jobbet - men i mina livsval tar jag det lugnt.

Mullegubben är mullvad, sätter vinterpotatis. Han kommer in med jämna mellanrum, senast med en sten som ser ut som ett hjärta, grafitgrå med inslag av röd granit. Vacker både som sten och symbol. Ordet "dela" har flyttat in i hemmet, jag får dela mycket nu och inser något... kanske nya dimensioner av den kamp han fört det här dryga året av självvalt påtvingad nykterhet. Både befriande och skrämmande att så personligt bli delaktig och känna styrkan i alkoholens makt. Välbekant från andra-forum-sidan och helt annorlunda att dela det med den närmaste. Ändå gott. Han ombesörjer sitt nätverk som fått ett antal stadiga krokar, eller fästen, och det gör mig förvirrad, lugn och fri på ett alldeles nytt sätt.

Självvalt påtvingad nykterhet betyder för mig att han valt själv men under hotet att annars går jag. Och bättre än så tror jag inte det har kunnat vara den tid som var, det behövdes något mer än mitt ultimatum för att den inre vändningen skulle ske. Hursom... nu är det annorlunda, nu finns en ny grundnivå, ett nytt nätverk, gamla vänner och kära-nära som vet, som stöder och finns kvar. Andra är i gungning men det får gunga tills de hittar sin balanspunkt. Jag vet var jag har min. Åtminstone idag, just nu, och det räcker. / mt

mulletant
lör, 2012-06-02 - 18:13

som för tio år sen var helt vanlig. Städat, tvättat, bakat kanelbullar och gjort tårtbotten. Planterat om några krukväxter. Ett kort vanligt gräl om en skitsak som hastigt redde upp sig.
Ute regnar det och blåser. Har tänt ett stort blockljus på trots. Bastu och rena lakan. Imorgon försenat födelsedagsfirande. Gott. / mt

mulletant
sön, 2012-06-03 - 07:56

och fascineras av insikterna som funnits så länge och nu kan påvisas genom modern hjärnforskning. Den forskningen förklarar ändå inte kraften i AA. Det är ändå lätt att inse att den kraften finns, inga frivilliga sammanslutningar håller ihop världsomspännande nätverk under decennier utan att det finns något som bär. / mt

Dompa
sön, 2012-06-03 - 18:13

Även här måste jag in och nosa. Hmmmm....ja, det luktar friskt! Vifftar på svansen och luffsar ut igen. Så glad att du mår bra mt, du verkar så lugn just nu. Kram/R

mulletant
mån, 2012-06-04 - 05:03

- balansen i familjen är uppenbart rubbad. Den av barnen som tidigare känts mest avlägsen är nu den som är ett sunt stöd och känns nära. Den som jag kallat den rakaste (efter Dompas vackraste) är inte så rak som jag tror att h*n själv önskar. H*n har diskuterat både här och där inom familjen (och kanske utanför också) men inte mycket med den det berör. I det stora hela är det som vanligt att träffa dem, alla utom minstingen var här idag - de pratar för fullt med varann om det som de är engagerade i. Barnbarnen håller på med sitt.

Med mannen känner jag mig stark inom familjen och genetmot omvärlden. Idag. Om morgondagen vet jag ju inget men jag ser framåt med tillförsikt, starkare än på mycket länge.

****************

Här tog skrivandet slut och vi åt middag. Såg mästarnas mästare medan jag - måttligt intresserad - spelade wf. Sovit gott. Vaknar till tidig sol och fågelsång - ser ut att bli fint väder. / mt

Stigsdotter
mån, 2012-06-04 - 17:11

...som jag klistrar in här:

"Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig."

Två sidor av utanför. Det ena är tärande och den andra är som det ska vara. Vad skönt att du ser denna förändring, jag tror att det är detta som ska till för att man skall lyckas ta sig ur ett missbruk. Man måste vilja själv, för sin egen skull alldeles på riktigt och inte bara för sin egen skull för att man skulle bli ledsen om någon annan blev ledsen (av att lämna till exempel).

Ja egentligen borde alla läsa stora boken, det är så mycket sunt förnuft som ryms på sidorna däri. Och som du skrev, det var så länge sedan orden nedtecknades, det är gammal kunskap.

Måhända får ni intressanta samtal därhemma sedan när guben din börjar sitt stegarbete som det heter, och han skall hitta och lägga sitt liv i händerna på en "yttre kraft" - eller gud "som jag uppfattar honom" som det heter.

Många kramar från mig

mulletant
ons, 2012-06-06 - 17:36

ska plantera sommarblommor. Vädret är omväxlande; sol, mulet och störtregnskurar... men varmare i luften. När jag satte ut plantor från växthuset i lördags kändes det som att ta en liten ur kuvösen och kasta ut den... men dom har klarat sig:)

Jag har det lugnt och bra. Fortfarande i ett visst vacuum... fyllde i min arbetade tid i maj idag och det kändes konstigt. Började med 1 maj då jag var på jobbet i förvirringen efter valborg och den händelseprocess som startade upp då. Första halvan av maj känns overklig när jag ser bakåt.

Mannen har valt bort en fest på fredag - har gott stöd i sin arbetsnärhet. Känns så bra med det nätverk han har tillgång till nu, olika professioner, olika relationer och AA. Mer än en handfull kloka och kunniga människor som han är tacksam över.

Två-och-en-halv-vecka till semestern, ser fram emot en lugnare sommar än ifjol - arbetsmässigt. Livet var lugnt förra sommaren också - men annorlunda. Lite avskuret. Hoppas denna sommar blir levande och glad - jag tänker mig att ha det så:) / mt

mulletant
tors, 2012-06-07 - 16:52

om känslor som väcktes av den nya tråden "Jag hatar bag-ni-box. Minnen av när jag en period vägde... konstaterade och inte ville inse det som var uppenbart. En underlig spänning i hela situationen.

Nu får jag dela kampen, både skrämmande och befriande. Vik inte med blicken, skrev viktoria när jag berättade om mötet med "demonen i duschen" - det tar jag med mig.

Skrev också om min återigen starka längtan att äga min tid - och att dela den med mannen. Den längtan är starkare och mer odelad än på mycket länge. / mt

mulletant
fre, 2012-06-08 - 05:38

igår - hos den rakaste som tar små krokvägar. Trevligt, okomplicerat, skön stämning.

Samlar energi och söker disciplin för att avsluta inför semestern. Ännu många möten och drivor med pappaer/ärenden. Planen för två eller tre arbetsår ganska klar och känns befäst i huvudet - inte klar över om jag ska presentera den i juni eller i augusti. Troligen augusti, klokast så av flera skäl.

Behovet att skriva här är mindre nu... har ro inom mig, är mycket ute i trädgården och njuter av det. / mt

Lelas
fre, 2012-06-08 - 09:06

Härligt, vännen!

Ro i själen. Vem hade kunnat tro det för ett par år sedan? ;-)

Jag läser allt du skriver, och förundras ibland över vilken resa vi har gjort, både du och jag.

Kram!
/H.

mulletant
fre, 2012-06-08 - 14:27

ja, vilken resa... nu har vi hamnvila:) Lutar oss bakåt i sittbrunnen och kikar upp mot masten som sträcker sig mot himlen. Tar en kaffe och tänker på att snart blir det tider för Sommar i P1.

Och vilken resa gubbsen gjort!

Äventyret fortsätter! Kram till dig, man och katt / mt

mulletant
fre, 2012-06-08 - 18:39

gör vitlökssmör m persilja, skivar avocado, slungar sallad, skalar räkor, skivar citron, skär tomat o gul paprika, gör dressing, skär morot, selleri och lök i fina bitar, har köpt oxfile och 100% Blåbär.

Mullegubben är inte med polarna på finkrogen följt av nattklubben. Han lägger nät.
I morgon blir det fisk.

Mötte kär f.d kollega i matbutiken och fick världens vänskapskram.

Fin fredagskväll. Kan just inte bli bättre faktiskt. / mt

mulletant
sön, 2012-06-10 - 10:29

och lördagskvällen var riktigt, riktigt vilsamma och sköna. Det finns en äkthet i samvaron nu som jag inte skulle kunna definera att, eller på vilket sätt, jag saknat - en nyans bara, men tydlig skillnad. Jag antar att den har har sitt fäste i att jag nu får vara delaktig i den kamp och de känslor nykterheten för med sig. Som jag skrev tidigare; förut var jag involverad och utanför, nu är jag utanför och delaktig - det är en bra beskrivning på min upplevelse.

Finns några nykomlingar i anhörigtråden, jag hoppas att de/ni (om ni läser) orkar hänga kvar och stöda varandra i processen - som knappast för någon är den enkla, snabba lösning som alla önskar sig. Nånstans läste jag att inom AA talar man just inte om alkoholen, man talar om livet och om sig själv - kanske i omvänd ordning. Därför att det handlar om så mycket mer än att sluta dricka, det handlar om att möta sig själv utan alkoholdimmor och det handlar om att möta det som fått sprickor och blivit kantstött av alkohlmissbruket. Det här finns öppet i vår värld nu och på ett annat sätt... Även om vi haft många, långa goda samtal och delat mycket under "Nykterheten, del I" finns en annan förbehållslöshet nu.

Adde skriver idag

"Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling."

Det stämmer säkert att man får "ett öga" för vad som händer här. Ändå måste var och en av oss gå sin egen väg, göra sina egna erfarenheter, lära av egna tillkortakommanden. Och vi som är med i forumgemenskapen bidrar var och en på sitt sätt. Den här platsen är så fantastisk för att det finns utrymme för alla och frihet att söka sig fram, att öva och pröva... Jag tänker igen på orden

Riv inga försvar som människan inte är beredd att lämna.
Kärleken är alltid överordnad sanningen.

Jag kan känna tveksamhet inför de orden, ibland måste man driva på... men jag tror ingen är beredd att lämna något innan det finns något som ersätter. Jag hoppas att alla som hittat hit möter någon som kan förmedla de bistra sanningarna så att kärleken lyser igenom och når fram. Någon som också kan förmedla hopp. Vi har olika ansats och tonfall, vi närmar oss varandra och "sanningen" på olika sätt.

Hmmm... vet inte riktigt varför jag skriver det här - det ville fram. Mina personliga funderingar som idag blev något av dagens betraktelse. Jag har forumet att tacka för så mycket.

Lev väl alla forumvänner, ta hand om er själva och varandra! / mt

Dompa
sön, 2012-06-10 - 11:03

Jag uppskattade det du skrev. Även jag har läst Addes ord, visst ligger det en del sanning i det. Visste dock inte hur jag skulle reagera i min nyupptäckta nykterhet. Nu fick jag en annan input...kanske lite oklar men så här tänker jag; Jag personligen kan inte gå förbi en liggande medmänniska trots att "bara" orden är de rätta. Vad vet vi om vilken styrka -eller inte - som bor i våra medmänniskor? Visst kan det dränera en själv att hjälpa ngn som inte är redo. Samtidigt kan det göra oerhört ont att sträcka ut en hand som ingen grabbar tag i. Jag tror inte man skriver på forum...om man verkligen inte vill förändra...sen en sak att man inte klarar det. Men tanken är väckt. AA kan nog vara en annan historia, familj/vänner/arbetsgivare kan ha ställt krav och "tvingat" dit ngn. Men även där tycker jag att vi ska ge varenda människa en ärlig chans. Det är skönt att tänka hos dig mt, för jag vet att även om du inte tänker likadant...så dömer du inte. Hoppas du får en fin dag i hönsgården. Kramar/R

mulletant
tis, 2012-06-12 - 05:25

det är skönt att du kan känna att jag inte dömer, även om jag tänker annorlunda. Sådan vill jag vara.

Lev väl, i livet (irl) och i kollektivet:) Kram, mtA

Stigsdotter
tors, 2012-06-14 - 14:37

...AA:s 12:e steg som i princip innebär att man skall föra kunskapen vidare. Om jag har förstått det hela rätt så är det en del i den egna behandlingen, det att hjälpa någon annan. I det ingår att man, som Dompa skriver, ska ge alla som söker hjälp en ärlig chans, man skall lyssna på dem som kommer till ett möte t.ex., utan att kommentera.

Sedan finns också det här med sponsorskapet, att man tar till sig en annan individ och hjälper den genom stegarbetet som det kallas. Jag som personligen har svårt att sträcka ut handen och be om hjälp, vill inte besvära, kan själv, har lite svårt för detta. Jag har, genom en AA-grupp på nätet, fått kontakt med en kvinna som vill hjälpa mig och hon har lyckats övertyga mig om att det är bra även för henne att jag ringer och pratar och funderar och "stör". Att hjälpa någon annan innebär att man själv inte glömmer bort hur det var och hur man själv tänkte.

Jag tror att människans hjärna är utformad så att den selekterar bort sådant som inte var bra, vi kommer mest ihåg det goda (förutom sådant som förvandlats till trauman, det är en annan sak). Ihop med ett tidigare alkoholberoende gör detta att man så småningom inte längre minns vad det var med alkoholen som var så fel - "nog kan jag ta ett glas nu i alla fall?".

Att då välkomna andra människor som har det svårt och föra budskapet vidare, håller även den egna hälsan i schack. (och vad kommer DET uttrycket ifrån, att hålla i schack?)

Hoppsan, var inte meningen att kidnappa din tråd MT. Men du känner säkert igen det där med att tankar helt plötsligt bara dyker upp och vill ut :-)

mulletant
tors, 2012-06-14 - 19:36

Stigsdotter, att du skriver i min tråd. Vi pratade länge om AA och stegarbete med Mm igår. Det är gott att dela, och att få bli delaktig.

OM jag känner igen tankarna som vill ut i det fria och hitta sin form!
Det är hrligt att skriva och härligt att läsa. Just nu skriver jag mindra, dagarna är fyllda av arbete och samvaro med barnbarnen som har sommarlov. Kanske behovet är mindre också... så där Fenix skriver i Filosofiska rummet.

Nu ska jag sjunka ner i soffan och slappa medan mannen slappar och ser på fotboll. Igår cyklade vi över en mil - det var skönt och väckte många känslor också. Vi rörde oss i trakter där vi bott länge och man ser hur allt förändras. Vi var också in på kyrkogården och skötte om blomstren som växer på näras och käras jordiska viloplatser.

Några anteckningar en vanlig och stilla sommarkväll (nu är det stilla - två barnbarn har nyss gått hem:) / mt