@Andrahalvlek så skönt att din mamma är piggare😊. Vill bara nämna att man kan bli tillfälligt förvirrad när man är svårt sjuk/varit med om olycka/trauma och att det går över. Det hände min mamma två gånger. Vårdboende låter toppen. Hoppas din mamma är öppen för det. Fanns inte på kartan för min mamma. Så skönt med semester efter imorgon! Önskar dig en fin kväll☀️🤗

@Vinägermamman Jag nämnde det idag redan, tänkte att hon behöver processa lite. Först sa hon: ”Det finns inga platser.” Sen sa hon ”ja, det vore kanske roligare, att få träffa lite folk.”

Att hon inte har ont och var på gott humör kändes bra i dotterhjärtat ❤️ En kille i personalen skojade med henne och då blev hon nästan lyckligt fnissig. ”Du är go du”. Han sa att hon får stanna ett tag till. ”Det gör jag gärna, ni är så gulliga här.” Hon verkar vara en ”bra” patient jämfört med andra. Det är alltid lättare att anstränga sig lite extra om patienten är glad och tacksam.

Vi tar en dag i taget. CRP har gått ner, liksom blodsockret. Hon har suttit upp på sängkanten. Har blöja och kateter. Så vi får se hur snabbt hon piggar på sig. Biståndshandläggaren på kommunen ska ringa mig. Jag ska strida för en plats på vårdboende för henne ❤️

Tack för dina kommentarer ❤️

Kram 🐘

@JHL Tack för pepp ❤️ Jag känner mig riktigt stolt. Identifiera känslan och suget. Hantera genom att genomleva känslan. Prata/skriva om den. Distrahera hjärnan med annat (jobb). Vad kan jag påverka? Vad kan jag inte påverka? Analysera. Staka ut en vägriktning. Se till att få sova.

Samma missbruk. Olika substanser.

Kram 🐘

PS. På lunchpromenaden med hunden planerade jag mammas dödsannons. På vägen hem från sjukhuset i eftermiddag började jag mobilisera kraften för att fixa en plats på vårdboende till henne. Tvära kast minst sagt. Hur mycket känslor kan en vecka härbärgera?

Aldrig har väl en löprunda varit så välbehövlig som idag. Först bortrest förra helgen, sen chock på chock under veckan - och sen en extra tuff jobbfredag. Pust.

Nu har jag semester fyra veckor och kan varva vila, motion, umgänge med familj och vänner med mammabestyr. Det är precis vad jag behöver känner jag.

Sen 25/3 har jag haft 75 sockerfria dagar och gjort 15 löprundor, heja mig!

Trevlighelgkram 🐘

@vår2022 Min äldsta dotter kommer hem i helgen. Vi har pratat i telefon under veckan. I helgen får vi prata IRL. Och kramas ❤️ Just varma, innerliga kramar är nog det jag saknar mest med att leva självsam. Det kan inte hunden ge mig.

En kram som gör riktigt gott i hjärtat bör vara minst 20 sekunder, alltså längre än en hälsningskram. Jag brukar krama min äldsta dotter ungefär så länge, liksom min ex-svärmor. Min mamma brukar dock sällan få mer än en hastig hej-då-kram. Riktigt elakt av mig faktiskt, hon behöver ju också kramar.

Kram 🐘

Men åh, vad tufft för både dig o din mamma! Det borde bli någon typ av vårdplanering när hon börjar bli redo att skrivas ut från sjukhuset. Så att nödvändiga förändringar kan ske. Även om det inte blir vårdboende, verkar det som att läkemedelsövertag är relevant. Hennes lökemedel är då inlåsta, och delegerad personal (hemtjänst) kommer dit på rätt tider o ger henne rätt läkemedel i rätt dos. Och kanske tätare besök än det som varit. Det kommer bli bra AH❤️

Ta hand om dig själv. Om det behövs, tillämpa "orosstunder", så att lnte all din vakns tid går till tankar på planering (dödsruna, samtal m biståndshandläggare, etc etc). På orosstunderna kan du vända o vrida, älta, oroa dig i 20 min, sen får det vara klart. Kräver en del viljekraft att mota bort de där tankarna som gör sig påminda, men med distraktion brukar det gå. Och som du brukar säga, det man tränar på böir man bättre på!
STOR kram till dig❤️🌸❣️

@Sattva Ja, en vårdplanering ska göras. Avdelningen har meddelat biståndshandläggaren på kommunen att de ska kontakta mig. Jag sa till avdelningen att jag misstänker demens. Hon hade sagt till dem att hon bodde ihop med mig. Suck. ”Tro inte ett ord av vad hon säger.”

Jag har köpt en dagbok till mamma idag, där jag ska skriva, liksom vårdpersonalen och även mamma själv om hon vill. Det är ett bra sätt att utbyta information och ett sätt att bearbeta. När min yngsta dotter föddes svårt sjuk så började jag direkt att skriva dagbok, flera gånger varje dag. Noterade allt läkarna sa, alla utredningar och behandlingar som gjordes. Först tänkte jag att jag ville kunna berätta för henne en dag, men det syftet uppstod aldrig pga hennes intellektuella funktionsnedsättning. Hon lever i nuet, planerar en vecka framåt.

Jag skrev rent alla dagboksanteckningar några år senare och lade ut på en blogg, och där har dagboken hjälpt andra föräldrar med sjuka barn. Om jag vill kan jag läsa den en dag, men jag har inte haft det behovet. Jag är mest glad att jag inte minns allt från den tiden. Den mänskliga hjärnan funkar ju så, riktigt jobbiga saker glömmer vi bort väldigt snabbt.

Idag ska jag och yngsta dottern besöka mormor. Jag har sagt till henne att mormor har blåmärken i ansiktet och att hon är lite snurrig. Att man blir det om man slår i huvudet. Efter det ska vi samlas, jag och båda döttrarna och deras pappa. Äta kinamat ihop. Prata och kramas.

Kram 🐘